Läkarkolumnen

Sven Britton, professor emeritus och överläkare inom infektion

Sven Brittons kolumn: EHEC – Spanska sjukan?

När en ny och allvarlig epidemi uppstår har svaret om dess ursprung alltid varit detsamma genom århundradena, på medeltiden såväl som 2011. DEN KOMMER INTE FRÅN OSS! Ursprunget förläggs oftast till någon svagare och i någon mån kan det väl sägas vara fallet även denna gång med EHEC. Tyska hälsovårdsmyndigheter sade sig omedelbart veta att smittan kom från spanska gurkor.

Tidigare har ett vanligt mål för sådana anklagelser varit judarna (till exempel pesten) vilket gav ytterligare en anledning att förfölja och slå ihjäl dessa redan förföljda medmänniskor.
I nutid är HIV-epidemin det mest allvarliga exemplet. Trots att de första fallen upptäcktes i USA var det inga amerikanska forskare som trodde att epidemin kom från deras hemland utan mycket snabbt blev det Haiti och strax senare Afrika, med förtäckta uppmaningar om att svarta afrikaner skulle man passa sig för. Dessa ogrundade anklagelser, som inte motsades av vare sig CDC (Center for Disease Control i Altlanta, USA) eller för den delen svenska Socialstyrelsen, ledde till att ledare i många afrikanska länder alldeles för länge förnekade epidemin varvid förebyggande åtgärder fördröjdes med påföljd att säkert hundra tusentals människor dog i "onödan".

Den här gången rör det sig i första hand om pengar. Spanska bönder, redan hårt pressade av landets recession, har gjort stora förluster och Ryssland har passat på att sätta åt rivalen EU genom att införa generellt importförbud. Man hade hoppats att den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC, som nu ligger i Stockholm, på ett tidigt stadium hade gått utt med förmaningen att innan några geografiska/nationella placeringar av epidemiens ursprung görs, så måste det finnas ovedersägliga vetenskapliga bevis. Men icke. Vi är kvar på ruta noll. Medeltiden.

Sven Brittons kolumn: Hypochondria goes internet!

Äntligen! Hypochondria goes internet. Nyheten om att vi hypokondriker kan behandlas via internet var senkommen men välkommen. I minst tio år har jag försökt att få de ansvariga på Netdoktor att starta en internetsajt för hypokondriker. Troligen har det fallit på att det är svårt att få annonsörer på en sajt för hypokondri. Inget läkemedelsföretag med någon självaktning vill associera sig med inbillningssjuka. Nej då, vi erbjuder bara behandlingar till verkliga sjukdomar resonerar man, trots att de vet att vi är några av deras bästa kunder när vi springer till olika läkare för att få – och också oftast får – utskrivet mediciner för den sjukdom vi inbillar både oss och läkaren att vi har.

Min tanke var snarast att vi hypokondriker skulle kunna få tillgång till en gemensam chattsajt där vi, i synnerhet nattetid då besvären vanligtvis är värst och tillgängligheten på förstående medmänniskor sämst, kunde få kontakt med varandra och dela våra alls inte inbillade plågor. Jag tror det skulle vara till tröst för många. ”Han/hon har det lika djävligt som jag” eller ändå hellre; ”han/hon har det ändå värre än jag”, kan vara en tröst i nattens mörker.

Hypokondri är den friskes sjukdom, brukar jag trösta de hypokondriker jag kommer i kontakt med under min läkargärning, en försäkran som kan hjälpa för stunden. En annan tröst, om än inte bot, är vetskapen att även läkare (jag brukar då vi kommit så långt berätta att också jag är hypokondriker) kan drabbas av hypokondri. Den trösten kan jag dock inte bjuda på längre för när man kommit upp i min ålder och de stora avgörande sjukdomarna närmar sig, då tonar hypokondrin bort.

Jag har alltid varit skeptisk till att hypokondri går att bota med kognitiv terapi, KBT, det vill säga att jag med förnuftets hjälp kan fås att förstå att jag inte är sjuk. Hur är det möjligt att jag till och med via internet kan få denna behandlingsform att verka? Men min skepticism har avtagit. Jag har sett allför många exempel på att denna korta behandling, som också kan göras i grupp, har haft prompt och oftast kvarstående effekt.

Själv har jag inte kunnat testa den för då hade jag redan lämnat hypokondriåldern och börjat färden in i cancerns och demensens väntande rike. Men alla ni friska hypokondriker! Ta chansen, om inte annat via internet, där ni också kan vara mer anonyma med den plåga som så många hånfullt skrattar åt.

Sven Brittons kolumn: Malariaminnen

Kanske har det undgått många att malariainfektionen nu är på tillbakagång överallt i världen, inte minst på den värst drabbade kontinenten Afrika. Att denna goda nyhet inte blivit mer uppmärksammad har säkert flera orsaker. En är väl ovanan att skriva något positivt om Afrika. Det skall ju vara den kontinent där vi tryggt kan slå oss till ro med att åtminstone där, är allt mycket värre än här. En annan orsak kan kanske vara att de forskare som sysslar med malaria och i synnerhet då med ett vaccin mot sjukdomen (som ännu inte finns), vill tona ner framgångarna av rädsla för att forskningsanslagen då skall frysa inne, att frågan redan skall anses löst.

Anledningen till framgångarna är något så enkelt som att barn i dessa länder i stor och ökande omfattning sover under sängnät, vilket gör att den nattetid verkande anophelesmyggan inte kommer åt att sticka dem. Svår malaria är ju i första hand en barnsjukdom. Ett andra skäl är att den mångtusenåriga kinesiska örtmedicinen Artesunat äntligen nått övriga kontinenter, vilket gjort behandlingen av manifest malaria enkel, billig och effektiv. Detta ser ut att bli en av medicinens verkligt stora landvinningar, väl värd flera nobelpris. Ett av dessa skulle kanske postumt gå till MaoTseTung, för det var han som satte tusen kinesiska vetenskapsmän på att leta upp ett botemedel mot malaria och vad vi så framgångsrikt använder idag är vad som kom ut av detta mammutexperiment.

Från hemmafronten kan jag vittna om några andra, inte lika revolutionerande iakttagelser. Jag skriver ofta ut profylaktiska antimalariamedel till människor som skall resa till länder där malaria förekommer. Det finns i princip två sådana medel. Ett där man tar en tablett i veckan och ett där man tar en tablett om dagen. Det senare är, speciellt om man skall vara borta länge, mångfalt dyrare. Bägge har biverkningar i likhet med alla läkemedel. Den billigare varianten kan ge sömnsvårigheter med mardrömmar och nedstämdhet och den dyrare magtarmproblem och leverpåverkan, bägge i stora internationella studier kanske hos några procent av användarna

Men Sverige är unikt som i så många andra sammanhang. Jag har kunnat konstatera att, i alla fall hos de många som reser i tjänsten och inte behöver betala medicinen själva, är de förmodade biverkningarna med det billigare läkemedlet närmare 100 procent. De vill alltså ha det dyrare alternativet. Afrikaner, som skall på återbesök i hemlandet (och betalar själva) väljer alltid det billigare alternativet och rapporterar sällan eller aldrig några biverkningar. Förklara det den som kan.

Någon gång har jag försökt övertyga tvivlarna att ändå ta det billigare alternativet med argumentet att mardrömmar är väl inget att vara rädd för. Det är ju de som är sanna – och inte de rosenröda som man sover sött på – eftersom livet är ett helvete. Ingen har blivit övertygad hittills.