Du är här: Hem » Ögon » Medicinska översikter » Glaskroppsavlossning

Glaskroppsavlossning

  • avatar
  • Författare: Oliver Bjelkin Överläkare ögon, Skaraborgs Sjukhus, Skövde

    Uppdaterad: september 1, 2010
  • avatar
  • Granskare: Anders Behndig, Professor
    Överläkare ögon, Norrlands universitetssjukhus

    Granskad: september 1, 2010

Definition

Glaskroppsavlossning innebär att ögats glaskropp separerar (lossnar) från ögats näthinna.

Indelning

Glaskroppsavlossning kan delas in i total eller inkomplett avlossning. Vid total glaskroppsavlossning är risken för komplikationer som näthinneavlossning mindre än vid inkomplett, där en del av glaskroppen fortfarande fäster vid näthinnan och kan ge en dragning (traktion) av näthinnan. I litteraturen ser man ofta begreppet bakre glaskroppsavlossning (Posterior vitreous detachment). Denna typ är kvantitativt helt dominerande, och är i nedanstående synonym med glaskroppsavlossning.

Bakgrund och epidemiologi

Ögats inre består till största delen av ett geléaktigt ämne som till vardags kallas för glaskropp och vars latinska namn är Corpus Vitreum. Glaskroppen består till 99 procent av vatten, resten är främst hyaluronsyra som ger glaskroppen dess konsistens. Glaskroppen fyller upp utrymmet mellan ögats lins och fäster vid näthinnan, främst vid synnervspapillen och längs de större kärlbågarna, samt framtill bakom strålkroppen (den så kallade glaskroppsbasen).

Det är av största vikt att glaskroppen är helt transparent eftersom ljuset som fokuseras på näthinnan måste passera störningsfritt. I glaskroppen finns dock alltid mer eller mindre optiskt täta partier, grumlingar, som kan ses när man till exempel tittar mot en vit vägg (på engelska floaters). Dessa grumlingar kan se ut som slöjor eller svarta prickar som följer blicken, och gungar på ett karakteristiskt sätt när man flyttar blicken.

Glaskroppen är hos barn och yngre fast till konsistensen, för att vid högre ålder bli alltmer lättflytande. I och med denna likvifiering skrumpnar och krymper glaskroppen vilket leder till att den till slut lossnar från näthinnan. I de allra flesta fall beror glaskroppsavlossning således på den normala ådrandeprocessen och drabbar i princip alla som uppnår hög ålder.

Glaskroppsavlossning är ovanligt innan 40 års ålder. Oftast inträffar avlossningen i den övre medelåldern - hos 90-åringar har 86 procent haft glaskroppsavlossning. Vid måttlig – kraftig närsynthet (> 6 dipotrier) föreligger en ökad frekvens av glaskroppsavlossning i alla åldrar, jämfört med hos normalsynta. Har man fått glaskroppsavlossning i det ena ögat är det oftast bara en tidsfråga innan man får det även i det andra.

Etiologi och patogenes

Glaskroppsavlossning inträffar tidigare hos närsynta. Trauma mot ögat kan leda till glaskroppsavlossning, och i sådana fall är risken för näthinnekomplikationer (se nedan) större. Glaskroppsavlossning är också vanligare efter operation för grå starr (katarakt), sannolikt beroende på tryckvariationer i ögat under operationen, operationstraumat eller den ändring i ögats anatomi som bytet av den naturliga linsen mot en tunnare plastlins innebär.

När glaskroppen lossnar kan den dra i näthinnan. Eftersom näthinnan endast reagerar på ljus och inte på mekanisk påverkan, upplevs dragningen som ljusblixtar. Då det oftast är traktionen i retina som ger besvär och inte glaskroppsavlossningen i sig, har de flesta med glaskroppsavlossning endast obetydliga symtom, och söker därför aldrig vård.

Klinisk bild

Smärtfria hastigt påkomna grumlingar för ena ögat, ibland åtföljda av övergående perifera ljusblixtar, är karakteristiskt för glaskroppsavlossning. Besvären varar i några veckor till några månader och upphör då glaskroppen slutligen helt släpper från näthinnan. Har man haft besvär från ena ögat är det vanligt att det andra också ger liknande symptom inom en snar framtid. Kraftiga, ihållande blixtar, en större skugga i synfältet eller ”rök”/uttalade grumlingar tyder på näthinnekomplikation som ska handläggas akut (på dagtid) av ögonspecialist.

Diagnostik

Enda sättet att säkerställa korrekt diagnos är att efter dilatation av pupillen göra en undersökning av ögats inre. Vid denna undersökning kontrolleras perifera näthinnan noggrant för uteslutande av retinal ruptur. Om det föreligger samtidig intraokulär blödning kan även ultraljudsundersökning av ögat vara av värde för att säkerställa att det inte finns samtidig näthinneavlossning.

Differentialdiagnoser

Det är mycket viktigt att särskilja glaskroppsavlossning från näthinneavlossning, som dels kan ha liknande symptom och dels också kan vara en direkt följd till glaskroppsavlossning. Vid näthinneavlossning är symtomen ofta mer uttalade - en större skugga i synfältet, mycket kraftiga grumlingar, ihållande blixtar etc., man det enda säkra sättet att särskilja tillstånden är en undersökning enligt ovan.

Andra differentialdiagnoser är tillstånd som går med flotterande grumlingar. Det kan röra sig om normala grumlingar som tillkommer med stigande ålder, intraokulära inflammationer (uveiter) eller intraokulära blödningar (diabetes, trauma).

Behandling

Att behandla glaskroppsavlossning är inte aktuellt.  På grund av svårigheten att särskilja symtomen från de som följer vid näthinneavlossning är snar undersökning av ögonspecialist att rekommendera, särskilt om besvären är intensiva. Exempelvis måste retinala rupturer behandlas prompt med laser för att inte utvecklas vidare till näthinneavlossning.

Prognos

Synskärpan eller synfältet påverkas inte vid okomplicerad glaskroppsavlossning.

Komplikationer

Glaskroppsavlossning leder endast sällan till komplikationer. Traktionen i näthinnan kan i sällsynta fall leda till ett hål i näthinnan (retinal ruptur). Denna leder obehandlad oftast till näthinneavlossning, och skall därför snarast behandlas med laser. Om en näthinneavlossning uppstått måste denna opereras inom något till några dygn för att inte leda till bestående synnedsättning.

Glaskroppsavlossning kan också leda till en blödning i glaskroppsrummet, om den skrumpnande glaskroppen drar i ett av näthinnans kärl. Blödningen resorberas spontant, vanligen inom några veckor, och är inte skadlig i sig, men kan vara ett tecken på retinal ruptur, som måste behandlas med laser. Dessa patienter skall därför alltid följas av ögonspecialist.
Särskilda och/eller förebyggande råd

Det viktiga vid en glaskroppsavlossning är att utesluta retinala komplikationer (se ovan). Remiss till ögonspecialist skall alltid övervägas vid nytillkomna symtom från glaskroppen, i synnerhet vid en mer uttalad symtombild enligt ovan.

Vidare information

Glaskroppsavlossning på American Academy of Ophthalmology

Se en kort instruktiv film om glaskroppsavlossning

Se bilder av glaskroppsavlossning

ICD 10

H43.8B - Glaskroppsavlossning

  • avatar
  • Författare: Oliver Bjelkin Överläkare ögon, Skaraborgs Sjukhus, Skövde

    Uppdaterad: september 1, 2010
  • avatar
  • Granskare: Anders Behndig, Professor
    Överläkare ögon, Norrlands universitetssjukhus

    Granskad: september 1, 2010
  • Tipsa andra

Det finns inga kommentarer än. Bli den första att diskutera översikten.

Diskussionen är öppen för inloggade medlemmar

Logga in


Är du läkare eller läkarstuderande (termin 5 eller senare)?
Bli medlem och få tillgång till alla delar av NetdoktorPro. Klicka här »