Mikroskopisk hematuri / mikrohematuri
FORTBILDNING: Hypogonadism – Genom att följa ett patientfall får du den senaste kunskapen om symtomgivande testosteronbrist »
Definition
Vad vet du om biosimilarer?
Vi på NetdoktorPro vore tacksamma om du ville genomföra enkäten som bara tar några minuter. Du får samtidigt uppdaterade kunskaper om t ex vad som krävs för att en biosimilar ska godkännas, skillnaden mellan ett generiskt läkemedel och biosimilarer och vad som egentligen menas med en "switch".
Bakgrund och epidemiologi
Patienter utan synligt blod i urinen som vid kontroll av urinsticka har mikroskopiska blodmängder i urinen; så kallad mikroskopisk hematuri. Isolerad mikroskopisk hematuri är ett synnerligen ospecifikt symtom och förekommer vid en rad urologiska, kirurgiska och medicinska sjukdomar.
Prevalensen för mikroskopisk hematuri är hög hos vuxna. Prevalensen ökar med åldern för män men sannolikt ej för kvinnor. I stora screeningstudier varierar prevalensen för män från 2–7 procent och för kvinnor från 3–15 procent.
Incidens
Då mikroskopisk hematuri förkommer intermittent är incidensen svårvärderad. Det föreligger stora skillnader i olika studier.
Vad vet du om biosimilarer?
Vi på NetdoktorPro vore tacksamma om du ville genomföra enkäten som bara tar några minuter. Du får samtidigt uppdaterade kunskaper om t ex vad som krävs för att en biosimilar ska godkännas, skillnaden mellan ett generiskt läkemedel och biosimilarer och vad som egentligen menas med en "switch".
Etiologi och patogenes
Erytrocyter i urinen kan komma från påverkan av slemhinnans vävnader inom urinvägen eller genom glomerulärt läckage. Erytrocyter som läckt genom glomeruli är typiskt deformerade och kan användas i differentialdiagnostiken mellan ”medicinsk” och ”kirurgisk” orsak till blödningen, men är metodologiskt svårt och används därför sällan. Läckaget kan uppstå hela vägen från njuren till och med meatus urethra externa.
Klinisk bild
Mikrohematuri kan vara helt utan symptom. Vid nedre urinvägssymptom (LUTS – Lower Urinary Tract Symptoms) testar man ofta urinen för blod. UVI, uretrit, prostatit och urinvägskonkrement är vanliga symptombilder.
Diagnostik
Mikrohematuri hittas oftast vid kontroller hos läkare eller distriktssköterska där provtagning på urinen inkluderas med ”stickor” eller vid urinsedimentundersökning. Normalt rekommenderas nykastad mittstråleurin.
Utredning av mikrohematuri ska styras av patientens symptom, enbart förekomst av mikrohematuri är ingen indikation för utredning. Symtombild (exempelvis trängningar) och andra faktorer (exempelvis ålder, rökning) bör utgöra beslutsunderlag.
Kontrollera om provet. Undersök patienten avseende hypertoni, BPH (hos män) och infektion och behandla dessa i förekommande fall. Efterhör eventuella riskfaktorer som kan påverka bedömningen (ålder över 40 år, exponering för benzen/aromatiskaaminer, tidigare urologisk sjukdom, irritativa vattenkastningsbesvär, återkommande UVI, strålbehandling i lilla bäckenet, överkonsumtion av analgetika). Diskutera med patienten.
Enligt Socialstyrelsens arbetsgrupp bör patienten informeras om det osäkra kunskapsläget vad gäller mikroskopisk hematuri. Beslutet om eventuell urologisk utredning baseras på den kliniska bedömningen och på patientens inställning härtill.
Patienter som utretts behöver ej utredas på nytt vid persisterande mikroskopisk hematuri.
Differentialdiagnoser
Anatomiska avvikelser/strikturer
Irritativa tillstånd i urinvägarna, till exempel cystit
Reflux
Porfyri
Sickelcellanemi
Trauma
Fysisk ansträngning
BPH
Infektioner i urinvägarna
Sten i urinvägarna
Tumör i urinvägarna
Mens hos kvinnor
Njursjukdomar inklusive IgA nefrit
Kärlsjukdomar eller missbildningar engagerande urinvägarna
Iatrogena orsaker, KAD, biopsier från prostata/njure
Listan kan göras längre!
Behandling
Är relaterad till orsaken bakom hematurin.
Prognos
Är relaterad till orsaken bakom hematurin.
Komplikationer
Är relaterat till orsaken bakom hematurin.
Övrigt
Screening avseende mikrohematuri hos patienter utan symtom rekommenderas inte i Sverige idag.
Förekomst av mikroskopisk hematuri är vanlig hos vuxna och ökar med åldern hos män. Med åldern ökar risken hos båda könen för urologisk sjukdom såsom cancer i urinvägarna. Prevalensen av urologiska tumörer vid mikrohematuri är cirka tre procent i genomsnitt. Vid screening och genomgång av de fall som har mikrohematuri hittar man 0–2,2 procent cancer. Man har i kontrollerade studier inte kunnat visa något säkert samband mellan mikrohematuri isolerat och maligna urologiska tumörer. Det finns för lite forskning på screening av riskgrupper så som äldre, rökare etc, för att man ska kunna utfärda rekommendationer.
Vidare information
EBM Guidelines best practice recommendations från AUA
Best Practice Policy Recommendations från American Urological Association, 2001
ICD-10
R31.9 - Icke specificerad hematuri
Referenser
Mikroskopisk hematuri hos vuxna. State of the Art 2002
Asymptomatic Microscopic Hematuria in Adults: Summery of the AUA Best Practice Policy Recommendations
Damber J-E, Peeker R (RED.)
Urologi, 2006, Studentlitteratur
Wein, Kavoussi, Novick, Partin, Peters (EDS)
Campbell-Walsh Urology, ninth edition, vol 1-4, 2007, Saunders Company.
Mohr DN, Offord KP, Owen RA, Melton LJ. Asymptomatic microhematuria and urologic disease. A population-based study. JAMA 1986; 256: 224-229.
Carel RS, Silverberg DS, Kaminsky R, Aviram A. Routine urinanalysis (dipstick) findings in mass screening of healthy adults. Clin Chem 1987; 33/11: 2106-08.
