Intresseområden sparade.
Tack, din epostadress är nu registrerad.
Medicinsk översikt | Endokrinologi

Feokromocytom


Uppdaterad den: 2023-02-13
Sakkunnig: Anna Nager, Specialist i allmänmedicin och docent vid Karolinska Institutet

Annons

Basfakta

Definition

  • Feokromocytom och paragangliom omtalas ofta tillsammans och kallas PPGL.1
  • Feokromocytom:
    • Katekolaminproducerande neuroendokrin tumör som utgår från kromaffina celler i binjuremärgen, utgör 80–85 % av PPGL1
  • Paragangliom:
    • Katekolaminproducerande neuroendokrin tumör som utgår från kromaffina celler i ganglier i den sympatiska gränssträngen, utgör 15–20 % av PPGL1
    • Paragangliom uppstår i 3 av 4 fall i buken2
    • Paragangliom kan också utgå från parasympatiska ganglier på huvud och hals (HHPGL), då ofta utan produktion av katekolaminer
  • 90 % av tumörerna är benigna och runt 10 % maligna (vanligast vid paragangliom).3

Förekomst

  • Incidensen av feokromocytom är 2–8 per 1 000 000 årligen.4
  • Vid hypertoni:
    • Feokromocytom har påvisats hos 0,1–0,6 % av alla fall med hypertoni på öppenvårdsmottagningar2
  • Fördröjd diagnos:
    • Även om det ofta letas efter tumörerna så diagnostiseras 50 % först postmortem5-7
  • Incidenatalom:
    • En metaanalys (2019) visade att feokromocytom fanns hos 1 av 1 000 av accidentellt upptäckta binjuretumörer med benignt utseende8
  •  Ålder:
    • Sporadiska former diagnostiseras oftast i 40–50-årsåldern
    • Ärftliga former diagnostiseras ofta före 40-årsåldern9
    • PPGL är sällsynt hos barn, men är då vanligtvis extraadrenala, multifokala och ofta förbundna med ärftliga syndrom10
  • Malignitet:4
    • Feokromocytom uppskattas vara maligna i 10 % av fallen
    • Malignitetsgraden varierar i ärftliga fall:
      • < 5 % för von Hippel Lindau (VHL) och MEN 2
      • >20 % för SDHB-associerade tumörer
    • HHPGL uppskattas vara maligna i 5–20 % av fallen

Etiologi och patogenes

  • Flera olika hormoner produceras normalt i binjuremärgen:
    • Katekolaminerna adrenalin, noradrenalin, dopamin och flera vasoaktiva substanser
  • Sjukdomsbilden vid feokromocytom präglas därför av:
    • Ökad mängd cirkulerande katekolaminer
    • Ökad mängd vasoaktiva ämnen
    • Stimulering av renin-angiotensinsystemet

Ärftligt feokromocytom och paragangliom

  • Man uppskattar att cirka en tredjedel av personer med PPGL har en ärftligt bakomliggande orsak.2,4
  • Germinalcellsmutationer i flera gener har identifierats:1,4
    • Generna som kodar för det mitokondriella enzymet succinatdehydrogenas subenheter A–D (SDHA, SDHB, SDHC och SDHD)
    • TMEM127
    • MAX
    • VHL som är associerad till von Hippel-Lindaus syndrom
    • RET om är associerad till multipel endokrin neoplasi typ 2
    • MEN 1 som är associerad till multipel endokrin neoplasi typ 1
    • NF1 som är associerad till Recklinghausens sjukdom
    • FH som är associerad till hereditär leiomyomatos och renalcellskarcinom

Predisponerande faktorer

ICD-10

  • D35.0 Benign tumör i binjure
  • E27.5 Binjuremärgshyperfunktion

ICD-10 Primärvård

  • E279P Annan sjukdom i binjurarna
  • D35- Benign tumör i annan endokrin körtel

Diagnos

Diagnoskriterier

  • Vid symtom som tyder på feokromocytom, se anamnes nedan, eller incidentalom, det vill säga accidentellt upptäckt binjuretumör >1 cm vid bilddiagnostisk undersökning, undersöks metoxikatekolaminer i plasma (alternativt i dygnsmängd urin).4

Differentialdiagnoser

  • Essentiell hypertoni
  • Endokrina sjukdomar:
    • Hypertyreos
    • Karcinoid
    • Hypoglykemi
    • Medullär tyreoideakarcinom
    • Mastocytos
    • Menopausala symtom
  • Kardiovaskulärt:
    • Hjärtsvikt
    • Arytmier
    • Ischemisk hjärtsjukdom
    • Baroreflexsvikt
  • Neurologiskt:
    • Migrän
    • Stroke
    • Diencefalisk epilepsi
    • Meningiom
    • Posturalt ortostatiskt takykardisyndrom
  • Diverse:
    • Porfyri
    • Panikångest
    • Läkemedel
    • Narkotikamissbruk

Anamnes

  • Feokromocytom kan visa sig på många olika sätt, och kan likna många andra tillstånd, se Differentialdiagnoser ovan.
  • De flesta kliniska tecken och symtom tillskrivs direkta effekter av olika katekolaminer:2
    • De första symtomen är ofta ospecifika och det tar vanligen runt 3 år innan diagnosen ställs
    • Anfallsvis intensivt tryckande huvudvärk (60–90 %), svettning (55–75 %), hjärtklappning (50–70 %), blekhet (40–45 %), illamående (20–40 %), psykologiska symtom som ångest/panik (20–40 %) och flush (10–20 %)
    • Om de tre vanligaste symtomen huvudvärk, svettning och hjärtklappning finns samtidigt är specificiteten för feokromocytom 90 %
    • Anfallen varar vanligtvis från några minuter till en timme
    • Blodtryck:
      • Manifest, ofta behandlingsresistent, hypertoni ses hos 50–60 %
      • Paroxysmal hypertoni ses hos 30 %:
        • Kan vara allvarliga episoder med hypertensiv kris
      • Många personer med feokromocytom är normotensiva, framförallt om feokromocytom upptäckts som ett incidentalom eller på grund av screening för ett ärftligt syndrom
      • Normalt eller lågt blodtryck är vanligt bland personer med dopaminproducerande paragangliom
      • Vissa patienter har oförklarlig ortostatisk hypotoni trots manifest hypertoni
      • Ett fåtal patienter, framförallt med epinefrinproducerande tumörer kan drabbas av hypotoni och till och med cirkulatorisk chock
    • Andra symtom är viktnedgång (20–40 %), trötthet (25–40 %), hyperglykemi (40 %) och ortostatisk hypotoni (10–50 %)
  • Cirka 25 % av feokromocytomdiagnoserna ställs hos symtomfria personer med incidentalom, det vill säga accidentellt upptäckt binjuretumör >1 cm vid bilddiagnostisk undersökning.
  • 75 % av patienter med HHPGL debuterar med knöl på halsen.4

Kliniska fynd

  • Se anamnes ovan.

Misstanke och utredning enligt nationellt vårdprogram

Misstanke baserat på symtom 

Nationellt vårdprogram binjuretumörer, hämtat 2023-02-13

Utredning incidentalom

  • Patienter med accidentellt upptäckt binjuretumör ≥1 cm bör genomgå strukturerad utredning för att utesluta eventuell hormonöverproduktion eller malignitet och för att fastställa bakomliggande diagnos.
  • Oklara binjuretumörer som upptäcks hos patienter med känd extraadrenal malignitet inkluderas inte i incidentalombegreppet och följer en annan utredningsrekommendation än den som beskrivs här.
  • Tumörer <1 cm behöver inte karakteriseras eller följas upp med DT eller MR och hormonutredning görs i första hand vid misstanke om aldosteronproducerande adenom vilka kan vara under 10 mm men ändå ge signifikant sjukdom.
  • Malignitetsvärderingen görs med radiologiska tekniker, främst DT eller MR medan eventuell hormonöverproduktion fastställs biokemiskt med blod-, urin- eller salivprover
  • Bilddiagnostik:
    • Strukturerad radiologisk värdering av malignitetstecken och beslut om eventuellt behov av kompletterande undersökningar bör genomföras
  • Hormonutredning:
    • Biokemisk screening inriktas på eventuell överproduktion av bark- och märghormoner hos patienter utan hormonsymtom. Om anamnes eller status ger misstanke om endokrin sjukdom, följ etablerade utredningsvägar för respektive diagnos
    • Uppföljande biokemiska kontroller är inte indicerade om tecken på endokrin sjukdom saknas i anamnes/status och blodprover vid den första genomgången
  • Se även figur med utredningsalgoritm för incidentalom i Nationellt vårdprogram binjuretumörer

Nationellt vårdprogram binjuretumörer, hämtad 2023-02-13

Standardiserat vårdförlopp neuroendokrina buktumörer inklusive binjuretumörer, kortversion för primärvården

  • Följande utan annan uppenbar orsak ska föranleda misstanke:
    • Flush
    • Bestående diarréer, mer än 3 månader
    • Återkommande HP-negativa magsår
    • Hypoglykemi hos icke-diabetiker
    • Oförklarliga attacker av hjärtklappning, ångest och hypertoni (misstänkt feokromocytom)
    • Misstänkt carcinoid hjärtsjukdom (högersidig klaffsjukdom) (remittera direkt till filterfunktionen utan nedanstående provtagning)
    • Bilddiagnostiskt fynd som ger misstanke om neuroendokrin buktumör eller binjurebarkscancer (remittera till filterfunktionen utan nedanstående provtagning)
  • Vid misstanke ska följande prover tas:
    • Kromogranin A (observera att bl.a. protonpumpshämmare kan höja kromograninnivåerna och bör vara utsatt minst två veckor före provtagning):
      • Vid förhöjt Kromogranin A, remittera till mottagning med neuroendokrin kompetens (filterfunktion)
      • Normalt Kromogranin A utesluter inte neuroendokrin tumör. Om stark klinisk misstanke kvarstår bör patienten diskuteras med specialist med neuroendokrin kompetens.
    • Vid anamnes på attacksymtom med misstanke om hypoglykemi eller feokromocytom (se ovan), ta även glukos och p-metoxikatekolaminer (metanefriner):
      • Vid patologiska värden, remittera till endokrinologmottagning.

Standardiserat vårdförlopp neuroendokrina buktumörer inklusive binjuretumörer, kortversion för primärvården,hämtad 2020-07-28

Kompletterande undersökningar i primärvården

  • Metoxikatekolaminer i plasma (i första hand):
    • Är mer tillförlitligt än motsvarande analys i urin11
    • Sensitiviteten är 99 % och specificiteten 89 %, vilket innebär att ett normalt värde i princip utesluter feokromocytom11
    • Provet tas efter 20 minuter i vila liggande
    • Värden som ligger >3 gånger över det övre referensområdet anses vara bevisande för feokromocytom eller funktionellt paragangliom:
      • Förhöjda värden av både metoxiadrenalin och metoxinoradrenalin talar för tumör i binjuren, det vill säga feokromocytom
      • Isolerat förhöjda värden av antingen metoxiadrenalin eller metoxinoradrenalin kan finnas vid både feokromocytom och vid paragangliom 
    • Vissa läkemedel/droger kan påverka utfallet:12
      • Särskilt tricykliska antidepressiva, monoaminoxidashämmare, amfetamin och kokain
      • Efedrin och betablockerare ger lättare påverkan
    • Andra felkällor är ökad aktivitet, stress och smärtor som kan ge lätt ökning av katekolaminer
  • Katekolaminer i dygnsurin (i andra hand):
    • Sensitivitet cirka 86 %, specificitet 88%11
  • Kromogranin A i serum:
    • Kan vara ett komplement till ovanstående provtagning vid lätt förhöjda värden och osäker diagnos
    • Ska, enligt Standardiserat vårdförlopp för neuroendokrina buktumörer inklusive binjurecancer tas vid misstanke, se ovan
  • Biokemisk screening är inte indicerat för asymtomatiska patienter med hypertoni eftersom det skulle ge en betydande andel falskt positiva svar.

Undersökningar på sjukhus

  • Utvidgad biokemisk diagnostik, exempelvis:2
    • Klonidin hämningstest:13
      • Hämmar sympatikusaktiviteten, men påverkar inte utsöndringen av katekolaminer från feokromocytom
      • Kan användas för att skilja falskt positiva test från sant positiva test, exempelvis vid misstanke om stressrelaterat förhöjda värden vid mätning av metoxikatekolaminer i plasma eller katekolaminer i dygnsurin

Rekommendation bilddiagnostik nationellt vårdprogram binjuretumörer

  • Vid misstanke om feokromocytom eller paragangliom bör radiologi användas för att lokalisera tumörsjukdomen och bedöma dess utbredning, i första hand DT eller MRT.
  • Vid icke konklusiv DT/MRT är vidare utredning med PET-DT indicerad.
  • Vid misstanke om sporadiskt feokromocytom görs i första hand 18F-DOPA PET-DT eller 68Ga – DOTATOC/DOTATATE PET-DT.
  • I situationer med ökad risk för metastaserad sjukdom rekommenderas 68Ga –DOTATOC/DOTATATE PET-DT, liksom vid sjukdom hos bärare av mutation i SDH-generna samt vid huvud hals-paragangliom. Vid övriga hereditära former är 18F-DOPA PET-DT förstahandsmetod
  • Skintigrafi med 123I-metajodobenzylguanidine (MIBG) rekommenderas när indikation för strålning med 131IMIBG kan föreligga.

Nationellt vårdprogram binjuretumörer, hämtad 2023-02-13

  • Punktion av misstänkt feokromocytom eller funktionellt paragangliom ska inte göras eftersom patienten då kan utveckla hypertensiv kris.4

Rekommendation genetisk testning nationellt vårdprogram binjuretumörer

  • Vid konstaterat feokromocytom eller paragangliom bör patienter erbjudas genetisk utredning för att bekräfta eller avfärda ärftlighet.
  • Om mutation påvisas rekommenderas remiss till genetisk mottagning för bedömning och genetisk vägledning och remiss för kontrollprogram.

Nationellt vårdprogram binjuretumörer, hämtad 2023-02-13

När remittera?

  • Remittera till mottagning med neuroendokrin kompetens vid bekräftad eller misstänkt diagnos.
  • Inför remiss till utredning (filterfunktion eller vid välgrundad misstanke), informera om:
    • Att det finns anledning att göra fler undersökningar för att ta reda på om patienten har eller inte har cancer
    • Vad ett standardiserat vårdförlopp innebär och vad som händer i den inledande fasen
    • Att patienten kan komma att kallas till utredning snabbt och därför bör vara tillgänglig på telefon
    • Att sjukvården ofta ringer från dolt nummer
  • Ge informationen vid ett fysiskt möte om ni inte har kommit överens om annat. Patientinformation på olika språk om utredning av misstanke om cancer.
  • Försäkra dig om att patienten har förstått innehållet i och betydelsen av informationen.

Checklista vid remittering

Feokromocytom

  • Syftet med remissen:
    • Bekräftande diagnostik? Behandling? Övrigt?
  • Anamnes, ange särskilt:
    • Symtom eller fynd som ligger till grund för misstanke
    • Företagen utredning inklusive kreatinin (datum för radiologi gjord, länkning av bilder samt PAD-nummer)
    • Längd och vikt
    • Tidigare sjukdomar och behandlingar, särskilt perniciös anemi/atrofisk gastrit
    • Läkemedelsöverkänslighet, även överkänslighet mot kontrastmedel
    • Läkemedel (särskilt trombocythämmare, antikoagulantia, protonpumpshämmare, metformin)
    • Social situation, eventuella språkhinder eller funktionsnedsättningar
  • Kontaktuppgifter:
    • Kontaktuppgifter för patienten inklusive mobiltelefonnummer
    • Uppgifter för direktkontakt med inremitterande (direktnummer)

Standardiserat vårdförlopp neuroendokrina buktumörer inklusive binjuretumörer, kortversion för primärvården,hämtad 2020-07-28

Behandling

Behandlingsmål

  • Avlägsna tumören och behandla eventuella komplikationer.

Behandlingen i korthet

  • Kirurgisk behandling:
    • Komplikationer under operationen måste minskas till ett minimum genom optimal preoperativ medicinsk behandling
    • Postoperativ noggrann övervakning. De viktigaste postoperativa komplikationerna är hypotoni och hypoglykemi2
  • Läkemedelsbehandling:
    • Preoperativ behandling har minskat mortaliteten under operationer till under 3 %14-15
  • Strålning:
    • Vid HHPGL väljs ibland strålning som behandling4
  • Onkologisk behandling, radionuklidterapi och cytostatika, kan ges vid metastaserad sjukdom4

Läkemedelsbehandling

  • Förbehandling med blodtryckssänkande, i första hand alfa-receptorblockerare, exempelvis doxazosin, i 7 dagar inför kirurgi eller start av onkologisk behandling.4

Kirurgi

  • Laparoskopiskt avlägsnande av intraadrenala och extraadrenala feokromocytom är idag den föredragna kirurgiska metoden.16
  • Eftersom många har bilateral sjukdom rekommenderas binjurebarkssparande kirurgi (partiell adrenalektomi) för att förhindra permanent glukokortikoidbrist.17
Annons
Annons

Förlopp, komplikationer och prognos

Komplikationer

  • Hypertoni
  • Hjärtinfarkt18
  • Stroke19
  • Hypotoni och chock20
  • Metabola komplikationer:21
    • Glukosintolerans, diabetes mellitus
    • Laktatacidos
    • Hyperkalcemi
    • Hypokalemisk alkalos
  • Katekolaminerg kris:
    • Anestesi och tumörmanipulation är de mest kända stimuli som kan utlösa en katekolaminerg kris

Prognos

  • Långtidsprognosen efter resektion av ett ensamt feokromocytom är utmärkt, även om hypertoni kan kvarstå efter kirurgi hos nära 50 %.22
  • Recidiv:
    • I en långtidsuppföljning sågs en recidivfrekvens på 17 %, där hälften hade tecken på malign sjukdom23
    • Recidiv är vanligare bland dem med extraadrenal sjukdom.
  • Med adekvat medicinsk förbehandling är operationsmortaliteten mindre än 1 % om ingreppet utförs med hjälp av en erfaren anestesiolog och kirurg.24-25
  • Malign sjukdom:
    • Det är omöjligt att förutsäga övergången till malign sjukdom baserat på histologi26
    • Endast fynd av metastaser med kromaffin vävnad där sådan vävnad inte ska finnas ger diagnosen malignt feokromocytom10
    • Paragangliom har en särskilt hög förekomst av malignitet
    • Vid påvisad malignitet uppvisar det naturliga förloppet kraftig variation och prognosen för femårig överlevnad är 50 %26

Uppföljning

Plan4

  • Patienter med misstänkt sporadisk sjukdom och utan tecken på metastaser eller riskfaktorer för lokalt eller metastatiskt återfall bör följas i 10år.
  • Enstaka HHPGL (radikalt opererade utan genetiska avvikelser eller sequelae från operationen) behöver inte följas upp alls.
  • Patienter med konstaterat metastaserat feokromocytom eller paragangliom, eller med markörer som ger misstanke om risk för återfall eller metastasering, bör följas i minst 10 år.

Patientinformation

Skriftlig patientinformation

Källor

Annons
Annons
Vill du lära dig mer? Prenumerera på våra utskick

Du kan avsäga dig våra utskick när som helst genom att klicka på en länk som finns i alla utskick. Läs mer om NetdoktorPros personuppgiftspolicy här .


Annons
Annons
Annons

Du har valt bort en eller flera kakor vilket kan påverka viss utökad funktionalitet på siten.

Annons