Hypoglykemi, akutbehandling

Hypoglykemi vid typ 1- och typ 2-diabetes

• Förekomst:
  • Är vanligen en komplikation till insulinbehandling, men kan också förekomma vid behandling med repaglinid eller sulfonylurea
  • Frekvensen varierar betydligt mellan olika patienter
  • Allvarliga känningar och insulinchock (hypoglykemi med medvetslöshet och behov av hjälp från andra) är sällsynt förekommande hos de flesta patienter
• Symtom och tecken:
  • Symtomen varierar med patientens ålder, sjukdomsdurationen, graden av blodsockerkontroll och hur snabbt blodsockret faller. Initiala symtom (känningar) är oro, svettning, snabb puls, hjärtklappning, humörsvängningar och hungerkänslor
  • Välreglerade personer med diabetes får oftast känningar när blodsockernivån faller under 2–3 mmol/l, medan de som är dåligt reglerade kan få symtom vid en högre blodsockernivå
  • Om blodsockret faller under 2 mmol/l uppträder cerebrala symtom som nedsatt medvetandegrad, medvetslöshet, kramper och förlamningar (insulinchock)

Behandling¹

• Egenbehandling:
  • Oftast märker patienten själv av symtomen och kan korrigera blodsockernivån genom intag av snabba kolhydrater, till exempel druvsockertabletter eller flytande druvsocker
• Glukagon?
  • Om personen inte kan äta själv kan en person i patientens närhet ge 1 mg glukagon subkutant. Denna dos kan upprepas vid behov efter 15-20 minuter
  • Detta höjer blodsockernivån med 0,5–1 mmol/l under loppet av 5–20 minuter
  • Patienten bör ligga i stabilt sidoläge
• Glukos:
  • Vid medvetslöshet kan vårdpersonal sätta koncentrerat glukos (300 mg/ml) 5-100 ml intravenöst tills patienten vaknar. Till barn: 0,5–1,0 g/kg kroppsvikt
  • Obs! Risk för vävnadsnekros vid extravasal infusion
  • Om patienten inte vaknar upp omedelbart är detta grund för sjukhusinläggning
• Särskilda problem:
  • Behandling med sulfonylureaderivat ger ofta mycket långvarig hypoglykemi och kan kräva tillförsel av stora doser glukos under flera dygn. Sjukhusinläggning ska därför alltid övervägas.

Förebyggande åtgärder

• Se till att patienten tar korrekt dos av insulin eller repaglinid/nateglinid/sulfonylurea, äter en lämplig kost och justerar dosen vid fysisk aktivitet.
• En patient med diabetes bör alltid ha sockerbitar eller druvsocker med sig.
• Hypoglykemi och bilkörning:²
  • Följande krav ställs på patienter med diabetes som behandlas med läkemedel som kan ge hypoglykemi:
    • Ha kontroll på risk för hypoglykemi som behandlingen kan medföra, vilket innebär att behandlingen är välinställd och att patienten har kontroll över diabetessjukdomen sett till helheten (följsamhet till ordinerad behandling, kunna hantera blodsockermätare, inga allvarliga hypoglykemier i trafiken)
    • Genomföra kontroller på blodsockervärden:
      • Vid behörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D, DE eller taxiförarlegitimation: åtminstone två gånger om dagen och i innan körning påbörjas, vid längre resor eller upprepad körning ska blodsockervärdet kontrolleras med 2–3 timmars mellanrum (under pauser)
    • Ha förmåga att känna igen varningstecken för hypoglykemi (awareness) och veta hur man ska hantera dessa:
      • Kontrollera blodsockernivåer vid symtom som kan tala för hypoglykemi
      • Äta eller dricka så att blodsockernivån stiger
      • Stanna fordonet vid hypoglykemi och invänta normalisering innan man börjar köra igen
  • Innehav av behörigheterna AM, A1, A2, A, B, BE eller traktorkort kan medges vid återkommande allvarlig hypoglykemi om en läkare har bedömt att det inte föreligger någon trafiksäkerhetsrisk och sjukdomstillståndet regelbundet kontrolleras:
    
    • Om återkommande allvarlig hypoglykemi inträffat i vaket tillstånd, måste det gå tre månader efter den senaste episoden utan ytterligare allvarlig hypoglykemi
  • Allvarlig hypoglykemi utgör hinder för innehav av behörigheterna C1,
    C1E, C, CE, D1, D1E, D, DE eller taxiförarlegitimation till dess att det gått
    minst 12 månader från att den allvarliga hypoglykemin inträffade
  • Läkarintyg behöver skrivas vart tredje år vid medicinering som medför risk för hypoglykemi