Intresseområden sparade.
Tack, din epostadress är nu registrerad.
Medicinsk översikt | Endokrinologi

Hypoglykemi vid diabetes


Uppdaterad den: 2022-06-16
Sakkunnig: Remy Waardenburg, Specialistläkare i allmänmedicin, Bonnier Healthcare

Annons

Basfakta

Definition

  • Hypoglykemi definieras som ett blodglukosvärde ≤3,9 mmol/L av Europeiska läkemedelsmyndigheten/American Diabetes Assocation:1
    • Det används dock olika gränsvärden i olika studier, varierande från <3,1 mmol/L till ≤4,0 mmol/L

Klassificering av hypoglykemier vid diabetes

  • Föreslagen klassificering av American Diabetes Assocation.2
  • Allvarlig hypoglykemi:
    • En händelse som kräver en annan persons hjälp i form av tillförsel av kolhydrater, glukagon eller andra åtgärder för att höja plasmaglukosvärdet. P-glukos behöver inte vara känt, det räcker att P-glukoshöjande åtgärder gör att patienten förbättras kliniskt
  • Dokumenterad symtomatisk hypoglykemi:
    • En händelse med typiska hypoglykemisymtom tillsammans med P-glukos ≤3,9 mmol/L
  • Asymtomatisk hypoglykemi:
    • En händelse utan typiska hypoglykemisymtom tillsammans med P-glukos ≤3,9 mmol/L
  • Sannolik symtomatisk hypoglykemi:
    • En händelse med typiska hypoglykemisymtom där information om P-glukos saknas men där man antar att det beror på P-glukos ≤3,9 mmol/L
  • Pseudohypoglykemi:
    • En händelse med typiska hypoglykemisymtom utan P-glukos ≤3,9 mmol/L men där P-glukos är nära det värdet och bedöms kunna utlösa symtomen

Förekomst

  • Typ 1-diabetes (T1D):
    • Vanligt förekommande vid insulinbehandling, med en allvarlig hypoglykemi vart tredje år till 3 gånger per år3
  • Typ 2-diabetes (T2D):
    • Mycket ovanligare än vid T1D, men ungefär lika vanligt 
    • Ungefär en fjärdedel med T2D som behandlas med insulin uppger hypoglykemiska episoder. Med hjälp av kontinuerliga glukosmätningen är prevalensen betydligt högre (P-glukos ≤3,3–3,9 mmol/L) i upp till 57–75 %1

Etiologi och patogenes

Normal reglering av P-glukos

  • Hos personer utan diabetes är hypoglykemi sällsynt:

Patogenes4

  • Hypoglykemi uppstår om den normala styrmekanismen av P-glukos är störd:
    • Den vanligaste orsaken till hypoglykemi är överdosering av exogent insulin i förhållande till behovet, beroende på glukosintag och förbränning av glukos
    • SU-preparat kan också leda till hypoglykemi genom att endogent insulin frisätts oberoende av det aktuella plasmaglukosvärdet
  • Dysfunktion av alfacellerna som uppstår vid progredierande diabetes gör att den skyddande effekten av glukagoninsöndringen minskar. 
  • Upprepade hypoglykemier kan minska tröskeln för adrenalininsöndring vilket gör att den skyddande effekten av sympatikusaktivering försvinner och/eller kommer för sent vilket kan leda till celllskador:
    • Detta kan delvis reverseras genom att förebygga ytterligare hypoglykemier 
  • Andra orsaker till hypoglykemi:
    • Hyperinsulinism/insulinom
    • Glykogenlagringssjukdomar
    • Brist på tillväxthormon eller kortisol

Predisponerande faktorer

  • Behandling med läkemedel behövs i regel för att kunna utveckla hypoglykemi:
    • Insulin:
      • Risken för hypoglykemi är högre vid mixinsulin om patienten inte äter regelbundet5
    • SU-preparat
    • Repaglinid
  • Faktorer som ökar risken för att få hypoglykemi vid diabetesbehandling:
    • Intensivbehandling för att uppnå metabol kontroll (lägre HbA1c-målvärden)2
    • Fasta
    • Överhoppade måltider eller sena måltider, lågt intag av kolhydrater
    • Felaktiga tider eller dosering för insulin
    • I samband med eller efter fysisk ansträngning
    • Alkohol:5
      • Kan påverka patientens omdöme och förmåga att uttrycka symtom vid hypoglykemi och hantera den korrekt
      • Minskar glukoneogenesen i njurarna 
      • Kan frisätta insulin6
    • Nedsatt njurfunktion:
      • Kan påverka förmågan till glukoneogenes
      • Kan påverka läkemedelskoncentrationer
    • Mycket låg eller hög ålder
    • Långvarig duration av typ 2-diabetes
    • Kraftig viktnedgång:
      • Kan minska behovet av insulin och därmed öka risken för överdosering
    • Tidigare hypoglykemier:
      • Kan leda till hypoglycemia/hypoglykemisk unawareness
    • Graviditet
    • Intag av betareceptorblockerare:7
      • Kan maskera symtomen vid hypoglykemi

ICD-10

  • E10.0 Diabetes mellitus typ 1 med hypoglykemiskt koma
  • E11.0 Diabetes mellitus typ 2 med hypoglykemiskt koma
  • E12.0 Näringsbristrelaterad diabetes med hypoglykemiskt koma
  • E13.0 Annan specificerad diabetes med hypoglykemiskt koma
  • E14.0 Icke specificerad diabetes med hypoglykemiskt koma
  • E16.0 Läkemedelsutlöst hypoglykemi utan koma:
    • E16.1 Annan hypoglykemi
    • E16.2 Hypoglykemi, ospecificerad

ICD-10 Primärvård

  • E16-P Annan rubbning i glukosreglering och bukspottkörtelns inre sekretion

Diagnos

Diagnoskriterier

  • Det finns ingen konsensus angående de diagnostiska kriterierna (se under Definition).

Differentialdiagnoser

  • Hypoglykemi kan även bero på andra tillstånd än diabetes där det finns ett missförhållande mellan glukos, insulin, glukagon, adrenalin, kortisol och tillväxthormon. Detta bör misstänkas hos personer som inte tar läkemedel som kan orsaka hypoglykemi:

Anamnes

Initiala symtom (känningar)

  • Initiala symtom kallas ofta för känningar, som kan bestå av cerebrala och autonoma symtom (se nedan):8
    • Kallsvettighet/svettningar
    • Hjärtklappning
    • Darrighet
    • Blekhet
    • Oro
    • Hunger
    • Matthet, trötthet
    • Stickningar i och omkring munnen
    • Koncentrationssvårigheter, humörförändringar
    • Retlighet, aggressivititet
    • Synrubbningar
    • Talsvårigheter
  • Cerebrala symtom (neuroglykopena symtom):
    • Hungerkänsla 
    • Svaghet, trötthet
    • Nedsatt medvetandegrad, konfusion
    • Medvetslöshet
    • Kramper
    • Förlamningar
  • Autonoma symtom:
    • Blekhet
    • Ångest, oro
    • Hjärtklappning
    • Stickningar/domningar
    • Skakningar, tremor
    • Svettningar
  • Frånvaro av symtom:
    • Symtomen vid hypoglykemi kan försvinna när patienten har haft många hypoglykemiska episoder – hypoglykemisk unawareness
    • Förmågan att känna av hypoglykemin kommer ofta tillbaka om man under en period på 2–3 veckor lyckas undvika hypoglykemi, det kallas för awareness5
    • Betareceptorblockerare kan maskera symtomen vid hypoglykemi och därmed leda till att patienten presenterar sig i ett senare skede med allvarligare symtom7
  • Nattlig hypoglykemi:
    • Detta är förhållandevis vanligt och väcker inte alltid patienten med diabetes men kan bidra till hypoglykemisk unawareness och refraktorisk hyperglykemi på morgonen5
    • Nattsvettningar och huvudvärk på morgonen kan tala för nattlig hypoglykemi8
  • Symtom vid högre glukosvärden:
    • Personer med långvarigt högt P-glukos kan uppleva hypoglykemisymtom vid värden >3,9 mmol/L7
  • Utlösande faktorer?
    • Se Predisponerande faktorer
  • Konsekvenser:
    • Hypoglykemi kan leda till bland annat fall, frakturer, kognitiv svikt och olyckor

Kliniska fynd

  • Se Anamnes. 

Kompletterande undersökningar i primärvården

  • Bedömning av P-glukos:
    • Snabbtest av glukos rekommenderas hos alla personer med diabetes som har ett förändrat beteende eller där det finns en risk för hypoglykemi 

Andra undersökningar

  • Behövs inte i akutskedet. 

När remittera?

  • Hypoglykemi som inte svarar på den initiala behandlingen – tillkalla ambulans.
  • Hypoglykemi orsakad av SU-preparat.
  • Om man inte har tillgång till utrustning för att behandla hypoglykemi.
  • Vid osäkerhet när det gäller differentialdiagnoser.

Behandling

Nationella rekommendationer

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för diabetesvård

Socialstyrelsen formulerar rekommendationerna som åtgärder som hälso- och sjukvården bör, kan eller i undantagsfall kan erbjuda vid ett visst tillstånd. Syftet är att stödja mottagarna att tolka och tillämpa rekommendationer med rangordningen 1–10. Formuleringen används för rekommendationer med rangordning 1–3, kan för 4–7 och kan i undantagsfall för 8–10. Nedan listas rekommendationer med rangordning 1–3 samt åtgärder som inte bör erbjudas.

Att förebygga typ 2-diabetes

  • Hälso och sjukvården bör erbjuda:
    • Stöd till att förändra ohälsosamma levnadsvanor och systematiskt följa upp vikt, blodglukos och riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom till kvinnor som har haft graviditetsdiabetes (prioritet 3)

Att förebygga diabeteskomplikationer

  • Hälso och sjukvården bör erbjuda:
    • Intensiv behandling med statiner vid diabetes och mycket hög risk för hjärt-kärlsjukdom (prioritet 1)
    • Standardiserad behandling med statiner vid diabetes och hög risk för hjärt-kärlsjukdom (prioritet 2)
    • Blodtryckssänkande läkemedel vid diabetes och högt blodtryck (prioritet 1)
    • Stöd för ökad fysisk aktivitet till personer med typ 2-diabetes (prioritet 1)
    • Stöd för ökad fysisk aktivitet till personer med typ 1-diabetes (prioritet 3)
    • Intensivbehandling till personer med typ 1-diabetes för att nå bästa möjliga blodglukosnivå med hänsyn till risken för hypoglykemi, försämrad livskvalitet eller annat som skulle kunna tänkas påverka patienten negativt (prioritet 1)
    • Intensivbehandling till personer med nydebuterad typ 2-diabetes utan känd hjärt-kärlsjukdom för att nå bästa möjliga blodglukosnivå med hänsyn till risken för hypoglykemi, kraftig viktuppgång och försämrad livskvalitet samt förväntad återstående livslängd och annan sjukdom (prioritet 1)
    • Arlig undersökning av förekomsten av albumin i urinen hos personer med diabetes (prioritet 1)
    • Ögonbottenfotografering vart tredje år vid typ 2-diabetes utan ögonbottensjukdom (prioritet 1)

Patientutbildning

  • Hälso och sjukvården bör erbjuda:
    • Gruppbaserade utbildningsprogram till personer med typ 2- diabetes med stöd av personer med både ämneskompetens och pedagogisk kompetens (prioritet 3)

Att följa och kontrollera blodglukosnivån

  • Hälso och sjukvården bör erbjuda:
    • Systematisk egenmätning av blodglukos till personer med typ 1-diabetes eller typ 2-diabetes som behandlas med insulin (prioritet 1)
    • Riktad egenmätning av blodglukos till personer med typ 2-diabetes som inte behandlas med insulin vid specifika situationer, såsom vid förändringar i behandling, akut svängande blodglukos eller i pedagogiskt syfte (prioritet 3)
    • Kontinuerlig subkutan glukosmätning med intermittent avläsning (FGM) till personer med typ 1-diabetes och problem med återkommande hyper- eller hypoglykemi (prioritet 2)
    • Nyinsättning av kontinuerlig subkutan glukosmätning (FGM eller realtids-CGM) till gravida med typ 1-diabetes (prioritet 2)
    • Kontinuerlig subkutan glukosmätning med direktavläsning (realtids-CGM) till personer med typ 1-diabetes och problem med återkommande hyper- eller hypoglykemi (prioritet 3)
    • Personer med typ 2-diabetes metformin som monoterapi om det inte finns intolerans eller kontraindikationer (prioritet 1)
    • Personer med typ 2-diabetes insulin som tillägg till metformin (prioritet 3)
    • Personer med typ 2-diabetes och manifest hjärt-kärlssjukdom GLP-1-analogen liraglutid eller SGLT-2-hämmaren empagliflozin (prioritet 3)
    • NPH-insulin, kombinationsinsulin eller måltidsinsulin (med eller utan NPH-insulin) till personer med typ 2-diabetes och otillräcklig glukoskontroll av peroral behandling och utan problem med nattlig hypoglykemi (prioritet 3)
    • Insulin detemir eller insulin glargin till personer med typ 2-diabetes, om behandling med NPH-insulin ger upprepade nattliga hypoglykemier (prioritet 3)
    • Personer med diabetes med ökad risk för försämrad munhälsa eller pågående tandlossningssjukdom till tandvården för ställningstagande till förebyggande åtgärder eller behandling mot karies och parodontit (prioritet 3)

Allvarliga fotproblem

  • Hälso och sjukvården bör erbjuda:
    • Behandling och diagnostik hos ett multidisciplinärt fotteam med specialistvård, primärvård och hemsjukvård i samverkan till personer med allvarliga komplikationer i fötterna, såsom svårläkta fotsår, infektioner och fotdeformiteter (prioritet 1)

Målnivåer för diabetesvård

  • Typ 1-diabetes:
  • Typ 2-diabetes:

Källa: Socialstyrelsens nationella riktlinjer för diabetesvård, publicerad 2018-10-31

Behandlingsmål

  • Att tidigt upptäcka och behandla hypoglykemi för att minska symtom och förebygga skador till följd av hypoglykemin.
  • Att förebygga nya episoder med hypoglykemi. 

Behandlingen i korthet

Vaken patient

  • Behandlingen innebär vanligtvis att patienten upptäcker symtomen och korrigerar blodsockernivån genom intag av snabbt absorberbara kolhydrater i fast form eller som vätska:
    • Vid känningar av lågt blodsocker bör, om patienten är vaken, i första hand ges tabletter med glukos/druvsocker som verkar inom 15 minuter9
    • Samtidigt intag av fetter kan fördröja upptaget av kolhydrater7
  • Om hypoglykemin inte förbättras inom 10–15 minuter måste patienten få glukagon eller parenteral glukos, se nedan:
    • Tillkalla ambulans för att säkerställa att patienten kan övervakas
    • I väntan på ambulansen kan man krossa en sockerbit och lägga under tungan, honung/sirap på läpparna och i munnen (inga bitar på grund av risk för aspiration)

Exempel på snabba kolhydrater

  • 4 tabletter med druvsocker
  • 1,5 dL fruktjuice
  • 2–3 dL mjölk
  • 1 matsked honung
  • 1 matsked socker
  • 3–4 dL läsk (med socker)

Medvetslös patient/Oförmåga till peroral behandling

  • Om peroral behandling inte är möjligt kan en person i patientens närhet administrera glukagon intramuskulärt i doser om 1–2 mg:4-5,7
    • Så snart personen är tillräckligt vaken föredras peroralt intag, se ovan
  • Vårdpersonal kan administrera glukos intravenöst hos medvetslösa patienter, detta är förstahandsval om patienten har möjlighet till intravenös tillförsel.5

Egenbehandling

  • Egenbehandling med perorala kolhydrater är i regel tillräckligt vid mild hypoglykemi:
    • Snabbt absorberbara kolhydrater i fast form eller som vätska föredras, helst glukos/druvsocker9
    • Det är viktigt att patienten också får i sig långsammare kolhydrater eftersom risken finns att det uppstår en ny hypoglykemi

Läkemedelsbehandling

Glukagon

  • Indikation: 
    • Allvarlig hypoglykemi där patienten inte kan ges snabba kolhydrater peroralt och där intravenös tillgång saknas
  • Dosering:
    • Barn <25 kg eller yngre än 6–8 år:
      • Injektion 0,5 mg subkutant eller intramuskulärt
    • Övriga patienter:
      • Injektion 1 mg subkutant eller intramuskulärt 
    • Ingen dosanpassning vid njursvikt
  • Effekt:
    • Normalisering av P-glukos ska ses inom 10 minuter, annars ges glukos intravenöst (se nedan)
    • Om patienten inte vaknar vid normoglykemi bör andra orsaker övervägas
  • Biverkningar:
    • Illamående, kräkningar, buksmärtor

Glukos (intravenös lösning)

  • Indikation: 
    • Allvarlig hypoglykemi där patienten inte kan ges snabba kolhydrater peroralt
    • Allvarlig hypoglykemi där patienten har perifer venkateter
    • Allvarlig hypoglykemi där glukagon inte kan ges eller inte har haft effekt
  • Preparat:
    • Glukos 300 mg/mL eller glukos 500 mg/mL
  • Dosering:
    • Kan administreras i en stor perifer eller central ven
    • Dos om cirka 10–15 gram ges tills patienten vaknar:
      • 300 mg/mL: cirka 30–50 mL
      • 500 mg/mL: cirka 20–30 mL
  • Effekten:
    • Effekten kommer mycket snabbt, men P-glukos ska tas var 15:e minut för att bedöma effekten
    • Om patienten inte vaknar vid normoglykemi bör andra orsaker övervägas
  • Biverkningar:
    • Elektrolytrubbningar – patienten ska övervakas på sjukhus

Annan behandling

  • Långverkande SU-preparat:
    • Kan leda till allvarliga och långvariga hypoglykemier, särskilt hos personer med eGFR <60 mL/min/1,73 m2
    • Kontinuerlig övervakning på sjukhus rekommenderas

Förebyggande åtgärder

  • Risken för hypoglykemi kan reduceras genom grundlig patientutbildning, uppföljning och individanpassad insulinbehandling:5,7,10
    • Interaktion mellan fysisk aktivitet, dosering av läkemedel och intag av kolhydrater samt självkontroller av plasmaglukos 
    • Hur hanterades tidigare hypoglykemier?
    • Identifiera riskfaktorer för hypoglykemi
    • Informationsbricka eller information i telefonen om att patienten kan utveckla hypoglykemi
  • Kontinuerlig subkutan glukosmätning:
    • Rekommenderas hos alla med återkommande hypoglykemier11
    • CGM, kontinuerlig subkutan glukosmätning med direktavläsning, kan göra att en patient kan agera proaktivt och kan lära sig mer om sambandet mellan faktorer som kan påverka P-glukos12
    • Mätare kan ha ett larm vid höga eller låga P-glukosvärden

Trafikmedicin

  • Hypoglykemi och bilkörning:13
Annons
Annons

Förlopp, komplikationer och prognos

Förlopp

  • Utan behandling är hypoglykemi ett allvarligt tillstånd som kan leda till bestående morbiditet eller döden. 

Komplikationer

  • Påverkan på arbetsförmåga och livskvalitet:
    • Patienter kan utveckla en ständig oro för att få hypoglykemi 
  • Kardiell påverkan:
    • Ökad belastning på hjärtat
    • QT-förlängning med risk för livshotande arytmier
    • Utveckling av koronarartärsjukdom14
  • Olyckor, fallskador.
  • Krampanfall.
  • Anfall med långvarig och allvarlig hypoglykemi kan leda till hjärnskada och dödsfall.
  • Allvarlig hypoglykemi är associerat med ökad risk för kardiovaskulära händelser (hjärtinfarkt och stroke):15
    • En kohortstudie har funnit betydligt ökad risk för kardiovaskulära händelser och död den första månaden efter en hypoglykemisk episod
    • Den ökade risken avtar gradvis över följande 1–2 år
  • Hos personer med typ 2-diabetes är risken för demens ökad hos personer med allvarliga hypoglykemier. 14

Prognos

  • Prognosen är i regel god.
  • Mortalitet:
    • Personer med hypoglykemier har en ökad mortalitet7
    • Hos personer med T1D utgör hypoglykemi 4–10 % av dödsorsaken5

Patientinformation

Vad du bör informera patienten om

  • Alla patienter med diabetes som använder insulin, sulfonylureapreparat eller repaglinid måste informeras om risken för hypoglykemi och hur hypoglykemi kan förhindras och behandlas.

Skriftlig patientinformation

Patientföreningar

Källor

Annons
Annons

Annons
Annons
Annons

Du har valt bort en eller flera kakor vilket kan påverka viss utökad funktionalitet på siten.

Annons