Intresseområden sparade.
Tack, din epostadress är nu registrerad.
Medicinsk översikt | Gastroenterologi

Hemorrojder


Uppdaterad den: 2023-02-08
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare allmänmedicin och med. dr., medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Basfakta

Definition

  • Hemorrojder är analkuddar som tänjs vid sitt fäste, blivit förstorade, stasade och lättblödande.1
  • De kan antingen vara täckta av slemhinna (inre hemorrojder) eller hud (yttre hemorrojder).

Klassificering av inre hemorrojder (Golighers klassificering)

  • Grad 1 blöder, prolaberar inte och kan inte ses vid inspektion av anus utan påvisas endast genom endoskopi.
  • Grad 2 prolaberar när patienten krystar men reponeras spontant.
  • Grad 3 prolaberar vid defekationen och måste reponeras manuellt.
  • Grad 4 prolaberar och går inte att reponera (dessa ickereponibla hemorrojder kan inkarcerera, men ses sällan inom primärvården).

Förekomst

  • Hemorrojder förekommer hos en tredjedel av befolkningen.2
  • Det är vanligast bland personer i ålder 45–65 år.

Etiologi och patogenes

  • Inre hemorrojder:
    • Är slemhinnebeklädda
    • Uppstår från det hemorroidala venplexus som finns ovanför linea dentata
    • Klassificeras i fyra undergrupper, se ovan
  • Yttre hemorrojder:
    • Är hudbeklädda
    • Uppstår från det venplexus som finns nedanför linea dentata eller från prolaberande venplexus ovanför linea dentata
  • Linea dentata:
    • Befinner sig cirka 2 cm upp i analkanalen och markerar skillnaden mellan den övre analkanalen, som är klädd med cylinderepitel, och den nedre analkanalen som är klädd med smärtkänsligt skivepitel

Anatomi

  • Normalanatomin för analkanalen innefattar de så kallade analkuddarna som är placerade strax ovan linea dentata.
  • Typiskt befinner sig analkuddarna i positionerna klockan tre, sju och elva vid undersökning av patienten i ryggläge.
  • De är täckta av slemhinna och det submukösa lagret innehåller kärl, muskulatur och bindväv och har betydelse för kontinensen.
  • Det submukösa lagret i analkuddarna står i förbindelse med det nedre hemorrojdvenplexus.
  • Mikroskopiskt kan man påvisa en rad arteriovenösa förbindelser i analkuddarna, vilket förklarar varför eventuell blödning ofta är arteriell.

Patofysiologi

  • Med åldern försvagas bindvävnaden i analkuddarna som då förskjuts nedåt, sannolikt hjälpta av krystning i samband med toalettbesök och passage av hård feces,3 något som till slut kan leda till prolaps. Dessa åldersförändringar kan även ge rektalprolaps eller prolaps av uterus. Även i samband med graviditet försvagas bindväven generellt vilket förklarar den höga incidensen av hemorrojder vid graviditet.
  • Även hereditära bindvävssjukdomar kan ge upphov till hemorrojder.
  • Hemorrojdsjukdom ska således betraktas som en bindvävssjukdom och inte som en kärlsjukdom. Det finns heller ingen korrelation mellan hemorrojder och varicer eller varicocele.4

Predisponerande faktorer

  • Förstoppning, diarré, kraftig krystning vid defekation, anala samlag, långvarigt stående och tungt kroppsarbete predisponerar för tillståndet.
  • Sekundärt till levercirrhos med portahypertension, graviditet och prostatahypertrofi.

ICD-10

  • K64 Hemorrojder (haemorrhoides)
    • K64.0 Hemorrojder av första graden
    • K64.1 Hemorrojder av andra graden
    • K64.2 Hemorrojder av tredje graden
    • K64.3 Hemorrojder av fjärde graden
    • K64.4 Kvarvarande hemorrojdhudflikar
    • K64.8 Andra specificerade hemorrojder
    • K64.9 Hemorrojder, ospecificerade
    • O22.4 Hemorrojder under graviditeten
    • O87.2 Hemorrojder under barnsängstiden

ICD-10 Primärvård

  • I84- Hemorrojder

Diagnos

Diagnoskriterier

  • Typisk bild vid anamnes, inspektion och palpation av anus samt proktoskopi.
  • Annan patologi ska uteslutas.

Differentialdiagnoser

  • Analcancer eller rektumcancer.
  • Crohns sjukdom
  • Ulcerös kolit
  • Analabscess och analfistel
  • STD

Anamnes

  • Symtomen kommer och går. Det finns ofta en diskrepans mellan subjektiva besvär och objektiva fynd.
  • Blödning är det vanligaste symtomet vid hemorrojder av grad 1–2 medan slemutsöndring och anal klåda/irritation är de vanligaste symtomen vid hemorrojder av grad 3–4.4
  • Utlösande orsaker:
    • Förstoppning, graviditet, kraftig diarré
  • Symtom:
    • Blödning:
      • Ljusrött blod vid defekation, blod som droppar eller sprutar ned i toalettskålen, vanligen i slutet av defekation
      • Mörkröd-brunröd blödning talar för blödning ovan analkanalen och bör föranleda kolonutredning.
    • Prolaps:
      • Kännbara ”kulor” som försvinner in eller går att peta in efter defekation
      • Prolaps kan uppträda vid tarmtömningen och ge en känsla av utfyllnad och ofullständig tömning
      • Vid uttalad prolaps försvåras hygienen och slem och avföring kan läcka ut. Detta i sin tur predisponerar för klåda och hudirritation
    • Smärtor:
      • Smärta förekommer vanligen inte vid okomplicerad hemorrojdsjukdom och bör inge misstanke om annan diagnos
      • Akut insättande svår smärta kan dock bero på inkarcerering av hemorrojder.

Kliniska fynd

  • Grad 1 ses vid proktoskopi. Grad 2 och 3 ses vid krystning medan grad 4 ses vid vanlig inspektion.
  • Icke trombotiserade hemorrojder är i allmänhet ej palpabla, men kan anas som mjuka kuddar.
  • Ange om eventuell prolaps är cirkumferent eller partiell, enbart består av slemhinna eller inkluderar muskellagren i rektum vilket i så fall inte har med hemorrojder att göra..

Analhematom

  • Uppstår ganska snabbt.
  • Vid inspektion återfinns en blåskimrande, kraftigt ömmande svulst, cirka 1–2 cm i diameter.

Trombotiserad hemorrojd

  • Generell svullnad och missfärgade partier circumferent.

Kompletterande undersökningar i primärvården

  • Proktoskopi:
    • När patienten krystar buktar eventuella hemorrojder in i proktoskopet i någon av positionerna klockan tre, sju eller elva (ryggläge)
  • Rektoskopi:
    • Bör utföras för att utesluta anal- och rektalcancer samt proktit
  • Koloskopi:
    • Beroende på patientens ålder och andra riskfaktorer kan koloskopi övervägas3
    • Mörkröd-brunröd blödning talar för blödning ovan analkanalen och bör föranleda kolonutredning

Välgrundad misstanke om analcancer enligt Nationellt vårdprogram

  • Följande ska föranleda misstanke oavsett ålder:
    • Nytillkommen knöl/förändring analt
    • Anal smärta
    • Anala sår och fissurer
    • Atypiska eller tätt återkommande perianala abscesser
    • Blod i avföringen
    • Nytillkomna trängningar till avföring eller läckage
  • Vid misstanke ska följande utföras:
    • Anamnes och identifiering av riskgrupper (se under Välgrundad misstanke nedan)
    • Inspektion av analregionen
    • Rektalpalpation
    • Palpation av ljumskar
    • Om möjligt rektoskopi.
    • Om undersökningarna leder till förmodat godartat fynd ska patienten informeras om att oförändrade symtom efter 4 veckor bör föranleda ny kontakt med primärvården
  • Välgrundad misstanke föreligger vid ett eller flera av följande:
    • Stark malignitetsmisstanke vid klinisk undersökning
    • Initialt förmodad godartad anal eller perianal förändring som kvarstår oförändrad efter 4 veckor trots riktad behandling
    • Nytillkomna eller förändrade anala symtom utan annan uppenbar förklaring hos följande riskgrupper:
      • HIV-positiva
      • Män som har sex med män
      • Immunsupprimerade personer
      • Personer som har eller har haft HPV-relaterad genital in situ eller invasiv neoplasi
    • Histopatologiskt fynd talande för analcancer
    • Bilddiagnostiskt fynd talande för analcancer
  • Om välgrundad misstanke föreligger ska patienten omedelbart remitteras till utredning enligt standardiserat vårdförlopp. Vart remissen ska skickas beslutas lokalt
  • Primärvårdsversion av standardiserat vårdförlopp för analcancer, RCC 2020

Välgrundad misstanke om tjock- och ändtarmscancer enligt Nationellt vårdprogram

  • Följande kan föranleda misstanke, enskilt eller tillsammans:
    • Blod i avföringen
    • Anemi
    • Ändring av annars stabila avföringsvanor i >4 veckor utan annan förklaring hos patienter >40 år
  • Där misstanken har väckts ska följande utföras inom 10 kalenderdagar:
    • Anamnes inklusive IBD och ärftlighet
    • Rektalpalpation
    • I första hand rektoskopi och i andra hand proktoskopi
    • Vid anemi: anemiutredning
    • Vid ändring av annars stabila avföringsvanor: FHb
  • Om undersökningarna visar annan blödningskälla ska denna behandlas med uppföljning efter 4 veckor.
  • Positivt FHb som isolerat fynd ska utredas enligt rutin och inte enligt SVF.
  • Individer med riskfaktorer bör särskilt uppmärksammas avseende symtom som ger misstanke om tjock- och ändtarmscancer. Det finns också anledning att vara vaksam för kombinationer av symtom, se nationellt vårdprogram.
  • Välgrundad misstanke föreligger vid ett eller flera av följande:
    • Synligt blod i avföringen där rektalpalpation och prokto-/rektoskopi inte visar annan uppenbar blödningskälla (eller där blödningen kvarstår efter 4 veckor trots adekvat behandling av annan blödningskälla)
    • Järnbristanemi utan annan uppenbar orsak
    • Ändrade avföringsvanor >4 veckor hos patienter >40 år i kombination med positivt FHb
    • Fynd vid prokto-/rektoskopi eller rektalpalpation som inger misstanke om kolorektalcancer
    • Fynd vid bild- eller vävnadsdiagnostik eller koloskopi som inger misstanke om kolorektalcancer.r
  • Observera att blodförtunnande medicinering inte minskar sannolikheten för att individer med blod i avföringen eller anemi har en bakomliggande kolorektalcancer.
  • Om välgrundad misstanke föreligger ska patienten omedelbart remitteras till utredning enligt standardiserat vårdförlopp. Vart remissen ska skickas beslutas lokalt.

Primärvårdsversion av standardiserat vårdförlopp för tjock- och ändtarmscancer, RCC (hämtad 2022-05-19)

När remittera?

  • Eventuellt remiss enligt SVF för analcancer eller tjock- och ändtarmscancer.
  • Remittering till kirurg:
    • För behandling med gummibandsligatur eller injektionsbehandling om konservativ behandling är otillräcklig vid hemorrojder grad 1–3
    • Gummibandsligatur kan dock också appliceras i primärvården (se teckning Borttagning av av hemorrojd med gummibandsligatur)
    • Stora prolaberade hemorrojder grad 3–4 (ej endast hudflikar)
    • Vid stor anemiserande blödning
    • Smärtsam analprolaps
    • Rektalprolaps

Checklista vid remittering

Hemorrojder

  • Syftet med remissen:
    •  Behandling? Kirurgi?
  • Anamnes:
    • När började besvären? Utveckling, recidiverande?
    • Grad av besvär? Predisponerande faktorer – förstoppning, diarré, kraftigt tryck vid defekation, långvarigt stående, tungt kroppsarbete? Obehag – blödning, smärtor, tömningsproblem, renhållning, inkontinens, prolaps?
    • Andra sjukdomar av betydelse? Aktuella/nytillkomna läkemedel?
    • Eventuellt genomförda behandlingsförsök – effekt?
    • Konsekvenser – yrke, livskvalitet?
  • Kliniska fynd:
    • Hemorrojdgrad 1–4?
    • Rektal undersökning – tumör, blödning?
  • Kompletterande undersökningar:
    • Hb
    • Prokto-/rektoskopi ska utföras för att utesluta rektalcancer eller annan lokal patologi

Behandling

Behandlingsmål

  • Symtomlindring

Behandlingen i korthet

  • Indikation för behandling av hemorrojder baseras primärt på patientens subjektiva symtom, medan val av behandlingsmetod är beroende av de objektiva fynden.4
  • Rikligt med fibrer i kosten för normalisering av avföringsvanor och god lokal hygien är basalt vid behandling av hemorrojder.3
  • Vid utebliven effekt efter 6–8 veckor och vid rikliga blödningar är ligering med gummiband förstahandsval. Injektionsbehandling med skleroserande läkemedel är också ett alternativ.3
  • I svårare fall är kirurgisk excision av hemorrojder indicerad.3
  • Läkemedel mot hemorrojder kan minska ödem och blödning samt lindra obehag, men inget av medlen kan definitivt ta bort hemorrojder.
  • Grad 1:
    • Behandlas med bulkmedel eller osmotiska laxantia
    • Suppositorier med antiinflammatoriska egenskaper, exempelvis hydrokortison+lidokain eller prednisolonkaproat+cinkokain, 1–2 gånger dagligen i högst 10 dagar
    • Milda steroidsalvor kan användas under kortare perioder
    • Vid obehag används lokalbedövande salvor
    • Eventuellt minimalinvasivt ingrepp, som gummibandsligaturer
  • Grad 2:
    • För hemorrojder ovanför linea dentata rekommenderas behandling med gummibandsligatur, alternativt med skleroserande injektioner.4
    • Yttre hemorrojder/hudflikar kan tas bort men räknas enbart som skönhetsoperation och utförs oftast inte inom offentlig sjukvård
  • Grad 2–3:
    • Behandlas med gummibandsligatur eller hemorrojdektomi4

Egenbehandling

  • Detta är den viktigaste och ofta den enda behandlingen som behövs.
  • Undvik förstoppning, långvarigt tryck och krystande vid tarmtömning, tunga lyft och att stå upp länge – särskilt under perioder då besvären har blossat upp.
  • Undvik förstoppning:
    • Målet är lätt passage av mjuk, formbar avföring
    • Öka fiberintaget i kosten – dock kan det dröja upp till 6 veckor innan man når effekt i form av lindrade symtom och minskad risk för blödning3
    • Använd kroppen, var fysiskt aktiv
  • Bra toalettvanor:
    • Gå alltid på toaletten vid defekationskänsla, man ska inte hålla sig
    • Arbeta in fasta tömningstider
    • Sitt inte kvar och läs tidningar och/eller krysta under längre tid

Reponering av prolaberade hemorrojder

  • Bör reponeras snarast, manuellt av patienten själv.
  • I sidoläge med böjda knän och höfter med hjälp av handske eller en kompress med rikligt med vaselin.
  • Lokal avkylning med is eller isvatten kan lindra smärtor vid prolaberade hemorrojder.

Trombotiserad hemorrojd

  • En trombostiserad hemorrojd är alltid prolaberad, men en prolaberad hemorrojd är inte alltid trombotiserad.
  • Behandlas konservativt:
    • Högläge, kyla, smärtstillande, försök att reponera

Läkemedelsbehandling

Lokalbehandling

  • Salva, suppositorier innehållande lokalbedövningsmedel och/eller kortison:
    • Troligen är den antiinflammatoriska effekten viktigast
    • Salvan ska verka i analkanalen. Patienten bör anbringa salvan i analkanalen med hjälp av ett finger eller tubspetsen 2–3 gånger dagligen i 1–2 veckor
    • Långvarig behandling med steroidinnehållande salva bör undvikas:
      • Behandling med steroidinnehållande salva kan variera mellan 10 dagar och 3 veckor
      • Behandlingen kan upprepas, men man bör då ha ett behandlingsfritt intervall
      • Vid längre behandlingstid är det viktigt att läkare har konstaterat hemorrojder genom undersökning så att inte utredning av en eventuell analcancer fördröjs
    • Nyttan av lokalbehandling är osäker – detta gäller särskilt stolpiller som snabbt hamnar i rektum
  • Användning av rent lokalbedövande medel kan prövas vid smärtor:
  • Invalidiserande analklåda:
    • Hudskyddande kräm såsom zinkpasta, barriärkräm eller silonsalva kan ofta minska irritationen.

Kirurgi

Analhematom

  • Uppstår akut och behandlas med incision under lokalanestesi:
    • Kläm försiktigt ut koaglet
    • Låt såret vara öppet så läker det på några dagar

Hemorrojder

  • Det finns flera kirurgiska metoder. Val av metod beror på symtom, grad av hemorrojd och kirurgens efarenhet.5
  • Ligatur med gummiband:
    • Ger infarcering av hemorrojden, som nekrotiseras och avstöts efter 4–14 dagar. Det kan då blöda lite
    • Metoden är lämpligast vid hemorrojder grad 1–2 och ibland för grad 36
    • Ingreppet kan utföras ambulant utan någon form av anestesi
    • Vid ligatur med gummiband enligt McGivney eller Barron appliceras ett gummiband runt hemorrojdens bas väl ovan linea dentata
    • 1–3 ligaturer kan sättas samtidigt.
    • Patienten bör informeras om att en tryckkänsla kan finnas i upp till en vecka. En sparsam blödning kan komma när hemorrojden stöts av efter 4–5 dagar.
    • Komplikationer:
      • Större komplikationer som urinretention, rektalblödning, sepsis i lilla bäckenet eller perianal abscess kan tillstöta i mycket sällsynta fall
      • Mindre komplikationer som trombotiserad hemorrojd, förskjutning av ligaturen, lätt blödning och bildning av slemhinnesår tillstöter hos en lite andel
    • Läkningsfrekvensen är svårvärderad på grund av hemorrojdernas naturalförlopp, men denna behandling utan större komplikationer ger goda resultat framför allt på besvärande blödningar och prolaps av slemhinna7
  • Injektionsbehandling med skleroserande läkemedel:
    • Lokal injektion med lauromakrogol 400 kan ges vid inre hemorrojder grad 1–2, framförallt om blödning är ett dominerande symtom
    • Behandlingen leder till fibros och skrumpning av hemorrojderna
    • Mellan 0,5 och 1,0 mL (1,5 mL vid hemorrojd grad 2) lauromakrogol 400, 30 mg/mL, injiceras med en lång nål genom proktoskopet submuköst ovanför linea dentata strax ovanför hemorrojdens bas
    • Tre lokaliseringar kan behandlas vid samma tillfälle, maximal totaldos per behandlingstillfälle är 2,5 mL
    • Patienten ska inte känna distinkt smärta av sticket om nålen ligger rätt, men kan erfara en tryckkänsla och en sparsam övergående blödning.
    • Infektioner och nekroser efter fellokaliserad injektion har rapporterats. Vid långtidsuppföljning har kvarvarande symtom rapporterats hos cirka 50 % av patienterna8
  • Doppler-vägledd ligatur av arteria haemorrhoidales:
    • Med ett specialkonstruerat anoskop med inbyggt ultraljudshuvud är det möjligt att lokalisera de submuköst placerade arteria haemorrhoidales och genom en öppning i anoskopets sidovägg ligera kärlet
    • Detta resulterar i att hemorrojden skrumpnar och retraheras
    • Ingreppet kan utföras ambulant utan anestesi, men recidivfrekvensen är förhållandevis hög, särskilt vid hemorrojder av grad 2–3
  • Hemorrojdektomi:
    • Är aktuellt vid hemorrojder grad 3 och 4 eller vid komplikationer. Färre än 10 % av de remitterade patienterna har behov av kirurgi7
    • Excision av hemorrojdkylsena med ligering av kärlbasen:
      • Används mest och innebär att man avlägsnar hemorrojderna med tillhörande hud kirurgiskt och lämnar kvar hud-slemhinnebroar för att undvika stenos. Såren lämnas öppna med tanke på sekundär läkning. Det tar 2–3 veckor innan såren läker7
      • Operationen medför ofta hög grad av postoperativa smärtor
      • Postoperativ behandling:
        • Dusch mot det opererade området efter defekation
        • Det är viktigt att reglera avföringen långsiktigt
      • Komplikationer kan vara urinretention, sekundär blödning, analstriktur och störd kontinens

Gummibandsligatur vs. hemorrojdektomi

  • En Cochranestudie (2005) har jämfört dessa två behandlingar:9
    • Metoderna var lika bra med hänsyn till blödningsfrihet
    • Hemorrojdektomi gav en icke-signifikant generellt bättre symtomkontroll
    • Hemorrojdektomi var klart bättre vid grad 3-hemorrojder
    • Som förväntat medförde ligaturmetoden fler reoperationer
    • Postoperativa smärtor var betydligt oftare förknippade med hemorrojdektomi
    • Förekomsten av tidiga komplikationer var sällsynt och det var ingen skillnad mellan de båda metoderna. Däremot var sena komplikationer vanligare bland de hemorrojdektomerade
    • Gummibandsopererade var i genomsnitt tillbaka på arbetet efter 3 dagar, medan motsvarande siffra för hemorrojdektomerade var 32 dagar
    • Patientnöjdheten var likvärdig för båda metoderna

Hudflikar

  • Kan excideras om de orsakar patienten svåra symptom, framför allt i form av klåda och svårigheter med hygienen. Dock räknas denna operation som kosmetisk kirurgi och genomförs sällan inom offentlig sjukvård.
Annons
Annons

Förlopp, komplikationer och prognos

Komplikationer

  • Analprolaps och rektalprolaps:
    • Kan vara komplikationer till hemorrojder
    • Analprolaps kan vara svårt att skilja från hemorrojder. Den kan vara total, det vill säga omfatta hela omkretsen, eller partiell
    • Rektalprolaps prolaberar oftast mer än 2 cm

Prognos

  • Hemorrojder uppkommer i perioder, i regel utlöst av ökat tryck mot ändtarmen.

Patientinformation

Skriftlig patientinformation

Uppföljning

Plan

  • Om undersökning av anal/rektum på grund av blödning, smärta eller knöl ger ett förmodat godartat fynd, men symtomen är oförändrade efter 4 veckor ska patienten följas upp för ny bedömning. 10
Hemorrojder (endoskopisk bild)

Källor

Annons
Annons
Vill du lära dig mer? Prenumerera på våra utskick

Du kan avsäga dig våra utskick när som helst genom att klicka på en länk som finns i alla utskick. Läs mer om NetdoktorPros personuppgiftspolicy här .


Annons
Annons
Annons

Du har valt bort en eller flera kakor vilket kan påverka viss utökad funktionalitet på siten.

Annons