Att avstå från behandling

Basfakta

• En problemställning som kan uppstå idag beror på den moderna läkarvetenskapens möjligheter att upprätthålla livsfunktioner långt utöver vad som är naturligt. Frågan är hur länge man ska/bör fortsätta med sådan aktiv behandling:
  • Ofta handlar det om att göra en bedömning om behandlingens potential att förlänga liv och/eller förbättra livskvalitet är större än behandlingens potential att leda till lidande och risker
• Om patienten inte uttalar några önskemål om behandlingsbegränsningar ska vårdpersonalen utgå från att patienten önskar vård som om möjligt förlänger liv och optimerar livskvalitet.
• Om läkaren identifierar palliativa vårdbehov och bedömer att det huvudsakliga målet med vården har ändrats från att vara livsförlängande till att vara lindrande, så är det aktuellt att genomföra brytpunktssamtal med patient och närstående.
• Efter att samtal och samråd har genomförts med patienten och/eller närstående samt vårdteamet, är det läkaren som har det slutgiltiga ansvaret för beslutet att avstå från eller avbryta livsuppehållande behandling.
• Om patienten inte kan informeras (nedsatt förmåga till samråd med patienten):
  • Vården ska planeras utifrån en om bedömning av vad som är bäst för patienten. Genom samtal med närstående kan man ofta få en uppfattning om vad patienten skulle ha önskat
  • Om behandlingen inte är förenlig med vetenskap och beprövad erfarenhet behöver särskilt närstående informeras om det medicinska beslutet till att avstå från behandling
  • Skriftliga önskemål kan ha betydelse för bedömningen

Begrepp

Livshotande tillstånd: Tillstånd som på grund av sjukdom eller skada medför fara för en människas liv Livsuppehållande behandling: Behandling som ges vid livshotande tillstånd för att upprätthålla en patients liv Brytpunktssamtal: Samtal som hålls när all botande och bromsande behandling avslutas och vården övergår till palliativ vård

Råd 

• Vid livshotande tillstånd ska det utses en fast vårdkontakt som ska vara en legitimerad läkare och som ansvarar för samordning och planering av patientens vård. Detta ska göras så snart som möjligt efter det att en behandlande läkare har konstaterat tillståndet.
• Inför ett ställningstagande till att inte inleda eller inte fortsätta livsuppehållande behandling ska den fasta vårdkontakten rådgöra med minst en annan legitimerad yrkesutövare. Den fasta vårdkontakten bör även rådgöra med andra yrkesutövare som deltar i eller har deltagit i patientens vård.
• Om en patient ger uttryck för att en livsuppehållande behandling inte ska inledas eller inte ska fortsätta, ska den fasta vårdkontakten före ställningstagandet till patientens önskemål försäkra sig om att patienten och närstående har fått individuellt anpassad information i enlighet med patientlagen. Den fasta vårdkontakten ska även göra en bedömning av patientens psykiska status och förvissa sig om att patienten förstår informationen, kan inse och överblicka konsekvenserna av att behandling inte inleds eller inte fortsätter, har haft tillräckligt med tid för sina överväganden och står fast vid sin inställning:
  • Patienten ska ha fått tillgång till den habilitering, rehabilitering och de hjälpmedel som han eller hon behöver
  • Patienten ska ha fått stöd att begära de insatser från socialtjänsten och Försäkringskassan som han eller hon är berättigad till

Fördjupning

• Regionala cancercentrum i samverkan. Att hålla brytpunktssamtal. 25 juni 2019 (Hämtad 2019-09-23).
• Svenska Läkaresällskapet, Svensk sjuksköterskeförening. Etiska riktlinjer vid
  ställningstagande till att avstå från och/eller avbryta livsuppehållande behandling. 2018.
• Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:7) om livsuppehållande behandling. 2017.
• Eckerdal G. Frågan om att avstå eller avbryta livsuppehållande behandling. Läkartidningen.se 2016-11-23.  
• Regeringskansliet. Statens offentliga utredningar från Socialdepartementet. Stöd och hjälp till vuxna vid ställningstaganden till vård, omsorg och forskning. SOU 2015:80. 30 september 2015 (Hämtad 2019-09-23). 
• Socialstyrelsen: Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård – vägledning, nationella riktlinjer och indikatorer. 2013.

Sakkunnig

• Remy Waardenburg, specialist i allmänmedicin, medicinsk redaktör Medibas