Endometrios

Basfakta

Definition

• Endometrios är förekomst av endometrievävnad utanför uteruskaviteten och kronisk inflammation:
  • Intern endometrios (adenomyos) – endometrievävnad lokaliserad till myometriet
  • Extern endometrios – endometrivävnad utanför uterus
  • Djupt infiltrerande endometrios – infiltration ≥5 mm
• Endometriom är endometriecystor på ovarierna.

Förekomst

• Vanligt hos kvinnor i fertil ålder, kan debutera i tonåren.
• Prevalens:^1-2
  • 6–10 % av kvinnor i fertil ålder
  • 25–70 % bland kvinnor med mens- och bäckensmärtor
  • 20–50 % bland infertila kvinnor
  • Cirka 7–20 % är symtomfria
• Incidensen ökar. Detta anses bland annat bero på:
  • Bättre diagnostik
  • Att kvinnor föder färre barn
  • Att kvinnor skjuter upp graviditet till högre åldrar

Etiologi och patogenes

• Okänd orsak.
• Polygent eller multifaktoriellt nedärvt.
• Andra faktorer som diskuterats är miljöfaktorer, bland annat dioxin
• Endometrios är en östrogenberoende sjukdom. Tillståndet påvisas inte före puberteten men kan debutera före första menstruationen.
• Blödningar i bukhålan orsakar lokal inflammation och hos vissa adherensbildning.³

Patogenes

• Implantation från retrograd menstruationsblödning är den främsta patogenetiska hypotesen:⁴
  • Intakta endometrieceller förs i retrograd rörelse genom äggledarna vid menstruation och implanteras i peritoneum
  • Hämmat menstruationsutflöde och riklig menstruationsblödning ökar risken för endometrios
  • Retrograd menstruation kan påvisas hos de flesta kvinnor men alla dessa utvecklar inte endometrios:
    • Endometrieceller implanteras lättare, proliferar, invaderar och metastaserar i annan vävnad hos kvinnor med endometrios, det vill säga har andra egenskaper än normala endometrieceller
  • Andra möjliga spridningssätt är via lymfa, blod och iatrogent
• Metaplasi av det primitiva peritoneum:⁵
  • Både peritoneum och endometriet härstammar från coelomet
  • Endometrios kan uppstå hos kvinnor utan uterus vilket stödjer teorin
• Immunologiska dysfunktioner:
  • Immunsystemet anses vara involverat i patogenesen vid endometrios⁴
• Autonoma endometriefoci:
  • De endometriska lesionerna visar hög östradiolbiosyntes och låg östradiolinaktivering, vilket medför att behandling som hämmar ovariernas östrogenproduktion (till exempel p-piller, GnRH-agonister) kan ha begränsad effekt på den autonoma östradiolproduktionen i lesionerna

Predisponerande faktorer

• Ärftliga faktorer:
  • Risken ökar 6–7 gånger om mor eller syster har endometrios.⁶
• Uterusanomali.
• Tidig menarke.
• Rikliga och frekventa menstruationer.
• Cervixstenos.
• Sen graviditetsdebut och få graviditeter.

ICD-10

• N80 Endometrios
  • N80.0 Endometrios i uterus (adenomyos)
  • N80.1 Endometrios i ovarium
  • N80.2 Endometrios i salpinx
  • N80.3 Endometrios på bäckenperitoneum
  • N80.4 Endometrios i rektovaginalseptum och vagina
  • N80.5 Endometrios i tarm
  • N80.6 Endometrios i ärr på huden
  • N80.8 Annan specificerad endometrios
  • N80.9 Ospecificerad endometrios

ICD-10 Primärvård

• N80- Endometrios

Diagnos

Diagnoskriterier

• Anamnesen inger misstankar, speciellt vid cyklisk smärta eller molvärk med accentuering cykliskt, djup samlagssmärta och/eller infertilitet
• Anamnes kombinerad med kliniska fynd kan ge sannolikhetsdiagnos:⁷
  • Symtomlindring vid tre månaders behandling med p-piller styrker diagnosen
• Laparoskopi säkerställer diagnosen.
• Biopsi och histologisk undersökning kan bekräfta diagnosen men är inte obligat.

Differentialdiagnoser

• Svår dysmenorre av annan genes, till exempel retrograd blödning.
• Salpingit, framför allt klamydia som kan ge kroniska buksmärtor.
• Ovarialcystor av annan genes.
• Torsion/subtorsion av ovarier.
• Adherenser postoperativt.
• Myom.
• Extrauterin graviditet.
• Levator ani syndrom.
• Spondylolistes.
• Diskbråck.
• Ankyloserande spondylit.
• Bråck, till exempel Spigelli.
• Inflammatoriska tarmsjukdomar.
• IBS.
• Interstitiell cystit.
• Uretrit.
• Om resistenser: ovarialcancer eller peritoneala metastaser.
• Koloncancer vid blödningar rektalt.

Anamnes

• Beskrivs ofta som cykliska bäckensmärtor men med tiden har många kroniska smärtor. Typiska smärtor har maximal smärtnivå premenstruellt.
• Ovulationssmärta enbart eller i kombination med dysmenorré.
• Djup samlagssmärta, cyklisk eller kroniskt uppstår när fossa Douglasi eller sakrouterinligamenten är påverkade. 
• Känsla av tyngd och tryck i underlivet förekommer vid både adenomyos och cystor.
• Akuta underlivssmärtor kan uppstå vid spontanruptur av endometriom.
• Stor variation i smärtbilden:
  • Utan symtom hos 7–20 %
  • Ingen korrelation mellan utbredning av endometrioslesioner och grad av symtom
  • I de mest uttalade fallen kan smärtorna bli kroniska och leda till kraftigt minskad livskvalitet

Djupt infiltrerande endometrios

• Symtom uppstår från de drabbade organen på grund av blödning och inflammation.
• Tarmendometrios medför smärtor och avföringsrubbningar samt tarmblödning om endometriosen växer genom hela tarmväggen.
• Blåsendometrios kan ge blåstömningsrubbningar och infektionsliknande symtom.
• Adenomyos orsakar djup samlagssmärta dysmenorré och tyngdkänsla.

Adenomyos⁸

• Adenomyos ger ofta kraftiga mensblödningar i kombination med dysmenorré.
• De kraftiga blödningarna tror man beror på ökad endometrieyta i en förstorad uterus.
• Man tror att symtomen ofta debuterar i 40–50 års ålder, men eftersom säker diagnos ställs vid hysterektomi, kan detta reflektera att hysterektomi är vanligare i denna åldersgrupp än bland yngre.

Barnlöshet

• Endometrios kan vara associerad med nedsatt fertilitet.
• Hos 10–15 % av infertila par är endometrios hos kvinnan den enda påvisbara orsaken.
• Orsaken till nedsatt fertilitet är sammansatt och beror inte enbart på sammanväxningar.

Kliniska fynd

• Den kliniska undersökningen är ofta normal, men typiska fynd är:
  • Palpationsömhet över uterus eller adnexa
  • Små och ömma knutor bakom uterus eller i fossa Douglasi
  • Resistenser vid/på adnexa
  • Nedsatt rörlighet vid palpation av uterus och adnexa
  • Blåaktiga tumörer på portio och i vagina vid inspektion
  • Vid adenomyos palperas uterus ofta rörlig, diffust förstorad och mjuk, ibland ömmande:⁸
    • Uterus kan vara 2–3 gånger större än normalt, men är sällan större än en 12-veckors graviditet
    • Vissa har normal uterusstorlek och vissa kan ha knölar i uterus som påminner om leiomyom  

Lokalisationer

• Endometrios finns oftast på peritoneum i lilla bäckenet, men kan finnas på peritoneum i hela bukhålan.
• Vanligt är också endometrioscystor på ovarierna.
• Djupt infiltrerande endometrios är vanligast i:
  • Septum rektovaginale
  • Colon sigmoideum⁹
  • Appendix
  • Vagina
  • Urinblåsan
  • Livmoderväggen (adenomyos)
  • Ligamentum rotundum och de sakrouterina ligamenten
• Lokalisering utanför lilla bäckenet är sällsynt: 
  • Kan finnas på delar av tarm, urinvägar, diafragma, i ärr, lungor/pleura, extremiteter och CNS

Kompletterande undersökningar i primärvården

• Inga tilläggsundersökningar är aktuella i primärvården.

Andra undersökningar

Bilddiagnostik

• Ultraljud:
  • Kvalificerat vaginalt ultraljud kräver särskild utbildning och är centralt för endometriosutredning:
    • Kan påvisa endometriom, "kissing ovaries", förändringar på urinblåsa och tarmvägg.^9-10
    • Kan differentialdiagnostisera gentemot andra tillstånd exempelvis myom, cervixstenos och missbildningar
    • Effekten av hormonell behandling på endometrioshärdarnas utbredning kan följas.
    • Lämpligt för kartläggning inför en kirurgisk åtgärd mot avancerad djupt infiltrerande endometrios
  • Ultraljud eller urografi är aktuella vid misstanke om påverkade urinvägar – hydroureter, hydronefros, nedsatt njurfunktion och hematuri.
• MR-undersökning:
  • Kan påvisa endometriosförändringar som är >3–5 mm i alla lokalisationer, och påvisar också adenomyos
  • Kan bedöma utbredningen av djup endometrios
  • Kan identifiera adenomyos
• Vid svår sjukdom kan det bildas utbredda sammanväxningar med rubbningar i lilla bäckenets anatomi.
• Icke-invasiva metoder påvisar inte alla fall av endometrios och utesluter inte kirurgi för att diagnostisera endometrios.

Laparoskopi

• Laparoskopi:
  • Ger i de flesta fall säker diagnos och räknas som "gold standard", men kan ge kvarstående svåra smärtor postoperativt oavsett åtgärd
  • Endometriosvävnad ses som små blåsor eller röda, blå-röda eller bruna plack (implantat) på peritoneum
  • På ovarierna kan det bildas cystor med tjockflytande mörkt innehåll av gammalt blod ("chokladcystor")
  • Se videoklipp av endometriospatient
• Histologi:
  • Biopsi tas för histologisk bekräftelse, men negativ biopsi utesluter inte tillståndet
  • Histologi visar endometrieliknande vävnad i form av stroma och körtlar i cystan ("cytogent stroma") och i peritoneum
  • Vid pågående hormonell behandling kan histologi även visa decidua eller så kallade inklusionscystor som ett tecken på tidigare endometrios
  • Även om endometriebiopsi inte är till hjälp vid diagnostisering av adenomyos, eftersom förändringarna sitter i myometriet, blir undersökningen ändå ofta aktuell för att differentialdiagnostisera mot uteruscancer. Både tillstånden ger kraftiga menstruationsblödningar.

CA 125?

• CA-125 är ofta lätt förhöjt vid endometrios men har ingen klinisk relevans vid diagnostik eller uppföljning av endometrios.¹
• En metaanalys (2016) visade att CA-125 ≥30 kU/L har sensitivitet på 52 % och specificitet på 93 % för endometrios.¹¹

När remittera?

• Vid misstanke om endometrios där symtomen inte lindras av paracetamol + NSAID + hormonell behandling, till exempel p-piller i tre månader.
• Vid behov av infertilitetsutredning.

Checklista vid remittering

Behandling

Nationella rekommendationer

Behandlingsmål

• Minska smärtor – bland annat djup samlagssmärta, dysmenorré och bäckensmärtor.
• Öka fertiliteten.
• Minska inflammationen, blödningarna och därmed adherenser intraabdominellt.

Allmänt om behandlingen^12-13

• Asymtomatisk endometrios behöver inte behandlas.
• Behandlingen är symtomatisk, och inga behandlingsformer kan förebygga recidiv när behandlingen avslutats:
  • Inom 5 år efter medicinsk och/eller kirurgisk behandling får 20–50 % av patienterna fått återfall av sina symtom¹⁴
• Den basala behandlingen är hormonella preventivmedel och smärtstillande läkemedel såsom NSAID och paracetamol med tillägg av TENS (transkutan nervstimulering) vid behov.
• Kirurgi är i första hand indicerat om symtomen inte kan lindras tillräckligt med farmakologisk och icke-farmakologisk behandling och där indikation för kirurgi finns.

Egenbehandling

• Receptfria analgetika:
  • NSAID och paracetamol i kombination.
• Fysisk aktivitet.
• Graviditet och amningsamenorré, smärtorna kan recidivera när menstruationen återkommer. Kan lämpligen diskuteras vid efterkontrollen.
• Värme/kyla.
• TENS eller akupunktur mot smärtan.¹⁵

Läkemedelsbehandling

Behandling mot smärta¹⁵

• Om behandling sätts in tidigt minskar risken för långvarig smärta.
• I första hand provas NSAID och paracetamol mot menstruationssmärtor:
  • Dokumentationen är dock mycket bristfällig¹⁶
  • Vid dyspepsi bör syrahämmande behandling användas samtidigt
• Vid kraftiga smärtor är det aktuellt med hormonell behandling och/eller kirurgi, se nedan
• Vid återkommande måttligt svåra smärtor (ej dagliga) trots behandling med paracetamol, NSAID och hormonell behandling:
  • Tricykliska antidepressiva bör ges:^1,15
    • Amitriptylin trappas upp till den dos patienten klara utan biverkningar eller 50–75 mg till natten och eventuellt även 25 mg på morgonen
    • Eventuell biverkan morgontrötthet brukar minska efter någon vecka
  • Antiepileptika kan ges:
    • Gabapentin 300 mg till natten som trappas upp med 2–5 dagars mellanrum
    • Pregabalin är ett alternativ
  • Melatonin kan ges till natten vid endometrios och smärta som stör nattsömnen.
  • Svaga opioider (tramadol och kodein) kan ges som behovsmedicinering:
    • Kontinuerlig medicinering ger ofta obstipation och sekundärt till det buksmärtor
    • Kan vara tilläggsbehandling till natten eftersom det har sederande effekt
  • Starka opioider kan i undantagsfall ges efter bedömning av smärtspecialist eller postoperativt under några dagar
• Patienter med akuta smärtskov som medför återkommande vårdbesök bör få en individuell behandlingsplan innehållande ett strukturerat omhändertagande och en rutin för smärtlindring.

Hormonell behandling

Allmänt

• Indikation:
  • Misstänkt eller verifierad endometrios och smärta
  • Minipiller (eventuellt p-stav, hormonspiral) eller kombinerade p-piller (eventuellt p-plåster, p-ring) är förstahandsval^15,17
• Verkningsmekanism:
  • Syftet med hormonell behandling är att minska kroppens egen produktion av östrogen och progesteron för att inducera amenorré
  • Detta ger ett atrofiskt endometrium och endometriosen blir inaktiv
  • Hormonell behandling är samtidigt effektivt preventivmedel
• Behandlingsregimer:
  • Behandling kan inledas med gestagener eller kombinerade p-piller utan föregående laparoskopi. Vid terapisvikt eller inför GnRH-agonistbehandling bör diagnosen endometrios verifieras genom laparoskopi¹
  • Traditionellt ges hormonell behandling i 6 månader, men på grund av recidivrisk är det ofta aktuellt att förlänga eller återuppta behandlingen om patienten inte önskar bli gravid.
  • GnRH-analoger bör inte användas i mer än 6 månader på grund av biverkningar, särskilt osteoporos¹⁸
• Bristande smärtlindring:
  • Kan bero på att endometriosen inte är känslig för hormonpåverkan, exempelvis vid utbredd fibros
  • Sensitivisering kan ha skett med lokala förändringar eller med reversibla eller irreversibla förändringar i hjärnans smärtcentra, så kallad triggning
  • Förklaringen kan också vara att den påvisade endometriosen inte har koppling till smärtorna. I sådana fall bör diagnosen omvärderas
• Effekter:
  • De flesta hormonella läkemedel som ges vid endometrios ger klart bättre smärtlindring än placebo och verkar ha likvärdiga effekter^14,17
  • Det finns ingen dokumentation för att hormonell behandling förbättrar fertiliteten.¹⁹
  • Postoperativ hormonell behandling:
    • En SBU-rapport (2018) konkluderar att postoperativ behandling med gestagener och monofasiska p-piller möjligen ger jämförbar lindring av bäckensmärta och djup samlagssmärta och att hormonspiral möjligen minskar menssmärtor jämfört med ingen behandling¹⁰
    • Levonorgestrelfrisättande spiral förhindrar inte postoperativa recidiv av endometriom enligt en RCT²⁰, men minskar antalet recidiv av smärtsamma menstruationer^21-22
    • Kontinuerlig behandling med oral antikonception efter kirurgi ger, jämfört med cyklisk behandling, mindre smärta och minskad recidivrisk för endometriom^23-24

Kombinerade P-piller

• Monofasiska, gestagendominerade p-piller är att föredra för att minimera stimulering av endometriet. Man har visat att de flesta kvinnor mår bättre av att göra tre i stället för sju dagars uppehåll och att blödningskontrollen inte blir lidande av detta.
• Hämmad ägglossning och inducerad amenorré har smärtlindrande effekt.
• Behandling av smärtor som sannolikt beror på endometrios kan efter bedömning av gynekolog behandlas med p-piller kontinuerligt utan att diagnostisk laparoskopi gjorts.¹

Gestagener

• Gestagener leder till atrofi av endometriosen.
• Kan användas som långvarig behandling eller profylax på grund av fördelaktig biverkningsprofil.
• Mindre effekt än förväntat kan orsakas av östradiolproduktion i autonoma endometriefoci:²⁵
  • Effektiv behandling för tre av fyra kvinnor med endometrios²⁵
• Biverkningar kan vara genombrottsblödning, illamående, vätskeretention, akne, depression och ömma bröst.
• Behandlingsexempel:
  
  • Medroxyprogesteron, upp till 100 mg intramuskulärt varannan vecka om inte 150 mg var tredje månad räcker
  • Medroxyprogesteron, tablett 20–100 mg dagligen
  • Dienogest, tablett 2 mg dagligen
  • Noretisteron, tablett 10–20 mg dagligen
  • Levonorgestrelfrisättande spiral:
    • Är ett bra behandlingsalternativ vid adenomyos på grund av den lokala effekten⁸

GnRH-analoger

• Bör inte användas innan laparoskopi/säker diagnos eftersom de kan maskera peritoneal endometrios.
• Hämmar ovariefunktionen och ger bättre smärtlindrande effekt än placebo^26-27
• En SBU-rapport (2018) konkluderar att GnRH-agonister och gestagener troligen ger jämförbar smärtlindring vid endometrios.¹⁰
• Ger medikamentellt inducerad menopaus med låga östrogennivåer, vilket medför klimakteriella besvär och ökad benmineralförlust.¹⁰
• Bör inte användas mer än 6 månader på grund av biverkningar, särskilt osteoporos
• Biverkningarna kan kompenseras med tillförsel av lågdos östrogen, noretisteronacetat eller tibolon
• Behandlingsexempel:
  • Nafarelin nässpray, en sprayning (200 mg) i den ena näsborren på morgonen och en i den andra näsborren på kvällen 
  • Leuprorelinacetat, 3,75 mg subkutant var 4:e vecka:
    • Vid felaktig hantering av depåläkemedel som innehåller leuprorelin finns risk att att patienten inte får tillräcklig mängd läkemedel och därmed minskad effekt av behandlingen. Den europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) har påbörjat en granskning (2019) för att se över tillgänglig dokumentation och besluta om eventuella åtgärder²⁸

Kirurgisk behandling

• Kirurgiska ingrepp ska utföras av erfaren endometrioskirurg:¹⁵
  • Endometriosrelaterade besvär kan vara svårbehandlade, vilket riskerar att leda till upprepad kirurgi
  • Negativa konsekvenser av kirurgi kan i sig bidra till långvarig smärta
• Kirurgiska ingrepp ska utföras av erfaren endometrioskirurg
• Indicerad vid:
  • Symtomgivande endometrios som inte lindras tillräckligt med annan behandling²⁶
  • Påverkan på urinvägar eller tarm
  • Adenomyos som ger uttalade besvär är indikation för hysteroskopi eller hysterektomi. Även embolisering av uterina artärer (Uterine artery embolization — UAE) kan ha effekt.⁸
• Olika operativa metoder:
  • Laparoskopi:
    • Excision av peritoneum, elektrokoagulation eller laser, se videoklipp
    • Vid endometriom rekommenderas resektion av cystan framför dränage och koagulation²⁹
    • Adherenslösning
  • Konserverande kirurgi, bevarar uterus och ovarialvävnad
  • Radikal kirurgi, avlägsnar uterus och båda ovarierna, är bara aktuell hos kvinnor som är nära menopausen eller har mycket svåra symtom
• Effekt:
  • Behandlingen har effekt på smärtor och förbättrar livskvaliten^26,30
  • Kan med assisterad befruktning öka fertiliteten
  • Symtomen återkommer hos upp till 75 % av kvinnorna inom två år

Annan behandling

Fysioterapi¹⁵

• Se Egenbehandling.
• Vid misstänkt eller verifierad endometrios och smärta rekommenderas fysioterapeutiska interventioner med fokus på hantering av smärta och individanpassad fysisk aktivitet.
• TENS kan ha effekt som tilläggsbehandling vid endometrios och långvarig smärta.
• Fysioterapeutisk behandling av bäckenbottenstrukturer kan provas hos personer med endometrios och bäckenbottensmärta.

Multiprofessionella team

• Vid svårbehandlad endometrios rekommenderas vård av ett multiprofessionellt team. Sådana team finns (2019) vid ett tiotal av de fyrtio svenska sjukhusen med kvinnokliniker.¹⁵

Behandling av infertilitet

• Assisterad befruktning:
  • Kontrollerad ovariell hyperstimulering
  • En SBU-rapport (2018) konkluderar att fler kvinnor med endometrios troligen skulle bli gravida vid fertilitets­behandling med ultralång förbehandling med GnRH-agonist, jämfört med kort förbehandling¹⁰
  • In vitro-fertilisering (IVF)
• Kirurgi:
  • Med eliminering av endometrios-foci och återskapande av normala anatomiska förhållanden i lilla bäckenet ökar fertiliteten³¹
  • Efter kirurgi vid infertilitet ska hormonell behandling inte ges.
  • Operationer av endometriom kan minska äggreserven.

Förebyggande åtgärder

• Den ökade förekomsten av endometrios kan bero på sen graviditetsdebut och få graviditeter.
• Hormonella preventivmedel som minskar menstruationsblödning kan möjligen vara förebyggande.
• En stor kohortstudie på drygt 72 000 kvinnor visade att amning minskar risken för endometrios:³²
  • För varje tremånadersperiod med fullamning minskade risken med 8 % 
  • Riskminskningen beror antagligen både på amenorré och på andra mekanismer

Förlopp, komplikationer och prognos

Förlopp

• Endometrios kan debutera redan i puberteten, men vanligen utvecklar sig endometrios i 20–30 årsåldern och går tillbaka efter menopausen.
• En studie följde det naturliga förloppet med laparoskopi efter ett år hos en grupp som behandlades med placebo:³³
  • Endometriosförändringarna försvann hos 25 %, 50 % hade oförändrad endometrios och 25 % fick ökade endometriosförändringar³³
• Tillbakagång sker under graviditet och amning:
  • Den smärtfria perioden fortsätter vanligen tills menstruationen kommer tillbaka
  • Vid frekvent amning kan menstruationen skjutas upp
• Upprepade behandlingar med operation eller läkemedel är vanligt på grund av frekventa recidiv:
  • Sjukdomen betecknas därför som kronisk och recidiverande

Komplikationer

• Infertilitet.
• Adherenser.
• Underlivssmärtor.
• Samlevnadsproblem.
• Kronisk trötthet
• Malignitet:
  • Kvinnor med endometrios har ökad risk för vissa typer av ovarialcancer³⁴
  • Risken uppges som fördubblad vid generell endometrios och fyrfaldigad hos patienter med utbredd endometrios och infertilitet
  • Transformering av endometriosceller till tumörceller verkar förekomma³⁵

Graviditet och förlossning

• Vanligast är att graviditet hos en person med endometrios fortlöper som hos andra kvinnor.
• Dock finns en liten ökad risk för missfall, mest uttalad om endometrios finns på bukhinnan så kallad ytlig peritoneal endometrios:³⁶
  • Man tror att det beror på ökade inflammatoriska faktorer
  • Risken är ytterligare ökad vid samtidig förekomst av adenomyos (endometrios i uterus muskelskikt)
• Djupt infiltrerande endometrios, som finns hos ca 1 %, kan ge smärtökning de första graviditetsmånaderna, men hos de flesta försvinner smärtorna under graviditeten.³⁷
• Risken för kejsarsnitt är förhöjd både pga komplikationer, exempelvis placenta previa, smärta och pga att IVF gjorts för att uppnå graviditeten.³⁷
• En del upplever att det är lättare att bli gravid efterkommande gånger.

Prognos

• De flesta med symtom blir bättre med hormonbehandling eller kirurgisk behandling, men recidiv är vanligt.
• 75 % av alla infertila endometriospatienter blir gravida antingen spontant eller efter IVF.³⁸
• Få har symtom efter menopausen, men hormonbehandling kan ge recidiv.

Uppföljning

Plan

• Utvärdera effekten 3 månader efter behandlingstart och kontrollera eventuella biverkningar.
• Vid effekt, men biverkningar, kan tilläggsbehandling ges.
• Vid utebliven effekt efter 3 månader seponeras behandlingen.
• Mer potenta behandling kan provas, eventuellt efter omvärdering av diagnosen.

Patientinformation

Vad du bör informera patienten om

• Orsak och prognos.
• Olika behandlingsmetoder och deras biverkningsprofil.
• Att graden av besvär är avgörande för vilken behandling som väljs.
• Att det kan ta flera månader för menstruationer att återkomma efter seponering av GnRH-analoger.
• Att besvären försvinner vid övergångsåldern.

Skriftlig patientinformation

• Endometrios

Animationer

• Endometrios
• Konstgjord befruktning

Patientorganisation

• Svenska Endometriosföreningen