Intresseområden sparade.
Tack, din epostadress är nu registrerad.
Medicinsk översikt | Hematologi

Transfusion av röda blodkroppar


Uppdaterad den: 2013-03-14
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare allmänmedicin och med. dr., medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Basfakta

Medicinsk historik

  • Den första lyckade blodtransfusionen till en människa genomfördes på 1700-talet av förlossningsläkaren James Blundell.1
  • Modern transfusionsmedicin startade dock inte förrän Karl Landstieiner gjorde sin nobelprisbelönade upptäckt av blodgrupperna i ABO-systemet 1901:
    • Denna kunskap omsattes i praktiken 1907 med införande av agglutinationsteknik för förenlighetsprövning.2
  • Utveckling av förvaringslösningar med antikoagulantia ledde till att man kunde upprätta bloddepåer vid fronten under första världskriget. Den första blodtransfusionen i Sverige utfördes 1916 av kirurgen Torsten Rietz. Blodcentraler bildades runt om i Sverige på 1940–50-talet.3-4

Definition

Komponentberedning

  • Den vanligaste källan till erytrocyter är att en blodgivare lämnar helblod:
    • Då tappas 450 mL (+/–10 %) helblod i plastpåsar med antikoagulans.5-6
  • Helblod centrifugeras och delas in i erytrocýter, plasma och trombocyter med leukocyter.
    • Se även: Transfusion av trombocyter
  • Erytrocytkoncentrat med tillsats av standardlösning SAGM (natriumklorid, adenin, glukos och mannitol), förvaras i temperaturövervakade blodkylskåp vid 2–6 °C:7
    • Hållbarheten är upp till 42 dygn.
  • Volym och hemoglobininnehåll varierar, bland annat beroende på givarens blodvärde och aktuell framställningsmetod.
  • Det finns nationella krav för de olika komponenterna:
    • Erytrocytkoncentratens volym är ungefär 250 ml och EVF 0,6
  • Erytrocytkoncentrat kan också framställas med hjälp av aferes. Då kopplas blodgivaren till en aferesmaskin som skiljer ut önskad del av blodet, i det här fallet bara erytrocyter. Man kan skörda ett eller två koncentrat av erytrocyter från givaren vid samma tillfälle med hjälp av aferes.5
  • Leukocytreducering används för att minskar risken för transfusionsreaktioner och blodsmitta med cytomegalovirus.7

Helblod

  • Blodkomponentterapi, med separata erytrocyter, plasma samt trombocyter, används i mycket större utsträckning än helblod.
  • Vid trauma och okontrollerade massiva blödningar är generellt rekommendationen att ge blodkomponenter i rätt proportioner, men helblod börjat ges allt oftare.7 

Effekt av blodtransfusioner på Hb-värdet

  • En erytrocytenhet som transfunderas till en vuxen person höjer teoretiskt hemoglobinkoncentrationen med 10 g/l:8
    • I praktiken varierar dock effekten, ökningen av hemoglobinkoncentrationen blir till exempel mindre hos patienter med pågående blödning eller hemolys

Erytrocyters livstid

  • Erytrocyters medellivslängd är 120 dagar, det vill säga knappt 1 % byts ut varje dag i människokroppen. Cellerna åldras snabbare vid kylförvaring.9
  • Kvaliteten på erytrocyterna minskar under lagring:6 
    • Mängden ATP i cellerna minskar vilket gör att cellerna förlorar cellmembran på grund av avknoppning av membranvesikler, erytrocyterna ändrar därmed form och blir rigida sfärocyter
    • Erytrocyter saknar mitokondrier och producerar sin energi, ATP, via glykolysen. Under lagring metaboliserar cellerna glukos från konserveringslösningen och producerar laktat, vilket gör att pH sjunker i lösningen.
    • De celler som hemolyserar på grund av ålder och lagringsskador ger ökad kaliumhalt liksom förekomst av fritt hemoglobin i lösningen
    • Halten av 2,3-DPG faller snabbt under lagring, efter två veckor finns det nästan inget 2,3-DPG kvar i koncentratet. 2,3-DPG är viktigt för att syre ska kunna frigöras i de perifera vävnaderna. 2,3-DPG återbildas dock i erytrocyterna efter transfusion till patienten
  • Kvaliteten på färskt blod jämfört med äldre blod:
    • Studier har gjorts för att fastställa om det finns vetenskapligt stöd för att färskt blod ger mindre biverkningar än blod som har lagrats men man har inte kunnat påvisa någon ökad mortalitet vid tranfusion av erytrocyter lagrade upp till 42 dagar:10-12
      • Vad gäller transfusion av blod till nyfödda och för perinatala utbytestransfusioner väljs dock färskt blod då evidensläget är osäkert: 
        • På grund av utflöde av kalium vid lagring kan det finnas risk för hyperkalemi13

Förenlighetsprövning

  • Förenlighetsundersökning görs före transfusion för att säkra att patienten får lämplig erytrocytenhet med minimal risk för allvarlig hemolytisk transfusionsreaktion eller annan biverkning som kan undvikas.
  • Förenlighetsundersökningen utförs oftast som ett så kallat BAS-test, (Blodgruppering, Antikroppsscreening och Säkerhetskontroll):14
    • Vid BAS-test görs först en kontrollgruppering av patientens erytrocyter samt antikroppsundersökning av patientens plasma för påvisande av eventuellt förekommande kliniskt viktiga irreguljra erytrocytantikroppar.
    • Om patienten inte är immuniserad så görs sedan en  kontroll av resultatet med tidigare uppgifter om patientens och givarens blodgrupper. En patient med giltigt BAS-test kan snabbt få blod.15
    • Om patienten är immuniserad måste serologisk förenlighetsprövning utföras:
      • Då testas blodkroppar från blodpåsen med plasma från patienten, så kallat MG-test, Mottagare-Givare-test.
  • De allvarligaste akuta transfusionsreaktionerna orsakas av oförenlighet inom ABO-systemet beroende på dåliga kontrollrutiner som medför att patienten transfunderas med fel blodpåse.11
  • I urakuta situationer kan grupp O RhD-negativt blod ("universal donor") användas utan föregående förenlighetsprövning. Kontrollen görs då i efterhand.

Transfusion

Indikationer för transfusion av erytrocyter

  • Ofta anges transfusionsgräns Hb <70 g/L:7
    • Målvärde Hb 70–90 g/L16
  • Beslutet att transfundera erytrocyter beror inte bara på ett absolut Hb utan bör bygga på individuell bedömning av patientens blodvolym, pulmonell, kardiovaskulär och cerebrovaskulär status, anemins varaktighet och sannolikheten för oväntad akut blodförlust.
  • Transfusion av erytrocyter ges oftast till kirurgiska patienter och patienter på intensivvårdsenheter.
  • Patienter med kroniska sjukdomar kan behöva regelbundna transfusioner av erytrocyter under långa perioder.
  • Erytrocyter kan transfunderas intrauterint direkt till foster med hjälp av ultraljudsteknik:17
    • Detta utförs vid allvarlig graviditetsimmunisering då fostret blir påverkat av moderns irreguljära erytrocytantikroppar
    • Intrauterina blodtransfusioner är den enda behandling som kan bota dessa barn18

Ischemisk hjärtsjukdom

  • Vid ischemisk hjärtsjukdom och hos äldre tillämpas ofta en högre transfusionsgräns Hb <80g/L, men evidensläget är oklart:11,19-20
    • Internationella riktlinjer (International Society of Blood Transfusion ISBT) rekommenderar Hb ≤80 g/L vid kardiovaskulär sjukdom, målvärde 70–90 g/L :
      • Vid akut ischemisk hjärtsjukdom kan högre transfusionsgräns ( 90 g/L) vara indicerat
      • Europeiska riktlinjer (European Society of Intensive Care Medicine, ESICM, 2020) rekommenderar liberal transfusion med transfusionsgräns Hb 90-100 g/L till kritiskt sjuka med akut koronart syndrom21

Intensivvård

  • Vid intensivvård finns vid de flesta diagnoser utan pågående blödning inte någon övertygande evidens för en mer restriktiv transfusionsgräns.11,21
  • Vid akut koronart syndrom och neurointensivvård tillämpas i regel högre transfusionsgränser men det vetenskapliga underlaget är inte helt tydligt:11
    • Vid traumatisk hjärnskada har man en liberal transfusiongräns enligt det s.k. Lund-konceptet för att förbättra hjärnans syresättning22
  • Europeiska riktlinjer (European Society of Intensive Care Medicine, ESICM, 2020) rekommenderar liberal transfusion med transfusionsgräns Hb 90-100 g/L till kritiskt sjuka med akut koronart syndrom21

Perioperativa transfusioner

  • För att minska behovet av blodtransfusion i samband med operation bör man optimera förutsättningarna preoperativt, perioperativt och postoperativt.16
Cellseparator
  • Användning av tekniker för intra- och postoperativ blodåtervinning med cellseparator, cell saver, kan minska behovet av allogen blodtransfusion16
Preoperativ anemi
  • Ju lägre Hb preoperativt, desto större är sannolikheten för att patienten transfunderas före ingreppet.23
  • Det är viktigt att diagnosticera och behandla eventuell anemi preoperativt:16
    • Inför operation används ofta Hb 130 g/L som gräns både för män och kvinnor
    • Vanligast är järnbristanemi:
      • Ferritin <100 µg/L och transferrinmättnad <20 % preoperativt kan vara behandlingsindikation
      • Behandling bör ske peroralt om mer än 4 veckor till ingrepp annars intravenöst
Autolog blodgivning24
  • Vid preoperativ autolog donation av erytrocyter tappas patienten på en enhet blod per vecka veckorna före operation med förväntat blodförlust och får sedan ta emot sitt eget blod under eller efter operationen.
  • Med preoperativ autolog blodgivning minskar risken för immunologiska komplikationer:
    • Metoden används främst för patienter där det är svårt att få fram kompatibelt blod
    • Teoretiskt borde patienten uppreglera sin blodbildning så att behovet av allogen transfusion borde minska men det vetenskapliga stödet generellt för metoden är inte överygande25
  • Nackdelar med metoden är att patienten måste ha gott allmäntillstånd med bra blodvärde, operationsdagen måste vara fastställd och patienten vara frisk under de fyra veckor som tappningarna sker samt vid operationen så att inte operationen skjuts upp och blodet blir för gammalt.
  • Autolog preoperativ blodgivning används i undantagsfall.

Kronisk transfusionsberoende anemi

  • Vid kronisk anemi som utvecklats smygande kan kroppen hinna kompensera blodets minskade syretransportförmåga med såväl ökad hjärtminutvolym som 2,3-DPG-halt i erytrocyterna samt redistribution av cirkulationen.
  • Transfusion är indicerat för att förhindra symtom.
  • Transfusionsgränsen bör vara individuell, i regel 70 eller 80 g/L beroende på tillstånd och ålder16

Anemi vid hematologiska och onkologiska sjukdomar under behandling

  • Individuell transfusionsgräns bör tillämpas, 70 eller 80 g/L initialt

Biverkningar och transfusionskomplikationer

  • Transfusionssäkerhet involverar hela processen från blodgivare, tappning, testning, komponentberedning, lagring, reservation, utlämning och transport av enheterna såväl som rätt indikation för transfusion, identifiering vid provtagning och innan transfusion samt övervakning av patienten under transfusionen.
  • Transfusionskomplikationer förekommer och är ofta allergiska eller immunologiska reaktioner, transfusionsöverförda infektioner är mycket sällsynt i Sverige idag:26
    • Se text om Transfusionsreaktioner
Annons
Annons

Patientinformation

Skriftlig patientinformation

Animation

  • Blod- och trombocyttransfusion

Källor

Annons
Annons

Vill du bli först med att ta del av NetdoktorPro:s nyhetsrapportering från kongressen ASH (American Society of Hematology)? Lämna din e-postadress här »


Annons
Annons
Annons

Du har valt bort en eller flera kakor vilket kan påverka viss utökad funktionalitet på siten.

Annons