Enterokockinfektioner

Basfakta

Definition

• Enterokocker tillhör den normala tarmfloran hos människor och djur och orsakar sällan sjukdomar hos i övrigt friska personer.
• Den vanligaste stammen, enterococcus faecalis, kan orsaka endokardit, urinvägsinfektioner och infektioner i operationssår hos patienter på sjukhus.
• Bakterien utvecklar lätt resistens mot vanligt använd antibiotika och ibland förekommer epidemier av så kallade vankomycinresistenta enterokocker (VRE).

Förekomst

• Enterokocker hör till normalfloran i tarmkanalen.
• Smitta och sjukdom utanför institution är ovanligt, medan smitta på sjukhus förekommer med ökande frekvens.
• Enterococcus faecalis ligger bakom cirka 80 % av de sjukdomstillfällen som orsakas av enterokocker, övriga orsakas främst av Enterococcus faecium.
• Incidensen av enterokockinfektioner är okänd.
• Det är anmälningsplikt för vankomycinresistenta enterokocker (VRE) sedan år 2000. Fram till 2006 anmäldes det bara cirka 20 fall, men 2008–2009 anmäldes 400–600 fall/år beroende på isolerade utbrott på några sjukhus.

Etiologi och patogenes

• Den vanligaste smittvägen är endogen spridning från tarmen.
• Vid nedsatt immunförsvar på grund av sjukdom eller behandling för sjukdom kan bakterien spridas via sår eller kateter och orsaka bakteremi och endokardit, meningit, urinvägsinfektion eller sårinfektion.
• Kan också smitta vid nosokomial överföring på grund av bristande hygien, ofullständig handtvätt och liknande.
• Smitta via livsmedel antas vara sällsynt.

Predisponerande faktorer

• Sjukhusvistelse.
• Sjukdom eller behandling som medför nedsatt immunförsvar.

ICD-10

• A49.9 Bakterieinfektion, ospecificerad
• I33.0 Akut och subakut infektiös endokardit
• U81.0 Bakteriell resistens mot vankomycin (kompletterande diagnos)

ICD-10 Primärvård

• A49-P Bakteriesjukdom UNS

Diagnos

Diagnoskriterier

• Infektionssjukdom med tillväxt av enterokocker i relevant provmaterial.

Differentialdiagnoser

• Infektioner med andra bakteriella agens.

Anamnes

• I första hand ett problem för patienter inlagda på sjukhus.
• Bör misstänkas vid bakteriemi, urinvägsinfektion eller sårinfektion hos patienter med nedsatt immunförsvar.

Kliniska fynd

• Bakterien finns hos många symtomfria bärare.
• Möjliga kliniska symtombilder:
  • Febersjukdom hos person med nedsatt immunförsvar
  • Urinvägsinfektion
  • Sårinfektion efter operation

Kompletterande undersökningar i primärvården

• Inga aktuella

Andra undersökningar

• Eventuellt odling av avföringsprov hos patienter som har infektionssymtom efter sjukhusinläggning.

När remittera?

• Sjukhusbehandling

Behandling

Behandlingsmål

• Sanera bakterien om infektion påvisas.
• Vanligt med bärare av enterokocker.

Allmänt om behandlingen

• Antibiotikabehandling efter typning och resistensbestämning.

Egenbehandling

• God handhygien i samband med toalettbesök och i samband med matlagning.

Läkemedelsbehandling

• De flesta enterokockinfektioner kan behandlas med antibiotika.
• Vid infektion med vankomycinresistenta bakterier (VRE) krävs ofta kombinationsbehandling.
• Vankomycinresistenta enterokocker är oftast resistenta mot flera av de vanligaste antibiotikaformerna:
  • Aktuella läkemedel är linezolid, daptomycin och tigecyklin

Förebyggande åtgärder

• God handhygien i samband med sårbehandling och användning av kateter på sjukhus.

Förlopp, komplikationer och prognos

Förlopp

• De flesta enterokockinfektioner kan behandlas med antibiotika.
• Vid infektion med vankomycinresistenta bakterier (VRE) krävs ofta kombinationsbehandling.
• Vankomycinresistenta enterokocker är oftast resistenta mot flera av de vanligaste antibiotikaformerna.

Komplikationer

• Meningit
• Endokardit
• Sepsis

Prognos

• Med korrekt behandling är prognosen vanligtvis god.

Uppföljning

Vad bör kontrolleras?

• Eventuellt odling av avföring för att kontrollera och påvisa bärarskap, endast aktuellt vid påvisade vankomycinresistenta enterokocker.

Anmälningsplikt

• Anmälningsplikt enligt smittskyddslagen till smittskyddsläkare och SMI vid infektion eller bärartillstånd med vankomycinresistenta enterokocker (VRE):
  • Anmälningskriterier: Isolering av enterokocker med vankomycin MIC ≥ 4 mg/l och vanA- eller vanB-gen
• Anmälan enligt smittskyddslagen vid utbrott eller vid misstanke om överföring via livsmedel.
• Utbrott av smittsam sjukdom vid vårdinstitution ska anmälas enligt smittskyddslagen.

Patientinformation

Vad du bör informera patienten om

• Enterokocker hör till normalfloran och medför vanligtvis inte sjukdom.
• Infektion är en följd av sjukhusvistelse och nedsatt immunförsvar.

Skriftlig patientinformation

• Enterokockinfektioner