Intresseområden sparade.
Tack, din epostadress är nu registrerad.
Medicinsk översikt | Kirurgi

Postoperativ urinretention


Uppdaterad den: 2013-03-14
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare allmänmedicin och med. dr., medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Basfakta

Definition

  • Bristfällig förmåga att tömma urinblåsan efter ett kirurgiskt ingrepp.

Förekomst

  • Förekommer med olika frekvens beroende på patientens kön, ålder, typ av kirurgiskt ingrepp och anamnestiska upplysningar om urineringsbesvär.1

Etiologi och patogenes

  • Som utgångspunkt finns det risk för urinretention hos alla postoperativa patienter utan urinkateter.
  • Problemet kan uppstå efter alla typer av anestesi och postoperativ smärtbehandling.2
  • Anestesi:
    • Spinalanestesi med långtidsverkande lokalanestetika (bupivakain) ger större risk för urinretention än korttidsverkande medel (lidokain)3
    • Morfin som ges spinalt, som med en dos på 0,2–0,3 mg kan ge effektiv smärtlindring under 24 timmar, ökar risken betydligt4
  • Postoperativa riskfaktorer:
    • Mängden intravenösa opioidanalgetika som morfin, ketobemidon och så vidare
    • Smärtlindring med enbart ett opioidanalgetikum innebär en högre risk än när man kombinerar en lägre opioiddos med icke-opioida analgetika5

Predisponerande faktorer

  • Onödigt stor tillförsel av intravenösa vätskor ökar risken.3
  • Användning av intravenösa vasokonstriktoriska eller antikolinerga medel peroperativt kan också ge ökad risk.1,6

ICD-10

  • Y65.8 Andra specificerade missöden under kirurgisk och medicinsk behandling
  • Y83 Kirurgisk operation och andra kirurgiska ingrepp som orsak till onormal reaktion eller sen komplikation hos patient utan anknytning till missöde vid tiden för åtgärden

Diagnos

Diagnoskriterier

  • Klinisk misstanke som bekräftas genom ultraljud eller kateterisering.

Differentialdiagnoser

  • Andra orsaker till postoperativa smärtor i buken.

Anamnes

  • Postoperativ urinretention som leder till överdistention av urinblåsan kan ge patienten obehag och smärtor.
  • Tillståndet kan utlösa kardiovaskulära reaktioner som hypertension, hypotension, bradykardi och synkope.
  • Riskpatienter behöver rutinmässig övervakning och snabb intervention så att allvarliga komplikationer förebyggs.

Kliniska fynd

  • Förstorad urinblåsa?
  • Eventuellt hypertension, hypotension, bradykardi, synkope.

Andra undersökningar

  • Specialutformad ultraljudsskanner:
    • Används för att bestämma blåsans volym
    • Utrustningen täcker behovet av säker och användarvänlig diagnostik7

Behandling

Behandlingsmål

  • Symtomlindring.
  • Förhindra akuta komplikationer och långvariga skador.

Allmänt om behandlingen

  • Noggrann övervakning.
  • Profylaktisk kateterinläggning?
  • Reducerade opiatdoser:
    • Kombinerad behandling med opioida och icke-opioida analgetika
  • Undvik onödig vätskebehandling.
  • Läkemedelsbehandling.
  • Blåstömning med engångskateter.

Övervakning

  • Urinretention måste övervakas kontinuerligt hos alla patienter efter operation.
  • Patienter med känd förhöjd risk för postoperativ urinretention måste övervakas särskilt noga.
  • Ultraljudsskanner bör användas, om sådan finns tillgänglig, för att bestämma blåsvolymen en gång per timme.
  • Efter spinalanestesi kommer normal sensorisk och motorisk blåsfunktion tillbaka ungefär samtidigt som normal känsel av stick i dermatom S3.8
  • Om urinblåsan redan är uttänjd vid denna tidpunkt uppstår intensiva viscerala smärtor.

Läkemedelsbehandling

  • Urinretention som beror på morfin spinalt eller epiduralt kan behandlas med naloxon intravenöst.9

Annan behandling

  • Blåstömning med engångskateter vid påvisad urinretention:
    • Det rekommenderas att blåsan töms när volymen överstiger 400–500 ml hos vuxna10
    • Det är viktigt att begränsa tiden som detrusorn utsätts för tänjning

Förebyggande åtgärder

  • Undvik att ge patienten onödigt stor mängd intravenös vätska.
  • Blodtrycksfall peroperativt bör behandlas med vätska och vasokonstriktoriska läkemedel i kombination.
  • Profylaktisk kateterinläggning bör övervägas hos patienter som tidigare har haft postoperativ urinretention:
    • Måste vägas mot risken för urinvägsinfektion
    • Även om de allmänna riktlinjerna förordar att katetern ska tas bort när operationen är över eller innan patienten lämnar operationsavdelningen gäller detta knappast för patienter som har genomgått omfattande kirurgi (proteskirurgi och liknande)
    • Permanent kateter i upp till 24 timmar ökar inte infektionsrisken jämfört med tillfälliga kateteriseringar
  • Användning av opioider postoperativt:
    • Ökad risk för urinretention vid höga doser
    • Kombinationsbehandling med icke-opioida analgetika kan vara klokt för att begränsa opiatdosen
  • Postoperativ epidural:
    • Patienter med torakal epidural kan klara sig utan urinkateter11
    • Patienter med lumbal epidural har högre risk för urinretention
Annons
Annons

Förlopp, komplikationer och prognos

Komplikationer

  • Bestående blåstömningsrubbningar till följd av överdistention av blåsan:
    • Resturin och tendens till urinvägsinfektioner
  • Kardiovaskulära komplikationer i akutfasen:
    • Hypertension eller hypotension som tillsammans med bradykardi kan leda till synkope
    • Antas bero på ökad sympatikustonus till följd av kraftiga viscerala smärtor

Prognos

  • Oupptäckt urinretention kan ge bestående blåstömningsrubbningar.

Patientinformation

Skriftlig patientinformation

Källor

Annons
Annons

Annons
Annons
Annons

Du har valt bort en eller flera kakor vilket kan påverka viss utökad funktionalitet på siten.

Annons