ESMO 2022: Höjdpunkter om ovarialcancer

Detta understryker återigen vikten av att testa för homolog rekombinationsdefekt (HRD), skriver Magnus Frödin Bolling som bevakade ESMO 2022. 

SOLO1/GOG-3004 är en dubbelblindad, randomiserad fas III studie initierad 2015 där man utvärderat underhållsbehandling i upp till 2 år med olaparib (n=260) vs placebo (n = 131) hos patienter med BRCA1/2-muterad ovarialcancer som svarat på platinumbaserad kemoterapi. 

Kliniskt meningsfulla data om PARP-I behandling

Vid årets ESMO-presentation visades nu OS-data med 7-års uppföljningstid, vilket är den hittills längsta uppföljningen av konsoliderande PARP-I behandling. Mediandurationen av behandlingen var 24,6 månader i olaparibarmen och 13,9 månader för placebo, med en median follow-up om 88,9 respektive 87,4 månader. HR för OS var 0,55 (95% CI, 0,40 – 0,76; p = .0004, (p <.0001 krävdes för statistisk signifikans)). Vid  7 års cut off var 67,0% i olaparibarmen vid liv, jämfört med 46,5% i placeboarmen. 45,3% respektive 20,6% var vid liv och hade inte erhållit recidivbehandling (Kaplan-Meier estimat).

“Dessa data är i högsta grad kliniskt meningsfulla”kommenterade Prof. Jonathan Ledermann, UCL Cancer Institute, London, UK. ” PFS data har tidigare rapporterats efter 5 års uppföljning (Lancet Oncol. 2021;22e539) och nu vid 7 år kan vi se en klar skillnad i OS. Med endast en handfull patienter som startar en ny linjes behandling mellan 5 och 7 år, är det ökad evidens för att patienterna verkligen gagnas av behandlingen, men ytterligare follow-up är nödvändig för att bekräfta detta”.

Under det senaste decenniet har det blivit allt mer uppenbart att PARP-I inte bara är aktiva mot tumörer som har en mutation i BRCA1/2 utan även i de som har en defekt homolog rekombination av DNA. Tidiga arbeten visar på effekt i recidivsituationen vilket gav ett välkommet tillskott i behandlingsarsenalen, medan senare studier har fokuserat på första linjens behandling vilket nu även inkluderar patienter som saknar BRCA-mutation men har en defekt homolog rekombination av DNA.

”PARP-I som konsoliderande behandling har inneburit en tydlig PFS-vinst, men det är ännu oklart om detta även kommer att medföra en OS-vinst med längre follow-up” sammanfattade prof. Ledermann.

Tillägg av PARP-I ger kliniskt meningsfull överlandsvinst 

Slutgiltiga OS-data presenterades från en annan fas III studie, PAOLA-1/ENGOT-ov25, där man jämfört olaparib + bevacizumab vs bevacizumab ensamt som underhållsbehandling till patienter som svarat på platinumbaserad kemoterapi + bevacizumab. För ITT-populationen som fick olaparib + bevacizumab var median-OS 56,5 månader och för endast bevacizumab 51,6 månader (HR 0,92; 95% CI 0,76 - 1,12; p = 0,4118). 

I en subgruppsanalys där man stratifierade för BRCA/HRD status fann man i HRD+ gruppen (HRD+ eller BRCAm) en median-OS på 75,2 månader för olaparib + bevacizumab vs 57,3 månader för endast bevacizumab; HR 0,62(95% CI 0,45  - 0,85). 

HRD+ utan BRCA-mutation: 54,7 vs 44,2 månader. HR 0,71; 95% CI 0,45 – 1,13. Ingen OS-vinst kunde ses för HRD-negativa. 

Sammanfattningsvis kan man konstatera att tillägg av PARP-I ger en kliniskt meningsfull överlevnadsvinst hos HRP+ patienter oberoende av BRCA-status.