Käkledssmärta, temporomandibulär dysfunktion (TMD)

Basfakta

Definition

• Temporomandibulär dysfunktion (TMD) omfattar en samling tillstånd som ger dysfunktion och smärta relaterad till tuggmuskulaturen och/eller käkleden med omkringliggande strukturer:
  • Käkfunktionsstörning utan närmare specifikation, TMD UNS, används som övergripande diagnos¹
• Innefattar käkfunktionsstörning, käkledsdysfunktion och Costens syndrom.
  • Den amerikanske läkaren Costen skrev en artikel 1934, "A syndrome of ear and sinus symtoms dependent upon disturbed function of the TMJ": ²
    • Symtomen Costen kopplade till syndromet inkluderade bland annat smärta i öronregionen, huvudvärk, yrsel, påverkan på hörsel, knäppningar i käkleden och minskad gapförmåga
• De vanligaste diagnoserna relaterade till tillståndet är myalgi, artralgi, huvudvärk relaterad till käkfunktionsstörningen, förskjutning av ledytorna, hypermobilitet och degenerativ käkledssjukdom.
• Besvären kan vara akuta, recidiverande eller kroniska:¹
  • Akut smärta i käkarna beror oftare på tandvärk
  • Långvarig smärta beror ofta på funktionsstörning i käkarna

Förekomst

• Käkledsproblem är vanliga men kan ofta vara självbegränsande.^3-4
  • Studier har visat på att så lite som  5 % av alla personer med ett eller flera tecken på temporomandibulära rubbningar söker vård
• Det är svårt att veta exakt förekomst men studier från pekar på en förekomst på 5–15 %.^4-5
• Patienterna är ofta yngre kvinnor mellan 20 och 40 år.⁴
• Det är 2–4 gånger vanligare hos kvinnor än hos män.⁴

Klinisk anatomi

• Käkleden är en synovialled som innehåller en ledskiva (disk).
• Disken tillåter både gångjärns- och glidrörelser i leden.
• Genom denna komplicerade kombination av rörelser möjliggörs smärtfri och effektiv tuggning, sväljning och tal.
• Ledytorna täcks av fibrös bindväv. Bindväven innehåller inga blodkärl och inga nerver och leden har större motståndskraft mot slitage och förmåga till regeneration än andra synovialleder.
• Synovialledkapseln och den omgivande muskulaturen är innerverad och antas vara den huvudsakliga orsaken till smärtor vid sjukdomar i käkleden.

Etiologi och patogenes

• Orsaken till störningar i käkleden är ofta multifaktoriell och ofta samverkar flera faktorer.⁴
• Man känner till flera faktorer som kopplas till TMD men långt ifrån alla med dessa faktorer får symtom och symtomen varierar från individ till individ.
• Lokala faktorer:
  • Inflammation eller skador i kapseln till följd av reumatisk sjukdom eller trauma:
    • Trauma kan vara ett större trauma eller upprepat mikrotrauma
  • Myalgi kan bero på obalanserad aktivitet, överbelastning, ökad användning och spänning i tuggmuskulaturen:
    • Myalgi tenderar att bli långvarigt och behandling bör riktas mot de utlösande faktorerna
  • Skador på den intraartikulära ledskivan, disken
  • Bruxism, tandgnissling, kan vara bidragande
• Generella faktorer:
  • Stress och ångest:
    • Förekomsten av TMD hos patienter med ångest och depression tycks vara dubbelt så stor⁴
  • Sociala förhållanden
  • Samtidiga sjukdomar, långvariga smärttillstånd, fibromyalgi
• Malocklusion "bettfel":
  • Det finns inget klart samband med käkfunktionsstörning
  • Är vanligt även bland personer utan symtom på käkledsproblem
  • Korrigering av malocklusion förbättrar inte alltid besvären^6-8

Predisponerande faktorer

• Tandpressning och tungpressning kan bidra till utvecklingen.
• Reumatisk ledsjukdom:
  • Man har funnit en hög förekomst av käkledsförändringar hos vuxna många år efter genomgången juvenil reumatoid artrit⁹
• Ångest och depression:
  • Leder till en fördubbling i risk för temporomandubulär dysfunktion¹⁰
• Sömnapnésyndrom.^4,11
• Man har inte funnit några tydliga faktorer som kan förklara varför några är mer disponerade för att få käkledsbesvär än andra.

ICD-10

• K07.6 Rubbningar i käkleden
• M79.1 Myalgi
• M26.62 Artralgi
• S03.5 Distorsion av leder och ligament i andra och ospecificerade delar av huvudet
• F45.4 Somatoformt smärttillstånd 

Diagnos

Diagnoskriterier

• Diagnosen baseras vanligen på anamnes och kliniska fynd.
• Ofta finns ett behov av bedömning från flera olika hälsoprofessioner:
  • Det kan förutom allmänläkare och/eller tandläkare vara aktuellt med bedömning av fysioterapeut, psykolog, tandläkare, käkkirurg eller specialisttandläkare/bettfysiolog
• För att förbättra diagnostiken har man utvecklat standardiserade diagnostiska kriterier och ett utvärderingsinstrument för vidare utredning av TMD, "DC/TMD" som är främst till för den specialiserade vården.¹²

Differentialdiagnoser

• Sjukdom i hörselgången:
  • Furunkel, extern otit, hård vaxpropp
• Mellanörat:
  • Bullös myringit , otitis media, mastoidit
• Tänder:
  • Karies, tandabscess, perikoronit, tandköttsjukdomar
• Herpes zoster och postherpetisk neuralgi.
• Trigeminusneuralgi.
• Temporalisarterit.
• Trauma.
• Andra orsaker till huvudvärk som spänningshuvudvärk, migrän med mera.
• Neuropatisk smärta.
• Sjukdomar i bihålor, svalg, spottkörtlar, lymfkörtlar och halsryggrad.

Anamnes

• Tillståndet kan ge svåra smärtor och medföra försämrad livskvalitet.^1,3
• Besvären är nästan alltid relaterade till rörelser i underkäken, om inte det ter sig så bör andra tillstånd misstänkas.⁴
• Vanliga symtom är käksmärtor, nedsatta eller smärtande rörelser i leden, huvudvärk, smärta i öronen, nacksmärtor eller nackstelhet, käkledsljud och ibland svårigheter att gapa.^6,13
• Smärtor:
  • Smärtorna kan komma och gå om orsaken är myofasciell
  • Är vid nattlig bruxism (tandgnissling) värst på morgonen. Patienterna berättar ofta om ömma tänder efter tandgnissling
  • Smärtorna strålar ofta ut till örat eller framför örat, tinningen, kinden eller längs mandibeln
• Rörelseproblem:
  • Knäppningar i käkleden, tillfälligt eller långvarigt nedsatt gapförmåga, låsningar
  • Enbart knäppningar är mycket vanligt och behöver inte betyda framtida besvär
• Ledbroskförändringar:
  • Smärtorna är oftast ihållande och förvärras vid rörelse i käkleden
  • Vid degenerativ käkledssjukdom (osteoartrit/artros) finns ofta skrapande ljude vid käkledsrörelser.
• Smärtan lokaliseras ofta mer precist till leden vid ledaffektion
• Diskförskjutning:
  • Symtomatisk diskförskjutning med återgång (initialt förskjuten ledskiva som glider på plats vid käkrörelser):
    • Kännetecknas ofta av käkledsljud i form av klickljud vid käkrörelser.
    • Växlande käklåsning med begränsat gap kan förekomma.
  • Symtomatisk diskförskjutning utan återgång (permanent förskjuten ledskiva) med eller utan begränsad gapmöjlighet:
    • Kännetecknas ofta av käklåsning med begränsat gap och smärta vid gapning.
• Huvudvärk, nacksmärtor eller smärtande käkrörelser tyder på att problemet är muskulärt:
  • Smärtangivelsen är ofta mer diffust relaterad till käkområdet vid muskulär orsak

Samtidiga tillstånd

• Många patienter har samtidiga funktionsstörningar som kronisk huvudvärk, nack- eller ryggsmärtor.
• Stress, ångest och depression kan vara bidragande faktorer.
• Huvudvärk:
  • Många har huvudvärk och/eller- ansiktssmärtor
  • Smärtan blir ofta värre när käken öppnas och stängs
  • Exponering för kallt väder eller luftkonditionering kan öka muskelsammandragningar och smärtorna.
• Öronsmärtor:
  • Vissa patienter med käkfunktionsstörning kan uppleva smärta från örat
  • Öronsmärtan beskrivs vanligtvis som lokaliserad framför eller under örat
• "Täppt" i örat:
  • Omkring en tredjedel av patienterna med käkfunktionsstörning besväras av en känsla av att vara täppt i örat
  • Patienterna märker att örat eller öronen smäller till vid avgång och landing med flyg. Dessa symtom orsakas vanligtvis av dysfunktion i den eutaschiska tuben, som är ansvarig för att reglera trycket i mellanörat
  • Det antas att patienter med käkfunktionsstörning har hyperaktivitet (spasmer) i musklerna som är ansvariga för att reglera öppning och stängning av den eustaschiska tuben
• Tinnitus:
  • Orsaken till sambandet med tinnitus är inte klarlagd¹⁴
  • En stor andel av patienter med TMD upplever tinnitus (33–76%)¹⁵
  • Hos en del av dessa försvinner besvären  efter behandling av käkfunktionsstörning
• Yrsel:
  • En stor andel patienter med TMD upplever yrsel¹⁶
  • Mekanismen bakom detta är oklar men olika hypoteser har lyfts fram
  • Mer än hälften blir förbättrade efter behandling mot TMD

Kliniska fynd

• Vid undersökning av huvud, hals, nacke, ansikte, käkled och munhåla, titta efter:
  • Asymmetri
  • Svullnad
  • Hypertrofisk tuggmuskulatur
  • Kroppshållning
• Bettet:
  • Onormal kontakt mellan tänderna som försvårar bettet (interferenser) 
  • Tecken till bruxism/tandgnissling i form av tandslitage
  • Tandimpressioner på kinder eller tunga (så kallad eklövstunga)
• Palpation:
  • Käkledsområdet med m. masseter, m. temporalis och m. sternocleidomastoideus
  • Kan avslöja ömmande områden, triggerpunkter och mönster för smärtans utstrålning
  • Ömhet i nacke- och skuldermuskulaturen
• Bedöm öppning av munnen:
  • Föregår rörelsen enkelt och utan sidoskillnad? Klickande och knäppande kan indikera en förskjutning av ledskivan
  • Sidodeviation av underkäken vid gapning kan vara uttryck för ledskada, förskjutning av ledskiva
  • Registrera maximal gapförmåga:
    • Bedöms i regel som nedsatt om <35 mm mellan framtänderna i över- och underkäke¹⁷

Kompletterande undersökningar i primärvården

• Många fall är övergående och blir bra med enkel behandling som information och egenaktivitet, och radiologiska metoder är då inte av något värde.
• Bilddiagnostik kan var indicerat vid:
  • Långvariga besvär som en del i vidare utredning
  • Käk- och ansiktstrauman
  • Käk- och ansiktsassymetri
  • Svullnad i käkleden
  • Nedsatt käkfunktion
  • Malocklusion
  • Generell ledsjukdom
  • Uppföljning av tidigare påvisat tillstånd
• Lokala vårdprogram och behandlingsriktlinjer kan finnas:
  • Radiologiska undersökningar görs ofta vid enhet för odontologisk radiologi via specialiserad enhet såsom specialisttandvård eller käkkirurg¹⁷

Provtagning

• Det kan vara relevant att kontrollera inflammationsparametrar som CRP/SR, LPK, Hb, i differentialdiagnostiskt syfte (infektion, reaktiv artrit, psoriasisartrit, gikt, artrit på grund av reumatisk sjukdom, temporalisarterit)¹⁸

Andra undersökningar

• DT:
  • Är aktuellt vid bedömning av skelettet i kondylerna eller käkleden⁴
  • Kan visa frakturer, dislokationer, erosioner, usurer, pålagringar och osteofyter
• MRT:
  • Den bästa metoden för påvisning av inflammation och förändringar i mjukdelsvävnad som synovit, ökad ledvätska  eller förskjutning av disken⁴
  • Kan påvisa eller utesluta diskförskjutning, diskdeformitet eller skelettförändringar av kondylen (ledhuvudet) på mandibula eller ledskålen på temporalbenet
• Ortopantomogram/panoramaröntgen (OPG):
  • Används ofta av tandläkare
  • Ger en översikt över tänder och käke, större patologiska förändringar i ledhuvud kan påvisas
• Ultraljud:
  • Kan användas för att påvisa förändringar i käkleden, men metoden har osäker pålitlighet för denna led och är generellt mycket beroende av den som utför undersökningen. Metoden används därför sällan på käkleden, i motsats till andra leder

Annat

• Diagnostiska injektioner:⁴
  • Injektion av lokalanastetika vid triggerpunkter i tuggmuskualturen kan användas i vissa fall men bör i regel utföras av en specialist
• För att förbättra diagnostiken har man utvecklat standardiserade diagnostiska kriterier och ett utvärderingsinstrument främst för vidare utredning av TMD, "DC-TMD":¹²
  • Instrumentet finns tillgängligt översatt till flera olika språk via INfORM (International Network for Orofacial Pain and Related Disorders Methodology)¹⁹
  • Svensk version: Diagnostiska Kriterier för Temporomandibulär Dysfunktion: Klinisk undersökningsteknik och Utvärderingsinstrument 

När remittera?

• Alarmsymtom och kliniska fynd som kan kräva en snabb remittering:
  • Neurologiska bortfall (intrakraniell patologi)
    • Allvarliga allmänsymtom
  • Tidigare tumörsjukdom
  • Ensidig hörselnedsättning
  • Nedsättning av luktsinnet
  • Svullnader på halsen (tumörsjukdom)
  • Svullnad i ansiktet
  • Uttalade besvär med att gapa (infektion, artrit, tumör)
  • Synstörningar (jättecellsartrit, tumörsjukdom)
  • Unilateral tempotal ömhet (temporalisartrit, jättecellsartrit)
• Patienten har svåra smärtor som inte svarar på behandling. 

Tandvård

• Tandläkare kan göra primära bedömningar av personer med smärta och funktionsstörningar i käkmuskler och käkled:
  • Det är få personer med smärta och käkfunktionstörning som behandlas inom den allmänna tandvårdsförsäkringen vilket kan bero på till exempel:
    • Att patienten söker primärvården och inte tandvården i första hand
    • Att allmäntandvården har svårt att identifiera eller känner en osäkerhet när det gäller att omhänderta patienter med dessa tillstånd
    • Att kostnaderna är för höga
• Det kan finnas lokala variationer i vårdöverenskommelser och vårdprogram i olika regioner.
• Socialstyrelsen rekommenderar att allmäntandvården identifierar personer med TMD med frågeformulär:¹
  • "Temporomandibular Disorders – Smärta" (TMD-S), består två frågor:
    • 1. Gör det ont i, tinning, ansikte, käke eller käkled en gång i veckan eller oftare? Ja/Nej
    • 2. Gör det ont när Du gapar eller tuggar en gång i veckan eller oftare? Ja/Nej
  • "3 Questions Temporomandibular Disorders"(3QTMD) består av tre frågor:
    • 1. Gör det ont i, tinning, ansikte, käke eller käkled en gång i veckan eller oftare? Ja/Nej
    • 2. Gör det ont när Du gapar eller tuggar en gång i veckan eller oftare? Ja/Nej
    • 3. Har Du låsningar eller upphakningar i käken en gång i veckan eller oftare ? Ja/Nej
• Remiss till specialisttandvård/bettfysiolog kan vara indicerad vid  följande symtom/fynd (enligt vårdprogram VISS, region Stockholm):¹⁷
  • Ansiktssmärta
  • Artralgi, käkledsartros
  • Spänningshuvudvärk relaterat till tuggmuskulatur
  • Rörelseinskränkning med smärta, upphakning eller låsning
• Remiss till käkkirurgisk mottagning kan vara aktuellt vid:
  • Utebliven effekt av NSAID 4–6 veckors behandling och:
    • Käkledssmärta med minskad gapförmåga <35 mm
    • Smärtsam knäppning, upphakning eller låsning i käkleden
  • Svullnad över käkleden
  • Upprepade luxationer (ej subluxation)

Checklista vid remittering

Behandling

Nationella rekommendationer

Behandlingsmål

• Minska smärtor och obehag.
• Förbättra funktion och rörlighet i käkleden.
• Avlasta käkarna och skydda tänderna vid behov med till exempel bettskena

Behandlingen i korthet

• Spontan förbättring är vanligt:
  • 5 % till 15 % av patienterna behöver behandling¹
  • Behandlingen bör i första hand vara reversibel/konservativ:
    • Endast ett fåtal av patienter med käkfunktionsstörning behöver mer avancerad behandling som kirurgiska åtgärder eller mer omfattande tandläkarisatser som protetisk behandling¹
  • Hos de flesta patienter förbättras besvären över tid oavsett om aktiv behandlling eller ej 
  • En studie visade att 50 % var bättre efter ett år och 85 % var symtomfria efter tre år²⁰

• Är tillståndet primärt är funktionellt eller organiskt?
  • • Patienter med myofasciella besvär behöver först och främst få god information om tillståndet, och eventuellt få individuella insatser med fysioterapi, avslappningsövningar eller samtalskontakt
    • Vid långvarig komplex smärta eller samsjuklighet med smärttillstånd som fibromyalgi rekommenderas multimodal behandling¹
• Behandlingen riktas mot orsaken till käkledsdysfunktionen, om sådan kan påvisas.
• Det är viktigt att se över bidragande faktorer som stress, ångest, depression och tandgnissling.

 Egenbehandling

• Kvalificerat rådgivande samtal är en viktig del i behandlingen av TMD för att stötta egenbehandling.¹
• Förklaring och försäkring om att tillståndet är godartat kan ha positiv effekt.

Råd vid besvär av kronisk karaktär

• Egenbehandling kan innebära minskad användning av käkleden och kringliggande muskler: 
  • Försöka minska rörelser och aktiviteter som utlöser eller förstärker besvären
  • Man kan låta käken vila genom att ha några millimeter avstånd mellan tänderna och säga mmm
  • Enkla övningar och användning av avslappningsövningar kan vara av värde²¹
  • Stressfaktorer kan identifieras och försöka minskas

Råd vid besvär av akut karaktär

• Man bör undvika sega och hårda matvaror som kan förvärra smärtorna och äta skonkost i cirka 2 veckor:
  • När de akuta smärtorna är över är det viktigt att återgå till vanliga matvanor igen
• Försöka behålla en normal käkaktivitet:
  • Det är viktigt att behålla tuggmuskulaturen stark och flexibel
• Korttidsbruk (upp till 7 dagar i första hand) av smärtstillande läkemedel kan lindra besvären:
  • Paracetamol i första hand
  • Vuxna: 1g upptill 4 gånger per dygn
  • Barn: 15mg/kg upptill 4 gånger per dygn
  • Gravida/ammande: ingen justering behövs
• Kyla eller värme kan provas som symtomlindring, beroende på vad som känns behagligt.

Läkemedelsbehandling

• Korttidsbruk (upp till 7 dagar) av smärtstillande läkemedel kan lindra smärtan:
  • Paracetamol i första hand
  • Vuxna: 1 g upp till 4 gånger per dygn
  • Barn: 15 mg/kg upp till 4 gånger per dygn
  • Gravida/ammande: ingen justering behövs
• Vid TMD UNS är kunskapsunderlaget för val av analgetika bristfälligt.
• Socialstyrelsens expertgrupp bedömer att paracetamol endast är kostnadseffektivt då patienten inte kan rekommenderas NSAID på grund av risk för biverkningar.¹
• Vid kroniskt smärtkaraktär kan man prova olika läkemedel men det saknas dokumentation för exempelvis muskelavslappnande, antiepileptika, centralt verkande analgetika och läkemedel mot ångest och depression.
• NSAID-preparat:
  • Har effekt om inflammation är en bidragande faktor
  • Effekten kan dröja 3-4 veckor¹⁷
  • Naproxen 500 mg x 2
  • Ibuprofen 600 mg x 3
  • Lokalbehandling kan vara ett alternativ
• Tricykliska antidepressiva:
  • Exempelvis amitryptylin kan hjälpa vid långvariga smärtor, käkmuskelsmärta associerad med generell smärta och spänningshuvudvärk^1,22
• Vid reumatisksjukdom i käkleden kan kortikosteroidinjektioner vara aktuellt, och eventuellt behandling annan immunosupressiv behandling i samråd med reumatolog.

Injektioner

• Ledinjektion:
  • Kan vara aktuellt vid långvariga besvär utan effekt av konservativ behandling
  • Det vetenskapliga underlaget är bristfälligt men Socialstyrelsens expertgrupp har bedömt att glukokortikoider är det bästa alternativet och prioritetriteten högst (prioritetritet 3) vid käkledsartrit med associerad inflammatorisk sjukdom:
    • Hyaloronsyra (natriumhyaluronat) intraartikulärt har låg till måttlig effekt och bedöms inte kostnadseffektivt jämfört glukokortikoid (prioritetritet 7)¹
• Botulinumtoxin i muskulatur:
  • Efter neurologisk eller smärtmedicinsk bedömning kan injektion med botulinumtoxin vara aktuellt på specifika indikationer²³
  • Effekten på smärtan verkar vara liten och övergående, därutöver är också dokumentationen bristfällig
  • Socialstyrelsens expertgrupp bedömmer inte att det är kostnadseffektivt vid käkmuskelsmärta (prioritetritet 10)¹
• Injektion av dextros ("proloterapi"):²⁴
  • Det saknas rekommendationer för proloterapi
  • En studie med 3 injektioner med 1 månads mellanrum visade god effekt både på smärtor och käkfunktion:
    • Injektionen skapar en lokal irritation/cellulär proliferation

Annan behandling

Bettskena

• Bettskena som tandläkare kan utrusta patienten används till exempel vid bruxism.
• Vid tandslitage med risk för progression har åtgärden prioritetritet 5 enligt Socialstyrelsen
• Nyare forskning ifrågasätter däremot om denna åtgärd har effekt för att lindra smärtan eller förbättra rörligheten i käkleden.²⁵
• Eventuellt kan man permanent justera tänderna vid ett onormalt bett.^6-7
• Malocklusion har generellt sett inte visats vara bidragande till besvären.²⁶ 

Kirurgi

• Kirurgisk behandling har generellt inte bättre effekt än konservativ behandling.
• Generellt sett bör reversibel behandling provas i första hand.¹
• Kirurgi kan vara aktuellt vid diskförskjutning eller kronisk käkledsartrit asscoierad med inflammatorisk sjukdom som inte förbättrats på reversibel behandling.¹

Käkledsluxation

• Käkledsluxation kan leda till att käkleden låses i öppet läge.
• Kan leda till smärtsam inflammation i ledkapseln och försvåra sväljning och födointag.
• Många med detta tillstånd har en tendens att få återkommande besvär:
  • Vid återkommande käkledsluxation bör man överväga kirurgi:
    • Kirurgisk reduktion av tuberkulum artikulare, eminektomi (Socialstyrelsen prioritet 3)¹
• Manuell reponering bör ut föras så snart som möjligt.¹⁷

• Disken bör reponeras manuellt så snart som möjligt, helst i lokal bedövning
• Reposition görs genom att stå framför patient i sittande position
• Man kan stabilisera patientens huvud med till exempel hjälp av en hand, ett huvudstöd eller genom att låta huvudet vila mot väggen
• Placera tummarna i patientens mun mot kindtänderna
• Tryck de bakre tänderna nedåt samtidigt som patienten för upp underkäken
• Underkäkens kondyl förs då nedåt, något som gör det möjligt för leddisken att glida bakåt och på plats
• Kontakt bör tas med käkkirurg och om reponeringen misslyckas bör patienten remitteras till akutmottagning 

Andra behandlingar

• Fysioterapi kan hjälpa några.²⁵
• Kognitiv terapi kan vara aktuellt.²⁵
• Psykoterapi kan vara aktuellt.
• I de fall käkledsfunktionsstörningen är ett somatiskt uttryck för en depression eller andra psykiatriska tillstånd bör de behandlas.
• Akupunktur kan ge kortvarig smärtminskning.

Ej rekommenderade behandlingar

• Följande behandlingar saknar tillräcklig dokumentation:
  • Tandreglering
  • Injektion av botulinumtoxin
  • Laserbehandling
  • Transkutan nervstimulering
  • Ultraljud, lokalbehandling med capsaicin eller iontoforese (införing av läkemedel i huden med hjälp av elektrisk ström)
  • Tandslipning eller restaurering
  • Behandling med läkemedel vid långvarig käkledssmärta har inte tillräckligt mycket dokumentation

Förlopp, komplikationer och prognos

Förlopp

• Förloppet är generellt sett sällan progressivt men påverkas av bakomliggande och bidragande faktorer. 

Komplikationer¹

• Försämrad funktion i käkleden kan leda till svårigheter att tugga, äta och tala vilket ofta leder till edsatt livskvalitet. 
• Ofta förekommer smärttillstånd i andra delar av kroppen vilket kan medföra nedsatt arbetsförmåga och försämrat psykiskt mående.

Prognos

• Generellt sett symtomen övergående och förbättras spontant utan behandling eller med enkla medel som information och egenbehandling.
• Prognosen beror på den underliggande orsaken till besvären, i många fall kan egenvård, stresshantering eller vila av käken ge snabb förbättring.

Patientinformation

Vad du bör informera patienten om

• Om tillståndets sannolika orsak och ofta godartade natur.
• Egenbehandling:
  • Exempelvis Rörelseträning för käken – Folktandvården Västra Götalandsregionen

Skriftlig patientinformation

• Käksmärtor