Kotkompressionsfraktur

Osteoporos – behandlingsrekommendation från Läkemedelsverket (2020)

• Efter en benskörhetsfraktur ska alla postmenopausala kvinnor samt män över 50 år utredas för osteoporos och benspecifik läkemedelsbehandling ska alltid övervägas.
• Beslut om benspecifik behandling ska grundas på en samlad klinisk värdering, inte enbart på bentäthetsvärden vid DXA eller fast gränsvärde på en riskkalkylator. Särskilt stark behandlingsindikation föreligger vid fraktur i kota eller höft.
• Genomgång av riskfaktorer och icke-farmakologisk behandling ska erbjudas till alla.
• Vid bakomliggande sjukdom som orsak till benskörhet ska denna i regel behandlas före ställningstagande till benspecifik behandling.
• Glukokortikoidbehandling är den vanligaste orsaken till sekundär osteoporos. Vid behandling motsvarande prednisolon ≥ 5 mg/dag under en sammanlagd period av tre månader är benspecifik behandling motiverad vid förhöjd risk för fraktur.
• Bisfosfonater i form av infusion zoledronsyra eller veckotablett alendronat/risedronat är förstahandsval vid behandling av osteoporos. Zoledronsyra ges en gång årligen, vilket innebär bättre följsamhet.
• Denosumab rekommenderas vid intolerans eller kontraindikationer mot bisfosfonat, till exempel vid svår njursvikt. Effekten på bentäthet avtar snabbare efter avslutad behandling med denosumab jämfört med bisfosfonater.
• Långtidsbehandling med antiresorptiva läkemedel (bisfosfonater och denosumab) kan bidra till ökad risk för sällsynta biverkningar som käkbensnekros och atypiska lårbensfrakturer. Behandling bör utvärderas baserat på en individuell nytta-riskbedömning, senast efter fem års sammanlagd kontinuerlig behandlingstid.
• Behandling med teriparatid under två års tid kan övervägas som förstahandsval vid mycket hög frakturrisk som vid kotfrakturer och uttalat låg bentäthet. Behandlingen bör följas av antiresorptiv behandling.
• Kalcium och D-vitamin rekommenderas inte som enda behandling vid primär osteoporos.
• Kvinnor som behandlas med menopausal hormonbehandling har ett frakturskydd och ytterligare benspecifik behandling efter en fraktur behövs sällan.

Osteoporos – behandlingsrekommendation från Läkemedelsverket (2020)

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid rörelseorganens sjukdomar

Artros – diagnostik och utredning

• Personer med artros i knä eller höft:
  • Strukturerat omhändertagande och behandling enligt behandlingspyramid (prioritet 2)
• Symtom som ger misstanke om artros i knä eller höft:
  • Diagnostik med stöd av en samlad bedömning av anamnes, symtom och kliniska fynd (prioritet 3)
• Symtom som ger misstanke om fler potentiellt allvarliga hälsotillstånd än artros i knä eller höft:
  • Bilddiagnostik som tillägg till klinisk bedömning (prioritet 4)

Artros – fysisk träning och patientutbildning

• Personer med artros i knä eller höft:
  • Fysisk träning (prioritet 2)
  • Patientutbildning som tillägg till fysisk träning (prioritet 3)

Artros – läkemedelsbehandling och annan smärtlindring

• Personer med artros i höft:
  • Akupunktur med eller utan elstimulering (icke-göra)
• Personer med artros i knä eller höft:
  • Manuell terapi som enskild behandling (icke-göra)
  • Injektion av hyaluronsyra i leden (icke-göra)

Artros – kirurgi

• Artros eller misstänkt degenerativ meniskskada och smärta i knä:
  • Artroskopisk kirurgi (icke-göra)
• Artros i knä:
  • Broskcellstransplantation (icke-göra)

Inflammatoriska reumatiska sjukdomar – diagnostik, prognostik och utredning

• Odifferentierad artrit och välgrundad misstanke om reumatoid artrit:
  • Röntgen av händer, handled och fötter för att bedöma risken för reumatoid artrit eller ledskador (prioritet 3)
• Tidig reumatoid artrit:
  • Röntgen av händer, handled och fötter för att bedöma risken för ledskador (prioritet 3)
  • Bentäthetsmätning i mellanhanden med DXR (digital X-ray radiogrammetry) för att bedöma risken för ledskador (icke-göra)
• Långvarig inflammatorisk ryggsmärta enligt anamnes:
  • Magnetkameraundersökning av sakroiliakaleder för att upptäcka axial spondylartrit (prioritet 4)
• Axial spondylartrit och otillräcklig effekt av cox-hämmare:
  • Magnetkameraundersökning av sakroiliakaleder för att bedöma effekten av biologisk läkemedelsbehandling (icke-göra)

Inflammatoriska reumatiska sjukdomar – teamrehabilitering och samordning av vårdinsatser

• Personer med reumatoid artrit eller psoriasisartrit och nedsatt funktion i händerna:
  • Handträning (prioritet 3)
• Personer med tidig reumatoid artrit, axial spondylartrit eller psoriasisartit:
  • Teamrehabilitering i öppen vård (prioritet 3)
• Personer med etablerad reumatoid artrit, axial spondylartrit eller psoriasisartit:
  • Teamrehabilitering i öppen vård (prioritet 3)
• Personer med reumatoid artrit, axial spondylartrit eller psoriasisartit:
  • Fysisk träning (prioritet 3)
• Personer med reumatoid artrit eller psoriasisartrit:
  • Sjuksköterskemottagning med samordnade vårdinsatser (prioritet 3)

Inflammatoriska reumatiska sjukdomar – läkemedelsbehandling vid reumatoid artrit

• Personer med reumatoid artrit:
  • Som inte tidigare behandlats med metotrexat och har medelhög till hög sjukdomsaktivitet:
    • Behandling med metotrexat (prioritet 1)
    • Behandling med metotrexat i kombination med biologiskt DMARD-läkemedel, TNF-hämmare, abatacept eller tocilizumab (prioritet 2)
  • Som inte fått tillräcklig effekt av metotrexat och har medelhög till hög sjukdomsaktivitet:
    • Behandling med metotrexat i kombination med biologiskt DMARD-läkemedel, TNF-hämmare, abatacept, anakinra, sarilumab eller tocilizumab (prioritet 2)
    • Metotrexat i kombination med JAK-hämmare (prioritet 3)

Inflammatoriska reumatiska sjukdomar – läkemedelsbehandling vid axial spondylartrit

• Personer med ankyloserande spondylit och otillräcklig effekt av cox-hämmare:
  • TNF-hämmare (prioritet 2)
• Personer med axial spondylartrit och otillräcklig effekt av cox-hämmare:
  • IL17-hämmare (prioritet 3)

Inflammatoriska reumatiska sjukdomar – läkemedelsbehandling vid psoriasisartrit

• Personer med psoriasisartrit och medelhög till hög sjukdomsaktivitet och tillräcklig effekt av eller intolerans mot standardbehandling (cox-hämmare och kortisoninjektioner och andra sjukdomsmodifierande läkemedel):
  • TNF-hämmare (prioritet 2)
  • IL17A-hämmare eller IL12/23-hämmare (prioritet 3)
  • JAK-hämmare (prioritet 3)

Osteoporos – diagnostik och utredning

• Benskörhetsfraktur:
  • Systematisk riskvärdering, utredning och behandling (frakturkedja med koordinatorer) (prioritet 1)
• Planerad eller pågående systemisk kortisonbehandling:
  • Systematisk riskvärdering och utredning för osteoporos eller benskörhetsfraktur (prioritet 2)
• Personer med misstänkt osteoporos eller hög frakturrisk:
  • Beräkning av risk för benskörhetsfrakturer enligt FRAX (prioritet 2)
• Personer med förhöjd frakturrisk enligt klinisk bedömning:
  • Bentäthetsmätning med central DXA-undersökning, inklusive VFA-undersökning (prioritet 2)
  • Bentäthetsmätning med central DXA-undersökning (prioritet 3)

Osteoporos – fysisk träning och patientutbildning

• Personer med förhöjd frakturrisk enligt klinisk bedömning:
  • Fysisk träning (prioritet 3)
  • Patientutbildning, till exempel osteoporosskola (prioritet 4)

Osteoporos – läkemedelsbehandling och övriga åtgärder

• Benskörhetsfraktur i rygg eller höft:
  • Behandling med benspecifika läkemedel, antiresorptiva (prioritet 2)
• Multipla benskörhetsfrakturer i rygg och uttalat låg bentäthet:
  • Behandling med benspecifika läkemedel, teriparatid (prioritet 2)
• Kvinnor i postmenopausal ålder eller äldre män med systemisk kortisonbehandling:
  • Benspecifika läkemedel (prioritet 4)
• Kvinnor i postmenopausal ålder med benskörhetsfraktur och uttalat låg bentäthet:
  • Benspecifika läkemedel, romosozumab (prioritet 4)
• Personer med förhöjd frakturrisk enligt klinisk bedömning, utan dokumenterad brist på kalcium eller D-vitamin, utan behandling med systemisk kortison eller benspecifika läkemedel mot osteoporos:
  • Behandling med kalcium och D-vitamin (icke-göra)

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar – Stöd för styrning och ledning, publicerad 2021-01-20 

Personcentrerat sammanhållet vårdförlopp Osteoporos – sekundärprevention efter fraktur

Målsättning

• Målsättning med vårdförloppet är att patienter som nyligen haft en fraktur och därmed har hög risk för ny fraktur ska:
• Identifieras systematiskt
• Få adekvat riskbedömning och utredning avseende osteoporos
• Få personanpassad intervention avseende läkemedel, fallprevention och övriga preventiva åtgärder
• Med hjälp av strukturerad och systematisk sekundärprevention såsom frakturkedjor (systematisk riskvärdering med hjälp av särskild frakturkoordinator med specialkompetens inom osteoporos och osteoporosrelaterade frakturer) kan sannolikt risken för ytterligare frakturer minska signifikant och patientens chanser att bibehålla funktion, oberoende och deltagande i samhället därmed förbättras.

Ingång i vårdförloppet

• Ingång i vårdförloppet ska ske vid misstanke om osteoporos hos patienter som nyligen haft en fraktur och därmed har hög risk för ny fraktur.
• Misstanke om osteoporos hos patient med hög risk för ny fraktur föreligger om något av följande kriterier är uppfyllda:
  • Patienten har nyligen haft en fraktur som misstänks vara osteoporosrelaterad och är 50 år eller äldre
  • Patienten har en höftfraktur oavsett ålder. Tabellen anger de vanligast förekommande osteoporosrelaterade frakturerna, men en patient med en annan typ av fraktur kan också inkluderas i vårdförloppet om det finns en tydlig misstanke om osteoporos och förhöjd risk för ny fraktur.
• Diagnoskoder som kan vara aktuella i vårdförloppet:
  • Höftfraktur (collum, pertrochantär, subtrochantär):
    • S72.0, S72.1, S72.2
  • Kotfraktur (bröstkota, multipla bröstkotor, ländkota, multipla ländkotor + bäcken, kotkompression):
    • S22.0, S22.1, S32.0, S32.7, M48.5
  • Bäckenfraktur (sacrum, os ilium, acetabulum, os pubis):
    • S32.1, S32.3, S32.4, S32.5
  • Överarm (proximala humerus):
    • S42.2
  • Handled (distala radius, distala radius och ulna):
    • S52.5, S52.6
• Ingång i vårdförloppet ska inte ske om:
  • Frakturen är lokaliserad i skalle, hand eller fot
  • Patienten är yngre än 50 år och har en fraktur som inte är en höftfraktur

Utgång ur vårdförloppet

• Utgång ur påbörjat vårdförlopp kan ske på något av följande sätt:
  • Patienten har genomgått riskvärdering och bedöms ha låg risk för ny fraktur
  • Patienten har genomgått utredning, blivit föremål för riktade åtgärder och fått en plan för fortsatt omhändertagande och uppföljning
  • Patienten har behov av osteoporos- eller endokrinologspecialistbedömning
  • Patienten inte bedöms gagnas av fortsatt utredning och behandling relaterat till exempelvis kort förväntad överlevnad • patienten redan står på adekvat behandling och behandlingssvikt inte bedöms föreligga
  • Patienten väljer att avstå från att ingå i vårdförloppet

Personcentrerat sammanhållet vårdförlopp Osteoporos – sekundärprevention efter fraktur, Nationellt kliniskt kunskapsstöd, hämtad 2021-03-24.