Medicinsk översikt | Ortopedi

Hälsporre (plantarfasciit)

Plantarfasciit är ett smärttillstånd med kronisk inflammation/degeneration vid fästet till fascia plantaris på tuber calcanei (hälknölen). Förekommer oftast hos personer över 40-år eller hos yngre idrottsutövare.


Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor
Publicerad den: 2018-07-23
Författare: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Sammanfattning

Definition

Smärttillstånd med kronisk inflammation/degeneration vid fästet till fascia plantaris på tuber calcanei.

Förekomst

Vanligast efter 40-årsåldern (eller hos yngre idrottsutövare).

Symtom

Smärtor eller ömhet i eller framför hälen vid belastning mot fotsulan, gångsmärtor.

Kliniska fynd

Palpationsömhet i främre kanten av calcaneus, mest uttalat på hälens mediala sida vid början av plantarfascian.

Diagnostik

Klinisk diagnos. Belastad slätröntgen kan vara aktuellt vid tveksamhet om diagnosen.

Behandling

Konservativ behandling med avlastande skor, eventuellt tejpning, stretching av vadmuskulatur och plantarfascian samt undvikande av träning som förvärrar tillståndet. Viktnedgång vid övervikt. Eventuellt stötvågsbehandling och/eller kortisoninjektion.

Bakgrund och epidemiologi

  • Plantarfascian fäster till de tre viktigaste viktbärande punkterna i foten (calcaneus samt det första och det femte metatarsalhuvudet).
  • Tillstånd som ökar spänningen i plantarfascian och som kan ge smärta kan exempelvis vara övervikt, pes planus, pes cavus, minskad subtalar ledrörlighet och en stram akillessena.

Förekomst

Annons
Annons
  • Plantarfasciit är ett vanligt tillstånd som drabbar människor i alla åldrar, men oftast från 40 års ålder.
  • Det är vanligt bland idrottare (löpare) och militär.

Etiologi och patogenes

  • Överbelastning:

    • De flesta fall orsakas av överbelastning av plantarfascians fäste på mediala tuberositas på calcaneus.
    • Kronisk sammandragning leder till mikrorupturer av senvävnaden och degenerativa förändringar. Det är inte primärt ett inflammatoriskt tillstånd.
    • Trauma kan orsakas av övervikt, långvarigt stående, gående eller löpning på hårt underlag hos otränade och med dåliga skor.
  • Fotfelställning:

    • Ökar belastningen på senplattan.
  • Reumatiska sjukdomar som är förknippade med vävnadstyp HLA-B27 (Mb Reiter, ankyloserande spondylit, SLE) kan debutera med dubbelsidig plantarfasciit.

Anamnes och kliniska fynd

  • Patienten går ofta på framfoten/tårna för att undvika tryck på en smärtsam häl.
  • Palpationsömhet i främre kanten av calcaneus, mest uttalat på hälens mediala sida vid början av plantarfascian.
  • Dorsalflexion av tårna kan förvärra smärtan vid palpation (Windlass-effekt).
  • Upptäckt av palpabel defekt på calcaneus tuberositet, samt lokal svullnad och blödning, tyder på bristning av plantarfascian.

Diagnostik och undersökning

Annons
Annons

Tilläggsundersökning är i de flesta fall inte nödvändig, men kan vara aktuellt för att utesluta differentialdiagnoser vid oklar diagnos eller utebliven förbättring av konservativ behandling efter fyra till sex månader:

  • Belastad skelettröntgen:
    • Kan utesluta till exempel stressfraktur, artros och deformiteter.
    • Kan upptäcka hälsporre.
  • Undersökning med MR eller ultraljud kan påvisa plantarfasciit, men är inte indicerat.
  • Specialistremiss är sällan nödvändigt (endast i sällsynta fall då operation kan vara aktuellt).

Differentialdiagnoser

  • Stressfraktur i calcaneus
  • Tryck på grenar av nervus tibialis posterior
  • Tarsaltunnelsyndrom
  • Calcaneal apofysit
  • Akillestendinopati (lokaliserad på baksidan, över hälen)
  • Neurom (i den mediala calcaneala nerven)

Behandling

Allmänt

  • Konservativ behandling med avlastande skor, eventuellt tejpning, sträckning av vadmuskulatur och plantarfascian samt undvikande av träning som förvärrar tillståndet.
  • Viktnedgång vid övervikt.
  • Eventuellt extrakorporeal stötvågsbehandling och/eller kortisoninjektion.

Egenbehandling

  • Avlastning.
  • Lämpliga skor:
    • Stötdämpande skor med inlägg som avlastar plantarfascians fäste och korrigerar höga eller låga fotvalv.
    • Hälkopp, vanligen för att stabilisera fettvävnaden under hälen.
  • Alternativ träning:
    • Patienter bör undvika långvarig jogging och gång på hårt underlag
    • Simning och cykling är bra alternativ träning
    • Stretchning av plantarfascia och vadmuskulaturen i kombination med myofascial triggerpunktsbehandling.
  • Överviktiga kan ha positiv effekt av viktnedgång.

Läkemedelsbehandling

  • NSAID som smärtstillande vid behov. Vid gastrointestinal känslighet är coxiber ett alternativ (försiktighet vid njur- och/eller hjärt-kärlsjukdom).
  • Eventuellt lokal injektion av steroider (ej direkt i fascian). Bör inte upprepas vid utebliven effekt av den första injektionen.

Fysioterapi

  • Myofascial triggerpunktsbehandling samt stretching av vadmuskulatur/akillessenan och plantarfascian har visat positiva effekter i form av förbättrad funktion och mindre smärta.

Annan behandling

  • Tejpning för att minska pronation och avlasta mediala delen av calcaneus belastningsyta, är ett alternativ till skoinlägg.
  • Nattskena och individanpassade ortoser.
  • Extrakorporeal stötvågsbehandling (åtminstone kortvarig effekt).
  • Operation vid mycket smärtsamma och långdragna fall eller vid misstanke om bristning av fascian. Det kan röra sig om partiell fasciektomi, borttagning av stor hälsporre och dekomprimering av nervändar.

Prognos

  • De flesta förbättras spontant inom ett till två år.
  • Resultaten av kirurgisk behandling är god, de flesta blir snabbt symtomfria och kan återgå till normal aktivitet inom fyra till sex veckor.

ICD-10

M72.2 Plantar fascial fibromatos

Kommentarer

Du måste logga in för att kunna skriva kommentarer. Logga in.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons