Spondylos

Basfakta

Definition

• Degenerativa förändringar cervikalt eller lumbalt i ryggraden. Det finns ingen exakt definition och vissa källor anger att det är ett samlingsnamn för degenerativa fynd i ryggraden. 
• Innebär att beniga utväxter (osteofyter) bildas huvudsakligen längs främre och laterala övre sidan på ryggkotorna. Tillståndet involverar inte lederna i ryggraden, men kan påverka dessa.¹
• Tillståndet är vanligtvis symtomfritt.

Förekomst

• Förekommer hos de allra flesta personer över 40 år, men bara ett fåtal har symtom.
• Cervikal myelopati (symtom på grund av ryggmärgskompression i cervikalryggen):²
  • Degenerativ cervikal spondylos är huvudorsaken medan diskbråck, malignitet eller andra expansiva processer (till exempel abscess) är ovanligare
  • Prevalensen har uppskattats till 600 per 1 miljon invänare
  • Är vanligast hos personer 50–70 år

Etiologi och patogenes

• Spondylos uppstår sekundärt till en åldersbetingad diskdegeneration och leder till nybildning av ben i områden där annulärligament belastas, framför allt cervikalt och lumbalt.³
• Vid cervikal spondylos kan tillståndet med tiden bli en riskfaktor för utveckling av cervikal myelopati.⁴
• Det finns inget samband mellan kroniska smärtor i ländryggen och röntgenologisk spondylos.⁵

Predisponerande faktorer

• Mb Scheuermann.
• Andra ryggdeformiteter.
• Infektioner.
• Trauman.
• Det verkar inte finnas något samband med livsstil, längd, vikt, kroppsmassa, fysisk aktivitet, rökning eller alkoholintag.⁶

ICD-10

• M47 Spondylos
  • M47.1 Annan spondylos med myelopati
  • M47.2 Annan spondylos med radikulopati
  • M47.8 Annan specificerad spondylos
  • M47.9 Ospeciferad spondylos

ICD-10 Primärvård

• M47- Spondylos

Diagnos

Diagnoskriterier

• Karakteristiska röntgenförändringar:
  • Förtunnad disk och osteofytbildning på den främre delen av ryggkotan
• Vid långt framskriden spondylos kan det också förekomma sklerotiska ryggkotor.

Differentialdiagnoser

• Ländryggssmärtor.
• Cervikal spondylos kan ge liknande symtom som supraspinatustendinit och andra axelproblem.
• Cervikal myelopati till följd av cervikal spondylos:²
  • De flesta patienter rapporterar nedsatt finmotorik i händer och nedsatt balans och nedsatt känsel
  • Neurologiskt status:
    • Muskelsvaghet (särskilt höftflexion och knäextension)
    • Påverkat gångmönster (långsam gånghastighet, minskad steglängd, bredspårighet)
    • Nedsatt styrka i händer ("finger escape sign" och grepp- och släpttest) – läs mer i Läkartidningens ABC-artikel om cervikal myelopati
    • Stegrade reflexer i nedre extremiteter, inklusive klonus och positivt Babinskis tecken samt ofta Hoffmans tecken (flexion av distala falangen av långfingret ger reflektorisk flexion i pekfinger och tumme)
    • Nedsatt känsel, påverkan av proprioception

Anamnes

• Spondylos är vanligtvis inte förknippad med speciella ryggbesvär. I de fall där det föreligger kroniska ryggsmärtor eller ischias, anses spondylosen i de flesta fall vara orelaterad.
• Cervikal spondylos:
  • Kan ge symtom i form av dova smärtor i nacken med utstrålning till axlarna och övre delen av armarna
• Lumbal spondylos:
  • Kan ge smärtor som förvärras vid fysisk belastning

Kliniska fynd

• Möjligen nedsatt rörlighet, annars genomgående normala kliniska fynd.
• Se instruktionsfilm: Rygg- och nackstatus (7:54) – Medicinska fakulteten, Lunds universitet

Andra undersökningar

• Röntgen:
  • Är endast relevant vid behov av differentialdiagnostiska bedömningar
  • Påvisar degenerativa förändringar
  • Obstruktion av intervertebralrum med reaktiva förändringar i de intilliggande ändytorna i form av sklerosering och bildning av osteofyter i kanterna
• Spondylos är mycket ofta ett slumpmässigt fynd hos annars friska individer:
  • MR-undersökningar av asymtomatiska individer visar att cirka 50 % av alla personer över 40 år har diskdegenerativa förändringar i torakalryggen
• Vid misstanke om cervikal myelopati rekommenderas bedömning med MRT.

Behandling

Behandlingsmål

• Upprätthålla rörelseutslag och lindra smärta.

Behandlingen i korthet

• Behandling är som regel inte nödvändigt. Eventuella ryggbesvär har som regel en annan förklaring.¹
• Värme, vila, antiinflammatoriska läkemedel och smärtstillande vid akut smärta.
• Eventuellt sjukskrivning under en kort tid.
• Träning under smärtfria perioder för att upprätthålla rörligheten.
• En del patienter kan också ha nytta av en korsett eller en krage.
• Steloperationer på ett enskilt segment har prövats mot ihållande smärtor.

Läkemedelsbehandling

• Under perioder med smärtor kan paracetamol eller NSAID användas, till exempel:
  • Paracetamol, tablett 500 mg: 2 tabletter 2–3 x dagligen
  • NSAID, till exempel naproxen tablett: 250–500 mg x 1–2

Kirurgi

• Olika kirurgiska ingrepp är möjliga.
• Vid degenerativa förändringar i ryggen är det oklart om det finns indikation för kirurgi:
  • En Cochraneöversikt från 2005 angav att fler studier behövs för att värdera nyttan av kirurgi⁷
  • Vid kronisk spondylos med diskdegeneration som inte förbättras av annan behandling kan kirurgisk stabilisering ge minskad smärta och förbättrad funktionsförmåga⁸
• Kirurgi är förstahandsval vid symtomgivande cervikal myelopati.² 

Förlopp, komplikationer och prognos

Förlopp

• Kronisk, progredierande, men inte säkert att symtomen är progredierande.

Komplikationer

• Obstruktion av nervrötter kan ses, men förekommer sällan.
• Spinalstenos, men tryck mot ryggmärgen förekommer sällan.

Patientinformation

Vad du bör informera patienten om

• Åldersförändringar i form av slitageförändringar i rygg och nacke.
• Är inte alltid kopplade till symtom. 
• Värme, avlastning och smärtstillande/antiinflammatoriska läkemedel kan hjälpa vid smärtor.
• Träning under smärtfria perioder är bra för att upprätthålla rörelse.

Skriftlig patientinformation

• Spondylos

Patientföreningar

• Reumatikerförbundet