Debatt

Läkarkolumnen


37246dc3f6d3b7c5d6c666e0bc03fb0b.JPG
Publicerad den: 2011-02-11
Författare: Sven Britton, professor, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, Utlandsmottagningen vid Cityakuten samt Infektionskliniken Gävle

Annons

Sven Britton, professor emeritus och överläkare inom infektion

Sven Brittons kolumn: Middle East respiratory syndrome coronavirus (MERS-CoV)

2012 upptäcktes ett nytt coronavirus i Saudiarabien som infekterade människor; Middle East respiratory syndrome coronavirus (MERS-CoV). Det gav en minst lika svår sjukdomsbild och lika hög dödlighet som SARS-coronavirus (Severe Acute Respiratory Syndrome), som beskrevs inledningsvis från Asien 2003 och som drabbade cirka 8000 människor med en dödlighet på drygt tio procent. Få eller inga fall av SARS har rapporterats de senaste åren.

Annons
Annons

Hittills har bara 55 personer diagnostiserats med MERS, men av dessa har 31 dött. Fyrtio av fallen kommer från Saudiarabien men tre fall har diagnostiserats från Italien och två från Frankrike, samtliga dock med direkt eller indirekt kontakt med Mellanöstern.
Coronavirus är ett mycket stort RNA-virus, som fått sitt namn för att det i elektronmikroskopet ser ut som en törnekrona, med små ”spikar” som gör att viruset kan binda sig till värdcellens yta.

Flertalet coronovirus är så kallade zoonoser, det vill säga de har olika däggdjur som värd och kan därför orsaka stora problem inom husdjursnäringen. Coronavirus kan ge svår diarrésjukdom hos höns respektive grisar, och även hund och katt har sina respektive coronavirus som kan orsaka sjukdomar både i luftvägar och tarmkanal.

Det finns idag fem olika coronavirus som orsaka sjukdom hos människa, varav det senaste är MERS. De flesta coronavirus ger, tillsammans med bland annat rhinovirus, upphov till en mild självläkande infektion i övre luftvägarna, det vi kallar förkylning. Men både SARS och MERS kan också ge infektion i nedre luftvägarna (möjligen också i magtarmkanalen) med betydligt svårare symtom som följd. Det rör sig då om dubbelsidiga lunginflammationer där inflammationen kan bli så utbredd att patienten inte kan syresätta sig trots syrgas och/eller respirator. Ingen antibiotika/antiviral behandling finns och inte heller något vaccin, även om vissa framsteg gjorts när det gäller ett vaccin mot SARS.

Annons
Annons

Diagnosen ställs på den kliniska bilden; med nedre luftvägsinfektion, hosta, feber och ”lufthunger”. Kontakt med Mellanöstern bör förstärka misstanken. Specifik diagnos fås med så kallad PCR-teknik (hela MERS-virus är redan sekvenserat), helst med prov från nedre luftvägarna. Behandlingen är hittills endast symtomatisk (öka syretillförseln, sänka temperaturen, undvika sekundärinfektioner). Många av de patienter som drabbats och som stått för den huvudsakliga och höga dödligheten har haft andra, underliggande sjukdomar.
Inkubationstiden (tiden mellan smittotillfälle och sjukdomssymtom) förefaller vara 9-12 dagar. Det är inte helt säkert hur sjukdomen smittar, men mest sannolikt rör det sig om en droppsmitta via luftvägarna.

Troligtvis finns någon djurreservoar med virus som ännu inte är identifierad (vid SARS var det bland annat mårddjuret som bar på smittan). Smitta från människa till människa har emellertid förekommit, men det kräver närkontakt och indexfallet (det först misstänkta eller konstaterade fallet) har alltid haft någon kontakt med Mellanöstern.

Vid misstanke om MERS (eller SARS, för den delen) bör patienten isoleras på infektionsklinik och diagnostiskt prov tas på både patient och personer i hushållet. Stor försiktighet vid handhavandet av prover bör iakttagas eftersom smittvägen inte är känd och dödligheten hög.

Som framgår finns ännu ytterst få fall av MERS, trots att det nu gått snart ett år sedan första fallet beskrevs, varför det av den anledningen inte finns något skäl att undvika besök i Mellanöstern.

Tät kontakt med personer som hostar av okänd anledning bör alltid undvikas och någorlunda regelbunden handdesinfektion har visat sig effektivt för att förebygga även luftvägsinfektioner.

För ytterligare information klicka här

Sven Brittons kolumn: EHEC – Spanska sjukan?

När en ny och allvarlig epidemi uppstår har svaret om dess ursprung alltid varit detsamma genom århundradena, på medeltiden såväl som 2011. DEN KOMMER INTE FRÅN OSS! Ursprunget förläggs oftast till någon svagare och i någon mån kan det väl sägas vara fallet även denna gång med EHEC. Tyska hälsovårdsmyndigheter sade sig omedelbart veta att smittan kom från spanska gurkor.

Tidigare har ett vanligt mål för sådana anklagelser varit judarna (till exempel pesten) vilket gav ytterligare en anledning att förfölja och slå ihjäl dessa redan förföljda medmänniskor.
I nutid är HIV-epidemin det mest allvarliga exemplet. Trots att de första fallen upptäcktes i USA var det inga amerikanska forskare som trodde att epidemin kom från deras hemland utan mycket snabbt blev det Haiti och strax senare Afrika, med förtäckta uppmaningar om att svarta afrikaner skulle man passa sig för. Dessa ogrundade anklagelser, som inte motsades av vare sig CDC (Center for Disease Control i Altlanta, USA) eller för den delen svenska Socialstyrelsen, ledde till att ledare i många afrikanska länder alldeles för länge förnekade epidemin varvid förebyggande åtgärder fördröjdes med påföljd att säkert hundra tusentals människor dog i "onödan".

Den här gången rör det sig i första hand om pengar. Spanska bönder, redan hårt pressade av landets recession, har gjort stora förluster och Ryssland har passat på att sätta åt rivalen EU genom att införa generellt importförbud. Man hade hoppats att den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC, som nu ligger i Stockholm, på ett tidigt stadium hade gått utt med förmaningen att innan några geografiska/nationella placeringar av epidemiens ursprung görs, så måste det finnas ovedersägliga vetenskapliga bevis. Men icke. Vi är kvar på ruta noll. Medeltiden.

Sven Brittons kolumn: Hypochondria goes internet!

Äntligen! Hypochondria goes internet. Nyheten om att vi hypokondriker kan behandlas via internet var senkommen men välkommen. I minst tio år har jag försökt att få de ansvariga på Netdoktor att starta en internetsajt för hypokondriker. Troligen har det fallit på att det är svårt att få annonsörer på en sajt för hypokondri. Inget läkemedelsföretag med någon självaktning vill associera sig med inbillningssjuka. Nej då, vi erbjuder bara behandlingar till verkliga sjukdomar resonerar man, trots att de vet att vi är några av deras bästa kunder när vi springer till olika läkare för att få – och också oftast får – utskrivet mediciner för den sjukdom vi inbillar både oss och läkaren att vi har.

Min tanke var snarast att vi hypokondriker skulle kunna få tillgång till en gemensam chattsajt där vi, i synnerhet nattetid då besvären vanligtvis är värst och tillgängligheten på förstående medmänniskor sämst, kunde få kontakt med varandra och dela våra alls inte inbillade plågor. Jag tror det skulle vara till tröst för många. ”Han/hon har det lika djävligt som jag” eller ändå hellre; ”han/hon har det ändå värre än jag”, kan vara en tröst i nattens mörker.

Hypokondri är den friskes sjukdom, brukar jag trösta de hypokondriker jag kommer i kontakt med under min läkargärning, en försäkran som kan hjälpa för stunden. En annan tröst, om än inte bot, är vetskapen att även läkare (jag brukar då vi kommit så långt berätta att också jag är hypokondriker) kan drabbas av hypokondri. Den trösten kan jag dock inte bjuda på längre för när man kommit upp i min ålder och de stora avgörande sjukdomarna närmar sig, då tonar hypokondrin bort.

Jag har alltid varit skeptisk till att hypokondri går att bota med kognitiv terapi, KBT, det vill säga att jag med förnuftets hjälp kan fås att förstå att jag inte är sjuk. Hur är det möjligt att jag till och med via internet kan få denna behandlingsform att verka? Men min skepticism har avtagit. Jag har sett allför många exempel på att denna korta behandling, som också kan göras i grupp, har haft prompt och oftast kvarstående effekt.

Själv har jag inte kunnat testa den för då hade jag redan lämnat hypokondriåldern och börjat färden in i cancerns och demensens väntande rike. Men alla ni friska hypokondriker! Ta chansen, om inte annat via internet, där ni också kan vara mer anonyma med den plåga som så många hånfullt skrattar åt.

Sven Brittons kolumn: Malariaminnen

Kanske har det undgått många att malariainfektionen nu är på tillbakagång överallt i världen, inte minst på den värst drabbade kontinenten Afrika. Att denna goda nyhet inte blivit mer uppmärksammad har säkert flera orsaker. En är väl ovanan att skriva något positivt om Afrika. Det skall ju vara den kontinent där vi tryggt kan slå oss till ro med att åtminstone där, är allt mycket värre än här. En annan orsak kan kanske vara att de forskare som sysslar med malaria och i synnerhet då med ett vaccin mot sjukdomen (som ännu inte finns), vill tona ner framgångarna av rädsla för att forskningsanslagen då skall frysa inne, att frågan redan skall anses löst.

Anledningen till framgångarna är något så enkelt som att barn i dessa länder i stor och ökande omfattning sover under sängnät, vilket gör att den nattetid verkande anophelesmyggan inte kommer åt att sticka dem. Svår malaria är ju i första hand en barnsjukdom. Ett andra skäl är att den mångtusenåriga kinesiska örtmedicinen Artesunat äntligen nått övriga kontinenter, vilket gjort behandlingen av manifest malaria enkel, billig och effektiv. Detta ser ut att bli en av medicinens verkligt stora landvinningar, väl värd flera nobelpris. Ett av dessa skulle kanske postumt gå till MaoTseTung, för det var han som satte tusen kinesiska vetenskapsmän på att leta upp ett botemedel mot malaria och vad vi så framgångsrikt använder idag är vad som kom ut av detta mammutexperiment.

Från hemmafronten kan jag vittna om några andra, inte lika revolutionerande iakttagelser. Jag skriver ofta ut profylaktiska antimalariamedel till människor som skall resa till länder där malaria förekommer. Det finns i princip två sådana medel. Ett där man tar en tablett i veckan och ett där man tar en tablett om dagen. Det senare är, speciellt om man skall vara borta länge, mångfalt dyrare. Bägge har biverkningar i likhet med alla läkemedel. Den billigare varianten kan ge sömnsvårigheter med mardrömmar och nedstämdhet och den dyrare magtarmproblem och leverpåverkan, bägge i stora internationella studier kanske hos några procent av användarna

Men Sverige är unikt som i så många andra sammanhang. Jag har kunnat konstatera att, i alla fall hos de många som reser i tjänsten och inte behöver betala medicinen själva, är de förmodade biverkningarna med det billigare läkemedlet närmare 100 procent. De vill alltså ha det dyrare alternativet. Afrikaner, som skall på återbesök i hemlandet (och betalar själva) väljer alltid det billigare alternativet och rapporterar sällan eller aldrig några biverkningar. Förklara det den som kan.

Någon gång har jag försökt övertyga tvivlarna att ändå ta det billigare alternativet med argumentet att mardrömmar är väl inget att vara rädd för. Det är ju de som är sanna – och inte de rosenröda som man sover sött på – eftersom livet är ett helvete. Ingen har blivit övertygad hittills.

Kommentarer

Du måste logga in för att kunna skriva kommentarer. Logga in.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons