Intresseområden sparade.
Tack, din epostadress är nu registrerad.
Medicinsk översikt | Pediatrik

Adhd hos barn och unga


Uppdaterad den: 2022-12-09
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare allmänmedicin och med. dr., medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Basfakta

Definition

  • Definitionen av adhd kommer från det amerikanska diagnossystemet DSM och står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder.1
  • Det internationella ICD-diagnossystemet från WHO använder istället begreppet hyperaktivitetsstörning, vilket har en snävare definition än adhd.1
  • Tillståndet karakteriseras av bristande reglering av koncentration, uppmärksamhet, impulser och motorisk aktivitet vilket medför funktionsnedsättningar inom minst två olika vardagsområden som studier, arbete, sociala relationer, fritid och hemmiljö.1
  • Symtomen ska ha funnits före 12 års ålder.1
  • Adhd kan delas in i kombinerad form (ouppmärksamhet och hyperaktivitet/impulsivitet), huvudsakligen ouppmärksam form (kallas också add) eller huvudsakligen hyperaktiv/impulsiv form.2
  • Diagnoskriterier enligt DSM-5 för adhd beskrivs i Riktlinje adhd. Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri (SFBUP) 2016, sid 4–5.2

Förekomst

  • Prevalensen adhd bland barn har uppskattas till 3–7 %2-5
  • Enligt Socialstyrelsens Läkemedelsregister expedierades adhd-läkemedel under år 2021 till cirka 4 % (5 % pojkar och 3 % flickor) av Sveriges befolkning i åldern 5–19 år. Förskrivningen av adhd-läkemdel har ökat kraftigt under de senaste 15 åren – år 2006 förskrevs 0,6 % adhd-läkemedel i samma grupp.6
  • Könsfördelning av adhd enligt årsrapport 2019 från det svenska registret BUSA – behandlingsuppföljning av säkerställd adhd (täckningsgrad 9 %):7
    • Barn <18 år: 70 % pojkar och 30 % flickor
    • Vuxna: 48 % män och 52 % kvinnor

Etiologi och patogenes

  • Ärftliga faktorer har stor betydelse.8
  • Symtom och grad av funktionsnedsättning uppstår i förhållande till de krav som finns i miljön – i hemmet, skolan och arbetet.

Genetik

  • En översiktsartikel (2019) på tvillingstudier visade en mycket hög ärftlighetsfaktor för adhd på 77–88 %8 och motsvarande observationer har gjorts i adoptionsstudier.9
  • En stor del av ärftligheten är polygen, med många vanliga varianter som var och en har små effekter.8

Miljö

  • En systematisk översikt (2020) över tvilling- och syskonstudier (för att justera för förväxlingsfaktorer inom familjen) kunde påvisa en association mellan adhd (både diagnos och symtomgrad) och låg födelsevikt, låg gestationsålder och låg familjeinkomst eller inkomstsänkning under barndomen:10
    • Resultaten i studien indikerar att adhd inte är associerat till om mamman under graviditeten tagit antidepressiva läkemedel, rökt, haft en infektion eller varit överviktig
    • Översikten fann motstridiga fynd beträffande association mellan adhd och alkoholanvändning under graviditet och föräldrars ålder

Patofysiologi

  • Strukturella och funktionella hjärnavbildningsstudier har visat avvikelser vid adhd jämfört med hos kontroller; exempelvis försenad mognad av centrala nervsystemet och minskad aktivitet i hjärnområden kortikalt, subkortikalt och cerebellärt – områden som är involverade i reglering av uppmärksamhet, exekutiva funktioner, motorisk aktivitet, emotioner, motivation och belöning. Dessa bansystem innerveras av bland annat dopamin, noradrenalin och serotonin.11-14
  • Adhd-läkemedel ökar den dopaminerga och noradrenerga signaleringen.14

Samsjuklighet

  • Samsjuklighet med tvångssyndrom, ångestsyndrom och depression är vanligt bland barn och unga med adhd.2

ICD-10

  • F900 Aktivitet- och uppmärksamhetsstörning:
    • F90.0B Adhd
    • F90.0C Add

Diagnos

Diagnoskriterier

  • Den diagnostiska bedömningen baseras på anamnesen med en grundlig utvecklingshistoria samt observation av beteendekarakteristika över tid och i olika situationer.
  • Det finns inget enskilt diagnostiskt test för att påvisa adhd, men diverse tester kan vara viktiga komplement för att ställa diagnosen. Den slutliga diagnosen ställs efter en sammanvägd klinisk bedömning.
  • Flickor med adhd kan presentera en mildare eller mindre utåtagerande symtombild än pojkar, och svårigheterna märks ofta först när kraven ökar i högre årskurser. Flickor har ofta besvär med ångest eller depressiva symtom innan deras adhd uppmärksammas.2

Differentialdiagnoser/samexisterande tillstånd

  • Beteendesyndrom.
  • Depression.
  • Ångesttillstånd.
  • Autism.
  • Intellektuell funktionsnedsättning.
  • Andra specifika utvecklingsstörningar, till exempel språkstörningar och inlärningssvårigheter, som sekundärt ger uppmärksamhets-/koncentrationsproblem och/eller hyperaktivitet.
  • Tics-syndrom inklusive Tourettes syndrom.
  • Personlighetssyndrom.
  • Dysfynktionellt familjemönster och bristande omsorg.
  • Substansbrukssyndrom.
  • Bipolär sjukdom.
  • Schizofreni.

Tillstånd som övervägande är "rena" differentialdiagnoser

  • Uttalad allergi i barndomen.
  • Syn- och hörselproblematik.
  • Olika medicinska/neurologiska tillstånd, till exempel epilepsi, medfödda sjukdomar, och degenerativa tillstånd.
  • Läkemedelsbiverkningar, till exempel av antiastmatika.
  • Ämnesomsättningssjukdomar.
  • Normalt, aktivt beteende.

Anamnes

  • Barnläkare, skolläkare eller barnpsykiatriker kan göra en initial bedömning. Dessa kan i sin tur skicka remiss för utredning av adhd till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), ibland till barn- och ungdomsmedicin (BUM).

Utredning av adhd, Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri (SFBUP) 2016

Screening

  • Samtliga barn som bedöms på BUP ska screenas för adhd.
  • Screeningfrågor:
    1. Uppmärksamhet på uppgifter och lek
    2. Lättdistraherad
    3. Sitta still
    4. Impulsiv
  • Om symtomen är ihållande och påverkar barnets funktion i vardagen ska en fördjupad bedömning avseende adhd göras enligt steg I i utredning nedan.

Steg 1 (basnivå)

  • Ta noga reda på barnets och föräldrarnas önskemål om hjälp från sjukvården.
  • Utforska kriterier för adhd över livsloppet och i vilken grad dessa påverkar funktionsnivån.
  • Kartlägga psykiatrisk och somatisk samsjuklighet.
  • Kartlägg ärftlighet.
  • Kartlägg den psykosociala miljön och förekomst av psykosociala stressorer.
  • Kartlägg alltid användning av nikotin, alkohol och illegala droger.
  • Utredningen ska innefatta en värdering av kognitiv funktion.
  • Information från (för-)skolan ska inhämtas för att bekräfta att symtom föreligger i skolmiljön.

Annan psykiatrisk samsjuklighet, exempelvis ångest, depression, traumasyndrom och autism kan innebära att den diagnostiska utredningen behöver skärpas.

Steg 2 

  • Överväg fördjupad psykiatrisk diagnostik av mer erfaren diagnostiker om symtombilden inte är typisk för adhd eller samsjuklighet.
  • Överväg vidare somatisk diagnostik, inklusive eventuell neuromotorisk diagnostik.
  • Överväg ytterligare kartläggning av barnets funktion i skolan.
  • Överväg bedömning av begåvning med psykologisk testning.
  • Överväg fördjupad bedömning av exekutiva funktioner.
  • Överväg fördjupad kartläggning av barnets aktivitetsutförande vid uttalade svårigheter i genomförande av vardagliga aktiviteter.
  • Överväg ytterligare kartläggning av den psykosociala miljön.
  • Överväg vidare provtagning för screening av missbruk.

Steg 3

  • Överväg en fördjupad bedömning av neuropsykologiska funktioner.
  • Överväg observation av barnets funktion i skolan.
  • Överväg fördjupad arbetsterapeutisk bedömning på funktionsnivå.

Riktlinje adhd. Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri (SFBUP) 2016

  • Intervju med föräldrarna:
    • Specifika utvecklingsstörningar/läs-skrivsvårigheter/inlärningssvårigheter hos andra i familjen?
    • Barnets utvecklingshistoria
    • Aktuella diagnostiska symtom med tidpunkt för debut
    • Aktuell funktion i förhållande till andra
  • Inhämtning av information från förskola/skola (gärna genom standardiserade formulär) och i samarbete med psykolog/pedagog i första linjens vård:
    • Beteende
    • Social funktion
    • Åldersadekvata färdigheter i förskola/skolprestationer
  • Somatisk/neurologisk undersökning:
    • Blodstatus, ferritin, transferrin, TSH och transglutaminasantikroppar kan övervägas beroende på symtom och kliniska fynd
  • Diagnosen är svår att ställa före 4 års ålder, men bör därefter ställas så tidigt som möjligt.

Kliniska fynd

Problem med uppmärksamhet/koncentration
  • Problem med detaljer.
  • Kan inte hålla kvar uppmärksamheten över tid.
  • Hör inte vad som sägs.
  • Följer inte instruktioner.
  • Kan inte organisera/planera/ordna aktiviteter.
  • Undviker uppmärksamhetskrävande uppgifter.
  • Tappar ständigt bort saker som är nödvändiga för att genomföra uppgifter.
  • Låter sig lätt distraheras av yttre stimuli.
  • Är glömsk när det gäller dagliga aktiviteter.
Problem med hyperaktivitet
  • Svårt att vara stilla med händer och fötter.
  • Lämnar sin plats.
  • Springer, klättrar omkring på opassande sätt.
  • Problem med att vara still.
  • Stor motorisk aktivitet som inte kan styras.
Problem med impulsivitet
  • Svarar innan frågan är avslutad.
  • Kan inte vänta på sin tur.
  • Avbryter eller gnäller.
  • Pratar för mycket utan känsla för situationen.
Andra förhållanden
  • Tidig debut.
  • Stabilitet över längre tid (föräldrarna säger att "barnet har varit så här så länge vi kan minnas").

Kompletterande undersökningar

  • Kompletterande utredning och undersökningar kan behöva göras inför insättning av centralstimunlantia och atomoxetin:2
    • Ärftlighet för plötsliga dödsfall, arytmier eller hjärtsjukdom före 35 års ålder?
    • Medfött hjärtfel, svimningar, yrsel vid ansträngning, kramper?
    • Hjärtauskultation, blodtryck, puls, längd och vikt
    • Bedömning av interaktioner med läkemedel som kan behöva dosjusteras

Behandling

Nationella rekommendationer

Behandling av adhd, Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri (SFBUP) 2016

Steg 1

  • Behandling ska alltid inledas med psykopedagogiska insatser.
  • Ett samarbete med barnets skola bör etableras.
  • Vid sömnstörning arbetar man i första hand med förstärkt sömnhygien.
  • Vid psykisk störning som påverkar föräldraförmågan bör man se till att föräldern etablerar egen kontakt med sjukvård eller socialtjänst.
  • Patienter i 6–17 års ålder med medelsvår eller svår adhd ska informeras om och föreslås farmakologisk behandling med metylfenidat.

Grundregeln är att först genomföra insatserna inom steg 1 och utvärdera resultatet. Vid otillräckligt resultat kan utredningen behöva fördjupas eller insatser enligt steg 2 övervägas.

Steg 2

  • För barn under 6 år med adhd ska föräldraträningsprogram erbjudas.
  • För barn 6–12 år med adhd kan föräldraträning läggas till efter genomgången
    psykopedagogik.
  • Överväg byte till lisdexamfetamin, atomoxetin eller guanfacin vid otillräcklig effekt eller besvärande biverkningar av metylfenidat.
  • Överväg kognitivt stöd vid uttalade exekutiva svårigheter.
  • Insatser riktade mot familjen bör övervägas vid förhöjd konfliktnivå och negativa samspelsmönster i familjen.
  • Överväg utprovning av tyngdtäcke vid långvariga och betydande sömnproblem och otillräcklig effekt av sömnhygien.
  • Vid otillräcklig effekt av sömnhygien och tyngdtäcke bör farmakologisk behandling med melatonin övervägas.

Steg 3

  • Vid svår problematik och otillräcklig effekt av insatser på steg 1 och 2 kan en mer genomgripande anpassning av miljön och intensifierad samverkan med skola, socialtjänst och eventuellt LSS vara nödvändig.
  • För tonåringar kan tillägg av KBT-baserade eller beteendeterapi-baserade behandlingsmetoder övervägas.
  • Farmakologisk kombinationsbehandling med centralstimulantia och atomoxetin eller centralstimulantia och guanfacin kan bli aktuell vid otillräcklig effekt av monoterapi.
  • Vid svårare sömnstörning som inte svarat på sömnhygien och melatonin kan klonidin användas.
  • Kortverkande dexamfetamin kan användas som tilläggsdos till lisdexamfetamin eller ensamt om kortare duration är nödvändigt.
  • Vid extrem överaktivitet/impulsivitet hos barn under sex år kan farmakologisk behandling med metylfenidat övervägas.

Riktlinje adhd. Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri (SFBUP) 2016

Läkemedel vid ADHD: behandlingsrekommendation från Läkemedelsverket (2020)

  • Läkemedelsbehandling är en komponent i ett multimodalt behandlingsprogram där också psykosociala och pedagogiska insatser ingår.
  • Läkemedelsbehandlingen ska individualiseras och bygga på samverkan med patienten och lyhördhet för patientens livssituation och upplevelse av behandlingen.
  • Uppföljning av effekt och säkerhet i hälsodata- och kvalitetsregister är angeläget. Det är därför viktigt att den enskilda förskrivaren registrerar behandlingen i tillgängligt register.
  • Metylfenidat är förstahandsval för barn, ungdomar och vuxna. Atomoxetin kan vara förstahandsval i utvalda fall.
  • Lisdexamfetamin är andrahandsval för vuxna.
  • Lisdexamfetamin alternativt atomoxetin är andrahandsval för barn och ungdomar medan guanfacin rekommenderas i tredje hand.
  • Risken för kliniskt betydelsefulla hjärt-kärlbiverkningar är liten men måste alltid värderas innan behandling med läkemedel mot adhd inleds.
  • Centralstimulerande läkemedel (CS-läkemedel) och atomoxetin kan påverka längdtillväxten negativt hos barn.
  • Eventuell epilepsi måste vara välkontrollerad vid insättande av CS-läkemedel eller atomoxetin.
  • Vid samtidigt skadligt bruk eller beroende måste risken för felanvändning vägas mot risken för underbehandling av adhd.
  • Behandling med CS-läkemedel med snabbt insättande och kortverkande effekt innebär en potentiellt högre risk för skadligt bruk eller beroende än behandling med mer långverkande preparat.
  • Risken för vidareförsäljning eller annan spridning av förskrivet CS-läkemedel måste beaktas.

Läkemedel vid ADHD: behandlingsrekommendation från Läkemedelsverket (hämtad 2022-11-03)

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid adhd och autism

Nationella riktlinjer för vård och stöd vid adhd och autism Socialstyrelsen (hämtad 2022-11-04)

Behandlingsmål

  • Höja funkstionsnivån och skapa förutsättningar för en tillfredsställande utveckling.

Behandlingen i korthet

  • Stöd till och behandling av personer med adhd bör ha multimodal inriktning och bestå av en kombination av psykosociala och pedagogiska stödinsatser, kognitiva hjälpmedel och vid behov även läkemedelsbehandling.
  • Stödet bör framför allt ges i barnets vardagsmiljöer till familj, förskola och skola. Stödinsatserna kan se olika ut och de behöver ges under lång tid och individualiseras efter den enskilda familjens behov. Föräldrar och barnet självt har rätt att vara delaktiga i planering och utformning av stödinsatserna.
  • Läkemedelsbehandling kan vara ett bra komplement för många.5
  • Om det samtidigt finns en måttlig till svår depression ska denna behandlas innan behandling av adhd påbörjas. Även ätstörning med undervikt, pågående trauma, psykos och mani ska behandlas först.2

Multimodalt stöd och behandling

  • Följande insatser kan vara aktuella:15
    • Psykopedagogik i form av utbildning till föräldrar, barnet självt, förskole- och skolpersonal samt andra familjemedlemmar
    • Relevant informationsmaterial till barnet och dess familj
    • Föräldraträning efter behov
    • Kognitivt stöd och kognitiva hjälpmedel
    • Behandlingsinsatser till barnet eller ungdomen vid behov 
    • Behandling av tillkommande svårigheter
    • En fast vårdkontakt
    • En skriftlig vårdplan och uppföljning

Stöd i förskola och skola

  • Det är viktigt att barnet i förskola och skola möter förståelse och får ett adekvat bemötande samt relevant stöd.
  • Skolan har ansvar att erbjuda det stöd och den hjälp barnet behöver för att klara sin inlärning. Det kan innebära att barnet får extra tid till vissa uppgifter, får göra vissa saker i mindre grupp eller får en egen assistent som är med i skolan och ger extra stöd.

Socialt stöd

  • Stöd från kommunens socialtjänst kan vara:
    • Förebyggande insatser
    • Insatser som underlättar vardagslivet
    • Insatser direkt till barnen
    • Insatser till barn som inte kan bo hemma

Läkemedelsbehandling

  • Läkemedelsbehandling är en del i ett större stöd- och behandlingsprogram, där valet av insatser baseras på hur funktionsnedsättningen påverkar vardagen.
  • Insättning av behandling är en uppgift för barnpsykiatrin, men kan följas upp av barnläkare i samarbete med barnpsykiater.
  • För de flesta med adhd har kombinationsbehandling med läkemedel bättre effekt än enbart beteendebehandling och stödgrupper.16-17

Överväganden inför läkemedelsbehandling Läkemedelsverket (2020) 

Innan beslut om läkemedelsbehandling fattas ska:

  • Förutsättningarna för god följsamhet till behandlingen bedömas.
  • Patienten, och då det gäller barn och ungdomar även vårdnadshavare, informeras om förväntad nytta och risker med att sätta in respektive avstå från läkemedelsbehandling.
  • En skattning av symtomens svårighetsgrad göras, till exempel med hjälp av SNAP-IV och ASRS, vilka ingår i BUSA-registret. Clinical Global Impression – Severity, CGI-S, är ett annat alternativ för skattning. För uppföljning kan CGI-I (Improvement) användas. Där dessa skattningsskalor inte är tillämpliga, exempelvis för tonåringar, bör patientens uppfattning inhämtas på annat sätt.
  • Anamnes och status beträffande nedanstående punkter beaktas:
    1. Eventuell aktuell psykiatrisk samsjuklighet och tidigare psykosepisoder, ångest, mani/hypomani, depression och suicidalitet
    2. Skadligt bruk eller beroende (alkohol och narkotika). Drogfrihet ska säkerställas, till exempel genom drogscreening i urin/saliv.
    3. Epilepsi
    4. Kardiovaskulär och cerebrovaskulär sjuklighet (pågående eller tidigare behandling, svimning under fysisk ansträngning) inkluderande blodtrycks- och pulsmätning, samt släkthistoria (hjärtsjukdom/plötsliga oförklarade dödsfall hos unga (<35 år) i familjen)
    5. Längd och vikt
    6. Tics
  • Vid positiva fynd under 1–6 ovan bör man ta ställning till behov av ytterligare utredning och former för genomförande av behandlingen.
  • Andra samtidigt förekommande funktionsnedsättningar/tillstånd bör vara behandlade och i stabil fas innan läkemedelsbehandling för adhd initieras. Ibland bör behandlingen genomföras i samråd med experter inom andra områden såsom neurologi, kardiologi och beroendevård.
  • En behandlingsplan ska utformas med definierad målsättning för läkemedelsbehandlingen och för uppföljningen av effekter och biverkningar.

Läkemedel vid ADHD: behandlingsrekommendation från Läkemedelsverket (hämtad 2022-11-03)

  • Behandlingen pågår vanligen i flera år.
  • Det finns fem godkända läkemedel för behandling av adhd i Sverige. Dessa är metylfenidat, lisdexamfetamin, dexamfetaminatomoxetin samt guanfacin, varav dexamfetamin och guanfacin endast är godkända för behandling av barn och ungdomar (6–17 år).
  • Metylfenidat är förstahandsval för barn och ungdomar.18
  • Atomoxetin kan vara förstahandsval i utvalda fall, till exempel vid risk för skadligt bruk av substanser, svåra tics eller allvarlig sömnstörning.18
  • Lisdexamfetamin, alternativt atomoxetin, är andrahandsval för barn och ungdomar, medan guanfacin rekommenderas i tredje hand.18

Centralstimulerande läkemedel

Metylfenidat

  • Effekt:
    • Kliniska studier har visat att metylfenidat och lindrar adhd-symtom hos barn och ungdomar19
    • Nyttan kan inte bedömas vid behandling >6 månader i brist på placebokontrollerade långtidsstudier, men den kliniska erfarenheten är stor.18
    • En omfattande amerikansk studie visade att centralstimulerande läkemedel minskade adhd-symtom upp till 24 månader. I studien jämfördes centralstimulerande läkemedel med beteendeterapi och sedvanlig behandling, men inte mot något placebopreparat.20-21
    • I en dubbelblind RCT på barn och unga (8–18 år) som hade varit behandlade med metylfenidat i minst 2 år sågs en signifikant effekt vid 7 veckors fortsatt behandling med metylfenidat jämfört med nedtrappning under 3 veckor och jämfört med 4 veckor med placebo22
  • Dosering:
    • Optimal dos vid behandling med metylfenidat är individuell.
    • Behandlingen bör inledas med låg dos, 18 mg långverkande respektive 5–10 mg för medellångverkande, och justeras upp stegvis, cirka en gång per vecka tills man uppnått en dos som ger god effekt och som tolereras väl.
    • Den högsta rekommenderade dosen som är godkänd för långverkande metylfenidat är 54 mg och för medellångverkande 60 mg.
  • Möjliga biverkningar:23
    • Minskad aptit, övergående sänkt stämningsläge och magsmärtor
    • Eventuella insomningsproblem kan regleras genom anpassning av dosen/doseringstidpunkten
    • Mild tillväxthämning:
      • Barnets längd- och viktökning bör följas så länge behandlingen pågår
    • Långvarig behandling med centralstimulantia medför inte ökad risk för senare missbruk av narkotika eller andra rusmedel
    • Metylfenidat är kontraindicerat vid hjärtsjukdom på grund av möjliga kardiella biverkningar,24 men en case-control-studie från USA med 1,2 miljoner användare visade ingen ökad risk för hjärtkomplikationer25

Lisdexamfetamin och dexamfetamin

  • Lisdexamfetamin och dexamfetamin är godkända för behandling av adhd hos barn och ungdomar i Sverige för användning när behandling med metylfenidat bedöms vara kliniskt otillräcklig.18
  • Lisdexamfetamin har visat god risk-benefit-balans för barn och ungdomar med adhd26
  • Amfetamin minskar kärnsymtomen vid adhd på kort sikt, men långtidseffekter är inte tillräckligt studerade (2022)27
  • Vanliga biverkningar är nedsatt aptit, sömnsvårigheter, buksmärta, illamående/kräkningar, huvudvärk och oro27

Icke centralstimulerande läkemedel

Atomoxetin

  • Effekt:
    • Effekten antas bero på ökad noradrenerg transmission i prefrontala kortex28
    • En metaanalys (2014) indikerade en måttlig effekt på symtom hos barn med adhd29
    • En jämförelse av atomoxetin med en depotform av metylfenidat visade att båda gav lika god effekt30-31
    • Metylfenidat har i studier visat större effektstorlek på gruppnivå än
      atomoxetin, även om det finns enskilda patienter som svarar
      bättre på atomoxetin än på metylfenidat18
  • Dosering:
    • Rekommenderad startdos av atomoxetin är 0,5 mg/kg/dag. Dosen justeras varje vecka utifrån kliniskt svar och tolerans. Rekommenderad underhållsdos är cirka 1,2 mg/kg/dag18. Ibland kan man öka till 1,8 mg/kg
    • Effekten kommer långsammare än vid centralstimulerande läkemedel. Utprövning rekommenderas därför under minst 8 veckor
  • Möjliga biverkningar:
    • De vanligaste biverkningarna är illamående/kräkningar, buksmärtor, trötthet och nedsatt aptit:
      • Verkar i minimal utsträckning påverka längd och vikt på gruppnivå under två års uppföljning32
    • Lätt ökning av puls och blodtryck har observerats i kliniska studier
    • Kan ge lång QT-tid och får därför inte användas på patienter med medfödd eller förvärvad lång QT-tid. Preparatet bör inte kombineras med erytromycin
    • Självmordsrisk?
      • Självmordstankar, självmordsförsök, aggressivitet och nedstämdhet har rapporterats vid behandling med såväl centralstimulerande läkemedel som atomoxetin18
      • Studier har dock inte kunnat bekräfta någon ökad risk för genomfört självmord, utan resultaten pekar snarare mot en skyddande effekt av behandling18
      • Metaanalys atomoxetin och självmordsrisk:28

Guanfacin

  • Selektiv alfa2A-adrenerg receptoragonist vars verkningsmekanism vid adhd inte är helt fastställd:
    • Preklinisk forskning tyder på att guanfacin modulerar signalering i prefrontala cortex och basala ganglier genom direkt modifiering av synaptisk noradrenalintransmission vid alfa2-adrenerga receptorer
  • Indicerat för behandling av adhd hos barn och ungdomar i åldern 6–17 år för vilka centralstimulantia eller atomoxetin inte är lämpliga, inte tolereras eller har visats vara ineffektiva
  • Studier har indikerat en måttlig effekt på symtom hos barn med adhd33-34

Annan behandling

Kognitiv träning och beteendeterapi

  • Vid sammanvägning av metaanalyser fann man endast begränsat stöd för värdet av kognitiv träning av barn med ADHD, förutom när det gäller träning av minnesfunktioner, där resultaten var bättre.35
  • En Cochranerapport (2018) konkluderade att det för vuxna med adhd finns evidens av låg kvalitet för att KBT på kort sikt kan minska kärnsymtom vid adhd samt  förbättra vanliga sekundära störningar som depression och ångest:36
    • Kan eventuell prövas för äldre tonåringar2
    • De flesta program är kompetensbaserade och fokuserar på organisations- och tidshanteringsförmåga, känsloreglering, problemlösningsförmåga, social kompetens och strategier för att förbättra uppmärksamhet och impulsivitetshantering5

Sömnproblem

  • Barn och ungdomar med adhd har ofta sömnproblem som insomningssvårigheter och dygnsrytmstörningar.
  • Sömndiagnostik och behandling av eventuella sömnproblem är en väsentlig del av omhändertagandet av patienter med adhd.
  • Behandling av sömnproblem vid adhd hos barn:23
    • Sömnhygien kan vara särskilt viktigt vid adhd
    • Annan icke-farmakologisk behandling, exempelvis tyngdtäcke
    • Läkemedelsbehandling av adhd, exempelvis centralstimulantia kan påverka sömnmönstret och ibland krävs dosjustering för att komma till rätta med sömnsvårigheter
    • Vid sömnsvårigheter bör samsjuklighet, exempelvis depression eller ångesttillstånd övervägas
    • Ibland behövs läkemedelsbehandling för sömnen:
      • Melatonin är godkänt för behandling av insomni hos barn med adhd i åldern 6–17 år
      • Atomoxetin har ibland en gynnsam effekt på sömnen och byte till atomoxetin kan övervägas om patienten behandlas med centralstimulantia
Annons
Annons

Förlopp, komplikationer och prognos

Förlopp

  • Hyperaktivitet och impulsivitet är mest synlig bland de yngsta barnen. Uttalad hyperaktivitet hos förskolebarn är en riskfaktor för uttalade svårigheter senare.
  • Adhd-symtom kan ge svårigheter i skolåldern då det är krav på att sitta stilla, planera och genomföra uppgifter och anpassa aktiviteten efter andra. 
  • Oro och beteeendesvårigheter kan leda till nedsatt inlärning och underprestation i skolan.
  • Beteendestörningar kan leda till att barn med adhd får problem med relationer till andra barn och att de blir ensamma.
  • Hyperaktiviteten blir ofta mindre uttalad under ungdomsåren, men problem med koncentration och organisering av arbetet kan leda till problem med skolarbetet. 

Komplikationer

  • En omfattande prospektiv, longitudinell tvillingstudie påvisade att barn med adhd över tid utvecklar en dålig självbild/självtillit.37
  • En långtidsuppföljning av barn (6–12 år) med adhd visade i vuxen ålder ökad risk för ogynnsamma yrkesmässiga, ekonomiska och sociala förhållanden, antisocialt personlighetssyndrom, missbruk, inläggning för psykisk sjukdom, fängelsevistelse samt högre dödlighet.38
  • Ökad dödlighet tycks främst bero på olyckor och är kopplat till beteendesyndrom och drogmissbruk.39
  • Autoimmuna sjukdomar, fetma och fysisk multimorbiditet är vanligare bland personer med adhd.40-42

Prognos

  • I vuxen ålder avtar symtomen hos en del med adhd, men många har fortsatta funktionssvårigheter i vuxen ålder.5
  • Med tiden minskar hyperaktiviteten och impulsiviteten hos många, medan koncentrationssvårigheterna minskar i lägre grad.
  • En del lär sig med tiden leva med och hantera sina adhd-symtom och hitta
    kompensatoriska strategier, men det finns också de som har kvar stora svårigheter som inverkar negativt på deras vardagsliv, relationer och arbete.

Uppföljning

Regelbundna kontroller krävs

  • Hos specialist hos barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), ibland till barn- och ungdomsmedicin (BUM).

Vad bör kontrolleras?

  • Adhd-symtom.
  • Skolprestationer.
  • Övrig känslo- och beteendemässig utveckling.
  • Förhållande till jämnåriga/social utveckling/fritid.
  • Förhållande till andra i familjen.
  • Hos barn/ungdom som står på långvarig medicinering:
    • Kontroll av längd, vikt, puls och blodtryck ungefär en gång per år/halvår beroende på åldern

Patientinformation

Skriftlig patientinformation

Animationer

  • Adhd

Patientorganisation

Källor

Annons
Annons
Vill du lära dig mer? Prenumerera på våra utskick

Du kan avsäga dig våra utskick när som helst genom att klicka på en länk som finns i alla utskick. Läs mer om NetdoktorPros personuppgiftspolicy här .


Annons
Annons
Annons

Du har valt bort en eller flera kakor vilket kan påverka viss utökad funktionalitet på siten.

Annons