Nattskräck

Basfakta

Definition

• Pavor nocturnus, nattskräck, på engelska "sleep terror".
• Återkommande, kortvarig sömnstörning hos barn, karakteriserad av intensivt skrikande och rädsla samtidigt som barnet är svårt att väcka.^1-3
• Barnet kan också visa tecken på autonoma reaktioner som takykardi, takypné och svettning under anfallen.
• Barnet minns vanligen inte något av händelsen när det vaknar nästa morgon.
• Nattskräck kan upplevas skrämmande för familjen eftersom man inte förstår vad som är fel.

Förekomst

• Det uppskattas att 1–6 % av alla barn upplever anfall av nattskräck.
• Tillståndet är lika vanligt hos flickor och pojkar.
• Ålder:
  • Kan förekomma från 1-årsåldern
  • Börjar ofta i 4-årsåldern
  • Vanligast i åldersgruppen 5–7 år
  • Vuxna kan i sällsynta fall ha nattskräck. Hos vuxna är tillståndet ibland kopplat till psykisk sjukdom

Etiologi och patogenes

Patofysiologi

• Sömn indelas i två huvudfaser karakteriserade av:
  • Sömn med snabba ögonrörelser, rapid eye movement-sleep/REM-sömn/R-sömn
  • Sömn med långsamma ögonrörelser, nonrapid eye movement-sleep/non-REM-sömn/non-R-sömn
• Non-R-sömn blir allt djupare när sömnen progredierar från stadium 1 (N1) till stadium 3 (N3).
• Nattskräck sker vid övergången från N3 till ett ytligare sömnstadium.
• Detta sker oftast tidigt i sömnperioden, och nästan alltid inom 3 timmar efter att barnet har somnat.

Predisponerande faktorer

• Ärftliga faktorer kan ha betydelse, men är inte vetenskappligt dokumenterat.¹
• Anfall kan ibland vara utlösta av:
  • Sömnbrist
  • Feber
  • Läkemedel som påverkar centrala nervsystemet
  • Stressande livshändelser
• I vissa fall kan man se att andningsstörningar under sömnen kan vidmakthålla eller utlösa nattskräck och andra parasomnier och att till exempel tonsill- och/eller adenektomi kan förbättra tillståndet.⁴

ICD-10

• F51.4 Nattskräck

ICD-10 Primärvård

• F51- Icke organisk sömnstörning

Diagnos

Diagnoskriterier

• Typisk anamnes

Differentialdiagnoser

• Mardröm:
  • Kommer under R-sömn sent på natten, barnet är lätt att väcka och minns drömmarna
• Epilepsi
• Andra sömnstörningar

Anamnes

• Barnet är oftast helt friskt.
• Anfallet:
  • Vanligtvis under den första tredjedelen av natten
  • Barnet skriker till, andas snabbt, svettas och har hög puls
  • Barnet verkar vara vaket men är förvirrat och desorienterat. Reagerar inte på stimuli
• Varaktighet:
  • De flesta anfallen varar bara 1–2 minuter, och som regel mindre än 10 minuter, men barnet kan förbli otröstligt upp till 30 minuter innan det slappnar av och somnar om igen
• Om barnet vaknar under anfallet minns det bara delar av händelsen.
• Morgonen efter minns barnet mycket litet eller ingenting av anfallet (i motsats till mardrömmar där barnet ofta kan berätta detaljerat om dem).
• Oftast förekommer bara ett anfall under natten.⁵ 

Kliniska fynd

• Vid nattskräck är undersökningsfynden vanligen helt normala.

Kompletterande undersökningar i primärvård

• Vid typisk anamnes 

Andra undersökningar

• EEG:
  • Bara om det finns misstanke om nattliga epileptiska anfall
  • Rutin-EEG eller sömndepriverat EEG
• Konsultation hos öron-näsa-hals-specialist och eventuellt polysomnografi vid misstanke om sömnrelaterad andningsstörning.

När remittera?

• Behövs sällan.
• Vid misstanke om epilepsi eller sömnrelaterad andningsstörning.

Behandling

Behandlingsmål

• Information om att tillståndet är ofarligt och går över av sig själv.³

Behandlingen i korthet

• Parasomnier är vanliga under barndomen och sällan behandlingskrävande.
• Se till att barnet får tillräckligt med sömn – vid sömnbrist ökar risken för nattskräck.

Egenbehandling

• Det kan vara bra att föräldrarna ser till att barnets säng och rum är säkra så att barnet inte skadar sig om det impulsivt lämnar rummet.
• Se till att barnet får tillräckligt med sömn och att det har fasta läggdagsrutiner.
• Eliminera så långt som möjligt faktorer som kan störa sömnen, och upprätthåll regelbundna sömntider.
• Man bör undvika att barnet dricker mycket på kvällen, så att det vaknar kissnödigt efter ett par timmar.
• Under anfall:
  • Prata lugnt med barnet
  • Försök inte vöcka barnet
• Schemalagd väckning:⁶
  • Vid svåra besvär kan schemalagd väckning under 2–3 veckor ibland bryta sömnmönstret:
    • Barnet väcks varje natt 15 minuter innan parasomnin vanligen uppträder
    • Föräldern kan försöka väcka barnet varsamt och hålla det vaket några minuter, och sedan låta det somna om
  • Schemalagd väckning kan dock ibland försämra barnets sömnkvalitet och därmed ibland förvärra problemet
  • Rekommenderas inte när det finns bakomliggande faktorer såsom sömnbrist på grund av obstruktiv sömnapné

Läkemedelsbehandling

• Det saknas evidens för farmakologisk behandling av parasomnier.⁷
• Om attackerna är intensiva och frekventa och påverkar beteende under dagtid kan ställningstagande till medicinering hos sömnspecialist vara motiverad.⁷

Annan behandling

• Information om tillståndet.

Förlopp, komplikationer och prognos

Förlopp

• Tillståndet förekommer vanligtvis hos barn från 4–12 års ålder, det försvinner vanligtvis i tonåren eller tidigare.

Prognos

• Nattskräcksanfallen pågår som regel under förhållandevis kort tid, i de flesta fall bara några veckor.
• Nästan alla barn har vuxit från nattskräck när de kommer i tonårsfasen.

Uppföljning

Plan

• Stöd och information till föräldrarna om att tillståndet är ofarligt och att barnet kommer att växa från det.

Patientinformation

Vad bör man informera patienten om?

• Tillståndet är ofarligt och går över av sig själv.

Skriftlig patientinformation

• Nattskräck