Övervikt hos barn

Basfakta

Definition

• Normalområdet för BMI hos barn varierar utifrån ålder och kön. För barn finns begreppet iso-BMI, det vill säga att beräknat BMI anges i relation till vad värdet motsvarar hos vuxna, kallas även Coles BMI.¹
• Definitioner för normalvikt och övervikt blir då följande:
  • Normalvikt: iso-BMI <25
  • Övervikt: iso-BMI 25–<30
  • Fetma: iso-BMI 30–<35
  • Svår fetma: iso-BMI ≥35
• Amerikanska hälsomyndigheter (CDC) definierar övervikt hos barn som:²
  • Övervikt: BMI mellan 85:e och 95:e percentilen, justerat för ålder och kön
  • Fetma: BMI över 95:e percentilen
• Världshälsoorganisationen, WHO, använder följande definitioner:
  • Övervikt: BMI mellan +1 och +2 standardavvikelser
  • Fetma: BMI ≥ +2 standardavvikelser
• I tillväxtkurvor för barn anges statistiska definitioner som är extrapolerade från definitioner vid 18 år. Sådana så kallade iso-BMI-gränser (Cole) finns i Rikshandboken i barnhälsovård.
• Se också kalkulator för BMI och iso-BMI.

Förekomst

• Övervikt under barndomen är ett problem som ökat i omfattning i hela västvärlden:
  • Förekomsten av överviktiga i åldersgruppen 6–19 år har under de senaste 40 åren trefaldigats i västvärlden^2-3
• I USA hade 17 % av barn mellan 2–19 år fetma och 6 % allvarlig fetma under perioden 2011-2014.⁴
• En europeisk undersökning (2009/2010) av barn 6–9 år gamla visade att 18-57 % av pojkarna och 18–50 % av flickorna var överviktiga (inklusive fetma). Förekomsten av fetma varierade mellan 6–31 % bland pojkarna och mellan 5–21 % bland flickorna.⁵
• Det finns inga nationellt representativa data över förekomsten av barnfetma i Sverige men dock några studier från olika delar av landet. Den enda rikstäckande studien av skolbarn i åldern sju till nio år (2008) hade enbart svar från mindre än hälften av tillfrågade skolor. Man fann där en prevalens av övervikt med 17 % varav 3 % feta.⁶
• Övervikt och fetma ökade bland svenska barn under slutet av 1900-talet. Utvecklingen tycks i början av 2000-talet ha bromsat och möjligen även vänt.^7-9
• Tre troliga skäl till varför fetmaförekomsten möjligen inte längre ökar:
  • Insatserna i samhället kan ha haft en allmän effekt
  • Publicitet kan ha ökat allmänhetens medvetenhet
  • Bättre information, till exempel näringsdeklarationer på matförpackningar, kan ha gjort det enklare för konsumenten att göra medvetna val
• Risk för övervikt i vuxen ålder (oddskvot):¹⁰
  • 1,3 om övervikt i 1–2-årsåldern
  • 4,7 om övervikt i 6–9-årsåldern
  • 22,3 om övervikt i 10–14-årsåldern
  • Ett av tre förskolebarn och cirka hälften av alla skolbarn som är överviktiga förblir överviktiga i vuxen ålder
• Risk för fetma i vuxen ålder:
  • Hälften av yngre barn och åtta av tio tonåringar med fetma fortsätter att leva med fetma även som vuxna¹¹
• Sociala förhållanden:
  • Barn från lägre socialklasser har ökad risk för övervikt¹²
  • Överviktiga uppnår genomgående lägre social status än normalviktiga, oberoende av utbildning, resultat på intelligenstester och föräldrars socialgrupp¹³

Etiologi och patogenes

• Huvudorsaken till övervikt är en positiv energibalans, det vill säga ett för högt energiintag i förhållande till energiutgifterna (basalomsättning och fysisk aktivitet).
• Rent ärftliga sjukdomar som på sikt leder till grav fetma, ofta med andra utvecklingsstörningar, är mycket ovanliga.
• Vissa läkemedel kan ge grav viktökning.
• Viktuppgång på grund av hormonella sjukdomar (hypofystumörer, hypothyreos, Mb Cushing) är vanligen begränsad till några kg.

Predisponerande faktorer

• Arv, föräldrars vikt:
• Om föräldrarna är överviktiga ökar risken för övervikt hos barnet
• Vikten är ett samspel mellan genetiska förhållanden, miljö och livsstil
• Kön:
  • Pojkar löper något högre risk för övervikt
• Födelsevikt:
  • Såväl hög födelsevikt som låg födelsevikt är förknippade med hög vikt under barndomen¹⁴
  • Både hög och låg födelsevikt är dessutom förknippade med ett senare metabolt syndrom¹⁵
• Hypotalamus-fetmasyndromet:
  • Sällsynt tillstånd med hormonstörningar efter skallskador
• Läkemedelsgrupper är förknippade med övervikt:
  • Glukokortikoider, möjligen också inhalationspreparat
  • Insulin
  • Neuroleptika
  • Antiepileptika
  • Antidepressiva
• Inaktivitet:
• Andelen ungdomar som deltar i organiserad idrott minskar
• Användningen av transportmedel för förflyttning ökar
• Tiden framför skärm ökar
• Matvanor:
  • Intag av sockerhaltiga drycker har ett tydligt samband med övervikt¹⁶
  • Dåliga kostvanor hos föräldrarna ökar risken för övervikt hos barnen
• Sömn:
  • Metaanalyser visar att mindre sömnmängd är förknippad med ett ökat BMI:¹⁷
    • Varje extra timme sömn var förknippad med en minskning av BMI på 0,48¹⁸
• Sociala förhållanden:
  • Barn från lägre socialgrupper och barn på landsbygden tycks ha en högre risk för övervikt än barn från högre socialgrupper och från städer¹⁹
  • Detsamma gäller för barn från dåligt fungerande familjer och barn med problem i skolan^20-21
  • En svensk studie visade att föräldrarnas utbildningsnivå var associerat till barnens BMI, ju lägre utbildningsnivå desto högre BMI. Barn från familjer med kort utbildning hade 3 gånger högre risk för fetma vid 8 års ålder, oavsett inkomst²²
• Flaskmatning av spädbarn:
• Uppfödning med mjölkersättning i flaska ökar risken för att barnet senare utvecklar övervikt jämfört med barn som ammas^23-24
• Tarmflora:²⁵
  • Cirka 20 % av skillnaden i BMI bland 12-åringar kan förklaras av tarmflorans sammansättning i nyföddhetsperioden
  • Cirka 50 % av skillnaden i BMI bland 12-åringar kan förklaras av tarmflorans sammansättning i 2 års ålder
  • Sambandet mellan BMI och tarmflora i anses varar säkrare i nyföddhetsperioden än vid 2 års ålder
  • Studien behöver bekräftas med fler studier

ICD-10

• E66 Fetma
  • E66.0 Fetma som beror på högt kaloriintag
  • E66.1 Läkemedelsutlöst fetma
  • E66.2 Extrem fetma med alveolär hypoventilation
  • E66.8 Annan specificerad fetma
  • E66.9 Ospecificerad fetma

ICD-10 Primärvård

• E66-P Fetma

Diagnos

Diagnoskriterier

• Normalvikt: iso-BMI <25.
• Övervikt: iso-BMI 25–<30.
• Fetma: iso-BMI 30–<35.
• Svår fetma: iso-BMI ≥35.

BMI

• Mät längd och vikt och beräkna BMI: BMI-kalkulator:
  • Genom att föra in kön och ålder i kalkylatorn relateras aktuellt BMI till iso-BMI
  • Iso-BMI-grupp kan också avläsas i tabell
• BMI-kurvor används för att skapa en visuell bild av aktuellt BMI i förhållande till percentilnivåer för samma kön och för att med upprepade mätningar följa utvecklingen för BMI över tid.
• Tri-Ponderal Mass Index, TMI:
  • Ska enligt en studie ge en bättre bild av den växande individens kroppsmassa och vara bättre på att uppskatta andelen kroppsfett jämfört med BMI²⁶
  • Bestäms genom att kroppsvikten delas med längden i kubik till skillnad mot BMI där vikten istället delas med längden i kvadrat
  • Ingen åldersanpassning behövs

Differentialdiagnoser

• Monogent arv som orsak till fetma är sällsynt:
  • Vanligast är MC4R-mutation, med prevalensen 1,6 % i ett norskt material²⁷
• Ytterst ovanliga syndrom där fetma är ett av flera primära kännetecken:
  • Prader-Willis syndrom
  • Bardet-Biedl syndrom
  • Alströms syndrom
  • Cohen syndrom
  • Downs syndrom
• Övervikt som följd av bakomliggande endokrin sjukdom som hypotyreos, Cushings syndrom och akromegali.
• Lipödem.²⁸

Anamnes

• Kartlägg aktivitetsnivå.
• Kostanamnes.
• Kartlägg vanor och livsstil i familjen, inte bara för barnet.
• Vid påvisad fetma (iso-BMI ≥30) bör fortsatt klinisk utredning övervägas. Faktorer som talar för utredning:
• Ålder (risk för följdsjukdomar ökar med barnets ålder)
• Indikationer på följdsjukdomar i anamnesen eller vid klinisk undersökning
• Första- och andragradssläktingar med riskfaktorer (fetma, typ 2-diabetes, hypertoni, hyperlipidemi, hjärt-kärlsjukdom)

Kliniska fynd

• Ökad vikt i förhållande till förväntad utveckling:
  • Mätning av längd och vikt bör utföras regelbundet, åtminstone på vårdcentraler och inom skolhälsovården
• Vid påvisad fetma (iso-BMI ≥30) undersök och fråga speciellt efter:
  • Förstorade tonsiller (sömnapné?)
  • Förstorad tyreoidea (hypotyreos?)
  • Förstorad lever (fettlever?)
  • Hjulbenthet (tibia vara?)
  • Begränsad höftrörlighet (epifysiolys?)
  • N. opticus papillödem (pseudotumor cerebri?)
  • Akne (hyperandrogenism?)
  • Hirsutism/ökad behåring (polycystiskt ovariesyndrom?)
  • Achantosis nigricans (hyperinsulinism? Annan endokrin sjukdom?)

Kompletterande undersökningar hos allmänläkare

• Mät längd och vikt, beräkna BMI.

Vid iso-BMI ≥30 (fetma)

• Utredning kan också vara nödvändig vid iso-BMI >25 vid ärftlig övervikt eller klinisk risk för följdsjukdomar.
• Mät blodtryck ─ OBS! Tre mätningar och rätt manschettstorlek:
  • Eventuell hypertoni om det systoliska eller diastoliska trycket är högre än 95:e percentilen
  • Normotension föreligger om värdena ligger under 90:e procentilen
  • Registrera eventuellt 24-timmars blodtryck om osäkerhet råder
• Midjemått:²⁹
  • Används för att följa övervikt över tid
  • Mäts mitt emellan nedre revbenskanten och spina iliaca anterior superior
  • Vid viktminskning eller ökad fysisk aktivitet ses ofta förändringar av midjemåttet i ett tidigt skede
• Blodprover:
  • Barn yngre än tio år:
    • Fastande totalkolesterol, HDL-kolesterol, LDL-kolesterol och triglycerider
  • Barn äldre än tio år:
    • Fastande totalkolesterol, HDL-kolesterol, LDL-kolesterol och triglycerider
    • Glukos
    • ASAT och ALAT
• Hormonanalyser är aktuellt vid kortväxthet eller andra tecken på endokrin sjukdom:
  • Fritt-T4 och TSH vid misstanke om ämnesomsättningssjukdom

När remittera?

• Remittering till specialisthälsovård bör övervägas vid iso-BMI ≥30.
• Remittering också aktuellt vid iso-BMI ≥25 och följdtillstånd eller stor risk för fortsatt viktökning.
• Vid behov av hjälp att få kontroll över viktproblemet kan en rad instanser vara behjälpliga:
  • Skolhälsovården, kurator, idrottsinstruktörer, fysioterapeut, dietist, psykolog barnläkare

Checklista vid remittering

Behandling

Nationella rekommendationer

Behandlingsmål

• Förebygga ytterligare överviktsutveckling
• Minska vikten hos överviktiga.
• Bättre livskvalitet och förebygga komplikationer av övervikt och fetma.

Beräknat BMI	Klassificering	Behandlingsmål
iso-BMI <25	Normalvikt	Behålla läget i percentilkanalen för att undvika utveckling av övervikt
iso-BMI mellan 25 och ≤30	Övervikt	Behålla BMI vid stigande ålder för att minska BMI till iso-BMI <25
iso-BMI ≥30	Fetma/svår fetma	Behålla vikten (barn) eller gradvis viktminskning (tonåringar) för att minska BMI-percentilen
BMI ≥30	Fetma/svår fetma – passerat gränsvärde för vuxna	Gradvis viktminskning (1–2 kg/mån) för att nå BMI med gynnsammare hälsoprofil
iso-BMI ≥30 med följdsjukdomar	Fetma/svår fetma med följdsjukdomar	Gradvis viktminskning (1–2 kg/mån) för att nå BMI med gynnsammare hälsoprofil. Bedöm behovet av kompletterande behandling av komorbiditet

Allmänt om behandlingen^30-33

Klassificering	BMI	Huvudåtgärd
Normalvikt	iso-BMI <25	Systemarbete med fokus på strukturellt och individuellt hälsofrämjande och förebyggande verksamhet inom kommunen
Övervikt	iso-BMI mellan 25 och ≤30	Som nivå 1 med tillägg av: Individuell kartläggning och vägledning hos skol-/distriktssköterska
Fetma	iso-BMI mellan 30 och ≤35	Som nivå 2 med tillägg av: Tvärdisciplinärt samarbete och ansvarsgrupp. Utredning hos allmänläkare. Eventuell remittering till specialist
Svår fetma	iso-BMI ≥35	Som nivå 3 med tillägg av: Remittering till specialist

Åtgärder vid iso-BMI mellan 25 och ≤30

Om ett barn definieras som överviktigt rekommenderas initiativ till ett kartläggnings- och vägledningssamtal med föräldrarna, vilket bör omfatta:

• Samtal om övervikt.
• Kartläggning och rådgivning vad gäller fysisk aktivitet.
• Kostutredning och rådgivning.
• Klarlägga motivation till förändring hos barn och föräldrar.

Samtal om övervikt

• Både barn och föräldrar kan uppleva detta som ett känsligt ämne.
• Det är viktigt att få fram barnens och föräldrarnas egna tankar om situationen: Hur övervikten upplevs, vad de tänker om behandling, vad de vill ha hjälp med.
• Förslag på frågor till barn och föräldrar:
  • Vilka är era tankar om orsaken till övervikten?
  • Har ni försökt att vidta någon form av åtgärder?
  • Vilka är de viktigaste bekymren kopplade till övervikten?
  • Vilka är de viktigaste resurserna hos barnet och hos föräldrarna som kan vara till hjälp för att minska övervikten?
  • Vilka fördelar och nackdelar finns med att lägga om kost- och aktivitetsvanor?

Fysisk aktivitet

• Kartlägg barnets aktivitetsnivå under dygnets vakna timmar:
  • Fysisk aktivitet: Hur ofta, hur länge och på vilket sätt
  • Deltagande i fritidsaktiviteter
  • Transport till och från aktiviteter i skola och på fritid
  • Skärmtid: tv, dator, spel
• Kartlägg hinder för fysisk aktivitet.

Kostutredning

• Familjens och barnets måltidsvanor.
• Vilka livsmedel, frekvenser för måltider, matvanor mellan måltider.
• Konsumtion av godis och skräpmat.
• Dryck: typ och mängd.

Motivation

• Barnens motivation är ofta kopplad till utseendet, till fysisk aktivitet och till att kunna använda likadana kläder som andra.
• Föräldrar har dessutom ofta tankar om förbättrad livskvalitet och förbättrad självkänsla hos barnen.
• Det är viktigt att kartlägga motivationen och familjens egna tankar om behovet av förändring och tron på att förändring kan genomföras.
• Försök att bygga upp motivation och avvakta med rådgivning tills dess att patienten och familjen är mogna för det.

Ökad fysisk aktivitet

• Ökad fysisk aktivitet är nästan utan undantag nödvändigt för att uppnå stabilisering av vikten eller viktminskning.³⁴
• Följande allmänna rekommendationer är önskvärda:
  • Minst 60 minuters måttlig till hög aktivitet varje dag
  • Vid övervikt verkar minst 90 minuters daglig, måttlig aktivitet vara nödvändig för att förhindra utveckling av insulinresistens
  • Studier visar att 20–40 minuters hög fysisk aktivitet ger större hälsovinster än långvarig, måttlig aktivitet
  • Vardagslivets aktiviteter räknas som en del av aktivitetsnivån
• Man bör dock vara medveten om att interventioner under skoltid och efter skoltid som syftar till att öka fysisk aktivitet hos barn och ungdomar, visat liten effekt på den totala dagliga aktivitetsnivån.^35-36
• Exempel på goda råd om ökad fysisk aktivitet i familjer med småbarn.
• Exempel på goda råd för ökad fysisk aktivitet för större barn/ungdomar.

Omläggning av kosten

• Huvudmålet är att etablera goda/sunda kostvanor och inte fokusera på dieter.
• Centrala åtgärder är minskning av portionsstorlekarna, regelbundna måltider enligt kostcirkeln, rätt val av dryck, kontrollerat ätande av godis, snacks och kakor och ökat intag av frukt och grönsaker.
• Praktiska tips om kost.

Åtgärder vid iso-BMI mellan 30 och ≤35

• Vid diagnostiserad fetma är det oftast nödvändigt med utrednings- och behandlingsåtgärder på flera områden och med hjälp av flera professioner.
• Skolslöterskan eller distriktssköterskan har ett huvudansvar för att etablera ett sådant samarbete och för att utse en samordnare för barnet
• Skolläkare eller allmänläkare, i samarbete med barnet och skolsköterska eller distriktssköterska, avgör om det finns behov av remittering till specialistsjukvård.
• Behandlingen av fetma följer de allmänna principer som beskrivs under åtgärdsnivå 2:
  • Motivation för beteendeförändring
  • Ökad fysisk aktivitet och färre stillasittande aktiviteter
  • Nya mat- och dryckesvanor med minskat energiintag

Behandlingsmetoder

• Teamarbete:
  • Forskning visar att kompetenshöjning och tvärdisciplinärt samarbete har effekt vid behandling av övervikt/fetma
• Beteendeterapi:
  • Gruppbaserad beteendeterapi används mest och är bäst dokumenterad
  • Studier visar att behandlingen generellt leder till måttlig viktminskning hos barn ^37-38
• Omläggning av kosten och aktivitetsökning:
  • Se Nationella riktlinjer
• Bromsa viktökningen:
  • Hos barn är det ofta ändamålsenligt att bromsa viktuppgången så att barnet växer in i den rätta vikten, istället för att försöka få barnet att banta
  • Det gäller framför allt barn med måttlig övervikt samt barn i åldern två till sju år (som inte har medicinska komplikationer kopplade till sin övervikt)³⁹
• Viktminskning:
  • Rekommenderas för överviktiga barn som är äldre än sju år eller för yngre barn om andra sjukdomar förvärras av övervikten (till exempel astma, diabetes)
• Stödbehandling – inte kritik!
  • Det är viktigt att stödja och uppmuntra till åtgärder
  • Kritik av barnet/den unga kan leda till ätstörningar
• Gör hela familjen delaktig:
  • Hela familjen och omsorgspersoner bör delta i omställningen till en sundare livsstil. I annat fall är det lätt att åtgärderna misslyckas
  • Omställningarna bör bli permanenta, men förändringarna måste göras gradvis och i små etapper
• Motivera barn och föräldrar:
  • Läkaren bör informera om komplikationer kopplade till övervikt och motivera till förändring
• Inställning:
  • Studier visar att läkare kan ha negativa associationer till överviktiga patienter och anse att fetmabehandling inte är särskilt stimulerande⁴⁰
  • Samma inställning finns hos annan hälso- och sjukvårdspersonal som sjukvårdare⁴⁰, medicinstudenter⁴¹ och dietister⁴²
  • I vården behövs därför på alla nivåer utbildning som ger vårdteamet kompetens för en professionell bedömning av viktproblemet utan fördomsfullhet.

Åtgärder vid BMI ≥ iso-BMI 35

• På denna nivå ska patienten remitteras till specialistsjukvården parallellt med att åtgärderna på nivå 3 fortsätter.

Läkemedelsbehandling

• Behandlingen av övervikt hos barn bygger på livsstilsförändringar.
• Läkemedelsbehandling rekommenderas inte för barn,⁴³ men kan undantagsvis vara aktuellt vid svår fetma, när behandlingen hanteras av specialistsjukvården. I Sverige finns för närvarande enbart ett läkemedel (orlistat) att förskriva.⁴⁴

Kirurgisk behandling

• Kirurgi är aktuellt enbart hos äldre ungdomar med svår fetma och efter att annan behandling har prövats.
• Kriterier för operation är att den unge har växt färdigt, dessutom används vanligtvis en rad kompletterande kriterier:
  • Misslyckats under minst ett års organiserat viktkontrollprogram
  • Måste ha uppnått fullständig fysisk mognad
  • Ha sjuklig övervikt motsvarande BMI >35 med svår fetmarelaterad komorbiditet eller BMI >40 med mindre svår komorbiditet
  • Måste uppvisa kontinuerlig samarbetsförmåga när det gäller medicinsk och psykologisk utredning både före och efter kirurgisk behandling
  • Måste uppvisa beslutsförmåga och ha en stödjande familj
• Det finns ökande evidens för att kirurgi i utvalda fall kan vara till nytta vid svår övervikt hos ungdomar.⁴⁵
• Kirurgi medför alltid risk för komplikationer. I den nämnda studien förekom det inga allvarliga komplikationer, men så många som en av tre opererade behövde kirurgisk revision/reoperation.
• I Västeuropa och USA används främst gastrisk bypass i pågående kliniska studier när det gäller fetmaoperationer hos ungdomar. Sämre viktminskning och hög förekomst av reoperationer vid gastrisk bandning är två av de viktigaste orsakerna till att bypass är att föredra.
• En svensk studie visade i en 5-års uppföljning av gastric bypass bland obesa ungdomar (medelålder 16 år) betydande förbättringar avseende diabetes typ 2 och hypertension (100 % remission), dyslipidemi, leverenzymer och vikt⁴⁶
• Sleeve gastroektomi används alltmer som kirurgisk metod bland vuxna med fetma. En saudiarabisk studie visade att laparoskopisk sleeve gastroektomi bland barn (medelålder 13 år) har liknande säkerhet och effektivitet som för vuxna. Dock saknas långtidsuppföljning.⁴⁷
• Fettsugning är ingen metod för seriös viktreduktion, har i allmänhet mycket måttlig och övergående effekt och leder ej till metabol förbättring.

Förebyggande åtgärder

• Understöd amning:
  • Spädbarn som fötts upp med modersmjölksersättning tycks ha lättare att bli överviktiga ²³
• Minska intag av sockerhaltig läsk:
  • En brittisk studie visade klart färre fall av övervikt och fetma bland dem som fick information om skadeverkningarna av sockerhaltig läsk ⁴²
• Utveckla skolbaserade förebyggande program:
  • Förväntas ha stor betydelse i kampen mot överviktsepidemin⁴⁸
  • Har prövats i flera länder, har dock hittills inte vistas vara effektivt vad gäller att förebygga övervikt^49-52
  • Utökat utbud av fysisk aktivitet i skolan har haft liten eller ingen effekt ,⁵³ medan kosthållningsprogram i skolans regi har uppvisat bättre effekt ⁵⁴
• Samhällspolitiska åtgärder:
• Uppmaningar och anordnande av fysisk aktivitet
• Uppmaningar till restauranger och livsmedelsindustrin om att minska storleken på portioner, socker och fettinnehållet i maten
• Gymnastiken i skolan bör fokusera mer på personlig fysisk hälsa istället för på tävlingsidrott
• Kompetenshöjning:
  • Av hälsopersonal och specialister vad gäller sund livsstil
• Också normalviktiga barn bör uppmanas till en sund livsstil.

Rekommendationer till skolor/samhället vad gäller aktiviteter⁵⁵

• Skolor och förskolor bör erbjuda:
  • Gymnastik eller annan form av rörelseaktiviteter dagligen
  • Utrustning och anordnande av aktiviteter som intresserar alla
  • Säkra apparater och omgivningar för aktivitet
  • Också åtgärder för anställda/lärare som främjar fysisk aktivitet och god hälsa
  • Skolgymnastik bör främja livsstil och olika goda vanor för fysisk aktivitet
• Utbud utanför skolan:
  • Det bör finnas ett rikt utbud av aktiviteter utanför skolan som främjar en god livsstil
  • Till exempel dans, idrott, arrangemang för motionsträning
• Inställning:
  • Uppmuntra föräldrar att stödja barnens deltagande i fysiska aktiviteter genom att själva vara bra förebilder
• Kunskap:
  • Se till att lärare, tränare och liknande själv har god hälsa och kunskap om hälsa
• Uppföljning:
  • Se till att utbudet av aktiviteter regelbundet utvärderas och moderniseras om så krävs

Förlopp, komplikationer och prognos

Förlopp

• Övervikt i barndomen följer ofta med in i vuxenlivet och kan framför allt i vuxen ålder leda till en rad komplikationer.

Komplikationer

• Man måste skilja mellan komplikationer av övervikten under barndomen och konsekvenser av övervikten om problemet kvarstår in i vuxen ålder.
• Övervikt under barndomen ökar risken för hjärt-kärlsjukdom och förslitningsskador i rörelseapparaten, oberoende av vikten i vuxen ålder.^54,56
• Övervikt som vuxen:
  • Övervikt i barndomen/ungdomsåren ökar sannolikheten för övervikt i vuxen ålder, vilket i sin tur kan ge en rad komplikationer som hjärt-kärlproblem, typ 2-diabetes, hypertoni, ledproblem, gallsjukdom, vissa typer av cancer, problem med sömn och snarkning/sömnapné, PCOS och fertilitetsproblem samt psykiska problem⁵⁷

Psykosociala problem under barndomen

• Komplikationer under barndomen är främst psykosociala.⁵⁸
• Ätstörningar:
  • Fetma ökar risken för ätstörningar och ätstörningar ökar risken för fetma
  • Särskilt samband mellan övervikt och överätande
  • Behandlingsprogram mot övervikt verkar inte öka risken för ätstörningar och är också förknippat med förbättrad psykosocial funktion
• Stigmatisering:
  • Överviktiga barn blir i stor utsträckning stigmatiserade av andra barn
  • Nioåriga barn förknippar fetma med dålig social funktion, bristande akademisk framgång och dåligt hälsotillstånd⁵⁹ 
• Självkänsla:
  • 91 % av alla överviktiga barn skäms över sin egen vikt och 69 % anser att de kommer att få fler vänner om de går ned i vikt
• Livskvalitet:
  • Barn med fetma rapporterar lägre livskvalitet jämfört med normalviktiga⁶⁰

Somatiska konsekvenser av övervikt

• Metabolt syndrom:
  • Samband mellan övervikt och ökad insulinresistens⁶¹
  • Utveckling av metabolt syndrom kan börja redan under barndomen
• Hjärt-kärlsjukdom:
  • Övervikt kan leda till negativa effekter på kardiovaskulära riskfaktorer och ökad risk för kardiovaskulär sjukdom i vuxen ålder
• Insulinresistens och diabetes:
  • Övervikt leder till ökad insulinresistens och ökad risk för att utveckla typ 2-diabetes^62-63
• Idiopatisk tibia vara (Blounts sjukdom):
  • Hjulbenthet med böjning av tibia med tydlig koppling till övervikt
• Epifysiolys i höftleden:
  • Smärta och begränsad rörlighet
  • Överviktiga barn får sjukdomen tidigare än normalviktiga och har ofta bilaterala problem
• Obstruktivt sömnapnésyndrom:
  • Särskilt ökad risk hos överviktiga tonåringar
• Astma:
  • Det har föreslagits att övervikt är associerad till mer svårbehandlad astma⁶⁴
• Icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom:
  • Riskökning vid övervikt och fetma och viktminskning är den enda effektiva behandlingsåtgärden
  • Vid fetma påvisades i en studie fettleversjukdom hos 33 % av barnen prepubertalt och hos 47 % i sen pubertet
  • Icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom kan bli kronisk och i värsta fall leda till leversvikt
• Gallstenssjukdom:
  • Förknippad med övervikt och höga triglycerider, men sällsynt tillstånd hos barn
• Polycystiskt ovariesyndrom:
  • Samband med övervikt och metabolt syndrom, påvisas redan också hos tonåringar⁶⁵
• Plattfot:
  • Övervikt är en riskfaktor

Socioekonomiska problem i vuxen ålder

• Övervikt under barn- och ungdomsåren ökar risken för sociala och ekonomiska problem i vuxen ålder.⁶⁶
• Amerikanska studier tyder på att överviktiga diskrimineras på arbetsmarknaden. Detta gäller framför allt yrken med kundkontakt.
• Färre söker sig till högre utbildning, överviktiga tycks ha mindre tro på den egna förmågan^67-68 och har en sämre självbild:^69-70
  • Trots ett stort antal studier saknas evidens för att intervention mot övervikt hos barn leder till bättre skolprestationer, eller kognitiv förmåga⁷¹
• Social status:
  • Övervikt påverkar också senare sociala förhållanden
  • En amerikansk studie visar att män med BMI över 30 har en lägre social status än normalviktiga oberoende av utbildning, resultat på tidigare intelligenstester och föräldrarnas socialgrupp¹³

Prognos

• Obehandlad övervikt kan ge komplikationer.

Patientinformation

Vad bör man informera patienten om?

• Råd och betydelse av god kosthållning och aktivitet.
• Konsekvenser av bestående övervikt.

Skriftlig patientinformation

• Övervikt och fetma
• Bra mat
• Befinner jag mig i riskzonen för att få diabetes?
• Typ 2-diabetes
• Högt blodtryck
• Exempel på goda råd om ökad fysisk aktivitet i familjer med småbarn
• Exempel på goda råd för ökad fysisk aktivitet för större barn/ungdomar

Animationer

• Matsmältning
• Biliopankreatisk delning (viktminskningsoperation)
• Laparoskopisk Roux-en-Y gastrisk bypass