Påssjuka

Bakgrund

• Påssjuka kan också benämnas parotitis epidemica.
• Påssjuka är en infektion som orsakas av paramyxovirus och kännetecknas av en i regel bilateral svullnad av spottkörtlarna, glandula parotis, i vissa fall även glandula submandibularis och sublingualis

Epidemiologi

• Allmän vaccination har minskat antalet fall drastiskt i Norden.
• I en ovaccinerad befolkning uppträder sjukdomen epidemiskt med cirka fem års mellanrum.
• I Sverige infördes vaccination på påssjuka i det allmänna vaccinationsprogrammet 1982.
• De senaste tio åren har i median 23 fall per år rapporterats i Sverige.

Etiologi och patogenes

• Sjukdomen beror på en infektion med ett RNA-virus ur paramoxyvirusgruppen som orsakar sjukdom framför allt hos barn och ungdomar.
• Inkubationstiden är i regel 2-4 veckor.
• Smittan sker via droppsmitta eller direkt kontakt.
• Ungefär 30 % får subkliniska symtom men kan ändå föra smittan vidare.
• Påssjuka är mycket smittsamt och sprider sig snabbt till mottagliga individer i närmiljön.
• Infektion i parotiskörteln, parotit, börjar oftast på den ena sidan och blir bilateral.
• Viruset kan även infektera andra körtlar och orsaka infektion i testiklar, ovarier, pancreas och CNS.

ICD-10

• B26 Påssjuka

Anamnes

• Påssjuka är ovanligt och det är viktigt att fråga om det finns fler kända eller misstänkta fall i omgivningen.
• Inkubationstiden är i regel 2–4 veckor.
• Om patienten vaccinerad med MPR eller har haft påssjuka tidigare minskar sannolikheten för aktuell infektion.
• Prodromalfasen karaktäriseras oftast av allmän sjukdomskänsla, huvudvärk, muskelvärk och matleda som i typfallet varar något eller några dagar innan inflammationen och svullnaden av parotiskörteln blir synlig.

Kliniska fynd

• Lindriga symtom och subklinisk infektion är vanligt.
• Lokal ömhet, tuggsmärtor och smärta förlagd till öronen föregår ofta svullnaden av parotis.
• Andra organmanifestationer av påssjuka kommer i regel efter parotiten, men de kan uppkomma före svullnaden och även utan att det finns en manifest inflammation i parotis
• Hög feber kan tyda på meningit eller orkit:
  • Symtom vid orkit är svullnad, värmeökning och smärta i testikel och bitestikel
  • Orkit ses i princip aldrig före puberteten
  • Förekomst av nackstelhet, huvudvärk och slöhet bör inge misstanke om meningit
  • I upp till hälften av fallen uppkommer meningit utan symtom från spottkörtlar
• Sensorineural hörselnedsättning förekommer men är oftast övergående.
• Smärtor i den övre delen av buken, illamående och kräkningar kan tyda på pankreatit.

Utredning av påssjuka

• Diagnosen ställdes tidigare på klinisk bild men bör numer bekräftas med serologi.
• Diagnosen är anmälningspliktig och smittspårningspliktig.

Differentialdiagnoser

• Sialoadenit, spottsten.
• Svullnad av spottkörtlar kan uppstå som följd av reaktion på jod.
• Parotit kan orsakas av andra faktorer vid till exempel Sjögrens syndrom, sarkoidos och kronisk recidiverande parotit.
• Lymfadenit.

Behandling av påssjuka

• Det finns ingen specifik behandling mot påssjukevirus.

Förebyggande åtgärder

• Påssjuka är anmälningspliktig och smittspårningspliktig enligt Smittskyddslagen.
• Vaccination ingår i det allmänna barnvaccinationsprogrammet sedan 1982:
  • Levande, försvagat påssjukevirus är en del av MPR-vaccinet (mässling-påssjuka-röda hund)och det ger ett höggradigt skydd

Komplikationer

• Orkit:
  • Hos en mindre andel, cirka 15–30 %, blir orkiten bilateral, vilket innebär risk för påverkan på fertiliteten som följd av testikelatrofi:
  • Hypofertilitet förekommer i mindre än 15% av fallen
• Spontan abort:
  • Det finns en ökad risk för spontan abort främst under första trimestern
• Hörselnedsättning:
  • Sensorineural hörselnedsättning förekommer hos cirka 4 % men är oftast övergående.
  • Permanent ensidig dövhet drabbar cirka 1 av 20 000 individer med påssjuka, bilateral dövhet är mycket sällsynt.

Prognos

• Prognosen är i regel god och allvarliga komplikationer förekommer men är förhållandevis sällsynta.
• Sjukdomen ger i regel livslång immunitet.