Organiska orsaker till psykiska symtom
Basfakta
Definition
- Påverkan på tankar, känslor och/eller beteende som beror på organisk påverkan av det centrala nervsystemets funktion.
- De vanligaste symtomen är kognitiv svikt (nedsatt intellekt, uppfattningsförmåga, minne eller förvirring), i kombination med psykiska symtom som ångest, emotionell instabilitet, psykasteni, stämningsförändringar, hallucinationer, vanföreställningar etc och/eller personlighetsförändringar.
- Tillståndet kan debutera akut i samband med sjukdom/skada och har då ofta en riklig och växlande symtombild.
- Kan även utvecklas smygande där symtombilden ofta präglas mer av funktionsförlust.
Förekomst
- Okänd, men vanligt förekommande vid allvarlig somatisk sjukdom.
- Många organiska tillstånd kan ge psykiska symtom.
- Vid demenssjukdomar föreligger ökad frekvens med ökande grad av hjärnskada.
Etiologi och patogenes
- Vid akuta organiska tillstånd är orsakerna allvarlig sjukdom som påverkar det centrala nervsystemet direkt eller indirekt (till exempel allvarliga infektioner, encefalit, huvudskador, vaskulära katastrofer, anoxi eller hypoglykemi).
- Vid en mer smygande sjukdomsutveckling är orsaken oftast ett långsamt progredierande tillstånd som påverkar hjärnfunktionen, till exempel Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons korea, men även tumörer, hormonstörningar, vitaminbrist, elektrolytrubbningar och kroniska infektioner/inflammationer.
Predisponerande faktorer
- Omogen eller skadad hjärna.
- Dåligt allmäntillstånd.
- Hög ålder.
ICD-10
- F00 Demens vid Alzheimers sjukdom
- F01 Vaskulär demens
- F02 Demens vid andra sjukdomar som klassificeras annorstädes
- F03 Ospecificerad demens
- F04 Organiska amnesisyndrom ej framkallade av alkohol eller andra psykoaktiva substanser
- F05 Delirium ej framkallat av alkohol eller andra psykoaktiva substanser
- F06 Andra psykiska störningar orsakade av hjärnskada, cerebral dysfunktion eller kroppslig sjukdom
- F07 Personlighets- och beteendestörningar orsakade av hjärnsjukdom, hjärnskada eller cerebral dysfunktion
- F09 Ospecificerad organisk eller symtomatisk psykisk störning
ICD-10 Primärvård
- G30- Alzheimers sjukdom
- F01- Vaskulär demens
- F03-P Demens UNS
- F09-P Annan organisk psykisk störning
Diagnos
Diagnoskriterier
- Psykiatriska symtom eller syndrom som har ett säkert eller starkt sannolikt orsakssammanhang med en organisk påverkan av hjärnan.
- För att misstänka ett orsakssammanhang ska symtombilden uppstå med rimlig tidsmässig koppling till en påvisbar organisk sjukdom med potential för att medföra hjärnpåverkan, som kan förklara symtomen.
Differentialdiagnoser
- Psykiatriska störningar utan känd organisk orsak.
- Organiska psykiatriska störningar som orsakas av psykoaktiva substanser.
Anamnes
- Vid alla psykiatriska tillstånd ska möjligheten för organisk orsak bedömas.
- I praktiken innebär detta att man ska fråga patienten/anhöriga om tidigare skallskador, allvarliga infektioner och andra allvarliga tillstånd, samt om användning av läkemedel, alkohol, lösningsmedel och narkotika.
- Även icke-akuta tillstånd kan debutera plötsligt med riklig psykiatrisk symtomatologi.
- Många har eller har haft symtom som neurologiska utfall, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, kraftlöshet, ökad uttröttbarhet, krampanfall eller synkope före debuten av de psykiatriska symtomen.
- En del tas till läkare av en anhörig på grund av personlighetsförändringar eller demensutveckling.
- Upplysningar från anhöriga eller närstående är ofta nödvändiga.
Kliniska fynd
- Man finner ofta andra tecken på skada/dysfunktion i det centrala nervsystemet.
- Graden av vakenhet och förmågan att följa med i samtal och i situationer är ofta nedsatt.
- Det är indicerat att göra en neurologisk undersökning.
Kompletterande undersökningar i primärvården
- Blodprover bör tas på breda kliniska indikationer.
- Graden av demens kan bedömas med Mini Mental Status (MMS) och DemDiag.
Andra undersökningar
- Patienten bör remitteras för vidare undersökning på sjukhus:
- EEG
- CT eller MR
- Neuropsykologisk undersökning
När remittera?
- Patienter som ger misstanke om organisk hjärnsjukdom med psykiska symtom bör utredas av psykiatriker.
- Vid kända, kroniska tillstånd kan remiss vara aktuellt vid sjukdomsbild som förvärras.
- De psykiatriska symtomen kan göra det nödvändigt med inläggning på psykiatrisk klinik eller på annan särskilt anpassad plats för att erhålla nödvändig tillsyn.
Vårdintyg, tvångsvård enligt LPT
Vårdintyg
Tvångsvård enligt ”Lag om psykiatrisk tvångsvård”, LPT, (1991:1128): §§4,5,11, där §§5,11 endast berör psykiatrin.
För vårdintyg räcker det att det finns ”sannolika skäl för att kriterierna för tvångsvård är uppfyllda”. Beviskravet är lägre för vårdintygsskrivande än för intagningsbeslut och åtgärden att skriva vårdintyg kan inte överklagas av patienten.
Indikationer för tvångsvård
- Tvångsvård får endast ges, om:
- Patienten lider av en allvarlig psykisk störning. Med allvarlig psykisk störning menas i första hand tillstånd av psykotisk valör, svårare personlighetsstörning med impulsgenombrott av psykoskaraktär och vissa impulskontrollstörningar, till exempel pyromani. Enbart missbruk är inte ett giltigt skäl för tvångsvård. Däremot är komplikationer som delirium tremens och amfetaminpsykos giltiga skäl. Uttalat hot om suicid kan eventuellt jämställas med allvarlig psykisk störning
- Patienten på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att han/hon är intagen på en sjukvårdsinrättning för kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård. Om patienten är farlig för annan ska också vägas in
- Patienten motsätter sig erbjuden vård och behandling. Alternativt så ska det till följd av patientens psykiska tillstånd finnas grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans/hennes samtycke
ALLA tre indikationerna ska föreligga!
Behandling
Behandlingsmål
- Beror på hjärnskadans orsak, omfattning och lokalisation.
Allmänt om behandlingen
- Riktas mot den bakomliggande orsaken till de psykiatriska symtomen.
- Dessutom behandlar man ofta smärtsamma symtom direkt.
- Det kan finnas behov av tillsyn, vård och omsorg i perioder.
Egenbehandling
- Vid de flesta kroniska tillstånd är patientens egna insatser för att upprätthålla funktioner viktiga och gynnsamma.
Läkemedelsbehandling
- Psykofarmaka kan användas på symtomatisk indikation.
- Vanligtvis väljer man preparat efter huvudsymtomen: antidepressiva vid depressiva symtom och lågdosneuroleptika vid hallucinos:
- Depression: Till exempel citalopram, tabletter 20 mg: en tablett dagligen:
- Var observant på interaktioner
- Hallucinos: till exempel haloperidol, tabletter 1 mg: 1–6 mg dagligen:
- Klometiazol, kapslar 300 mg: En kapsel tre gånger dagligen kan vara ett bra alternativ vid akuta förvirringstillstånd
- Depression: Till exempel citalopram, tabletter 20 mg: en tablett dagligen:
- Försiktighet med psykofarmaka rekommenderas, då den symtomatiska effekten ofta är mindre övertygande och biverkningarna uttalade redan vid små doser. Noggrann övervakning av effekterna är nödvändig.
- Många neuroleptika och antidepressiva sänker kramptröskeln.
Annan behandling
- Bortsett från vid de akuta tillstånden har patienter med organiska psykiska störningar ofta behov av omfattande åtgärder från socialtjänsten, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som rehabilitering, arbetsträning eller förtidspension.
- Många behöver även praktisk hjälp i vardagen och bidrag för transport, specialutrustning och liknande.
Förebyggande behandling
- Ingen känd
Förlopp, komplikationer och prognos
Förlopp
- Det akuta syndromet går oftast över efter dagar/veckor och det vidare förloppet beror på hur den underliggande sjukdomen utvecklas.
- Den mer långsamt progredierande bilden har ett förlopp med stadigt ökande tecken på kognitiv svikt om inget kan göras åt det underliggande tillståndet. Det är vanligt att mer akut symtomatologi blossar upp övergående under förloppet.
Prognos
- Prognosen beror på orsaken.
Patientinformation
Vad du bör informera patienten om
- Om grundsjukdomen och hjärnskadans konsekvenser (bilkörning och liknande).
Skriftlig patientinformation
Nytt resevaccin ska förebygga denguefeber
Qdenga är det nya resevaccinet som numera är godkänt i Sverige för att förebygga denguefeber.
C-APROM/SE/QDE/0013
Uppföljning
Plan
- När tillståndet har diagnostiserats följs patienten vanligtvis upp i primärvården.
- Det är oftast naturligt med ett nära samarbete med hemsjuksköterska, socialpedagog, fysioterapeut, ergoterapeut och eventuellt psykiatrisk sjuksköterska.
- Yrkesmässig och annan arbetsträning kan vara aktuellt.
Vad bör kontrolleras?
- Beror på grundsjukdomen.
- Psykopatologi.
- Allmän funktionsförmåga i vardagen.
Källor
-
Depression
Det mest typiska symtomet för depression är sänkt grundstämning och glädjelöshet. Siffror på hur vanlig depression är uppskattas till 15–20 procent av befolkningen när det gäller livstidsrisk.
-
Lär dig känna igen patienter med riskbeteende för hepatit C-smitta
Kunskapen om risktagande och möjlighet till behandling för hepatit C är otillräcklig på flera håll inom vården.
-
Drogfri och frisk från hepatit C – nu hjälper han andra
Tommy, 53 år, har mångårig narkotikabruk och hemlöshet bakom sig. Han fick hepatit C innan behandling fanns tillgänglig. Idag är han drogfri, frisk från sin hepatit och arbetar som uppsök på Stockholms Brukarförening.
-
Nytt arbetssätt når majoriteten hepatit C-smittade
Med ett mer flexibelt arbetssätt och en kunskap om patientgruppen har de lyckats få in cirka 300 patienter i behandling sedan projektet Linkage C startade för två år sedan. Något som har bidragit till att Sverige är ett av de 13 länder i världen som ser ut att uppnå WHO...
-
Läkare: Otillräcklig vård av hepatit C vid injektionsmissbruk
För att lyckas fånga upp fler med hepatit C krävs gemensamma satsningar mellan samtliga enheter som kommer i kontakt med målgruppen, menar specialistläkaren Marianne Alanko Blomé.