Psykisk ohälsa fortsätter att öka

Stress är ingen sjukdom i sig men däremot kan stress leda till sjukdom, såväl kroppslig som psykisk.

– Stress är en mobilisering av organismens resurser för att bemöta hot och är livräddande på kort sikt. Men potentiellt farligt om den blir kronisk och kan leda till sjukdomar som magsår, hjärt-kärlsjukdom och eventuellt även cancer, säger Marie Åsberg, professor i psykiatri.

Marie Åsberg är en av dem som föreläser på mässan Framtidens specialistläkare. Hon pratar om kronisk stress och utmattningssyndrom samt behandling och prevention och det stora arenarummet i Malmös arena har dragit till sig många åhörare.

Hon pekar på glödlampan och att det var först när den började användas kommersiellt i slutet av 1800-talet som man började tala om utmattningssyndrom, då neurasteni som senare ersattes av Freuds neuros.

Stressens svårighetsgrad

Det nuvarande diagnos- och klassifikationssystem grupperar stressrelaterad psykisk ohälsa i fyra undergrupper – anpassningsstörning, akut stressyndrom, posttraumatiskt stressyndrom och utmattningssyndrom.

– Psykisk ohälsa ökar stadigt och den vanligaste diagnosen är stressrelaterad psykisk ohälsa, där utmattningssyndrom är den svåraste konsekvensen av kronisk stress. Framförallt karakteriseras utmattningssyndrom av trötthet och kognitiva störningar som även kan leda till strukturella hjärnförändringar, säger Marie Åsberg.

Det har visat sig att patienterna har avvikelser i stresshormonaxelns känslighet och en reversibel ökning av halten av vissa cellulära tillväxtfaktorer i blodet. Hon förklarar vidare att utmattningssyndrom delvis kan ge en viss minskad tjocklek av vissa delar av den prefrontala hjärnbarken.

– Idag vet vi inte om hjärnan helt kan återhämta sig efteråt, säger hon.

Förebyggande insatser

Patienterna uppger ofta att stressen är arbetsrelaterad och det finns en statistiskt säkerställd relation mellan personalneddragningar i Sveriges landsting och sjukskrivning bland den kvarvarande personalen fem år senare.

Idag finns inte någon evidensbaserad behandling, förutom behandlingar som inbegriper arbetsplatsen. Däremot är utmattningssyndrom relativt lätt att förebygga, menar Marie Åsberg. Det kan handla om reflekterande kollegiala samtalsgrupper, vilket har visat sig ha en sjukskrivningsförebyggande effekt i en randomiserad kontrollerad studie.

Diagnostiska kriterier för utmattningssyndrom

Samtliga kriterier som betecknats med stor bokstav måste vara uppfyllda för att diagnosen ska kunna ställas.

A. Fysiska och psykiska symtom på utmattning under minst två veckor. Symtomen har utvecklats till följd av en eller flera identifierbara stressfaktorer vilka har förelegat under minst sex månader.

B. Påtaglig brist på psykisk energi dominerar bilden, vilket visar sig i minskad företagsamhet, minskad uthållighet eller förlängd återhämtningstid i samband med psykisk belastning.

C. Minst fyra av följande symtom har förelegat i stort sett varje dag under samma tvåveckorsperiod:

1) Koncentrationssvårigheter eller minnesstörning

2) Påtagligt nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra saker under tidspress

3) Känslomässig labilitet eller irritabilitet

4) Sömnstörning

5) Påtaglig kroppslig svaghet eller uttröttbarhet

6) Fysiska symtom såsom värk, bröstsmärtor, hjärtklappning, magtarmbesvär, yrsel eller ljudkänslighet.

D. Symtomen orsakar ett kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

E. Beror ej på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t.ex. missbruksdrog, medicinering) eller någon somatisk sjukdom/skada (t.ex. hypothyreoidism, diabetes, infektionssjukdom).

F. Om kriterierna för egentlig depression, dystymi eller generaliserat ångestsyndrom samtidigt är uppfyllda anges utmattningssyndrom enbart som tilläggsspecifikation till den aktuella diagnosen.

Källa: Socialstyrelsen