Medicinsk översikt | Reumatologi

Reaktiv artrit (ReA)

Reaktiv syftar på att patienten nyligen genomgått en mikrobiell infektion i tarm eller urogenitalt. Via immunologiska fjärrmekanismer startas en sekundär/reaktiv aseptisk inflammation i en eller ett par leder.


Ido Leden, senior reumatolog, Centralsjukhuset i Kristianstad
Uppdaterad den: 2016-06-20
Författare: Ido Leden, senior reumatolog, Centralsjukhuset i Kristianstad
Uppdaterare: Ulla Lindqvist, Överläkare reumatologi, Akademiska sjukhuset

Annons

Det finns alltså inget mikrobiellt agens som kan odlas fram från aktuell led. Som regel drabbas enstaka stora eller små leder (oligoartrit) i nedre extremiteterna. Det är också vanligt med daktyliter (svullet finger eller tå).

Beteckningen ReA används då utlösande agens är Salmonella enteritidis, Yersina enterocolica, Shigella flexneri, Campylobacter jejuni eller Chlamydia trachomatis. För poststreptokockartrit, Lyme artrit (Borrelia) och vissa virusutlösta artriter används termen ”infektionsrelaterad artrit”.

Bakgrund och epidemiologi

Att en infektion i tarmen (enterit) kunde följas av ledinflammation/ledsvullnad blev uppenbart under första världskriget och rapporterades av Hans Reiter som såg många fall med dysenteri.

Det har beräknats att upp till 15 procent av dem som drabbats av infektioner med ovan nämnda agens utvecklar reaktiv artrit inom en fyraveckorsperiod.

Annons
Annons

Incidens

Från Sverige finns rapporter om en årlig incidens om 18/100 000 invånare, där flertalet fall var postenteritisk ReA utlöst av Campylobacter jejuni. Män och kvinnor insjuknar i samma omfattning, vanligast i åldern 20–40 år och den årliga incidensen i Skandinavien har uppskattats vara 30–40 fall per 100 000 invånare. Mortalitet förekommer praktiskt taget aldrig.

Etiologi och patogenes

Konsensus finns om att ReA föregås av infektion i tarm eller urogenitalt. Aktuella mikrober är de ovan nämnda. Ledvätskan är steril även om mikrobiella antigener och DNA-sekvenser från artritogena mikrober ibland kunnat påvisas i exsudat och synovialceller. Hur dessa triggar ledinflammationen är oklart. HLA-B27-bärare är predisponerade och utvecklar oftare svårare sjukdomsformer.

Annons
Annons

Klinisk bild

Den klassiska kliniska bilden är den yngre man som  efter vistelse vid Medelhavetmed diarréepisoder plötsligt får ett svullet knä och/eller en öm, svullen tå vid hemkomsten. Om faecesodling visar växt av tarmpatogener, exempelvis salmonella eller shigella, är diagnosen klar. Han har en akut, reaktiv enteroartropati. Har han under vistelsen vid Medelhavet i stället drabbats av uretrit och vid hemkomsten utöver ledbesvären också får konjunktivit så föreligger en akut, reaktiv uroartrit – det som förr och ofta fortfarande benämns Reiters syndrom eller triad (uretrit, artrit och konjunktivit). Ofta ingår också entesopati (senfästesinflammation) i sjukdomsbilden exepelvis akillestendinit, plantar fasciit, epikondylit och trokanterit.

Diagnostik

Anamnes och klinik med mono- eller oligoartrit samt daktylit lokaliserade till nedre extremiteterna bör föranleda misstanke om ReA. Diagnosen bekräftas om infektiöst agens påvisas i tarm eller urogenitalt. Cirka hälften av de drabbade har HLA-B27 i sin vävnadstyp.

Differentialdiagnoser

Differentialdiagnoser är övriga spondylartriter, främst psoriasisartrit, som också ofta är mono- och oligoartikulär med daktylitförekomst. Förekommer hudförändringar av psoriasiskaraktär är som regel särskiljandet lätt.

Behandling

Antibiotikabehandling för infektionen har i sig ingen effekt på ledsymtomen. Dessa kuperas med NSAID och lokala steroider. I fall med mera utbredd ledinflammation kan systemiska steroider också krävas (prednisolon, initialdos 10–20 mg/dag). Ledinflammationen är som regel utläkt inom sex månader. I enstaka fall med långdragen och utbredd ledinflammation kan det bli aktuellt att använda immunmodulerande farmaka (DMARD och/eller biologiska läkemedel).

Prognos

Prognosen är god. I flertalet fall slocknar ledinflammationen inom tre till sex månader. I enstaka fall kan ledinflammationen bli mer bestående och då används beteckningen ”kronisk ReA”.

Särskilda och/eller förebyggande råd

Personer som en gång drabbats av ReA bör ges råd om förebyggande av nytt insjuknande (försiktighet vid matval utomlands för att om möjligt undvika exempelvis salmonella, så långt möjligt få och stabila sexuella kontakter/relationer och så vidare).

Övriga tips

Vid alla fall av akut artrit är ledpunktion i kombination med exsudatanalys den mest angelägna åtgärden för snabb diagnos och behandling. Undvik dock upprepade, täta ledpunktioner. Det är meningslöst att enbart evakuera exsudat – aktuell led blir snabbt åter svullen och smärtande. Ge därför alltid steroider lokalt när inte misstanke om septisk artrit föreligger. Om grumligt/opalescent ledexsudat evakueras och septisk artrit är en tänkbar diagnos – skicka exsudat för direktmikroskopi, odling, glukos i plasma/exudat och bestämning av totalantalet vita blodkroppar.

Vidare information

Reaktiv artrit på eMedicine

ICD-10

M 02.9 - Reaktiv artrit

Referenser

  1. Leden I, Ingvarsson T. Akuta artriter (bidrag till Läkartidningens serie: Medicinens ABC). Läkartidningen 2004; 101: 2724-27.
  2. Skogh T. Reaktiv artrit. I: Klareskog L, Saxne T, Enman Y red. Reumatologi. Lund: Studentlitteratur, 2011: 119-23. (Uppdaterad utgåva beräknas utkomma hösten 2017).

Kommentarer

Du måste logga in för att kunna skriva kommentarer. Logga in.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons