Spondylartriter hos barn

Basfakta

Definition

• Juvenil idiopatisk artrit kallas också för HLA B27-associerad artrit och kännetecknas av den klassiska kliniska triaden:
  • Artrit
  • Entesit (inflammation och ömhet vid senfästen)
  • HLA-B27-positivitet
• De vanligaste spondylartriterna är ankyloserande spondylit, reaktiv artrit (Reiters syndrom), psoriasisartrit och artriter i samband med inflammatorisk tarmsjukdom.¹

Förekomst

• Den totala prevalensen är uppskattad till 2 per 1 000.²

Etiologi och patogenes

• Psoriasisartrit:
  • Är ovanlig i barndomen
• Artrit vid inflammatorisk tarmsjukdom:
  • Kan vara den initiala manifestationen av tarmsjukdomen
  • För alla barn med artrit som har kroniska eller recidiverande magsmärtor, viktminskning eller bristande viktökning bör denna diagnos övervägas

Diagnos

Entesit

• Manifesterar sig typiskt som ankelsmärtor, hälsmärtor och stelhet i nedre delen av ryggen eller i höfterna.
• Entesit kan yttra sig ensamt eller tillsammans med artrit, som vid seronegativ artritentesopati, ett syndrom som förekommer hos cirka 20 % av alla barn med reumatisk sjukdom.³
• Typisk för entesit är morgonstelhet samt smärta med förbättring under aktivitet och försämring efteråt och i slutet av dagen.
• Barn med entesit kan ha symtom i flera år innan de söker behandling. Det kan föreligga en familjeanamnes med liknande besvär eller annan HLA B27-associerad sjukdom.
• De flesta barn med entesit förbättras efter genomgången pubertet utan ytterligare progression av sjukdomen.
• Vissa barn med entesit och positiv HLA-B27 eller samtidig artrit utvecklar spondylit i vuxen ålder.

Juvenil ankyloserande spondylit

• Ankyloserande spondylit hos vuxna föreligger hos cirka 1 av 1 000 kvinnor och 2 av 1 000 män,² medan prevalensen bland barn är lägre.
• Kliniska symtom vid juvenil ankyloserande spondylit är lumbosakrala ryggsmärtor, långvarig morgonstelhet som förbättras av aktivitet samt artrit i en eller flera perifera leder. Besvär högre upp i ryggen har oftast en funktionell genes.
• Kriterierna för klassificering baseras på en typisk anamnes och kliniska fynd som spinalsmärtor, artrit eller entesit; HLA-B27-positivitet, liknande sjukdom i familjeanamnesen, samt associerade symtom som uveit och kolit.
• Sjukdomen debuterar från prepubertet och är klart vanligare hos pojkar än hos flickor.
• Den vanligaste extraartikulära manifestationen är symtomatisk uveit.
• Laboratorieprover har litet värde.⁴
• Den slutliga diagnosen kräver fynd av artrit eller entesopti. Sakroiliit kan vara svår att med säkerhet fastställa kliniskt. Coxit eller entesopati i höftregionen är inte ovanlig vid denna typ av reumatisk sjukdom. Röntgen av sakroiliakaleder är sällan av värde eftersom skleros utvecklas först efter lång tid.
• MR med kontrastförstärkning är bäst och CT är känsligare än röntgen eller skelettskintigrafi i diagnostiken av juvenil ankyloserande spondylit.⁵

Reaktiv artrit

• Reaktiv artrit beskriver en heterogen grupp med aseptiska inflammatoriska artriter och är den vanligaste typen av inflammatorisk polyartrit bland pojkar över 13 år.
• Tillståndet uppkommer i typiska fall efter en gastrointestinal infektion eller icke-gonokockuretrit.
• Diagnosen ställs baserad på inflammatorisk artrit och nyligen genomgången infektion, samt exklusion av andra orsaker till artrit som septisk artrit.
• Laboratorieprover är inkonklusiva men bör tas, till exempel med antistreptolysin O-antikroppstest om det har förekommit en streptokockinfektion, eller odling av synovialvätska vid misstänkt bakteriell artrit. Borreliaserologi skall tas vid gonartrit.⁶
• Symtomen på reaktiv artrit är oftast övergående men kan vara i upp till sex månader.
• Trots den sannolika spontana förbättringen är det viktigt med korrekt diagnostik och behandling för att förhindra utveckling av långvarig funktionsnedsättning.

Kompletterande undersökningar

• Barn med spondylartrit, med undantag för psoriasisartrit, har i regel negativ ANA och reumatoid faktor.
• HLA-B27 anges ha en sensitivitet på cirka 85 % men låg specificitet för spondylartrit och bör därför bara tas vid kliniskt fastställd reumatisk sjukdom.⁷

Åtgärder

Remittering

Checklista vid remittering