Laktosintolerans

Definition

• Laktosintolerans definieras som bukbesvär i form av diarré, magsmärtor och gasbildning som beror på intag av laktos (mjölksocker) och samtidig brist på enzymet laktas.
• Laktos bryts normalt ned till glukos och galaktos av laktas från tunntarmens slemhinna innan det absorberas.
• Andra beteckningar på laktosintolerans är laktasbrist och laktosmalabsorption.
• Sekundär laktosintolerans är en övergående reduktion av laktasaktiviteten på grund av exempelvis gastroenterit eller obehandlad celiaki.

Bakgrund och epidemiologi

Förekomst

• 75-100 procent av individer från länder runt ekvatorn är laktosintoleranta; 90 procent av den vuxna befolkningen i Afrika, Asien och Sydamerika saknar laktas.
• I Västeuropa är prevalensen 2-8 procent.
• I Finland anges en förekomst på 16 procent bland vuxna, medan den i övriga nordiska länder understiger 10 procent.
• I sydliga delar av Europa är prevalensen 30–80 procent.

Etiologi och patogenes

• Det finns en genetisk orsak till att skandinaver och nordeuropéer behåller laktasaktiviteten (laktaspersistens) i vuxen ålder.
• Hos spädbarn och småbarn upprätthålls laktasaktiviteten genom en oberoende reglering, och det är individuellt när under barndomen laktasaktiviteten avtar.
• När icke-spjälkad – hydrolyserad – laktos kommer ned i kolon, producerar bakteriell fermentering flyktiga kortkedjiga fettsyror, vätgas eller metan och koldioxid. Detta resulterar i de typiska symtomen: gasbildning och magsmärtor, diarré och uppsvälldhet.
• Laktasbrist hos vuxna är en recessiv, autosomal genetisk egenskap.

Anamnes

• Hos många är laktasbrist asymtomatisk.
• Laktosintolerans kan debutera i alla åldrar.
• Obehaget är ofta relaterat till intag av mjölk eller mjölkprodukter. Eftersom symtomen kan uppträda från 15 minuter till sex timmar efter intag av mjölk, kan laktosmalabsorption förbises som orsak.
• Diagnosen kan misstänkas om laktosfri kost leder till klinisk förbättring.
• Tröskeln för hur mycket mjölk/mjölkprodukter som kan intas varierar mellan olika personer.
• Vanligen tolererar dock laktosintoleranta en mindre mängd mjölk dagligen, till exempel som tillsats i mat.
• Primär laktosintolerans debuterar sällan före två till tre års ålder, och misstänks i praktiken alltför ofta hos de minsta barnen.

Diagnostik och undersökning

• I klinisk praktik räcker det hos majoriteten att pröva laktosreduktion och provokation:
  Mängden laktos i kosten minskas under två veckor genom att undvika mejeriprodukter (mjölk, fil, yoghurt och glass). Därefter återintroduceras dessa mejeriprodukter under två veckor. Symtomen ska försvinna under reduktionstiden och återkomma när man börjar med vanlig kost igen.

• Om utfallet av laktosreduktion och provokation är svårvärderat kan i sällsynta fall diagnosen bekräftas genom att påvisa att patienten är homozygot 13910 C/C (utfall osäkert för barn under tolv år).
• Laktosbelastning (där patienten får 25–50 g laktos per os, med efterföljande blodsockermätning) har låg sensitivitet och specificitet samt ger endast information om laktaskapacitet/laktosmalabsorbtion, men ingen information om laktosintolerans.

Differentialdiagnoser

• Celiaki
• Ulcerös kolit
• Crohns sjukdom
• IBS (Irritable Bowel Syndrome)
• Mjölkproteinallergi

Behandling

Egenbehandling

• Begränsat intag av mjölk.
• De flesta vuxna tål cirka 10 g mjölksocker per dag och tål syrade mjölkprodukter bättre än vanlig mjölk.
• Hårdost och smör innehåller lite eller ingen laktos.
• Laktosfri mjölk kan användas och rekommenderas särskilt när kalciumintaget är viktigt, som hos barn under 18 år samt hos äldre personer.
• Laktas i tablett- eller droppform finns att köpa receptfritt på apotek. Effekten är omdiskuterad, men tillförsel av laktas kan prövas i situationer där det är svårt att undvika intag av mjölkprodukter.
• Kalciumtillskott rekommenderas när intaget av kalcium är lägre än vad som rekommenderas av Livsmedelsverket.

ICD-10

E73.8 Annan laktosintolerans

E78.9 Laktosintolerans, ospecificerad