Fallbeskrivning: Alkoholberoende mamma Berit

Berit är 61 år, är ensamstående sedan länge och har en 21-årig son som fortfarande bor hemma. Hon försörjer sig någorlunda på halv sjukersättning men har ett bra liv.

Sedan hon slutade jobba för fem år sedan dricker hon mer. Hon träffar väninnor dagtid ett par gånger i veckan, och då dricker de alltid ett par glas vin. Efter träffarna dricker hon ytterligare ett par glas hemma, under det senaste året 2-4 glas nästan varje kväll när hon är ensam. Sommartid är hon isolerad i torpet i Jämtland, då dricker hon inget och tänker inte ens på alkohol.

Hon söker nu hjälp då hon märker att drickandet inte är bra för henne. Hon blir trött och har slutat motionera, vilket hon annars gjort regelbundet. Hon skäms för sig själv, över att inte ha kontroll och alltid tänka på alkohol. Hon skäms också inför sin son, som klagat på hennes drickande. Kartläggning med alkoholalmanacka visar tjugo standardglas per vecka, 3-5 glas per tillfälle. Fem av beroendekriterierna är uppfyllda. Ångestskala: måttlig ångest, depressionsskala: lätt depression. Leverprov normala, CDT förhöjt till 3,4. Blodtryck 142/85. I övrigt opåverkad somatiskt och psykiatriskt.

Bedömning: Berit har måttligt alkoholberoende, och det finns ett stort psykologiskt inslag i form av vanor och slentrian (som inte finns i torpet). I övrigt är hon en välfungerande person som vill ändra vanor, och eftersom problemen har funnits under en begränsad tid är prognosen god. Troligen lider hon sekundärt av lätt depression, trötthet, blodtrycksstegring (eller motionsbrist).

Vad bör göras? Hade du varit Berits läkare – vilka åtgärder hade du vidtagit? Kommentera direkt under artikeln.

Här nedan kan du läsa vilken åtgärd Sven Wåhlin, överläkare vid Beroendecentrum Stockholm, vidtog.

Åtgärd: Samtalet inleddes med frågan hur Berit skulle vilja dricka nu och på sikt. Hon ville faktiskt bryta helt och nu  vara nykter en längre period (det är hon ju på sommaren). Olika alternativ diskuterades och hon ville ta Antabus för att inte kunna dricka. Hon fick stöd under fyra veckor genom att hämta Antabus en gång i veckan. Därtill tog hon Antabus helt själv tre gånger per vecka. Efter denna period tog hon Antabus helt själv tre gånger per vecka, men kom på korta besök en gång per månad för att berätta hur det gick för henne och ta blodprover. Till sommaren, när hon åkte till torpet, slutade hon med Antabus.

Hur gick det?

Det gick utmärkt fram till slutet av nästa höst, då Berit började glida in i de gamla vanorna igen och åter sökte till vården. Hon fick nu genomgå en kurs i återfallsprevention och lära sig hantera sug, planera sitt drickande i fölrväg etc. Hon tog också upp problemen med vänninorna, som faktiskt kände igen sig med liknande besvär. Hon dricker nu sällan vin på träffarna och har ingen alkohol hemma.

Fallbeskrivningen är hämtad från Sven Wåhlins bok ”Alkohol – en fråga för oss i vården”.