”Smärta är en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse förenad med verklig eller hotande vävnadsskada, eller beskriven i termer av sådan skada”. Så definieras smärta av International Association for the Study of Pain (IASP), den internationella organisationen för klinik och forskning om smärta. Efter operation uppstår generellt postoperativ smärta, trots att nya tekniker med titthålskirurgi oftast minimerar skada i vävnaden.

– Den värsta postoprerativa smärtan är i allmänhet över efter cirka tre dagar men vissa operationer som har gett en större vävnadsskada ger mer långvarig smärta, säger Jan Persson, överläkare i anestesi och smärtlindring vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.

Långvarig postoperativ smärta

I synnerhet vid vissa typer av ingrepp kan patienterna utveckla långvariga smärtor, ibland i åratal. Denna så kallade persisterande postoperativa smärta utgör ett kliniskt problem. Men till skillnad från den och annan långvarig smärta är kunskapen om smärta i direkt anslutning till operationer god, menar Jan Persson. Trots det är inte den postoperativa smärtvården optimal.

– Den omedelbara postoperativa smärtan tror jag att det finns en stor beredskap att ta hand om. Vid den långvariga smärtan finns det däremot undersökningar som visar på att cirka hälften av dessa patienter inte får den hjälp de behöver. Många av de metoder som finns har inte blivit rutin och smärtmekanismerna är inte helt klarlagda, säger han och fortsätter:

– En specialgrupp är de patienter som har smärta innan de opereras. De kan bli illa behandlade och får ofta inte adekvat handläggning.

Smärtstillande för vävnadsskada

Även om smärtan ofta inte är farlig innebär den ett lidande. När det kommer till smärtstillande vid vävnadsskadesmärta talar Jan Persson om tre huvudgrupper av läkemedel.

– Grunden till smärtstillande vid vävnadsskada är, förutom lokalbedövningsmedel, paracetamol, COX-hämmare och morfinpreparat. Vid mer akuta smärttillstånd är dessa ofta tillfyllest, men inte alltid vid långvariga besvär. Operation- och smärtläkarna är förstås välutbildade inom smärta men den allmänna utbildningen skulle kunna förbättras.