Medicinsk översikt | Urologi

Mikroskopisk hematuri / mikrohematuri


Magnus Wagenius, Överläkare urologi, Helsingborgs sjukhus
Publicerad den: 2010-09-16
Författare: Magnus Wagenius, Överläkare urologi, Helsingborgs sjukhus

Annons

Definition

Med laboratorieanalys detekterbart blod i urinen.

Bakgrund och epidemiologi

Patienter utan synligt blod i urinen som vid kontroll av urinsticka har mikroskopiska blodmängder i urinen; så kallad mikroskopisk hematuri. Isolerad mikroskopisk hematuri är ett synnerligen ospecifikt symtom och förekommer vid en rad urologiska, kirurgiska och medicinska sjukdomar.

Annons
Annons

Prevalens
Prevalensen för mikroskopisk hematuri är hög hos vuxna. Prevalensen ökar med åldern för män men sannolikt ej för kvinnor. I stora screeningstudier varierar prevalensen för män från 2–7 procent och för kvinnor från 3–15 procent.

Incidens
Då mikroskopisk hematuri förkommer intermittent är incidensen svårvärderad. Det  föreligger stora skillnader i olika studier.

Etiologi och patogenes

Erytrocyter i urinen kan komma från påverkan av slemhinnans vävnader inom urinvägen eller genom glomerulärt läckage. Erytrocyter som läckt genom glomeruli är typiskt deformerade och kan användas i differentialdiagnostiken mellan ”medicinsk” och ”kirurgisk” orsak till blödningen, men är metodologiskt svårt och används därför sällan. Läckaget kan uppstå hela vägen från njuren till och med meatus urethra externa.

Annons
Annons

Orsaker till ett ökat antal erytrocyter i urinen kan vara hypertoni, urinvägsinfektion, antikoagulation, NSAID, reumatoid artrit (sekundär mild glomerulonefrit), glomerulonefrit (framför allt Ig-A), fysisk ansträngning.

Klinisk bild

Mikrohematuri kan vara helt utan symptom. Vid nedre urinvägssymptom (LUTS – Lower Urinary Tract Symptoms) testar man ofta urinen för blod. UVI, uretrit, prostatit och urinvägskonkrement är vanliga symptombilder.

Diagnostik

Mikrohematuri hittas oftast vid kontroller hos läkare eller distriktssköterska där provtagning på urinen inkluderas med ”stickor” eller vid urinsedimentundersökning. Normalt rekommenderas nykastad mittstråleurin.

Utredning av mikrohematuri ska styras av patientens symptom, enbart förekomst av mikrohematuri är ingen indikation för utredning. Symtombild (exempelvis trängningar) och andra faktorer (exempelvis ålder, rökning) bör utgöra beslutsunderlag.

Kontrollera om provet. Undersök patienten avseende hypertoni, BPH (hos män) och infektion och behandla dessa i förekommande fall. Efterhör eventuella riskfaktorer som kan påverka bedömningen (ålder över 40 år, exponering för benzen/aromatiskaaminer, tidigare urologisk sjukdom, irritativa vattenkastningsbesvär, återkommande UVI, strålbehandling i lilla bäckenet, överkonsumtion av analgetika). Diskutera med patienten.


Enligt Socialstyrelsens arbetsgrupp bör patienten informeras om det osäkra kunskapsläget vad gäller mikroskopisk hematuri. Beslutet om eventuell urologisk utredning baseras på den kliniska bedömningen och på patientens inställning härtill.
Patienter som utretts behöver ej utredas på nytt vid persisterande mikroskopisk hematuri.

Differentialdiagnoser

Anatomiska avvikelser/strikturer
Irritativa tillstånd i urinvägarna, till exempel cystit
Reflux
Porfyri
Sickelcellanemi
Trauma
Fysisk ansträngning
BPH
Infektioner i urinvägarna
Sten i urinvägarna
Tumör i urinvägarna
Mens hos kvinnor
Njursjukdomar inklusive IgA nefrit
Kärlsjukdomar eller missbildningar engagerande urinvägarna
Iatrogena orsaker, KAD, biopsier från prostata/njure
Listan kan göras längre!

Behandling

Är relaterad till orsaken bakom hematurin.

Prognos

Är relaterad till orsaken bakom hematurin.

Komplikationer

Är relaterat till orsaken bakom hematurin.

Övrigt

Screening avseende mikrohematuri hos patienter utan symtom rekommenderas inte i Sverige idag.

Förekomst av mikroskopisk hematuri är vanlig hos vuxna och ökar med åldern hos män. Med åldern ökar risken hos båda könen för urologisk sjukdom såsom cancer i urinvägarna. Prevalensen av urologiska tumörer vid mikrohematuri är cirka tre procent i genomsnitt. Vid screening och genomgång av de fall som har mikrohematuri hittar man 0–2,2 procent cancer. Man har i kontrollerade studier inte kunnat visa något säkert samband mellan mikrohematuri isolerat och maligna urologiska tumörer. Det finns för lite forskning på screening av riskgrupper så som äldre, rökare etc, för att man ska kunna utfärda rekommendationer.

Vidare information

State of the Art, 2002

EBM Guidelines best practice recommendations från AUA

Best Practice Policy Recommendations från American Urological Association, 2001

ICD-10

R31.9 - Icke specificerad hematuri

Referenser

Mikroskopisk hematuri hos vuxna. State of the Art 2002
Asymptomatic Microscopic Hematuria in Adults: Summery of the AUA Best Practice Policy Recommendations 

Damber J-E, Peeker R (RED.)
Urologi, 2006, Studentlitteratur

Wein, Kavoussi, Novick, Partin, Peters (EDS)
Campbell-Walsh Urology, ninth edition, vol 1-4, 2007, Saunders Company.

Mohr DN, Offord KP, Owen RA, Melton LJ. Asymptomatic microhematuria and urologic disease. A population-based study. JAMA 1986; 256: 224-229.

Carel RS, Silverberg DS, Kaminsky R, Aviram A. Routine urinanalysis (dipstick) findings in mass screening of healthy adults. Clin Chem 1987; 33/11: 2106-08.

Kommentarer

Du måste logga in för att kunna skriva kommentarer. Logga in.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons