Har din astmapatient en optimal inhalatortyp?

Dosaerosolen eller så kallade MDI (pressurised metered dose inhaler) är inhalatormodellen som används flitigast i Europa – däremot inte i Sverige. Den svenska astmavården föredrar pulverinhalatorer, så kallade dry powder inhaler (DPI). Ett fenomen som även ses i Norge, Danmark och Nederländerna.  
– Att svensk sjukvård väljer pulverinhalatorer bottnar främst i vanor och sed. Det har varit så sedan läkemedlet introducerades i slutet av 80-talet, säger Lars Ahlbeck som är specialistläkare i allmänmedicin och arbetar på allergicentrum vid Universitetssjukhuset i Linköping.

Han berättar att dagens farmaka mot astma är väldigt bra. Dessvärre är det många astmatiker som använder sin inhalator fel och därmed får en otillräcklig effekt av läkemedlet. Studier visar att compliance är mindre än 50 procent hos dem som förskrivs astmamedicin för första gången, vilket bottnar i felaktig inhalationsteknik samt att patienten inte tar sitt läkemedel som ordinerat.

– Ofrivillig underbehandling är ett av astmavårdens stora problem. Sjukvården måste bli bättre på att följa upp patientens medicinering och hur inhalatorn hanteras. Jag repeterar inhalationsteknik varje gång jag träffar mina patienter – och det behövs verkligen.

Viktigt med rätt astmainhalator

Lars Ahlbeck nämner att den utbredda underbehandlingen även kan bero på att patienten tilldelats en inhalatormodell som inte passar personen.

– Jag ser det väldigt ofta, tyvärr. Just valet av inhalatortyp är av stor betydelse. Att astmapatienten trivs med sin inhalator och kan hantera den korrekt är a och o för en effektiv behandling.

En underbehandlad astma kan leda till livshotande situationer. Dessutom ökar risken för långvariga infektioner i lungorna samt ökad trötthetskänsla. På lång sikt kan en obehandlad astma orsaka en luftvägs-remodellering vilket ger försämrad lungfunktion. Risken finns även att läkaren höjer dosen eller förskriver starkare läkemedel, när patienten egentligen behöver återkoppling på sin inhalationsteknik.

– Det är väldigt vanligt att läkaren skriver ut långverkande beta-2-stimulerare om patienten inte svarar på låga doser kortison. Men att medicinera i onödan är indirekt att skada patienten. Långverkande beta-2-stimulerare kan dessutom ge flera bieffekter som muskelkramper, hjärtklappning och sömnstörningar.

Samma verkningsmekanism

Pulverinhalatorer och dosaerosoler kräver olika tekniker för att läkemedlet ska deponeras till lungträdet. Inhalationssprayen drivs av gas och den aktiva substansen återfinns i tryckbehållarens vätska. En fördel med modellen är att tekniken i princip är densamma för samtliga sprayer, trots olika typer av läkemedel.

– Det är viktigt att aerosmolnet avfyras i början av inandningen för bästa effekt, men det har visat sig vara svårt för många. Just koordineringen ses därför som den stora nackdelen med sprayer. Men genom att använda en spacer eller mellanstycke mellan mun och inhalator elimineras problemet, säger Lars Ahlbeck.

En pulverinhalator innehåller däremot inte drivgas, utan läkemedlet är blandat med en bärarsubstans som exempelvis laktos. Här är det kraften i inhalationsflödet som styr deponeringen till lungträdet. Inhalatormodellen ses ofta som ett förstahandsval eftersom den är effektiv och relativt enkla att använda.

– Pulverinhalatorer kräver dock ett ganska kraftigt inandningsflöde vilket kan vara svårt för yngre barn, personer med handikapp eller äldre patienter med en svår lungsjukdom.

Verkningsmekanismen är dock densamma för både pulver och dosaerosol, om inhalatorerna är laddade med samma aktiva substans. 

– Skillnaden är hur långt ut i lungträdet som läkemedlen når. Med pulverinhalatorer deponeras farmaka främst i centrala luftvägar, medan moderna sprayer kan nå till luftblåsorna. Men även pulver kan nå perifera delar av lungträdet om inhalatorn används korrekt.

Sju miljarder kronor

Idag är närmare en miljon svenskar drabbad av astma, och sjukdomen kostar svenska samhället över sju miljarder kronor årligen. För att minska kostnaden måste sjukvården få bukt på den utbredda underbehandlingen. Ett viktigt steg är att se astmabehandlingen som ett större koncept, betonar Lars Ahlbeck. Det handlar inte enbart om läkemedlet, utan också om att hitta en välfungerande inhalatormodell som tar hänsyn till patientens förmåga att inhalera.

– Målet är att astmapatienten ska vara symtomfri och inte känna sig begränsad i dagliga aktiviteter. Något som går att uppnå med korrekt antiinflammatorisk behandling

Hur ofta repeterar du inhalationsteknik med dina patienter? Kommentera gärna direkt under artikeln.