D-vitaminbrist

Basfakta

Definition

• Uttalad D-vitaminbrist:
• Plasma- eller serumnivå av 25-hydroxyvitamin D som är <12 nmol/L
• D-vitaminbrist:¹
  • Plasma- eller serumnivå av 25-hydroxyvitamin D som är <25 nmol/L
• D-vitamininsufficiens:¹
  • Plasma- eller serumnivå av 25-hydroxyvitamin D som är 25–50 nmol/L
• Det finns ingen konsensus om optimal nivå av plasma- eller serumnivå av 25-hydroxyvitamin D, men 50–75 nmol/L anses av många internationella expertgrupper vara tillräckligt.²

Förekomst

• Västländer:
  • D-vitaminbrist var mycket utbrett i västvärlden i början av 1900-talet, men förekomsten har senare avtagit
  • Förekomsten är sannolikt högre hos personer med mörk hud:
    • I en patientgrupp i Oslo, med ospecifika muskel-skelettsmärtor, huvudvärk eller uttalad trötthet hade 83 % av personer från Mellanöstern, Afrika och södra Asien 25-hydroxyvitamin D nivåer i blodet på <50 nmol/L. Motsvarande för etniska norrmän var 33 %³
    • I en svensk studie på gravida i tredje trimestern fann man 25-hydroxyvitamin D nivåer i blodet på <50 nmol/L hos 65 %, under vinterhalvåret hos 85 %
• Utvecklingsländer:
  • I de flesta utvecklingsländer är D-vitaminbrist sällsynt, sannolikt på grund av hög exponering för solljus:
    • Ett undantag är kvinnor som sällan lämnar hemmet av religiösa eller kulturella skäl eller som måste täcka sig när de är utomhus
    • Eftersom dessa kvinnor har låga nivåer av D-vitamin löper deras barn ökad risk för att utveckla rakit
  • För tidigt födda barn:
    • Löper ökad risk för att utveckla rakit
• Enligt en översiktsartikel beräknas en miljard människor i världen lida av D-vitaminbrist eller låga D-vitaminvärden:⁴
  • Detta gäller särskilt äldre personer, både kvinnor och män^5-7

Normal fysiologi

• D-vitamin bildas i huden vid UVB-strålning och absorberas dessutom i tarmen från livsmedel eller kosttillskott, som innehåller D-vitamin.⁴
• D-vitamin är ett hormon med en komplex uppsättning funktioner.
• Huvudfunktionen för D-vitamin är att öka absorptionen av kalcium från tarmen.
• D-vitamin tycks dock även ha andra systemiska effekter eftersom 1,25(OH)₂D-receptorer också finns i annan vävnad såsom paratyreoidea, ben, njurar, hud, hjärna, hypofys, aktiverade lymfocyter och i olika tumörer.

Etiologi och patogenes

• Brist på D-vitamin:
  • Låg solexponering och bristfälligt näringsintag
  • Bristande endogen syntes
• Omsättning i kroppen:
  • D-vitamin från huden och kosten metaboliseras i levern till 25-hydroxyvitamin D (kalcidiol) som metaboliseras till sin aktiva form 1,25-dihydroxyvitamin D (kalcitriol). Njurarnas produktion av 1,25-dihydroxyvitamin D regleras noggrant av nivån av paratyreoideahormon (PTH) i plasma samt nivån av kalcium och fosfor i serum⁴
  • D-vitaminer deponeras i fettvävnaden. Eftersom leverns syntesförmåga är mycket stor antas det att plasmanivån av 25-hydroxyvitamin D avspeglar individens samlade D-vitaminstatus⁸
  • Mätning av plasmanivån av 1,25-dihydroxyvitamin är inte lämplig för bedömning av D-vitaminstatus, eftersom metaboliten står under aktiv hormonell reglering och även kan vara kompensatoriskt förhöjd vid lättare grader av osteomalaci
• Osteomalaci och rakit:
  • Minskat innehåll av kalciumsalter i skelettet leder till osteomalaci (mjukt ben)⁸
  • Osteomalaci kan förekomma framför allt hos vuxna som lider brist på kalcium, fosfat eller D-vitamin
• D-vitaminbrist leder till minskat upptag av kalcium från tarmen:
  • Detta leder till sekundär hyperparatyroidism med ökad benomsättning, benförlust, nedsatt muskelstyrka och ökad risk för osteoporos med lågenergifrakturer^8-9

D-vitaminkällor

• Människor får i sig D-vitamin genom solexponering, kost och kosttillskott.^10-11
• Solexponering:
  • Solens bidrag till D-vitaminsyntesen hänger ihop med breddgrad, årstid, exponering för direkt solljus och hudpigmentering
  • UVB-strålar med en våglängd på 290–315 nm medför ombildning (fotolys) av 7-dihydrokolesterol i huden till prekolekalciferol (previtamin D₃), som därefter omvandlas till kolekalciferol (vitamin D₃)
  • Eftersom överskott av previtamin D₃ eller vitamin D₃ förstörs av solljuset kan betydande solexponering inte förorsaka D-vitaminintoxikation
  • Hudtypen spelar en väsentlig roll för solexponeringen. Hudpigmentet (melanin) förhindrar – i likhet med kläder och solkräm – UV-fotonerna från att ombilda 7-dehydrokolesterol till previtamin D₃¹²
  • Solexponering under sommarperioden kan tillföra kroppen stora mängder D-vitamin på mycket kort tid och i betydligt större mängd än vad som tillförs genom kosten eller intag av multivitaminer
  • Att sola i solarium rekommenderas inte som källa till D-vitamin:¹³
    • Även om solarium kan ge produktion av D-vitamin, är den ökade risken för hudcancer mycket högre och bättre dokumenterad än eventuella hälsovinster av ökad D-vitaminnivå¹⁴
    • Smalspektrum-UVB ger mindre erytem och mindre risk för skada på huden
  • Mängden solljus i Skandinavien är dock ofta för liten för att ge en tillräckligt hög koncentration av 25-hydroxyvitamin D under oktober till april.
• Kost:
  • Daglig rekommenderat intag av D-vitamin genom kosten 10 µg för vuxna
  • Förutom fet fisk är det få livsmedel som innehåller naturligt eller tillsatt D-vitamin.
  • D-vitaminberikning i livsmedel:¹⁵
    • Konsumtionsmjölk, fil yoghurt och laktosfria produkter med <3 % fett berikas med 10 µg/L
    • Havre-, soja- och risdrycker berikas med 10 µg/L
    • Margarin och matfettsblandningar (både fasta och flytande) berikas med 20 µg/L/100 g
  • D-vitamininnehåll per 100 g i några vanliga livsmedel:
    • Lax 12,5 µg
    • Torsk 1,0 µg
    • Fiskpinnar 1,3 µg
    • Tonfisk i vatten på burk 5,8 µg
    • Sill 12,0 µg
    • Räkor 0,5 µg
    • Kyckling 0,4
    • Nötkött 0,98 µg
    • Griskött 0,7 µg
    • Mjölk/fil 3 % 0,02 µg
    • Lättmjölk/lättfil 1,0 µg
    • Mellanmjölk/mellanfil 1,0 µg
    • Laktosfria produkter <3 % fett 1,0 µg
    • Havredryck, sojadryck, risdryck 1,0 µg
    • Rapsolja/matolja, berikad 20 µg
    • Flytande margarin 20 µg
    • Margarin 80 % 20 µg
    • Smör 0,03 µg
    • Hårdost 1,5 µg
    • Ägg 1,3 µg
• Kosttillskott:
  • Både vitamin D₂ och vitamin D₃ finns i olika kosttillskott
  • Studier tyder på att vitamin D₃ (animaliskt) ökar D-vitaminnivåerna mer effektivt än vitamin D₂ (vegetabiliskt)¹⁶
  • D-vitamin är fettlösligt, man behöver därför få i sig lite fett samtidigt för att kroppen ska kunna ta upp vitaminet (läkemedel med kolekalciferol innehåller tillsatta fettsyror)

Kalcium, fosfor och benmetabolism

• Utan D-vitamin absorberas endast 10–15 % av kalcium och omkring 60 % av fosfor i kosten.¹⁰
• Interaktionen mellan 1,25-dihydroxyvitamin D och vitamin D-receptorer ökar upptaget av intestinalt kalcium till 30–40 % och upptaget av fosfor till 80 %.¹⁷
• Paratyreoideahormon (PTH) ökar reabsorptionen av kalcium i njurarna och stimulerar njurarna till att producera 1,25-dihydroxyvitamin D. Paratyreoideahormon aktiverar också osteoblaster som stimulerar ombildningen av preosteoklaster till mogna osteoklaster, som i sin tur löser upp den mineraliserade kollagenmatrixen i benet. Vid sjuklig överproduktion av PTH under längre tid kan detta leda till osteopeni och osteoporos samt ökad risk för frakturer.¹⁸
• Brist på kalcium och D-vitamin under fostertiden och barndomen kan förhindra maximal inlagring av kalcium i skelettet. Allt eftersom D-vitaminbristen fortskrider blir paratyreoideakörtlarna onormalt stimulerade, något som leder till sekundär hyperparatyreoidism⁶

Klinisk betydelse av D-vitamininsufficiens

• D-vitamininsufficiens anses vara ett risktillstånd för sekundär hyperparatyreoidism, förlust av benmineral och osteoporotiska frakturer:
  • En svensk studie visade ökad risk för frakturer när 25-hydroxyvitamin D-nivån var <40 nmol/L¹⁹
  • En studie från Australien fann att ändrad benmetabolism visar sig först vid värden <30 nmol/L²⁰
• Det är osäkert i vilken grad D-vitamininsufficiens påverkar andra funktioner som immunmodulerande och antineoplastiska effekter.^21-22
• Serumnivån av D-vitamin är relaterad till indikatorer för god fysisk form hos kvinnor.²³
• För närvarande finns det få skäl för förskrivning av D-vitamin för att förebygga fallolyckor hos äldre.²⁴
• Tillskott av D-vitamin utan tillskott av kalcium har inte visats minska risken för frakturer.²⁵

Extraskeletala effekter av D-vitaminbrist

• Symtomatisk hypokalcemi med kramper:
  • Kan förekomma hos spädbarn under sex månader till mödrar som har obehandlad, ofta subklinisk, osteomalaci
• Myopati:
  • Proximal myopati hos barn och ungdomar
  • Kan också ge kardiomyopati med hjärtsvikt
  • Kan medföra nedsatt muskelstyrka och ökad fallrisk hos äldre²⁶
• Andra rubbningar:
  • Rakit hos barn till mödrar med D-vitaminbrist
  • D-vitaminbrist är epidemiologiskt associerad med ökad risk för cancersjukdomar:²⁷
    • Beläggen för en förebyggande effekt mot cancer är för bristfälliga för att några säkra slutsatser ska kunna dras²¹
    • Tillskott av vitamin D (2000 IE dagligen) hade ingen effekt på förekomst av cancer efter 4 års uppföljning bland äldre kvinnor utan D-vitaminbrist²⁸
    • Högdos vitamin D (100.000 IE intramuskulärt en gång/månad) hade ingen effekt på förekomst av cancer efter 5 års uppföljning²⁹
  • En systematisk översikt visade att D-vitamin som togs dagligen eller en gång/vecka något minskade risken för luftvägsinfektioner. Effekten var störst bland personer med 25-hydroxyvitamin D nivåer på <25 nmol/L³⁰

Predisponerande faktorer

• Mörkhyade personer som vistas i nordliga länder.
• Täckande klädsel.
• Daglig användning av solkräm med med solfaktor 50+.³¹
• Undernäring.³²
• Övervikt och fetma (inlagring av D-vitamin i fettvävnad).³³
• För tidigt födda barn:
  • På grund av otillräcklig tillförsel av kalcium och fosfat

ICD-10

• E55 D-vitaminbrist
  • E55.0 Aktiv rakit
  • E55.9 D-vitaminbrist, ospecificerad

ICD-10 Primärvård

• E63-P Näringsbristtillstånd

Diagnos

Diagnoskriterier

• D-vitaminbrist definieras som P/S-25-hydroxyvitamin D på <25 nmol/L
• D-vitamininsufficiens definieras som en nivå av P/S-25-hydroxyvitamin D på 25–50 nmol/L.
• Allvarlig D-vitaminbrist kännetecknas av typiska symtom som proximal myopati med gångsvårigheter, rakit och osteomalaci.
• Misstanken om diagnosen kan stärkas av biokemiska fynd som hypokalcemi, hypofosfatemi, förhöjd alkalisk fosfatas (P/S-ALP) och eventuellt förhöjt paratyreoideahormon (P-PTH) i plasma, eventuellt genom röntgenundersökningar eller benbiopsi. Hypokalcemi och hypofosfatemi uppkommer sällan innan D-vitaminbristen är mycket uttalad.

Differentialdiagnoser

• Trötthet och muskelsmärtor av andra orsaker.

Anamnes

• Symtom uppträder ofta efter lång tids D-vitaminbrist.
• Diffusa smärttillstånd.
• Proximal myopati:
  • Visar sig som trötthet och minskad kraft:
    • Till exempel att en person måste ta stöd med händerna för att kunna resa sig från en stol
    • Problem med att gå i trappor
    • Bredbent och vaggande gång
• Smärtor i skelettet är mer sällsynt:
  • Börjar i regel över ländryggen för att senare sprida sig till bäcken, höfter, lår, rygg och bröstkorg
• Symtomen åtföljs eller kompliceras ibland av nedstämdhet.

Riskgrupper

• Nyfödda som endast får bröstmjölk och som inte får tillskott med D-vitamin.
• Barn och vuxna med mörk hud.
• Personer med malabsorption:
  • Celiaki, cystisk fibros, kort tarm-syndrom, Crohns sjukdom, Whipples sjukdom
• Patienter som genomgått gastric bypass
• Personer med undernäring.³²
• Personer med övervikt och fetma.³³
• Personer med minimal solexponering.
• Personer som tar vissa läkemedel såsom glukokortikoider, antiepileptika, antiretrovirala medel, rifampicin, kolestyramin.

Kliniska fynd

• Barn:
  • Rakit ger tillväxthämning, bensmärtor och bendeformiteter
• Vuxna:
  • Det kan förekomma lokaliserad eller generell ömhet över ben och muskler vid palpation³⁴
  • Muskelsvaget.
  • Gångsvårigheter kan finnas.

Kompletterande undersökningar inom primärvården

• Diagnosen ställs genom mätning av P/S-25-OH-D-vitamin.
• D-vitaminbrist:
  • <25 nmol/L
• Uttalad D-vitaminbrist:
  • Värden under <12 nmol/L

Risk för mätfel

• Det förekommer stora årstidsvariationer för P/S-25-OH-D-vitamin:
  • I Danmark exempelvis ses hos normala blodgivare ett lägsta referensvärde på 10 nmol/L på vintern och cirka 40 nmol/L på sommaren. (Observera att referensvärden enbart speglar hur det ser ut i populationen, inte att det är ett acceptabelt värde – jämför med blodfetter)
• De normala referensvärdena är beroende av klimat, solexponering, klädsel, kost,  vitamintillskott, ålder och BMI.^8,35

Andra undersökningar

• Biokemiska fynd speglar orsaker och effekter av D-vitaminbrist
• S/P-Calcium:
  • Konstateras obehandlat som regel i nedre normalområdet (referens 2,15–2,50 mmol/L) eftersom ökad utsöndring av paratyreoidhormon ger kalciumökning bland annat genom ökad mobilisering från benstommen
  • Ibland är denna mekanism otillräcklig och kalciumnivån faller
• P/S-Fosfat:
  • Är till en början normalt:
    • Normalvärdena varierar med åldern: högre under nyföddhetsperioden: 1,6–3,0 mmol/L, lägre under ungdomstiden: 0,9–1,5 mmol/L. Vuxna 0,7–1,6 mmol/L (lite olika beroende på kön och ålder)
• Paratyreoideahormon, P-PTH:
  • Normalvärdena varierar med ålder och metod: omkring 1–6 pmol/L (10–65 ng/L)
  • Har ett omvänt samband med D-vitaminnivån (25-hydroxyvitamin D) vid låga D-vitaminnivåer⁷
• Alkalisk fosfatas, P/S-ALP:
  • Högre än normalt vid uttalad D-vitaminbrist

Andra undersökningar

• Krävs vanligtvis inte

När remittera?

• Tillståndet kan vanligtvis behandlas av allmänläkare.

Behandling

Behandlingsmål

• Korrigering av vitamin- och mineralbrist.
• Normalisering av muskelstyrka.

Behandlingen i korthet

• Solljus:
  • Är den optimala D-vitaminkällan
  • För att bilda D-vitamin motsvarande 5–10 µg per dag räcker det i juni och juli att vara ute barärmad 15 minuter 2–3 gånger/vecka
• Kost:
  • Kosten är en viktig källa till D-vitamin bara när exponeringen för solljus inte räcker
  • Fet fisk och D-vitaminberikade livsmedel är centrala D-vitaminkällor
• Läkemedel:
  • D-vitamin och eventuellt kalcium

Egenbehandling

• Adekvat solexponering och god kosthållning.
• Se D-vitaminkällor och Förebyggande åtgärder.

Läkemedelsbehandling

• 25-hydroxyvitamin D <50 nmol/L:
  • Behandlingsindikationer är:¹
    • D-vitaminbrist (P/S-25-hydroxyvitamin <25 nmol/L) 
    • D-vitamininsufficiens (P/S-25-hydroxyvitamin 25–50 nmol/L) vid muskuloskeletala symtom och vid lågt P/S-Ca samtidigt med förhöjda nivåer av P-PTH och/eller P/S-ALP
  • På apoteket kan D-vitaminprodukter i lämpliga doser köpas receptfritt:
    • D-vitamin 20 µg/dag (800 IE/dag) peroralt räcker i de flesta fall
  • Om hög dos krävs rekommenderas kolekalciferol 667 IE/droppe eller tablett 400 IE, dessa båda preparat kan skrivas ut på recept
  • Beräkning av behandlingsdos med kolekalciferol:¹
    • Vid D-vitaminbrist kan behandling ges enligt formeln: målnivå (nmol/L) – uppmätt nivå (nmol/L) = behandlingsdos (i μg); t ex 50 (målnivå) – 15 (uppmätt nivå) = 35 (1 400 IE) μg/dag (behandlingsdos)
  • Vid samtidig frakturförbyggande behandling bör 500–1000 mg kalcium och 800 IE kolekalciferol ges vid samtidig osteoporosbehandling med benspecifika läkemedel:
    • Vitamin D i kombination med kalcium minskar risken för frakturer hos framför allt sköra äldre med otillräckliga D-vitaminnivåer och lågt kalciumintag, vitamin D utan tillägg av kalcium har ingen visad frakturförebyggande effekt³⁶
  • Kalciumtillskott i början av behandlingen, och fortsatt kalcium till personer med lågt intag av mjölkprodukter:
    • Det totala intaget av kalcium bör vara 1 000 mg hos vuxna, 1 200 mg hos män >70 år och kvinnor >50 år
    • Kalciuminnehåll per 100 g i några kalciumrika livsmedel:
      • Mjölk, yoghurt, fil cirka 120 mg
      • Hårdost 800 mg
      • Dill 343 mg
      • Grönkål 136 mg
      • Kikärter, kokta 49 mg
      • Nässlor 490 mg
      • Persiljeblad 340 mg
      • Spenat 93 mg
      • Hasselnötter 188 mg
      • Jordnötter 86 mg
      • Sesamfrön, med skal 980 mg
      • Sesamfrön, utan skal 131 mg
      • Sötmandel 265 mg
      • Musslor 71 mg
      • Regnbåge/regnbågslax 69 mg
      • Räkor 115 mg
• 25-hydroxyvitamin D <25 nmol/L (D-vitaminbrist):
  • 60–100 µg (2 400–4 000 IE) kolekalciferol dagligen i 3–6 månader eller
  • 420–700 µg (16 800–28 000 IE) kolekalciferol en gång per vecka i 3–6 månader
  • Vid malabsorption, osteomalaci eller fetma kan det behövas mycket högre doser, upp till 10 000 IE dagligen
• 25-hydroxyvitamin D 25–50 nmol/L (D-vitamininsufficiens):
  • 20–60 µg (800–2 400 IE) kolekalciferol dagligen eller
  • 140–420 µg (5 600–11 200 IE) kolekalciferol en gång per vecka 
• I mycket speciella fall:
  • Kan det vara aktuellt att inleda med intramuskulär injektion av D-vitamin 100 000 IE, 3–6 gånger med 1–8 veckors intervall beroende på allvarlighetsgrad. Samtidigt påbörjas peroral behandling med D-vitamin 20 μg dagligen (800 IE/dag) samt kalciumkarbonat³⁷
• En årlig engångsdos kolekalciferol rekommenderas inte:
  • En RCT som undersökte effekten av en årlig engångsdos kolekalciferol (500 000 IE) påvisade ökad risk för fall och frakturer bland äldre
• Det är osäkert om D-vitaminbehandling är indicerad för att förebygga muskuloskeletal sjukdom om inte osteomalaci/rakit, hypokalcemi eller stegrat PTH föreligger: ³⁸
  • En systematisk review (2018) drog slutsatsen att tillskott av D-vitamin hos patienter med eller utan D-vitaminbrist inte förebygger frakturer och fall eller har positiv effekt på bentätheten

Kontroll

• Vid symtomatisk D-vitaminbrist/insufficiens bör serumkoncentrationen mätas efter 1 månad för att kontrollera att vitaminet absorberas.
• Vid asymtomatisk D-vitaminbrist/insufficiens rekommenderas kontroll efter 3 månader och därefter med 6 till 12 månaders intervall.
• Ökad tillgänglighet och konsumtion av D-vitamin medför en ökad risk för felanvänding och överdoseringar.:
  • Förgiftingar med 25-OH-D-vitamin har ökat både i USA och i Sverige. Läs mer om D-vitaminförgiftning i Information från Läkemedelsverket, s 6
• Kalciumnivåer bör mätas varje vecka om höga doser D-vitamin ges:
  • Patienten bör göras uppmärksam på symtom vid hyperkalcemi och instrueras om att ta kontakt med läkare för kontroll av S/P-calcium om sådana symtom uppkommer.

Intramuskulär behandling

• Intramuskulär injektion av D-vitamin används i vissa länder och har visat effekt i flera mindre studier.^39-42
• Biverkningspotentialen för denna typ av behandling är än så länge något oklar, men hyperkalcemi har observerats i studierna.
• Intramuskulär injektion kan minska problemen med compliance, men tills vidare saknas tillräcklig dokumentation för att behandlingen ska kunna rekommenderas som förstahandsval.
• Det finns inga D-vitaminpreparat för intramuskulär injektion registrerade i Sverige, men de går att förskriva som licenspreparat.

Barn med D-vitaminbrist och risk för rakit⁴

• Bör behandlas aggressivt för att undvika rakit.
• En behandlingsmodell är kolekalciferol (vitamin D₃) 1 000 IE/dag, alernativt 3 000 IE vitamin D₂ per dag).
• Eventuellt kan kontollmätning av 25-hydroxyvitamin D göras oftare än normalt om man misstänker dålig compliance, se Kontroll ovan.

Vegetabiliskt D-vitamin (D₂)

• Eftersom vitamin D₂ (vegetabiliskt) bara är omkring 30 % så effektiv som vitamin D₃ (animaliskt) behövs upp till tre gånger så höga doser av vitamin D₂ för att upprätthålla tillräcklig nivå:
  • D₂ ges i första hand till veganer/vegetarianer

Graviditet

• Graviditet medför ett ökat behov av D-vitamin:
  • I en del länder rekommenderas gravida dagligt tillskott av D-vitamin. Kunskapen om behovet av extra D-vitamin under graviditeten är dock otillräckligt^43-44
  • Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) konkluderar att upp till 4 000 IE/dag inte är skadligt⁴⁵
• D-vitaminbrist hos modern kan medföra rakit hos barnet.
• I Sverige rekommenderas D-vitamin tillskott till gravida som inte äter fisk och/eller D-vitaminberikade livsmedel eller som har mycket begränsad solexponering:
  • Samma dos D-vitamintillskott rekommenderas till gravida som till övriga barn och vuxna, se nedan under Förebyggande åtgärder

Förebyggande åtgärder

• Se D-vitaminkällor ovan.
• Följande riskgrupper rekommenderas D-vitamintillskott av Livsmedelsverket:¹⁵
  • Alla barn <2 år (10 µg/dag)
  • Barn och vuxna som inte äter fisk och/eller D-vitaminberikade produkter (10 µg/dag):
    • Särskilt viktigt under vinterhalvåret, uppehåll kan göras maj–augusti, men det går bra att ta tillskott hela året
  • Barn och vuxna med mycket begränsad solexponering (10 µg/dag om man äter fisk och D-vitaminberikade produkter, annars 20 µg/dag):
    • För att bilda D-vitamin motsvarande 5–10 µg per dag räcker det i juni och juli att vara ute barärmad 15 minuter 2–3 gånger/vecka.
  • Personer som är äldre än 75 år (20 µg/dag)
• En metaanalys (2014) konkluderar att det saknas vetenskapligt stöd för att tillskott av D-vitamin med eller utan kalcium ger kliniskt relevant minskning av risk att insjukna i hjärtinfarkt, stroke eller cancer eller att få benbrott^46-47
• Det finns inte tillräcklig evidens för att rekommendera eller avråda från screening av asymtomatiska personer.⁴⁸

Förlopp, komplikationer och prognos

Förlopp

• Tillståndet utvecklas över lång tid.
• Eftersom symtomen är så allmänna är det lätt att förbise diagnosen.

Komplikationer

• Se Extraskeletala effekter av D-vitaminbrist ovan

Prognos

• Prognosen är god vid tidig behandling.
• Behandling med D-vitamin har en snabb och god effekt hos yngre.
• Hos äldre, som ofta har haft D-vitaminbrist i många år, är effekten mindre och i många fall uppstår ett kroniskt, behandlingsresistent smärttillstånd.
• Muskelsvaghet och balans tycks kunna förbättras hos äldre med D-vitaminbrist som får behandling:
  • En RCT påvisade ökad muskelstyrka vid behandling med D-vitamin bland patienter med låg nivå av 25-hydroxyvitamin D och nedsatt muskelstyrka.⁴⁹
  • En metaanalys (2011) visade att 800–1 000 IE D-vitamin till äldre kvinnor medförde förbättrad balans.⁵⁰

Uppföljning

• P/S-25-hydroxyvitamin D bör kontrolleras regelbundet.

Patientinformation

Vad du bör informera patienten om

• Behovet av livslång förebyggande behandling om personen löper risk för D-vitaminbrist.
• Särskilt personer med mörk hy, personer med begränsad solexponering och personer som får för lite D-vitamin i kosten bör vara uppmärksamma på symtom.

Skriftlig patientinformation

• D-vitaminbrist