Fabrys sjukdom

Bakgrund och epidemiologi

Två hudläkare, J. Fabry i Tyskland och W. Anderson i England, beskrev oberoende av varandra sjukdomen 1898.

Prevalens: 1:17 000-1:117 000 invånare. Med andra ord en ovanlig sjukdom.

Etiologi och patogenes

Sjukdomen beror på mutation i genen GLA (belägen i kromosom X) som kodar för enzymet alfa-galaktosidas A. Alfa-galaktosidas A är en av lysosomernas enzymer, som bryter ner olika ämnen som därefter kan vara tillgängliga för produktion av nya ämnen.

Ansamlingen av dom så kallade glykosfingolipider (framför allt globotriaocylceramid, Gb3), som skulle brytas ner av alfa-galaktosidas A, skadar bland annat blodkärlen, hjärtat, njurarna och nervsystemet.

Ärftlighet

Fabrys sjukdom är en X-kromosombunden recessivt ärftlig sjukdom, vilket innebär att alla män med en muterad gen utvecklar sjukdomen. Kvinnor med en muterad gen kan också utveckla sjukdomen och bli i värsta fall lika sjuka som män. Denna variation hos kvinnor beror på den slumpmässiga inaktiveringen av den ena X-kromosomen under det tidiga embryostadiet.

Klinik

Sjukdomens manifestationer är associerade med enzymets kvarvarande funktion. Det är därför män (i jämförelse med kvinnor) ofta utvecklar de olika manifestationerna tidigare i livet samt får en mer typisk sjukdomsbild.

Sjukdomens första manifestationer brukar komma i barnåren i form av:

• neuropatiska smärtor i händer och fötter (akroparestesier), 
• minskad svettningsförmåga (hypohidros), 
• hudförändringar (angiokeratom, telangiektasier) och 
• ögonförändringar i hornhinna (cornea verticillata).

Akroparestesierna, som kan utlösas av bland annat feber, fysisk eller psykisk belastning, försvinner med tiden.

Fabry sjukdomens sena komplikationer som uppträder i vuxen ålder är:

• kryptogen stroke, 
• hypertrof kardiomyopati (av vänster kammare), klaffel, hjärtinfarkt, hjärtsvikt och arytmi, 
• kronisk njursvikt och njurcystor,
• dyspné, obstruktivitet och kronisk bronkit, 
• diarré, förstoppning och buksmärtor och 
• Raynauds fenomen.

Diagnostik och undersökning

Misstanke om sjukdomen uppstår på grund av manifestationerna ovan och/eller att en släktning har sjukdomen. Att upptäcka och diagnostisera Fabrys sjukdom hos en individ, utan känd sjukdom i familjen, kräver stor uppmärksamhet av läkare inom flera olika specialiteter (såsom neurolog, dermatolog, oftalmolog, kardiolog, nefrolog, reumatolog).

Diagnostiska verktyg:

• Cornea verticillata anses patognomont för Fabrys sjukdom och vid misstänkt sjukdom bör personen remitteras till oftalmolog.
• Hos män bekräftas diagnosen genom låg aktivitet av enzymet alfa-galaktosidas A i leukocyter. Denna metod kan dock inte utesluta sjukdomen hos kvinnor med medellåg enzymaktivitet.
• DNA-diagnostik i en av familjens medlemmar: GLA-gen i kromosom X.
• Hud- eller njurbiopsi i enstaka fall.

Differentialdiagnoser