Debatt: Satsa på individanpassad vård för sköldkörtelsjuka

Hypotyreos - underfunktion i sköldkörteln

Hypotyreos uppstår när sköldkörteln inte producerar tillräckliga mängder av ämnesomsättningshormoner (som heter tyroxin (T4) och trijodthyronin (T3).

Typiska symtom på hypotyreos är:

• trötthet
• frusenhet
• viktökning
• förstoppning
• torr hud
• hes och djup röst
• tunnare hår
• mensrubbningar
• infertilitet
• nedstämdhet
• minnessvårigheter

Hypotyreos kan förekomma i alla åldrar men är vanligast hos kvinnor i 40-70 års ålder.

Symtomen kommer oftast gradvis under lång tid. Symtomen är ganska ospecifika och kan , speciellt hos äldre, lätt förväxlas med vanliga åldersberoende besvär.

LÄS MER: Hypotyreos

"Regeringens senaste satsning har misslyckats"

Kerstin Brismar, professor vid Karolinska institutet och Emese Gerentsér, vice ordförande för Sköldkörtelförbundet menar att regeringens senaste satsning på patientcentrerad vård för kroniskt sjuka har misslyckats och att den nya regeringen måste satsa på forskning och individanpassad vård.

De skriver att tio procent (46 000 personer) av de som behandlas för hypotyreos får någon typ av ersättning för nedsatt arbetsförmåga, ersättningar som kan röra sig om sju miljarder kronor årligen.

De menar också att man inom primärvården anser att sjukdomen är enkel att behandla.
“...där ett blodprov i stor utsträckning styr diagnos och behandling och mindre hänsyn tas till individens unika symtombild.”

98 procent behandlas med standardmedicin

Nästan alla (98 procent) med hypotyreos behandlas med en standardmedicin. Denna medicin hjälper fyra av fem patienter. Men en femtedel (92 000 patienter) mår, trots behandlingen, fortfarande dåligt, skriver debattörerna och hänvisar till en Sifo-undersökningen som gjorts på uppdrag av Sköldkörtelförbundet.

Ingen forskning på behandling av hypotyreos sedan 50-talet

Trots detta är det endast två procent som fått testa en annan behandling. Det beror på att det saknas uppdaterade behandlingsriktlinjer och kunskap menar Kerstin Brismar och Emese Gerentsér. Dessutom har de olika landstingen olika inställning till andra behandlingsalternativ - vilket skapar en ojämlikvård.

Debattörerna ställer sig frågan varför sköldkörtelvården är så eftersatt och varför så lite forskning gjorts på området sedan 1950-talet:

“Är det så att den inte prioriteras på grund av att det är en kvinnosjukdom? Oavsett är det hög tid att ta sköldkörtelsjukdom på allvar och göra vården jämlik.”

För att göra sköldkörtelvården i Sverige bättre bör man vidta dessa åtgärder, anser debattörerna:

• mer forskning
• nationella vårdriktlinjer
• en fullt ut bemannad primärsjukvård
• bättre och uppdaterade kunskapsstöd för primärvården
• satsning på ett nationellt kunskapslyft inom sköldkörtelvården
• specialistenheter för sköldkörtelsjuka (som finns för t.ex. diabetesvården)
• kvalitetsregister för uppföljning
• en kraftig satsning från staten på patientnära forskning