Medicinsk översikt | Neurologi

Ryggmärgsskada


Uppdaterad den: 2020-05-29
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare allmänmedicin och med. dr., medicinsk chef, Netdoktor

Annons
Annons
Annons

Bakgrund

  • Skada på ryggmärgen orsakas antingen av en olyckshändelse (traumatisk) eller till följd av sjukdom (icke-traumatisk).
  • Ryggmärgsskador kan ge varaktiga förlamningar, sensoriska bortfall och bortfall av autonoma regleringsmekanismer.
  • Omfattningen av skadan beror på hur mycket av ryggmärgen det är som är skadad och var i ryggraden skadan sitter – ju högre upp, desto allvarligare blir det neurologiska bortfallet:
    • Tetraplegi – förlamning i armar och ben
    • Paraplegi – förlamning i ben

Epidemiologi

  • Sverige:
    • Cirka 300 drabbas årligen
    • Fördelningen är ungefär jämn mellan traumatiska och icke-traumatiska anledningar
    • I Sverige finns det cirka 6 000 och 10 000 ryggmärgsskadade

Etiologi och patogenes

  • Ryggraden kan delas in i fyra sektioner: cervikala, thorakala, lumbala och sakrococcygeala ryggkotor.
  • Ryggmärgen minskar i tjocklek kaudalt och blir till conus medullaris.
  • Hos vuxna slutar ryggmärgen vid L1-L2-nivån.
  • Nervrötterna och det lumbosakrala plexus utgör cauda equina.
  • Skador på halskotor:
    • Flexions-/extensions- och eller rotationsskada är den vanligaste skademekanismen
    • C5/C6 är den vanligaste lokalisationen, men skada kan förekomma på alla nivåer
  • Skador på torakolumbalkotpelaren:
    • Flexions-/extensions- och eller rotationsskada är den vanligaste skademekanismen
    • Vanligaste lokalisation är Th12/L1
    • De bakre ligamenten brister och Th12 dislokeras framåt på L1
    • Kompressionsfraktur av korpus föreligger ofta samtidigt

ICD-10

  • G82 Parapares och tetrapares
    • G82.0 Slapp parapares
    • G82.1 Spastisk parapares
    • G82.2 Parapares, ospecificerad
    • G82.3 Slapp tetrapares
    • G82.4 Spastisk tetrapares
    • G82.5 Tetrapares, ospecificerad
  • S14 Skada på nerver och på ryggmärgen i halsregionen
    • S14.0 Stötskada och ödem i cervikaldelen av ryggmärgen
    • S14.1 Andra och ospecificerade skador på cervikaldelen av ryggmärgen
    • S14.2 Skada på nervrot i halskotpelaren
  • S24 Skada på nerver och ryggmärg i bröstregionen
    • S24.0 Stötskada och ödem i torakala delen på ryggmärgen
    • S24.1 Andra och icke specificerade skador på torakala delen av ryggmärgen
    • S24.2 Skada på nervrot i torakalkotpelaren
  • S34 Skada på nerver och lumbala delen av ryggmärgen på buknivå, bäckennivå och nedre delen av ryggen
    • S34.0 Stötskada och ödem i ryggmärgens lumbaldel
    • S34.1 Annan skada på ryggmärgens lumbaldel
    • S34.2 Skada på nervrot i lumbal- och sakralkotpelaren
  • T09.3 Skada på ryggmärgen, nivå ospecificerad
  • T14.4 Skada på nerv(er) i icke specificerad kroppsregion
  • T91.3 Sena besvär av skada på ryggmärgen

Anamnes

  • Skademekanism?
    • Uppstod skadan vid axiellt, flexions-, rotations- eller extensionstrauma?

Kliniska fynd

  • Neurologisk skada
  • Komplett tvärsnittslesion – alla uppåt- och nedåtstigande nervbanor som passerar skadestället är skadade:
    • Resultatet blir förlamning, anestesi och autonom dysfunktion distalt om skadestället
    • Komplett ryggmärgsskada ovanför C3/C4 leder till att andningen upphör
  • Inkomplett tvärsnittslesion – några uppåt- eller nedåtstigande nervtrådar är intakta:
    • Delvis intakt motorisk eller sensorisk funktion nedanför skadestället
  • Akutfasen
  • Den skadade är som regel hypotensiv och bradykard:
    • På grund av minskad sympatisk aktivitet eller chock
    • Ofta föreligger paralytisk ileus och urinretention

Utredning av ryggmärgsskada

  • Bilddiagnostisk utredning:
    • Börjar oftast med slätröntgen i olika projektioner
    • Kompletteras eventuellt med DT och MRT
    • Det behöver inte finnas någon överensstämmelse mellan graden av skelettskada och skada på ryggmärgen. Det kan förekomma fullständig paralys hos en patient som bara har måttliga kompressionsförändringar i en enda kota
    • Kombinationen av röntgen och DT utesluter skada på cervikala ryggmärgen med mycket hög sensitivitet

Differentialdiagnoser

  • Traumatisk ryggmärgsskada.
  • Icke-traumatisk ryggmärgsskada.
  • Fraktur på kotpelaren.

Behandling av ryggmärgsskada

  • Hanteringen av en ryggmärgsskadad person kräver ett stort multiprofessionellt team bestående av vårdpersonal med specialkompetens.
  • Behandlingen och rehabiliteringen startar direkt efter skadan.
  • Psykologhjälp är en naturlig del av krisbehandlingen.
  • Behandlingen av (traumatiska) ryggmärgsskador hos vuxna ska centraliseras till 4 enheter i Sverige, och skador hos barn till 2 enheter.

Läkemedelsbehandling

  • Metylprednisolon:
    • Är omdiskuterat och rekommenderas inte längre som standardbehandling
  • Smärtstillande i akutfasen:
    • Opioidanalgetika
    • Blodtryckssänkande läkemedel.
  • Stressulkusprofylax:
    • H2-blockerare

Annan behandling

  • Ryggmärsskador är komplexa tillstånd som behöver multidisciplinära åtgärder.

Komplikationer

  • En ryggmärgsskada kan leda till förändringar i nästan alla funktioner nedanför lesionsnivån:
    • Hur mycket dessa och andra funktioner är påverkade beror på den neurologiska nivån för ryggmärgsskadan och dess utbredning

Prognos

  • Slutlig neurologisk funktionsförlust kan förutsägas beroende på hur komplett skadan är:
    • Kompletta skador förblir kompletta när det passerat 8 veckor
    • För inkompletta skador vet man den permanenta statusen först efter 1–2 år

Annons
Annons
Annons