Medicinsk översikt | Öron-näsa-hals

Extern otit


Uppdaterad den: 2017-10-26
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare allmänmedicin och med. dr., medicinsk chef, Netdoktor

Annons
Annons
Annons

Bakgrund

  • Inflammation i huden i hörselgången:
    • På grund av infektion, allergi eller hudsjukdom/eksem
  • Indelning:
    • Akut: Mindre än sex veckor, oftast bakteriell
    • Kronisk: Symtom såsom vid akut extern otit, mer än tre månader, mer sällsynt, ofta svampinfektion eller kontaktallergi

Epidemiologi

  • Ganska vanligt tillstånd i primärvården över hela världen.
  • Förekommer framför allt under sommarhalvåret, sannolikt på grund av högre luftfuktighet och mer frekventa badaktiviteter.

Etiologi och patogenes

  • En rubbning av hud-cerumenbarriären anses vara den första delen av patogenesen.
  • Inflammation och ödem leder till klåda och obstruktion, vilket kan leda till sämre kvalitet av cerumen, rubbning av örats självrensande förmåga och ger ett högre pH-värde.
  • Detta kan ge en grogrund för mikrober och leder till en infektion i huden (cellulit).
  • Akut extern otit: 
    • Nästan alltid på grund av bakteriell infektion men ibland förekommer svampinfektion

ICD-10

  • H60 Inflammation i ytterörat

Anamnes

  • Klåda och obehag i hörselgången är dominerande symtom:14-15
    • Otalgi (öronvärk), klåda, svullnadskänsla, hörselnedsättning och smärta vid tuggning
    • Smärta av varierande styrka, men smärtan kan bli mycket intensiv
    • Sekretion och hörselnedsättning kan förekomma
  • Vid kroniskt förlopp kan andra problem, som svullnad, sekretion och hörselnedsättning på grund av ledningshinder uppträda.
  • Komplicerande faktorer:
    • Patienter med diabetes, aids eller med lokala cirkulatoriska svagheter (till exempel efter strålbehandling) riskerar att sjukdomen snabbt förvärras från mild till allvarlig på grund av sämre immunförsvar

Kliniska fynd

  • Den vanligaste fynden är intensiv smärta vid tryck på tragus och när man drar i ytterörat, mer än man kan förvänta sig i vanliga fall.
  • Otoskopi:
    • Huden i hörselgången är erytematös och/eller ödematös – ofta så att det hindrar insyn till trumhinnan
      Ibland finns debris/sekretion (öronflytning)
  • Undersök lokala lymfkörtlar, som kan vara förstorade och ömma.

Utredning av extern otit

  • Klinisk diagnos med typisk anamnes och kliniska fynd.
  • Mikrobiologiska prover för bakterier och svamp är aktuellt vid misslyckad behandling eller vid allvarlig infektion.
  • Vid osäkerhet om otitis media föreligger kan tympanometri vara användbart. Denna är normal vid extern otit och indikerar luft i mellanörat.

Differentialdiagnoser

  • Otitis media, akut.
  • Hörselgångsfurunkel.
  • Nekrotiserande extern otit.
  • Kronisk mellanöreinflammation och kolesteatom.
  • Käkledsbesvär och andra sjukdomar i ÖNH-området (maligniteter).
  • Diverse hudsjukdomar i hörselgången, såsom psoriasis, seborroisk dermatit, hudmalignitet och andra inflammatoriska hudsjukdomar (såsom atopiskt eksem och irritativt/allergiskt kontakteksem).
  • Virusinfektioner, såsom varicella zoster, mässling och herpes simplex.

Behandling av extern otit

  • Mekanisk rengöring av hörselgången, med sug i första hand eller sköljning i andra hand.
  • Vid stark svullnad kan man föra in en tamponad dränkt i alsolspritlösning eller där man kan applicera läkemedel enligt nedan på.
  • Lokalbehandling med örondroppar med kortikosteroider och antimikrobiell agens i kombination i 5-6 dygn rekommenderas.
  • Eventuellt en tamponad doppad i antibiotika och steroider vid uttalade smärtor eller svullnad.
  • Lokalbehandling med antimykotikum vid svampinfektion
  • Systemisk antibiotika rekommenderas inte och kan ha negativa biverkningar och bör endast ges vid svåra fall och/eller komplicerande faktorer.
  • Adekvat smärtlindring bör påbörjas tidigt i förloppet.

Egenbehandling

  • Undvik att peta, klia eller tvätta hörselgången.
  • Undvik fukt i det kliande örat. Avstå från att simma tills tillståndet är under kontroll.
  • Undvik att använda öronproppar.

Läkemedelsbehandling

  • För att behandling med läkemedel ska kunna fungera bör sekret och debris tas bort:
    • Kan göras genom öronspolning med lågt tryck med vatten, koksalt, väteperoxid, alsolsprit med kroppstemperatur
  • Gäller patienter utan osteit, abscess, mellanöresjukdom, trumhinneperforation eller recidiverande infektioner:
    • Behandling med örondroppar som innehåller en kombination av kortison och antibiotika är vanligast
    • Till exempel mild glukokortikoid (Grupp I) + antibiotikakombination örondroppar (terracortril med polymyxin B). Dosering: 2–4 droppar 3 gånger dagligen
    • Dropparna ska fylla hörselgången och patienten ska ligga på sidan för att dropparna ska kunna verka i 3–5 minuter
  • Tamponad används vid svårare ödem som gör det svårt för lokala läkemedel att verka:
    • Tamponaden förs in i hörselgången och kan blötas med vatten, koksalt eller aluminiumacetotartrat (alsolsprit)
    • Tamponaden kan därefter blötas med örondroppar
    • Efter att ödemet har minskat kan man ta bort tamponaden. Tamponaden kan tas bort av sjukvårdspersonal eller patienten själv
  • Hos patienter med diabetes, tidigare radioterapi, HIV/AIDS med nedsatt immunförsvar, spridd/djupare infektion och svårigheter att ge lokalbehandling bör peroral antibiotikabehandling sättas in.
  • Ren steroidlösning kan användas:
    • Betametason örondroppar 0,05 %: En pipett i hörselgången två gånger dagligen de första dagarna, därefter en gång dagligen – i maximalt två veckor. Ges ej vid trumhinneperforation
  • Använd ett icke-toxiskt lokalt preparat vid perforation eller rör:
    • Undvik preparat med lågt pH och alkohol, samt aminoglykosider 
    • Terracortril med polymyxin B har inte visat sig ha ototoxisk effekt vid normal användning
  • Svampinfektion (otomykos):
    • Milda varianter kan behandlas med alsolspritlösning (med eller utan tamponad)
    • Vid mer symtomgivande infektion: lokalbehandling med flumetason + kliokinol, eller pensling med metylrosanilin (gentianaviolett)

Annan behandling

  • Adekvat smärtlindring med paracetamol och NSAID rekommenderas hos de flesta patienter.
  • I vissa fall kan tillägg av opioider behövas under en kortare tid:
    • Risken för tillvänjning verkar vara minimal på grund av det korta sjukdomsförloppet

Komplikationer

  • Malign extern otit.
  • Kronisk extern otit.

Prognos

  • Enskilda episoder har god prognos men tillståndet är ofta recidiverande.

Källor

  • Schaefer P1, Baugh RF. Acute otitis externa: an update. Am Fam Physician. 2012 Dec 1;86(11):1055-61.

Annons
Annons
Annons