Peritonsillär abscess


Uppdaterad den: 2019-08-20
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons
Annons
Annons

Bakgrund

  • Extrakapsulär spridning av en bakteriell tonsillit till den submukösa bindvävnaden runt tonsillen, även kallad för peritonsillit eller halsböld.

Epidemiologi

  • Förekommer hos vuxna och yngre, mer sällsynt hos barn. Högsta incidensen är i gruppen 20 till 40 år.

Etiologi och patogenes

  • Den vanligaste orsaken är bakterien Fusobacterium necrophorum, som kan odlas från cirka 25 % av patienterna. Näst vanligast är grupp A streptokocker (GAS) som kan odlas hos cirka 18 % av patienterna. Andra bakterier är S. aureus och grupp C och G streptokocker, anaeroba bakterier är också vanliga.
  • Peritonsillär abscess startar vanligtvis som en akut exsudativ tonsillit som progredierar till cellulit och senare även leder till abscessbildning i vävnaden runt tonsillen. I vissa fall utvecklas abscess utan föregående akut tonsillit, i sådana fall är det sannolikt att abscessen härstammar från en primärinfektion i Webers körtlar. 

ICD-10

  • J36 Halsböld

Anamnes

  • Stigande feber, slöhet, hals- och sväljsmärta, öronsmärta, nedsatt allmäntillstånd:
    • Smärtan i halsen är tydligt värre på den påverkade sidan och förekommer ofta även i örat på samma sida
    • Gapsvårigheter (trismus) kan utvecklas, liksom dålig andedräkt och grötig röst
    • Svårigheter att svälja, något som leder till ansamling av saliv i munhålan och eventuellt dregling

Kliniska fynd

  • Nedsatt allmäntillstånd, grötigt tal, feber, dehydrering, dålig andedräkt, blekhet, smärtor, eventuellt dregling.
  • Inspektion kan vara svårt att genomföra på grund av käkspärr/trismus.
    Tydlig asymmetri för tonsiller och gombågar. Den peritonsillära vävnaden är injicerad, ödematös och tonsillen är förskjuten mot den friska sidan (medialt), detta gäller även uvula. 
  • Halsen:
    • Tydligt känsliga cervikala lymfkörtlar på den påverkade sidan

Utredning av peritonsillär abscess

  • Diagnosen baseras på anamnes och kliniska fynd.
  • Inga laboratorieprover är nödvändiga för diagnosen.
  • Punktion med aspiration av var bekräftar diagnosen. Odling kan vara till nytta om infektionen inte svarar på behandlingen som förväntat
  • Ultraljud, röntgen, DT och MR kan övervägas i vissa fall.

Differentialdiagnoser

  • Mononukleos.
  • Parafaryngeal, retromolar eller retrofaryngeal abscess.
  • Epiglottit.
  • Tandabscess.
  • Malign tumör (lymfom).
  • Tetanus (käkspärr).

Behandling av peritonsillär abscess

  • Består av punktion, debridering och antibiotika.

Läkemedelsbehandling

  • Antibiotika:
    • Behandling med fenoximetylpenicillin sätts in
    • I svårare fall kan tillägg av metronidazol övervägas
    • Vid penicillinallergi kan erytromycin övervägas
    • Eventuellt bredspektrumantibiotika (till exempel amoxicillin-klavulansyra)
  • Smärtstillande.

Annan behandling

  • Punktion/incision efter lokalanestesi.
  • Kan behöva upprepas tills det inte finns något var kvar. 
  • Eventuellt tonsillektomi.

Komplikationer

  • Komplikationer är sällsynta vid korrekt behandling.
  • Möjliga komplikationer är parafaryngeal spridning, larynxödem, spontanperforation, kvävning, blödning (aldrig skarp debridering), ventrombos och suppurativ tromboflebit, nekrotiserande fasciit, utbredning till halsens kärl med utveckling av Lemierres syndrom (septiska lungembolier).

Prognos

  • God.
  • Mortaliteten är mycket låg. 

Källor

  • Galioto NJ. Peritonsillar abscess. Am Fam Physician 2017; 95(8): 501-6.
  • Klug TE. Peritonsillar abscess: clinical aspects of microbiology, risk factors, and the association with parapharyngeal abscess. Dan Med J 2017; 64(3): pii:B5333.
  • Powell J, Wilson JA. An evidence-based review of peritonsillar abscess. Clin Otolaryngol. 2012;37(2):136–145.

Annons
Annons
Annons