Studiedeltagarna är nio månader gamla barn och deras familjer från Linköping som följs under två års tid. Syftet är att se hur de använder digitala medier (smarta telefoner, läsplattor och tv-apparater) och vilka värderingar familjerna har kring skärmtittande.

– I studien använder vi ljudinspelningar i hemmen och följer medieanvändandet genom en app. Vad jag vet finns det ingen tidigare studie i Sverige som är gjord med de här hjälpmedlen, säger Mikael Heimann, professor inom utvecklingspsykologi vid Linköpings universitet.

Parallellt pågår en studie där forskarna speciellt tittar på hur skärmtid påverkar utvecklingen av minne och språk hos spädbarn. Något som ska öka förståelsen för familjens betydelse och tidigt kunna se samband, menar Mikael Heimann.

Förutom ljudinspelningar använder sig forskarna av ett frågeformulär framtaget av ett internationellt nätverk med fokus på småbarn och digitala medier. Då frågeformuläret även används i USA, Holland, Tyskland och Italien blir det möjligt att inkludera kulturella skillnader.

Beroende på hur skärmen används

Intresset för hur skärmtid påverkar barn är stort och ovetskapen oroar många föräldrar. I dagsläget är den svenska forskningen bristfällig, vilket delvis beror på att det är ett relativt nytt fenomen bland barn.

– Än idag finns det inga forskningsstudier som upprepade gånger visar samma resultat om hur digitala medier påverkar barn – i alla fall inte i någon tillräcklig grad, säger Mikael Heimann.

Dock är han inte orolig för att digitala medier skulle vara skadligt för småbarn men menar att skärmtiden bör anpassas efter barnets ålder, både gällande omfattningen av skärmtid och hur de används.

– Spädbarn är nyfikna och vill utforska sin omvärld, där är digitala medier en del av den världen. Jag tycker familjer istället aktivt ska reflektera över hur de använder digitala medier själva, för barn imiterar sin omgivning, säger Mikael Heimann.

Inlärning med skärmar

Tidigare psykologiforskning från bland annat USA, Storbritannien och Tyskland visar att inlärning från skärm fungerar men tar längre tid. Förklaringen är att skärmar, liksom böcker, är tvådimensionella vilket gör att hjärnan måste göra en överföring mellan skärmen och den tredimensionella verkligheten. I den transformationen finns en överföringströghet (transfer deficit) hos barn. Dock framhåller forskningen att trögheten som kan kompenseras genom att en förälder förklarar för barnet vad som händer på skärmen.

Mikael Heimann lyfter även skärmar som hjälpmedel.

– Jag vet ett barn med autism lärt sig att läsa och förstå siffror med hjälp av padda, så skärmar kan vara bra hjälpmedel för barn med funktionshinder. Men det centrala för barnets inlärning är en trygg föräldrarelation. Det enda negativa med skärmtid som vi sett upprepas i olika forskningsrapporter är att skärmtittande innan läggdags försämrar sömnkvaliteten och det gäller såväl småbarn som vuxna, säger han och poängterar att det är viktigt att forska vidare inom området.

Nu ser han spänt fram emot studiernas resultat, varav det första delresultatet presenteras hösten 2018.