Intresseområden sparade.
Tack, din epostadress är nu registrerad.
Medicinsk översikt | Psykiatri

Adhd hos vuxna


Uppdaterad den: 2023-01-06
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare allmänmedicin och med. dr., medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Basfakta

Definition

  • Definitionen av adhd kommer från det amerikanska diagnossystemet DSM och står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder.1
  • Tillståndet karakteriseras av bristande reglering av koncentration, uppmärksamhet, impulser och motorisk aktivitet vilket medför funktionsnedsättningar inom minst två olika vardagsområden som studier, arbete, sociala relationer, fritid och hemmiljö.
  • Symtom ska ha funnits före 12 års ålder.1
  • Adhd kan delas in i kombinerad form (ouppmärksamhet och hyperaktivitet/impulsivitet), huvudsakligen ouppmärksam form (kallas också add) eller huvudsakligen hyperaktiv/impulsiv form.2
  • Diagnoskriterier enligt DSM-5 för adhd beskrivs i Riktlinje adhd. Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri (SFBUP) 2016, sid 4–5.2

Förekomst hos vuxna

  • Förekomsten varierar utifrån vilken metod som har används, om diagnosen enbart baseras på symtom eller även tar hänsyn till funktionsnedsättning.
  • DSM-definition:
    • Förekomsten uppskattas till 2,5 % i den vuxna befolkningen1,3
    • Adhd är vanligare (men ofta oidentifierat och obehandlat) i vissa grupper:4
      • Cirka var femte inom allmänpsykiatrin respektive inom beroendevården
      • Cirka var fjärde inom kriminalvården5-6
  • Kön:
    • Adhd är vanligare hos pojkar än flickor (2–3:1) och förefaller vara något vanligare hos vuxna män än kvinnor7-9
    • Trend:
    • Parallellt med den ökade diagnostiseringen av adhd under senare år har förskrivningen av centralstimulerande medel för adhd-behandling ökat8

Etiologi och patogenes

  • Ärftliga faktorer har stor betydelse.10
  • Symtom och grad av funktionsnedsättning uppstår i förhållande till de krav som finns i miljön – i hemmet, skolan och arbetet.

Genetik

  • En översiktsartikel (2019) på tvillingstudier visade en mycket hög ärftlighetsfaktor för adhd på 77–88 %10 och motsvarande observationer har gjorts i adoptionsstudier.11
  • En stor del av ärftligheten är polygen, med många vanliga varianter som var och en har små effekter.10

Miljö

  • En systematisk översikt (2020) över tvilling- och syskonstudier (för att justera för förväxlingsfaktorer inom familjen) kunde påvisa en association mellan adhd (både diagnos och symtomgrad) och låg födelsevikt, låg gestationsålder och låg familjeinkomst eller inkomstsänkning under barndomen:12
    • Resultaten i studien indikerar att adhd inte är associerat till om mamman under graviditeten tagit antidepressiva läkemedel, rökt, haft en infektion eller varit överviktig
    • Översikten fann motstridiga fynd beträffande association mellan adhd och alkoholanvändning under graviditet och föräldrars ålder

Patofysiologi

  • Strukturella och funktionella hjärnavbildningsstudier har visat avvikelser vid adhd jämfört med hos kontroller; exempelvis försenad mognad av centrala nervsystemet och minskad aktivitet i hjärnområden kortikalt, subkortikalt och cerebellärt – områden som är involverade i reglering av uppmärksamhet, exekutiva funktioner, motorisk aktivitet, emotioner, motivation och belöning. Dessa bansystem innerveras av bland annat dopamin, noradrenalin och serotonin13-16
  • Adhd-läkemedel ökar den dopaminerga och noradrenerga signaleringen.15

ICD-10

  • F90.0B Attention Deficit and Hyperactivity Disorder (ADHD) – kombinerad typ
  • F90.0C Attention Deficit Disorder (ADD) – övervägande uppmärksamhetsstörning

ICD-10 Primärvård

  • F90- Hyperaktivitetsstörning

Diagnos

Diagnoskriterier

  • Enligt DSM-5 krävs för diagnosen adhd hos äldre tonåringar och vuxna att man från 17 års ålder uppfyller minst 5 av 9 symtomkriterier på ouppmärksamhet och/eller minst 5 av 9 symtomkriterier på hyperaktivitet/impulsivitet.17
  • Kriterierna beskriver bristande reglering av koncentration, uppmärksamhet, impulser och motorisk aktivitet, vilket medför nedsatt funktion jämfört med andra på motsvarande utvecklingsnivå inom minst 2 olika vardagsområden, till exempel i studier, arbete, sociala relationer, fritid och hemmiljö.
  • Symtomen är varaktiga (minst 6 månader); de kommer inte och går i episoder som vid exempelvis bipolär sjukdom.
  • Flera symtom på ouppmärksamhet eller hyperaktivitet/impulsivitet ska ha visat sig före 12 års ålder.
  • Slutligen ska symtomen inte kunna förklaras bättre med något annat psykiatriskt tillstånd.

Differentialdiagnoser/samexisterande tillstånd

  • Ungefär 60–80 % av vuxna med adhd har minst en annan psykiatrisk diagnos.18
  • De flesta av följande tillstånd kan övervägas både som differentialdiagnoser och samsjuklighet:19
    • Lindrig intellektuell funktionsnedsättning
    • Specifika inlärningssvårigheter:
      • Dyslexi och dyskalkyli, utreds av logoped
    • Autism
    • Tics/Tourettes syndrom
    • Depression
    • Bipolär sjukdom
    • Ångesttillstånd
    • Personlighetssyndrom:
      • Kluster B, särskilt emotionellt instabilt personlighetssyndrom
      • Diagnosen personlighetssyndrom ställs när det är kliniskt relevant och kan påverka behandlingsval
    • Skadligt bruk och beroende av narkotiska preparat och alkohol
    • Ätstörning:
      • Bulimi, hetsätningsstörning
    • Obstruktivt sömnapnésyndrom

Anamnes

  • Diagnostiken baseras på anamnes och status.20
  • Se Initial kartläggning primärvårdsnivå vuxna, under "5. Kartläggning och utredning" i Nationella vård- och insatsprogrammet för adhd.20
  • Hos vuxna kan adhd-symtomen ta sig följande uttryck:
    • Ouppmärksamhet:
      • Svårigheter att upprätthålla koncentration, motivation, planera, organisera och fullfölja en uppgift, särskilt om den uppfattas som mentalt ansträngande
      • Lättdistraherad, svårt att hålla tråden, hoppar mellan samtalsämnen
      • Kan ha bristande tidsuppfattning och minnessvårigheter, svårt att minnas och passa tider
    • Hyperaktivitet:
      • Svårigheter att sitta still, hålla händer och fötter stilla eller pratar mycket
      • Inre rastlöshet, känsla av att alltid behöva hålla på med något, många parallella tankespår, svårt att koppla av
    • Impulsivitet:
      • Otålig, svårt att vänta på sin tur, agerar snabbt utan att överväga konsekvenserna
    • Andra vanliga associerade symtom:
      • Kroniska sömnsvårigheter, omvänd dygnsrytm, stresskänslighet, svårigheter med känslomässig reglering
      • Vanligt även med smärttillstånd och mag-tarmproblem
    • Könsskillnader:
      • Män uppvisar oftare utagerande beteende, aggressivitet och störande beteende, medan depression, ångest och känslomässig labilitet är vanligare hos kvinnor
    • Samsjuklighet:
      • Vanligt att vuxna söker och får behandling för sina samexisterande tillstånd, till exempel ångesttillstånd, depressiva symtom, sömnsvårigheter, stress, substansbruksyndrom (skadligt bruk- och beroendediagnoser), medan underliggande adhd-symtom förbises
  • Följande fyra frågor är ett enkelt alternativ för screening vid misstanke om adhd hos vuxna:4
    • (1) Brukar du vara rastlös? (till exempel vara nervös, ha svårt att sitta still, skruva på dig, tränar väldigt mycket eller är uttalat aktiv)
    • (2) Brukar du handla först och tänka sedan? (till exempel slänger ur dig svar innan frågor ställts färdigt, spenderar alltför mycket pengar eller är otålig)
    • (3) Brukar du ha svårt att koncentrera dig? (till exempel är lättdistraherad, avslutar inte påbörjade projekt, blir lätt uttråkad, är glömsk eller rörig)
    • Om svaren på frågorna 1 och/eller 2 och/eller 3 är ja:
    • (4) Har det alltid varit så för dig? (så långt tillbaka du kan minnas eller under större delen av ditt liv)
    • Om svaret på fråga 4 är ja, överväg remiss för adhd-utredning. ASRS (Adult ADHD Self Report Scale), vilken finns fritt tillgänglig, kan vara till ytterligare hjälp

Kliniska fynd

  • Formell kontakt:
    • Patienterna tenderar att ofta utebli från planerade besök, komma på fel tider eller oanmält, kanske samma dag som ny förskrivning eller intyg behövs
    • Samtalet kan störas av ouppmärksamhet och rastlöshet
  • Emotionell kontakt:
    • Påverkas inte primärt
  • Psykomotorik:
    • Svårigheter att sitta still/hålla händer och fötter stilla hos patienter med hyperaktivitet
  • Grundstämning:
    • Påverkas inte primärt
  • Affekter:
    • Påverkas inte primärt
  • Tankeförlopp/kognition:
    • Bristande uppmärksamhet, det vill säga att hålla kvar fokus på en och samma sak
    • Ökad distraherbarhet, svårt att hålla tråden i samtal
  • Psykostecken:
    • Påverkas inte primärt
  • Suicidalitet:
    • Påverkas inte primärt

Kompletterande undersökningar

  • Bedöm eventuella somatiska differentialdiagnoser och missbruk innan remittering.
  • Följande provtagning kan övervägas: TSH, och eventuellt fritt-T4, blodstatus, CRP eller SR, ferritin, fP-glukos, D-vitamin, B12 och folat (särskilt vid selektivt ätande eller vegankost), kreatinin eller cystatin C samt natrium, kalium, kalcium, ALAT/ASAT och eventuellt GT och CDT/PEth.20

Diagnostisk utredning

  • Diagnosen adhd ställs efter genomgången diagnostisk utredning, som inte görs inom primärvården, utan på särskild enhet.9
  • Se Diagnostisk utredning vuxna, under "5. Kartläggning och utredning" i Nationella vård- och insatsprogrammet för adhd.20
  • Följande delar gås igenom innan diagnos ställs:
    • Aktuella symtom, beteende och fungerande inom olika livsområden
    • Utveckling, symtom, beteende och fungerande under barndomen
    • Kognitiv funktion (för att bekräfta eller utesluta intellektuell funktionsnedsättning)
    • Psykiatriska differentialdiagnoser och psykiatrisk samsjuklighet
    • Somatiska differentialdiagnoser samt eventuella bakomliggande tillstånd
    • Efter avslutad utredning ställningstagande till åtgärder som till exempel läkemedelsbehandling, psykologisk behandling och andra lämpliga stödinsatser

När remittera?

Behandling

Nationella rekommendationer

Läkemedel vid ADHD: behandlingsrekommendation från Läkemedelsverket (publicerad 2016, senast mindre uppdatering gjord 2020)

  • Läkemedelsbehandling är en komponent i ett multimodalt behandlingsprogram där också psykosociala och pedagogiska insatser ingår.
  • Läkemedelsbehandlingen ska individualiseras och bygga på samverkan med patienten och lyhördhet för patientens livssituation och upplevelse av behandlingen.
  • Uppföljning av effekt och säkerhet i hälsodata- och kvalitetsregister är angeläget. Det är därför viktigt att den enskilda förskrivaren registrerar behandlingen i tillgängligt register.
  • Metylfenidat är förstahandsval för barn, ungdomar och vuxna. Atomoxetin kan vara förstahandsval i utvalda fall.
  • Lisdexamfetamin är andrahandsval för vuxna.
  • Lisdexamfetamin alternativt atomoxetin är andrahandsval för barn och ungdomar medan guanfacin rekommenderas i tredje hand.
  • Risken för kliniskt betydelsefulla hjärt-kärlbiverkningar är liten men måste alltid värderas innan behandling med läkemedel mot adhd inleds.
  • Centralstimulerande läkemedel (CS-läkemedel) och atomoxetin kan påverka längdtillväxten negativt hos barn.
  • Eventuell epilepsi måste vara välkontrollerad vid insättande av CS-läkemedel eller atomoxetin.
  • Vid samtidigt skadligt bruk eller beroende måste risken för felanvändning vägas mot risken för underbehandling av adhd.
  • Behandling med CS-läkemedel med snabbt insättande och kortverkande effekt innebär en potentiellt högre risk för skadligt bruk eller beroende än behandling med mer långverkande preparat.
  • Risken för vidareförsäljning eller annan spridning av förskrivet CS-läkemedel måste beaktas.

Läkemedel vid ADHD: behandlingsrekommendation från Läkemedelsverket (hämtad 2022-11-03)

Behandlingsmål

  • Kunna kompensera för sina svårigheter och utveckla sina individuella styrkor.
  • Öka möjligheterna till ett självständigt liv.
  • Förbättra funktionsförmågan inom utbildning, arbete, i hemmet, på fritiden och i sociala relationer.
  • Förebygga psykiatrisk samsjuklighet, sjukskrivning, arbetslöshet, missbruk, kriminalitet, somatisk sjuklighet och socialt utanförskap.
  • Förbättra livskvaliteten.

Behandlingen i korthet

  • Multimodala insatser rekommenderas. Detta innebär en kombination av individanpassad farmakologisk och icke-farmakologisk behandling såsom psykopedagogik, psykoterapi (beteendeterapi/kognitiv beteendeterapi, KBT), arbetsterapeutiska insatser och bra levnadsvanor (sömn, kost, fysisk aktivitet och stressreduktion).

Egenbehandling

  • Regelbundna vanor avseende kost, sömn och motion.
  • Stressreducerande tekniker.
  • Kompensatoriska strategier (minne, planering, organisering av vardagsaktiviteter).

Läkemedelsbehandling

Läkemedel vid ADHD: behandlingsrekommendation från Läkemedelsverket (publicerad 2016, senast mindre uppdatering gjord 2020)

Innan beslut om läkemedelsbehandling fattas ska:

  • Förutsättningarna för god följsamhet till behandlingen bedömas.
  • Patienten informeras om förväntad nytta och risker med att sätta in respektive avstå från läkemedelsbehandling.
  • En skattning av symtomens svårighetsgrad göras, till exempel med hjälp av ASRS. Clinical Global Impression – Severity, CGI-S, är ett annat alternativ för skattning. För uppföljning kan CGI-I (Improvement) användas. Där dessa skattningsskalor inte är tillämpliga, exempelvis för tonåringar, bör patientens uppfattning inhämtas på annat sätt.
  • Anamnes och status beträffande nedanstående punkter beaktas:
    1. Eventuell aktuell psykiatrisk samsjuklighet och tidigare psykosepisoder, ångest, mani/hypomani, depression och suicidalitet
    2. Skadligt bruk eller beroende (alkohol och narkotika). Drogfrihet ska säkerställas, till exempel genom drogscreening i urin/blod/saliv, efter individuell bedömning och informerat samtycke
    3. Epilepsi
    4. Kardiovaskulär och cerebrovaskulär sjuklighet (pågående eller tidigare behandling, svimning under fysisk ansträngning) inkluderande blodtrycks- och pulsmätning, samt släkthistoria (hjärtsjukdom/plötsliga oförklarade dödsfall hos unga (<35 år) i familjen)
    5. Längd och vikt
    6. Tics
  • Vid positiva fynd under 1–6 ovan bör man ta ställning till behov av ytterligare utredning och former för genomförande av behandlingen.
  • Andra samtidigt förekommande funktionsnedsättningar/tillstånd bör vara behandlade och i stabil fas innan läkemedelsbehandling för adhd initieras. Ibland bör behandlingen genomföras i samråd med experter inom andra områden såsom neurologi, kardiologi och beroendevård.
  • En behandlingsplan ska utformas med definierad målsättning för läkemedelsbehandlingen och för uppföljningen av effekter och biverkningar.

Läkemedel vid ADHD: behandlingsrekommendation från Läkemedelsverket (hämtad 2022-11-03)

  • Läkemedelsförskrivningen anpassas individuellt, bland annat efter samsjuklighet och biverkningsmönster.
  • De flesta studier är korta varför kunskapen om långtidseffekter (nytta och risk) är begränsad.
  • I Sverige har enbart psykiatriska specialiteter rätt att förskriva läkemedel innehållande de centralstimulerande substanserna metylfenidat och lisdexamfetamin, medan alla läkare har rätt att förskriva det icke-centralstimulerande atomoxetin.

Centralstimulerande läkemedel

Metylfenidat

  • Metylfenidat är förstahandsval vid behandling av okomplicerad adhd enligt Läkemedelsverket.21-22
  • En systematisk översiktsartikel och nätverksmetaanalys (2018) fann att metylfenidat minskade symtom på adhd jämfört med placebo.23
  • Två Cochranerapporter (2021 respektive 2022) visade dock ingen säker, respektive mycket låg säker, evidens för effekt av metylfenidat hos vuxna.24-25
  • Metylfenidat ökar koncentrationerna av signalsubstanserna dopamin och noradrenalin, vilket ger förbättrad uppmärksamhet, ökad koncentration och inlärningsförmåga, samt minskad hyperaktivitet och impulsivitet.
  • Kan förskrivas av alla läkare med specialistkompetens i psykiatri, rättspsykiatri, barn- och ungdomspsykiatri eller barn- och ungdomsneurologi med habilitering.
  • Finns som kortverkande tabletter och/eller i depotform varför dosering och preparat kan anpassas utifrån individens behovsprofil.
  • Metylfenidat är narkotikaklassad.

Lisdexamfetamin 

  • Kan utgöra ett alternativ när tidigare svar på behandling med metylfenidat bedöms vara kliniskt otillräckligt eller gett intolerabla biverkningar.
  • Andrahandsval för vuxna enligt Läkemedelsverkets rekommendationer.21-22
  • En systematisk översiktsartikel och nätverksmetaanalys (2018) fann att lisdexamfetamin minskade symtom på adhd jämfört med placebo.23
  • En Cochranerapport (2018) konkluderade att kvaliteten på evidensen för effekt av amfetaminer vid adhd hos vuxna är låg till mycket låg. Dessutom avbryter många behandlingen på grund av biverkningar.26
  • Lisdexamfetamin ökar koncentrationerna av dopamin och noradrenalin. Förutom att minska återupptaget av noradrenalin och dopamin presynaptiskt, ökar lisdexamfetamin också frisättningen av dopamin.
  • Lisdexamfetamin är en prodrug vilket innebär att den är inaktiv vid intag. Substansen spjälkas till aktiv substans (dexamfetamin) i blodet, vilket anses minimera risken för missbruk.
  • Lisdexamfetamin är narkotikaklassad.

Dosering av centralstimulerande medel

  • Den kliniska effekten är vägledande vid dosering.18-19,22
  • Vid insättning börjar man med lägsta dos, och ökar sedan med en veckas intervall med samma mängd tills lägsta effektiva dos har uppnåtts.
  • Observans på biverkningar, särskilt ångest och depressivitet, är viktigt. Flertalet biverkningar kan förväntas vara dosberoende och visar sig i inledningsskedet av behandlingen.
  • Man doserar inte efter kroppsvikt utan strävar efter bästa möjliga effekt med minsta möjliga biverkningar, och de individuella variationerna är stora. Det innebär att storväxta personer i vissa fall kan svara bättre på en lägre dos än en småväxt person.
  • Personer med adhd och substansmissbruk nära i tiden kan behöva något högre doser än personer med adhd utan missbrukshistoria, för att nå optimal behandlingseffekt.6,27

Icke centralstimulerande läkemedel

Atomoxetin

  • Används om metylfenidat inte har tillräcklig effekt eller om det inte är lämpligt att använda centralstimulerande läkemedel, exempelvis vid svåra tics, allvarlig sömnstörning, behov av effekt över hela dygnet, etablerat skadligt bruk eller risk för skadligt bruk, eller annan felaktig användning av centralstimulantia.22
  • Atomoxetin är en återupptagshämmare av noradrenalin. Den ökade mängden noradrenalin ger en förstärkt signalering i pannloben.
  • Atomoxetin är inte narkotikaklassad.
  • En metaanalys visade att atomoxetin (2013) hade en blygsam effekt på minskning av adhd-symtom bland vuxna28
  • En systematisk översiktsartikel och nätverksmetaanalys (2018) fann att atomoxetin minskade symtom på adhd jämfört med placebo.23
  • Dosering av atomoxetin:21
    • Rekommenderad startdos av atomoxetin är 0,5 mg/kg/dag. Dosen justeras varje vecka utifrån kliniskt svar och tolerans. Rekommenderad underhållsdos är cirka 1,2 mg/kg/dag
    • Effekten kommer långsammare än vid centralstimulerande läkemedel. Utprövning rekommenderas därför under minst 8 veckor
  • Möjliga biverkningar av atomoxetin:21
    • De vanligaste biverkningarna är illamående/kräkningar, buksmärtor, trötthet och nedsatt aptit
    • Lätt ökning av puls och blodtryck har observerats i kliniska studier
    • Kan ge lång QT-tid och får därför inte användas på patienter med medfödd eller förvärvad lång QT-tid. Preparatet bör inte kombineras med erytromycin
    • Självmordstankar, självmordsförsök, aggressivitet och nedstämdhet har rapporterats vid behandling med såväl centralstimulerande läkemedel som atomoxetin:
      • Studier har dock inte kunnat bekräfta någon ökad risk för genomfört självmord, utan resultaten pekar snarare mot en skyddande effekt av behandling 

Särskild observans18-19

Substansbruksyndrom (skadligt bruk och beroende)

  • Behandling av samtidig adhd och substansbruksyndrom är komplex och bör ske inom beroendevården.
  • Integrerade behandlingsinsatser rekommenderas för båda tillstånden parallellt, eftersom obehandlad adhd kan försvåra remission av substansbruksyndromet.
  • I praktiken är det ofta lämpligt att påbörja beroendebehandling, som utan fördröjning, och helst vid samma vårdenhet, följs av läkemedelsbehandling av adhd.
  • Förskrivande läkare ansvarar alltid för fortlöpande kontroll av drogfrihet under behandling och att risken för spridning av medicinen minimeras.
  • Kardiovaskulär sjukdom kan förekomma redan hos unga personer till följd av intravenöst bruk av narkotika, liksom av alkohol- och cannabisberoende. Det är därför viktigt att identifiera riskpatienter för hjärtsjukdom inför behandlingsstart. Misstänkta riskpatienter bör handläggas i samråd med kardiolog.

Hjärtsjukdom

  • Vid anamnes på kardiovaskulär eller cerebrovaskulär sjuklighet, eller ärftlighet för plötslig hjärtdöd eller ventrikulär arytmi ska EKG kontrolleras inför eventuell läkemedelsbehandling. Eventuellt kontakt med kardiolog beroende på anamnes och fynd.
  • Centralstimulantia och atomoxetin tenderar i kliniska prövningar att öka hjärtfrekvensen och ge en marginell blodtryckshöjning på gruppnivå. Den kliniska relevansen av dessa fynd är ännu oklar, men det är viktigt att följa puls och blodtryck regelbundet då enstaka patienter kan reagera med kliniskt betydelsefulla förhöjningar. Betablockerare eller andra läkemedel kan då behövas i tillägg.

Psykossjukdom

  • Psykos innebär en absolut kontraindikation för behandling med centralstimulantia.
  • Tidigare, övergående missbruksinducerade psykoser utgör inte kontraindikation för behandling men bör föranleda försiktighet.

Depression

  • Centralstimulantia och atomoxetin ska ges med försiktighet till patienter med depression, svår ångest eller aktuella suicidtankar, då det finns en risk för försämring av dessa tillstånd. Samexisterande tillstånd bör därför vara optimalt stabiliserade innan adhd-läkemedel sätts in.

Bipolär sjukdom

  • För behandling med centralstimulantia eller atomoxetin vid bipolär sjukdom krävs att patienten är välinställd på stämningsstabiliserande läkemedel. Även då krävs försiktighet och tätare kontroller av adhd-medicineringen eftersom dessa preparat kan försämra symtomen vid bipolär sjukdom.

Epilepsi, hjärnskada, CNS-sjukdom

  • Försiktighet bör iakttas vid behandling med centralstimulantia eller atomoxetin till vuxna med epilepsi, hjärnskada eller CNS-sjukdom. Neurolog bör konsulteras innan behandling påbörjas.

Tics

  • Centralstimulerande läkemedel kan öka eller utlösa motoriska och verbala tics och dyskinesier. I vissa fall bör detta motivera en dosreduktion eller att behandlingen avbryts. Ibland kan man istället se minskade tics, möjligen beroende på minskade stressnivåer.

Graviditet

  • Barn till kvinnor som behandlats med adhd-läkemedel under graviditeten har en något ökad risk för att behöva vård på neonatalavdelning för centralnervös påverkan:29
    • Riskökningen är dock inte så stor att den motiverar att avstå från behandling med adhd-läkemedel om medicineringen är nödvändig för den gravida kvinnan

Psykologisk behandling

Psykoedukation20,22

  • Psykoedukativa insatser i grupp eller individuellt bör erbjudas alla patienter med nyligen diagnostiserad adhd i nära anslutning till utredningen, gärna tillsammans med närstående:18-19
    • Förståelse för vad diagnosen innebär och hur svårigheterna påverkar i olika vardagssituationer och livsskeden
    • Konkreta tips om kognitivt och annat stöd, hur man kan hantera och lösa praktiska vardagsproblem
    • Information om behandling och samhällsstöd
    • Informationsmaterial som litteratur, broschyrer, internethemsidor, intresseföreningar

Kognitiv beteendeterapi (KBT)

  • En Cochranerapport (2018) konkluderade att det för vuxna med adhd finns evidens av låg kvalitet för att KBT på kort sikt kan minska kärnsymtom vid adhd samt förbättra vanliga sekundära störningar som depression och ångest.30
  • Socialstyrelsens rekommendation (Nationella riktlinjer för vård och stöd vid adhd och autism, 2022):9
    • För vuxna (över 21 år) med adhd finns vetenskapligt stöd för att KBT även minskar typiska adhd-symtom, såsom svårigheter med känsloreglering och impulskontroll. Behandlingen minskar i sin tur även ångest
    • Att behandla adhd-symtom med KBT har därför relativt hög prioritet för vuxna
  • Behandlingen kan med fördel kombineras med läkemedelsbehandling.31
  • De flesta program är kompetensbaserade och fokuserar på organisations- och tidshanteringsförmåga, känsloreglering, problemlösningsförmåga, social kompetens och strategier för att förbättra uppmärksamhet och impulsivitetshantering.7

Stöd och hjälpmedel

  • Kognitivt stöd inklusive hjälpmedel:
    • Vuxna med adhd har olika behov av miljöanpassning, strategier och hjälpmedel för att klara sitt dagliga liv i hemmet, på fritiden och i arbetslivet
    • Arbetsterapeuter kan bidra med kartläggning av dessa behov, förskrivning av hjälpmedel och råd om miljöanpassning och strategier, samt ibland även handledning till kommunens boendestödjare19
  • Samordnare eller personligt ombud:
    • Kan vara till stor hjälp för många vuxna med adhd som behöver hjälp med överblick och samordning av olika vård- och stödkontakter
    • Det kan också finnas behov av praktiskt och lättillgängligt stöd för att hantera besvärliga vardagssituationer19
  • Stöd i hemmet:
    • Konkret stöd i vardagssituationer; att komma igång med och hitta hållbara rutiner för vardagssysslor (kommunalt boendestöd, gärna med handledning från arbetsterapeut)19
  • Stöd vid studier:
    • Individuellt utformat stöd vid studier på högskola, inom vuxenutbildningen eller på folkhögskola med speciell inriktning mot adhd och andra funktionsnedsättningar19
  • Stöd i arbete:
    • Hjälp att finna och behålla lämpligt yrkesarbete, ibland med visst stöd och anpassning
  • Försörjningsstöd:
    • Kommunens socialtjänst eller Försäkringskassan19
  • Stöd till närstående:
    • Stöd och avlastning för närstående och stöd i föräldrarollen
    • Anhörigstödjare finns numera inom kommunerna
    • Vid stöd till familjer där både barn och vuxna har funktionsnedsättning kan ett samarbete mellan BVC, förskola/skola, kommunala stödpersoner och barn- och vuxenpsykiatri behövas19
Annons
Annons

Förlopp, komplikationer och prognos

Förlopp

  • Adhd är ett livslångt tillstånd. Symtom i barndomen kan minska i vuxen ålder, sannolikt till stor del därför att en viss adaptation på grund av ökade livserfarenheter sker och att förbättrade copingstrategier utvecklas med tiden.
  • Symtombilden ändras med åldern med en minskning av motorisk överaktivitet och impulsivitet medan uppmärksamhetsbristerna kvarstår längst.13,18,32
  • En stödjande och förstående omgivning är väsentlig för en positiv utveckling, medan socialt stressande och destruktiva miljöer förstärker adhd-symtomen och kan bidra till att utveckla allvarligare funktionella störningar.
  • Medicinering och annan behandling kan minska symtomen och öka funktionsförmågan, men det finns i princip ingen bot.

Komplikationer

  • Cirka 80 % av vuxna med adhd uppfyller kriterier för minst en annan psykiatrisk diagnos, vanligast är ångesttillstånd depressiva syndrom och substansbruksyndrom.18
  • Personer med adhd underpresterar ofta i förhållande till sina egentliga intellektuella resurser.15,18
  • En långtidsuppföljning av barn (6–12 år) med adhd visade i vuxen ålder ökad risk för ogynnsamma yrkesmässiga, ekonomiska och sociala förhållanden, antisocialt personlighetssyndrom, missbruk, inläggning för psykisk sjukdom, fängelsevistelse samt högre dödlighet.33
  • Ökad dödlighet tycks främst bero på olyckor och är kopplat till beteendesyndrom och drogmissbruk.34
  • Autoimmuna sjukdomar, fetma och fysisk multimorbiditet är vanligare bland personer med adhd.35-37
  • Se även Konsekvenser för vuxna med diagnosen adhd, Socialstyrelsen 2019.38

Prognos

  • Tidig identifiering och behandling/stödinsatser förbättrar sannolikt prognosen:
    • En norsk studie visade att adhd-läkemedelsbehandling under barndomen var den prognostiskt viktigaste faktorn för att ha ett arbete i vuxen ålder.39
  • Registerstudier pekar på kraftigt minskade risker för kriminalitet och allvarliga trafikolyckor hos personer med adhd under perioder när de medicinerade med adhd-läkemedel, liksom minskad risk för skadligt substansbruk, jämfört med perioder när de inte medicinerade.40-42

Uppföljning (inom psykiatrin)

Individnivå

  • Säkerställ att patienten och anhöriga får tillräcklig information om tillståndet och dess behandling, helst både muntligt och skriftligt.
  • Skräddarsy behandlingsinsatser utgående från den enskildes behov, förutsättningar och egna önskemål.
  • Regelbunden uppföljning av symtom och funktionsförmåga.
  • Initiera eventuellt SIP-möte med andra instanser vid behov.
  • Beakta eventuell tillkomst av samexisterande tillstånd.
  • Diskutera rökning och alkohol och bistå med behandling vid behov (rökstopp, minskat drickande).

Verksamhetsnivå

  • Indikatorer i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid adhd och autism:9
    • Andelen personer som får insatser för adhd eller autism och som får återkommande uppföljning i den specialiserade vården (även habiliteringen), med minst ett planerat besök per år under en treårsperiod efter diagnosen (indikator 5)
    • Andelen vuxna med adhd eller autism som får boendestöd i ordinärt boende (indikator 10)
    • Andelen personer med nydiagnostiserad adhd eller autism som har fått psykoedukation (indikator 11)
    • Andelen personer med nydiagnostiserad adhd som har hämtat ut centralstimulerande adhd-läkemedel i upp till ett år (indikator 14)
    • Andelen vuxna med adhd och alkohol- och narkotikaproblem som har hämtat ut adhd-läkemedel (indikator 15)

Patientinformation

Vad patienten bör informeras om

  • Patienten och anhöriga bör få detaljerad information om tillståndet och helst erbjudas deltagande i formaliserad patient- och närståendeutbildning.
  • Informera om olika behandlingsmöjligheter, såväl farmakologisk som psykosocial/psykologisk, samt förskrivning av kognitiva hjälpmedel (via arbetsterapeut).
  • Poängtera vikten av regelbundna vanor avseende kost, sömn och motion och stressreducerande tekniker.

Skriftlig patientinformation

Patientorganisation

Källor

Annons
Annons
Vill du lära dig mer? Prenumerera på våra utskick

Du kan avsäga dig våra utskick när som helst genom att klicka på en länk som finns i alla utskick. Läs mer om NetdoktorPros personuppgiftspolicy här .


Annons
Annons
Annons

Du har valt bort en eller flera kakor vilket kan påverka viss utökad funktionalitet på siten.

Annons