Vanföreställningssyndrom

Bakgrund

• Vanföreställningssyndrom är ett psykotiskt syndrom som karakteriseras av rigida vanföreställningar utan tecken på andra psykiska eller kroppsliga sjukdomar. Definitionsmässigt ska vanföreställningarna ha funnits mer än en månad.

Epidemiologi

• Tillståndet är sällsynt och incidensen anges vara 1–3 per 100 000 invånare per år.
• Enligt statistikutdrag från Socialstyrelsens patientregister är prevalensen i Sverige cirka 0,035 %.
• Medelåldern för insjuknande är i olika studier 35–55 år.

Etiologi och patogenes

• Tillstånden tycks bero på samspel mellan arv och miljö.
• En ökad ärftlig belastning vad gäller schizofreni och affektiv sjukdom har noterats.
• Undertyper:
  • Förföljelse, paranoia – 48 %
  • Svartsjuka – 11 %
  • Blandat – 11 %
  • Somatisk – 5 %
  • Ospecificerad – 23 %

ICD-10

• F22.0 Vanföreställningssyndrom
• F22.8 Andra specificerade kroniska vanföreställningssyndrom
• F22.9 Kroniskt vanföreställningssyndrom, ospecificerat

Anamnes

• Typisk anamnes är en prodromalfas med märkliga idéer, som så småningom organiserar sig kring en central vanföreställning som "förklarar" allt.
• Den centrala vanföreställningen brukar ha ett av följande teman:
  • Förföljelse, grandiositet, erotomani, svartsjuka, kroppsliga funktioner/upplevelser
• En särskild variant är parasitofobin, som inte är en fobi i egentlig mening, utan handlar om en vanföreställning om att ha parasiter eller smådjur i huden. Patienterna söker vårdcentral eller dermatolog och har ibland med sig burkar med hudavskrap eller liknande, i vilket de tycker sig se bevis för sin upplevelse.

Kliniska fynd

• Vid undersökning noteras utöver vanföreställningar ofta även en avvikande personlighet.
• Patienten kan ofta försöka dölja de idéer som hen förstått att andra uppfattar som onormala (dissimulation).
• Tankeinnehållet avslöjas därför ofta bäst via en indirekt, icke konfrontativ intervjuteknik.

Utredning av vanföreställningssyndrom

1. Föreligger patologi?
   • Särskilt om det är icke-bisarra vanföreställningar kan detta vara svårt att bedöma om patologi föreligger, det kan såklart finnas ett korn av sanning i patientens upplevelse
   • Men sättet patienten hanterar uppfattning på, oförmågan att kunna ifrågasätta sina upplevelser, rigiditeten – talar för att det är en vanföreställning
   • Information från närstående om sjukdomsförlopp och jämförelse mellan aktuellt och tidigare beteende är ofta mycket klargörande
2. Förekommer andra viktiga tecken?
   • Till exempel förvirring, agitation, tankestörningar, fysiska symtom, påfallande stämningsavvikelser
3. Överväg differentialdiagnoser:
   • Vanföreställningssyndrom bör uppfattas som en uteslutningsdiagnos

Differentialdiagnoser

• Schizofreni eller andra psykotiska syndrom:
  • Flera olika typer av vanföreställningsteman bör leda tankarna till schizofreni eller annan alternativ diagnos
  • Vidhåller man diagnosen vanföreställningssyndrom bör den specificeras som "blandad typ"
• Affektiv sjukdom med psykotiska inslag.
• Reaktiv psykos.
• Organisk psykos.
• Tvångssyndrom med dysmorfofobi.

Behandling av vanföreställningssyndrom

• Det är mycket svårt att etablera en allians med patienten då det inte föreligger någon sjukdomsinsikt, samtidigt som en stabil och förtroendebaserad relation mellan behandlare och patient är avgörande för resultatet.
• Undvik att ifrågasätta patientens vanföreställningar, med syfte att öka möjligheten till samarbete med patienten.
• Behandlingen ska anpassas till patientens enskilda behov.
• Information om tillståndet bör ges till familjen.

Läkemedelsbehandling

• Antipsykotika kan ofta lindra symtomen och utbredning av beteende relaterat till vanföreställningarna.
• Den stora utmaningen är att motivera patienten att alls ge sig in i en behandling.

Kognitiv beteendeterapi 

• Kognitiva beteendeterapeutiska behandlingstekniker kan vara aktuellt och hjälper vissa.
• Behandlingen kan bland annat bestå i att försöka få patienten att se alternativa förklaringar till sitt absoluta tänkande.

Annan behandling

• Vanföreställningar och sömnkvalitet påverkar varandra, och behandling av sömnproblem kan vara till nytta för patienter med kroniska vanföreställningar.
• Behandla samsjuklighet, exempelvis depression.

Förlopp

• Förloppet är av växlande intensitet, men vanföreställningssyndrom anses vara en kronisk sjukdom.
• Uppföljningsstudier visar att diagnosen ändras efterhand så att 3–28 % istället får diagnosen schizofreni och 3–8 % får en affektiv sjukdomsdiagnos.

Prognos

• Tidig debutålder och längre duration av obehandlad psykos är negativa prognostiska faktorer som associerar till sämre funktion.

Källor

• Socialstyrelsens patientregister. Antal patienter per 100 000 vårdade i sluten och/eller specialiserad öppenvård för Kroniska vanföreställningssyndrom (F22) 2008-2020 (hämtad 2022-06-06) 
• Skelton M, Khokhar WA, Thacker SP. Treatments for delusional disorder. Cochrane Database of Systematic Reviews 2015, Issue 5. Art. No.: CD009785. DOI: 10.1002/14651858.CD009785.pub2. PMID: 25997589
• González-Rodríguez A, Labad J, Seeman MV. Sleep Disturbances in Patients with Persistent Delusions: Prevalence, Clinical Associations, and Therapeutic Strategies. Clocks Sleep. 2020;2(4):399-415. Published 2020 Oct 16. doi:10.3390/clockssleep2040030. PMID: 33118525
• Rowland T, Birchwood M, Singh S, et al. Short-term outcome of first episode delusional disorder in an early intervention population. Schizophr Res. 2019;204:72-79. doi:10.1016/j.schres.2018.08.036. PMID: 30195583