Balanit

Bakgrund

• Balanit:
  • Inflammation av ollonet (glans)
• Balanopostit:
  • Inflammation av ollon och förhud
  • Inte sällan används ordet balanit synonymt med balanopostit
• Andra former:
  • Plasmacellsbalanit:
    • Kallas även för Zoons balanit (ovanligt)
  • Balanitis circinata:
    • Delsymtom av reaktiv artrit

Epidemiologi

• Vanligt tillstånd i primärvården:
  • Särskilt vanligt hos pojkar
  • Vanligare hos personer med dålig hygien
• Mycket ovanligare hos personer utan förhud/omskurna.

Etiologi och patogenes

• Balanit uppstår oftast till följd av trång förhud, dålig hygien eller genom överdriven tvätt/kemisk retning.
• Det finns dock många orsaker och orsakerna kan delas upp i infektiösa, dermatologiska, maligna och premaligna orsaker:
  • Candidainfektion är vanligast (kan vara ett tecken på oupptäckt diabetes)
  • Streptokockinfektion är också relativt vanligt
  • Gonorré och klamydia kan ge balanit
  • Ett flertal hudsjukdomar såsom psoriasis och eksem kan manifestera sig som balanit
  • Carcinoma in situ och andra premaligna och maligna tillstånd kan ge en balanitbild

ICD-10

• N48.1 Balanopostit (Balanit):
  • N48.1W Annan och ospecificerad balanopostit

Anamnes

• Smärtor, obehag, brännande känsla eller klåda.
• Ilsket röd slemhinna, svullnad.
• Utslag, beläggning.
• Flytning.
• Ulceration (allvarligare fall).
• Relation till friktion, kemisk retning.
• Riskbedömnnig för STI.
• Tidigare/nuvarande sjukdomar (dermatologiska sjukdomar, läkemedel).

Kliniska fynd

• Erytem/ödem med beläggning, flytning eller pusutveckling
  • Erytemet förekommer ofta punkt- eller fläckvis
• Hos barn ser man ofta fimos.
• Hos äldre män kan orsaken vara en urininkontinens (irritation) eller underliggande peniscancer (svullna lymfkörtlar i ljumsken?).
• Tecken på andra dermatologiska sjukdomar (plaque, ärrbildning, ulcerationer, papler, blåsor, tumörer).

Utredning av balanit

• Utredningen baseras i vanliga fall på anamnes och kliniska fynd.
• Odling kan utföras vid flytning/pusutveckling.
• Eventuellt plasmaglukos.
• Eventuellt provtagning för STI.

Differentialdiagnoser

• Differentialdiagnosen är bred. Se även Etiologi och patogenes.

Behandling av balanit

• Egenbehandling är viktigast hos barn.
  • Vid fimos kan behandling med starka kortisonsalvor vara indicerade
• Ofta handlar det om intertrigo (inflammatorisk process som föreligger på hudytor som ligger an mot varandra) och behandling av balanit liknar behandling av intertrigo.
• Ibland kan kortikosteroider eller antimykotika vara indicerat.
• Behandlingen beror på den bakomliggande orsaken.

Egenbehandling

• Smärtlindring (vid behov) med paracetamol och/eller NSAID.
• Fimos (barn):
  • Sittbad i ljummet vatten med någon droppe tvål 1-3 gånger dagligen cirka 10-15 minuter per gång
  • Möjligen försiktig sköljning under förhuden med en stor spruta
  • Barnet kan också kissa i badvatten om kissning ger besvär
• Undvika vidare retning av området:
  • Alltför hög fuktighet – noggrann torkning
  • Friktion
  • Kemisk retning (tvål, parfym, deodorant)

Läkemedelsbehandling

• Empirisk läkemedelsbehandling med antiinflammatorisk och antimykotisk effekt rekommenderas om ingen misstanke finns om specifik genes:
  
  • Behandling med mikonazol (kräm) eller mikanozol + hydrokortison eller triamcinolon (finns i färdiga kombinationer)
  • Dosering:
    
    • Två gånger dagligen i en vecka, därefter en gång dagligen i en vecka, veckan därpå några gånger i veckan
• Ibland kan behandling med antimykotika av partner övervägas för att minska exponeringen för Candida.
• Antihistaminer kan användas vid klåda.

Annan behandling

• Återkommande besvär kan vara indikation för kirurgisk korrigering.

Komplikationer

• Fimos, vid långvarig eller frekvent balanit.
• Meatusstenos med urologiska konsekvenser.
• Utveckling av malignitet.

Prognos

• Beror på bakomliggande orsak.
• Prognosen är i allmänhet god, men tillståndet har en tendens till att recidivera:
  
  • Ökad risk vid hiv-infektion och patienter med diabetes