Whipples sjukdom

Bakgrund

• Whipples sjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Tropheryma whipplei.

Epidemiologi

• Whipples sjukdom är sällsynt med en incidens på <1/1 000 000 individer per år.

Etiologi och patogenes

• Bakterien har isolerats i vatten, vilket innebär att en fekal–oral smittväg förutsätts.
• Alla blir inte sjuka. Det är inte känt varför vissa personer utvecklar sjukdomen och andra inte. 
• Behandling med immunosuppressiva läkemedel (etanercept, metotrexat, kortikosteroider) kan utlösa/förvärra sjukdomen. 

ICD-10

• K90 Malabsorption (bristfälligt näringsupptagande från tarmen)
  • K908 Annan intestinal malabsorption
• M14 Artropatier vid andra sjukdomar som klassificeras annorstädes
  • M148 Atropatier vid andra specificerade sjukdomar som klassificeras annorstädes

Anamnes

• Ledsymtom:
  • Är oftast debutsymtom och kommer innan de andra symtom uppkommer, förekommer hos 80 % av patienterna
  • Uppträder som intermittenta, migrerande ledsmärtor, ledinflammationer eller både och
• Gastrointestinala symtom:
  • Ofta något senare i förloppet
  • Består av intermittenta vattentunna diarréer, blodiga diarréer, krampande buksmärta och viktnedgång (80–90 %)
• Feber:
  • Hos 25–40 % av patienterna
• Neurologiska symtom:
• Rapporteras hos 6–63 %
• Symtomen som förekommer varierar betydligt och kan påminna om snart sagt alla neurologiska sjukdomar
• Kardiella symtom:
  • Rapporteras hos 17–55 %
  • Endokardit och klaffpåverkan är vanligt, men perikard, myokard, kranskärl och endokard kan alla vara påverkade
• Lymfvävnad:
  • Lymfadenopati förekommer hos hälften av alla patienter
• Isolerade neurologiska manifestationer:
  • Till exempel demens, supranukleär oftalmoplegi, nystagmus och myokloni

Kliniska fynd

• Se Anamnes.

Utredning av Whipples sjukdom

• En rad ospecifika fynd kan förekomma, till exempel förhöjda värden av akutfasreaktanter, anemi, leukocytos, trombocytos och laboratoriemässiga indikationer på malabsorption och inflammatorisk tarmsjukdom (förhöjt kalprotektin).
• Den klassiska metoden för att diagnostisera Whipples sjukdom är PAS-färgning av biopsier från tunntarmen och eventuell annan vävnad.
• PCR-testning för 16S rRNA:
  • Kan användas för att påvisa T. whipplei på ett icke invasivt sätt i prover från olika vävnader, kroppsvätskor och feces
• Endoskopi.
• Undersökning av cerebrospinalvätska.

Differentialdiagnoser

• Inflammatorisk reumatisk sjukdom.
• Malabsorption – celiaki, sarkoidos, lymfom.
• Malign sjukdom – lymfom.
• Addisons sjukdom.
• Bindvävssjukdomar.
• Diverse neurologiska sjukdomar.
• Diverse hjärtsjukdomar.
• Hiv-infektion.
• Tuberkulos.
• Ankyloserande spondylit.

Behandling av Whipples sjukdom

• Består av antibiotikabehandling.

Läkemedelsbehandling

• Induktionsbehandling i två veckor med antibiotika intravenöst:
  • Till exempel ceftriaxon 2 gram 1 x 1 eller kombination av bensylpenicillin 1,2 gram var 4:e timme
  • Vid engagemang av det centrala nervsystemet dubbleras doseringen av bensylpenicillin
• Underhållsbehandling i ett år:
  • Trimetoprim-sulfametoxazol tablett 160/800 mg 1 x 2
  • Vid allergi mot sulfametoxazol:
    • Doxycyklin 100 mg 1 x 2 och hydroxiklorokin 200 mg 1 x 3 

Komplikationer

• Beroende av vilken vävnad som är angripen.

Prognos

• Obehandlad är sjukdomen kronisk och progredierande och leder till slut till döden.
• Recidiv trots antibiotikabehandling förekommer i 9–15 % av fallen.
• Årlig uppföljning rekommenderas efter avslutad behandling för att upptäcka recidiv.

Källor

• Puéchal X. Whipple's disease. Ann Rheum Dis. 2013 Jun;72(6):797-803.
• Melas N, Haji Younes A, Egerszegi P. Whipples sjukdom: sällsynt, dödlig utan behandling, men lätt botad.