Subaraknoidalblödning

Basfakta

Definition

• Subaraknoidalblödning är en akut blödning från stora och medelstora intrakraniella artärer i subaraknoidalrummet mellan hjärnans innersta hinnor, araknoidea och pia mater (utanför hjärnvävnaden).
  • I knappt 80 % av fallen är orsaken ruptur av ett intrakraniellt aneurysm.^1-2
• Kan ge blödningsskador och sekundär ischemisk hjärnskada.

Förekomst

• Prevalens:
  • Förmodad prevalens av intrakraniella aneurysm i den vuxna befolkningen är 1–5 %³
• Incidens:
• Det inträffar cirka 1000 fall per år i Sverige (cirka 10/100 000/år)⁴ 
• Kön, ålder, familj:
  • Något vanligare hos kvinnor än hos män^4-5
  • Incidensen ökar med åldern, genomsnittsåldern är 50–60 år
  • Det finns beskrivningar av familjär predisposition, även i Sverige
• Andel av alla fall av stroke:
  • Subaraknoidalblödning är orsaken bakom 5 % av alla strokefall⁶

Etiologi och patogenes

• Blödningen beror oftast på:
  • Rupturerade aneurysm (75–80 %), i regel lokaliserade till arteria communicans anterior eller arteria cerebri media⁷
  • Ruptur av arteriovenösa kärlmissbildningar (10 %)
  • Ibland förblir orsaken okänd (15–20 %)⁸
• Blodet sprider sig snabbt i subaraknoidalrummet, ibland även in i hjärnvävnaden, och in i ventrikelsystemet.

Patofysiologi⁹

• Aneurysm är i regel lokaliserade vid förgreningarna till de stora cerebrala artärerna i circulus Willisii.
• Tidiga förelöpare till aneurysm är små utbuktningar till följd av defekter i artärväggens medialager.
• Man tror att dessa defekter expanderar på grund av trycket från det pulserande blodflödet och turbulensen som är störst vid bifurkationerna.
• I ett moget aneurysm ersätts artärväggens medialager med bindvävnad och dess elastiska lamina försvagas eller försvinner.
• Risken för ruptur är relaterad till tensionen i aneurysmväggen och risken ökar med aneurysmets storlek.
• Högt blodtryck leder till ökad risk för ruptur.¹⁰
• Cirka 20 % av patienterna har multipla aneurysm.
• Den arteriella blödningen från aneurysmet leder till att trycket i hjärnan ökar snabbt, från <10 mmHg till uppemot artärtryckets nivå. 

De vanligaste lokalisationerna för cerebrala aneurysm¹¹

• Arteria communicans anterior (30 %).
• Arteria communicans posterior (25 %).
• Arteria cerebri media (20 %).
• Bifurkationen av arteria carotis interna (7,5 %).
• Översta delen av arteria basilaris (7 %).
• Arteria pericallosa (4 %).
• Arteria cerebelli inferior posterior (PICA) (3 %).

Predisponerande faktorer

• De viktigaste modifierbara riskfaktorerna är cigarettrökning, hypertoni, kokainanvändning och hög alkoholkonsumtion.^12-13
• Fysisk ansträngning:
  • Måttlig till extrem fysisk aktivitet kan vara en utlösande faktor, men över hälften av fallen uppstår under icke-belastande förhållanden, och 13 % under sömn¹⁴
• Arv:¹³
• Två eller flera förstagradssläktingar med subaraknoidalblödning ger en relativ risk på 6,6¹³
• Ärftliga bindvävnadssjukdomar som är associerade till ökad risk för subaraknoidalblödning är polycystisk njursjukdom (RR 4,4), Ehlers-Danlos syndrom (typ IV), pseudoxanthoma elasticum och fibromuskulär dysplasi¹⁵

Risken för ruptur är kopplad till storlek och lokalisation

• Siffrorna nedan visar kumulativ frekvens under fem års tid av rupturer i förhållande till aneurysmets diameter hos patienter som inte har haft subaraknoidalblödning från ett annat aneurysm:¹⁶
  • Lokaliserat till arteria carotis interna, arteria communicans anterior, arteria cerebri anterior, arteria cerebri media:
    • Under 7 mm – 0 %
    • 7–12 mm – 2,6 %
    • 13–24 mm – 14,5 %
    • 25 mm eller mer – 40 %
  • Lokaliserat till arteria cerebri posterior och arteria communicans posterior:
    • Under 7 mm – 2,5 %
    • 7–12 mm – 14,5 %
    • 13–24 mm – 18,4 %
    • 25 mm eller mer – 50 %
• Patienter som har flera aneurysm och har haft subaraknoidalblödning på grund av ett rupturerat aneurysm löper betydligt högre risk för blödning från icke-rupturerade aneurysm än vad som framgår av siffrorna ovan.

ICD-10

• I60 Subaraknoidalblödning (blödning under spindelvävshinnan)
  • I60.0 Subaraknoidalblödning från karotissifonen eller karotisbifurkationen
  • I60.1 Subaraknoidalblödning från arteria cerebri media
  • I60.2 Subaraknoidalblödning från arteria communicans anterior
  • I60.3 Subaraknoidalblödning från arteria communicans posterior
  • I60.4 Subaraknoidalblödning från arteria basilaris
  • I60.5 Subaraknoidalblödning från arteria vertebralis
  • I60.6 Subaraknoidalblödning från andra intrakraniella artärer
  • I60.7 Subaraknoidalblödning från icke specificerad intrakraniell artär
  • I60.8 Annan subaraknoidalblödning
  • I60.9 Subaraknoidalblödning, ospecificerad

ICD-10 Primärvård

• I60- Subaraknoidalblödning

Diagnos

Diagnoskriterier

• Typiskt är plötslig debut av intensiv huvudvärk som når maximal intensitet inom några sekunder.
• Blödning bekräftas med DT-undersökning av hjärnan, och aneurysm med angiografi.
• DT-undersökning av hjärnan har nära 100 % sensitivitet för påvisning av subaraknoidalblödning:
  • Negativ DT-unersökning tagen inom 6 timmar efter symtomdebut har NPV (negativt prediktivt värde) på 99,9 %, och utesluter med andra ord diagnosen^17-18
• Diagnosen kan också bekräftas med påvisning av blod i cerebrospinalvätskan, efter 6 timmar är detta aktuellt vid osäkert fynd på DT.¹⁷

Differentialdiagnoser

• Migrän
• Tensionshuvudvärk
• Cerebellär blödning
• Hjärninfarkt
• Intracerebral blödning
• Meningit

Anamnes

• Typiskt är plötslig debut av intensiv huvudvärk som når maximal intensitet inom några sekunder:^6,19 
  • Hos 1/3 börjar huvudvärken långsamt och eskalerar under några minuter²⁰
  • Kan ibland debutera i samband med måttlig eller intensiv fysisk ansträngning²¹
• Nackstelhet:
  • Nackstelhet verkar vara det kliniska fynd som bäst skiljer intensiv huvudvärk med (61 %) och utan subaraknoidalblödning (10%)²²
• Huvudvärken börjar ofta på ena sidan eller i bakhuvudet.
• Oftast följer nackstelhet, illamående och kräkningar (75%), medvetslöshet (> 50%), krampanfall, yrsel och ljusskygghet:
  • Senare påverkas medvetandet och det kan uppstå förvirringstillstånd, ibland utvecklas det till koma och dödsfall (15 %)
  • Fokala neurologiska bortfall kan utvecklas vid hematom i själva hjärnparenkymet
  • Hos 25 % uppträder förändringar i medvetandet inom 15 minuter och 10–50 % får kramper:
    • Ovanligt stark postiktal huvudvärk bör väcka misstanke om subaraknoidalblödning som orsak till krampanfallet¹⁹
• Andra symtom:
  • Nacksmärtor, orbitala smärtor, synrubbningar, kranialnervspåverkan, ptos, motoriska eller sensorisk rubbningar, dysfasi, yrsel, ryggsmärtor, kramper
• "Värsta huvudvärken någonsin":
  • En analys visade att bara 12–15 % med sådant tillstånd hade subaraknoidalblödning^23-24
  • Bland dem som hade fokala neurologiska bortfall, var prevalensen av subaraknoidalblödning 25 %
• Det är lätt att missa diagnosen om de klassiska symtomen och tecknen saknas.²⁵

Förvarning – ”varningsblödningar”

• Subaraknoidal blödning debuterar hos 10–40 % med ett mindre läckage och mindre dramatisk sjukdomsbild 2–8 veckor före rupturen.²⁶
• En varningsblödning ger typiskt hyperakut, medelsvår huvudvärk, fotofobi, illamående, nackstelhet och varar i 1–3 dagar:
  • Det är viktigt att dessa mindre blödningar diagnostiseras så att en större och allvarligare blödning kan förhindras⁶
• Huvudvärk kan vara det enda symtomet hos upp till 40 % och huvudvärken kan gå tillbaka fullständigt inom loppet av några minuter till några timmar.²⁷
• När patienterna kontaktar läkare för nyligen uppkommen huvudvärk är det viktigt att noga fråga om de allra första symtomen, om de kom helt plötsligt eller ökade gradvis.
• Vid en liten subaraknoidalblödning kan symtomen öka gradvis efter en initialt plötslig debut.

Ottawaregeln för subaraknoidalblödning²⁸

• En algoritm som kan användas för alerta patienter >15 års ålder med ny och plötsligt insättande, icke-traumatisk huvudvärk med maximal intensitet inom en timme.
• Algoritmen kan inte användas för patienter med nytillkomna neurologiska bortfall, tidigare aneurysm, subaraknoidalblödning eller hjärntumör, eller tidigare liknande huvudvärk (≥3 episoder under ≥6 månader).
• Sensitivitet 100 % – det vill säga negativt test utesluter subaraknoidalblödning.
• Ytterligare undersökning behövs om patienten har ett eller flera av följande:
  • Smärta i nacken eller nackstelhet
  • Ålder >40 år
  • Bevittnad medvetslöshet
  • Debut under ansträngning
  • Huvudvärkens intensitet har omedelbart nått maximum
  • Nedsatt flexion i nacken vid undersökning

Kliniska fynd

• Vanliga fynd är nackstelhet, nedsatt medvetandegrad, pareser vid intracerebralt hematom och onormala reflexfynd:
  • En subaraknoidalblödning kan också uppträda i former som inte är lika dramatiska
• Nackstelhet:
  • Nackstelhet kan inträda några minuter eller timmar efter subaraknoidalblödning
  • Nackstelhet är en reflex och saknas om patienten är djupt medvetandesänkt
• En neurologisk undersökning som visar på fokala neurologiska bortfall är antingen:
  • Ett tecken på att blödningen har trängt in i hjärnvävnaden eller
  • Ett tecken på att det föreligger en primär intracerebral blödning som har trängt igenom till subaraknoidalrummet
• Förhöjt blodtryck är vanligt.
• Anisokori/okulomotoriuspares kan föreligga om aneurysmet är lokaliserat till arteria carotis interna och trycker mot nervus oculomotorius, eller vid begynnande inklämning (herniering).

Oftalmoskopi

• Oftalmoskopi kan visa stora, peripapillära blödningar som uppstår i snabbt efter symtomdebut:
  • Komplikation till intrakraniell tryckökning som ses hos 2–16 % av patienterna
  • Kan ge betydande minskning av synskärpan
  • Ögonbottenblödningar i kombination med med subaraknoidalblödning har kallats "Tersons syndrom"
• Det här är relativt specifika tecken på subaraknoidalblödning.

Hunt & Hess skala för bedömning av allvarlighetsgrad vid subaraknoidalblödning

1. Asymtomatisk eller lindrig huvudvärk och nackstelhet.
2. Kranialnervspares, nackstelhet, måttlig till svår huvudvärk.
3. Förvirring, somnolens, lätta neurologiska bortfall.
4. Stupor, måttlig till uttalad hemipares, tidig decerebreringsrigiditet.
5. Koma, decerebreringsmönster.

Kompletterande undersökningar i primärvården

• Inga aktuella.

Andra undersökningar på sjukhus

• DT hjärna:
  • Avslöjar de flesta blödningarna och deras lokalisation om undersökningen genomförs inom 6 timmar efter symtomdebut
  • Är snabbare än MR och påvisar blödningar under det första dygnet med större precision
  • Sannolikheten för att hitta subaraknoidalt blod vid DT hjärna är:²⁹
    • Samma dag 92–95 %, inom 6 timmar 100 %²⁹
      • • NPV (negativt prediktivt värde) 99,9% inom 6 timmar efter symtomdebut
    • 6–24 timmar: 92-95%
    • Dag 3: 74 %
    • Efter tre veckor i princip noll
  • DT hjärna lämpar sig också för att bedöma förhållanden som är avgörande för prognosen, som blödningsstorlek, förekomst av intracerebralt hematom, eller intraventrikulär blödning³⁰
• DT-angiografi:
  • Görs ofta samtidigt som den primära DT-undersökningen³¹
  • Påvisar blödningsstället och kan påvisa andra aneurysm – som ses hos 10–15 %¹
  • Subaraknoidalblödning utan aneurysm eller annan påvisbar förklaring ses hos 10–15 %. Orsaken kan vara blödning från små vener längs de perimesencefala cisternerna. Prognosen är god vid denna typ av subaraknoidalblödning förutsatt att andra orsaker har uteslutits med angiografi
• MR hjärna:
  • Kan visa subaraknoidalblödning, men har en lägre sensitivitet än DT de första dagarna efter blödningen³²
  • MR visar blodnedbrytningsprodukter och kan därför i vissa fall användas för att påvisa blödningen längre fram i förloppet
• Spinalpunktion med undersökning av cerebrospinalvätskan:
• Används för att påvisa blod i cerebrospinalvätska vid negativ DT-undersökning
• Används allt mindre, och kan ersättas med sofistikerade MR-tekniker³¹

Fynd av aneurysm som inte har blött

• Om ett sådant aneurysm ska repareras måste vinsten, i form av ökad livslängd, vägas mot nackdelarna:
  • Risken för bestående följdverkningar efter elektiv reparation
  • Oron vid fynd av ett litet aneurysm som bara ska följas upp
  • Vad ett fynd kan innebära för försäkringar och intyg
  • Psykisk belastning att ha kännedom om den ökade sjukdomsrisken
• Blödningsrisken är mycket låg vid aneurysm <7 mm, men den varierar något i förhållande till lokalisationen, se även ovan om risk för ruptur.³¹
• Fynd av icke-rupturerat aneurysm kräver god tid för samtal med patient och anhöriga, och utförs lämpligast av neurokirurg.

När remittera?

• Vid misstanke om subaraknoidalblödning ska patienten genast läggas in på sjukhus.
• Även misstanke om genomgångna småblödningar bör leda till att patienten läggs in på sjukhus snabbt eftersom behandling av eventuella aneurysm och arteriovenösa malformationer kan förhindra ny blödning och därmed minska mortaliteten.
• När diagnosen har ställts flyttas patienten till neurokirurgisk avdelning.

Checklista vid remittering

Behandling

 Behandlingsmål

• Förhindra ny blödning (reblödning).
• Förhindra och behandla vasospasm och cerebral ischemi.
• Behandla andra medicinska och neurologiska komplikationer.

Allmänt om behandlingen

• Tidig intervention:
  • Tidig diagnostik och behandling ger möjlighet att behandla aneurysmet och förhindra reblödning³³
  • Efter diagnostik och initial stabilisering måste patienten snarast möjligt flyttas till en neurokirurgisk avdelning
• Strikt sängläge:
  • Om patienten är vid medvetande måste varje ansträngning undvikas
• Läkemedelsbehandling?
  • Tidig behandling med tranexamsyra är vanlig, men god dokumentation saknas^6,34
  • Läkemedelsbehandling mot smärta med paracetamol, kodein och/eller opiater är nödvändig för att undvika smärtutlösta stressreaktioner som ökar blodtrycket och därmed risken för en ny blödning:
    • NSAID ska undvikas på grund av negativ påverkan på hemostasen
  • Blodtryckssänkande behandling bör övervägas med snabbverkande läkemedel, exempelvis labetalol³⁵
  • Kalciumantagonisten nimodipin används för att förebygga sekundär ischemi⁶
• Kirurgisk behandling:
  • Tidig behandling av aneurysmet, helst första dygnet och senast inom 3 dagar, ger färre reblödningar och bättre prognos än om behandling sätts in senare³³
  • Endovaskulär behandling (coiling) är förstahandsval för aneurysm som är tekniskt åtkomliga. I vissa fall är kraniotomi och mikrokirurgisk stjälkligatur (clipping) den bästa behandlingen^6,31

Läkemedelsbehandling

Tranexamsyra

• Tidig behandling med tranexamsyra är vanlig, men god dokumentation saknas.^6,34

Andra läkemedel i den akuta fasen?

• Kalciumantagonist (nimodipin):⁶
  • Nimodi­pin är den enda farmakologiska behandlingen som visats minska risken för neurologiska sekvele
  • Ges profylaktiskt under 3 veckor till alla patienter med aneurysmal subaraknoidalblödning
• Antiepileptika:
  • Anfallsbehandling
  • Man brukar inte ge antiepileptika i profylaktiskt
• H2-blockerare eller protonpumpshämmare:
  • Det är vanligt att ge stressulkusprofylax, till exempel lansoprazol 30 mg dagligen
• Lågmolekylärt heparin:
  • Det är vanligt att ge trombosprofylax med lågmolekylärt efter att aneurysmet är åtgärdat

Åtgärda aneurysmet

• Operation med endovaskulär behandling med coiling eller kraniotomi och mikrokirurgisk clipsförslutning, helst inom 48 timmar.
• Behandlingsresultat är goda, även hos gamla patienter och därför finns det ingen övre åldersgräns.

Clips eller coil?

• Kraniotomi med mikroskopisk clipsförslutning (neurokirurgisk vaskulärkirurgi) var standardmetod från 1970-talet.⁷
• Endovaskulär behandling infördes på 1990-talet och finns idag tillgänglig vid alla neurokirurgiska kliniker i Sverige.
• Endovaskulär behandling föredras när aneurysmet är tekniskt åtkomligt för behandlingen, och de flesta opereras numera med den tekniken.

Terapeutisk embolisering, endovaskulär coilbehandling

• En vanlig cerebral angiografi genomförs och en mikrokateter förs in i aneurysmet.
• Aneurysmet försluts med en tunn metalltråd som förs in i aneurysmet och bildar metallspiraler (coils).
• Coiling blockerar blodflödet i aneurysmet och stimulerar trombbildning.
• Behandlingen är i de flesta fall smidig och skonsam, men kräver frekventa kontroller och god uppföljning. I en del fall måste coilmaterialet (recoiling) fyllas på.

Annan neurokirurgisk behandling

• Vid akut hydrocefalus eller ökat intrakraniellt tryck:
  • Tryckavlastning med externt dränage av cerebrospinalvätska från hjärnans ventrikelsystem eller via lumbalt drän
• Hematom med expansiv effekt:
  • I förekommande fall kraniotomi med evakuering av hematom
• Vid kvarstående hydrocefalus:
  • Inläggning av permanent ventrikuloperitoneal shunt

Observation efter subaraknoidalblödning

• Patienten ska observeras på intensivvårdsenhet på en neurokirurgisk avdelning.
• Andning, cirkulation, blodtryck och intrakraniellt tryck övervakas noggrant.
• Cerebral vasospasm och sekundär ischemi:
  • Är en viktig orsak till morbiditet och mortalitet vid subaraknoidalblödning (se komplikationer nedan)
  • Övervakas med regelbunden transkraniellt dopplerultraljud
  • I förebyggande syfte ges kalciumantagonisten nimodipin
• Medvetandegrad:
  • Ska följas upp med GCS eller RLS
• Upprepade DT-undersökningar.

Rehabilitering

• Många patienter behöver mycket rehabilitering på grund av pares, afasi och nedsatt kognitiv förmåga.
• Rehabiliteringen bör äga rum vid en specialiserad rehabiliteringsavdelning med bred kompetens inom bland annat klinisk neuropsykologi, logopedi och arbetsterapi.

Förebyggande åtgärder

• Efter en lyckad operation och behandling av aneurysm är reblödning sällsynt.
• Blodtryckskontroller är viktiga.
• Screening/uppföljning av asymtomatiska cerebrala aneurysm, se även ovan om risk för ruptur:
  • Det finns inga studier av hög kvalitet som har utvärderat effekten av screening
  • Små aneurysm (<7 mm) hos patienter som inte har haft blödning från ett annat aneurysm kan  observeras eftersom risken som är kopplad till behandling är högre än risken som är kopplad till det spontana förloppet³⁶
  • Vid storlek på 7–10 mm bör en individuell bedömning göras av neurokirurg
  • Vid storlek på >10 mm rekommenderas i regel operation av aneurysmet

Elektiv kirurgi

• Patienter som har ett eller flera intrakraniella aneurysm som inte har rupturerat kan också behöva behandling.
• Utvärdering av indikationer:
  • Rupturrisken är inte stor men den ökar om aneurysmet blir större
• Val av metod:
  • Vissa aneurysm kan inte behandlas endovaskulärt och inte heller med vanlig clipsförslutning
  • Stora aneurysm kan kräva kirurgisk rekonstruktion eller bypasskirurgi

Förlopp, komplikationer och prognos

Förlopp

• Hyperakut insättande symtom.
• Arteriell blödning som sprider sig snabbt i subaraknoidalrummet.
• Tre fjärdedelar av patienterna får reblödning om de inte behandlas.
• Risk för reblödning är störst de första dagarna.
• Tre fjärdedelar reblödningar sker inom de första 34–4 veckorna.

Komplikationer

• Reblödning från rupturerat aneurysm:
  • Innebär en mortalitet på >50 % och försämrad prognos för dem som överlever
  • Prospektiva undersökningar har visat att >10–15 % får reblödning det första dygnet, de flesta redan 4–6 timmar efter den första blödningen³⁷
  • Under de följande 4 veckorna är risken i genomsnitt 1–2 % per dag. Först efter 3–12 månader är risken för reblödning från ett obehandlat rupturerat aneurysm på samma nivå som risken vid aneurysm som aldrig har blött
• Vasospasm efter blödning:
  • Betecknar den angiografiska bilden av ”förträngda” artärer
  • Vasospasm ses från 3–4 dagar efter en subaraknoidalblödning, når sitt maximum under den andra veckan och löses helt upp inom 3 veckor³¹
  • Vasospasm kan leda till sekundär ischemi, hjärninfarkt, ökande intrakraniellt tryck och död.
• Intracerebralt hematom och hjärnödem:³⁸
  • Kan vara livshotande och kräva kirurgisk avlastning
  • Gör ökat tryck i hjärnan och är ofta en följd av  akut ischemi
• Hydrocefalus:
  • Förekommer hos 20–50 %³⁹
  • Kan uppstå akut genom att cerebrospinalvätskans flöde blockeras av blod i ventrikelsystemet (obstruktiv hydrocefalus) eller senare på grund av nedsatt resorption
  • Upp till 3 personer som får hydrocefalus i akut fas får kronisk hydrocefalus, och måste opereras med ventrikulo-peritoneal shunt
  • DT hjärna kan påvisa hydrocefalus i tidig fas
• Epilepsi:
  • Kramper förekommer hos upp till 1/3 av patienterna
• Kardiopulmonell påverkan:
  • Vid akut subaraknoidalblödning sker en intensiv aktivering av det sympatiska nervsystemet, med akut perifer vasokonstriktion och akut arteriell hypertoni. Det kan leda till hjärtsvikt (forward failure), EKG-förändringar, rytmrubbningar och asystoli¹
  • Hjärtinfarkt är inte vanligt
  • Aspirationspneumoni är en komplikation till medvetandeförlusten
• Hyperkoagulabilitet:
  • Förändringar i koagulationsmekanismerna med hyperkoagulabilitet predisponerar för djup ventrombos, lungemboli och trombos som komplikation till kateteråtgärder
• Vätske- och elektrolytrubbningar:
  • Hyponatremi hos 20 % på grund av ”salt-waste”-syndromet eller inadekvat ADH-sekretion, hypernatremi på grund av diabetes insipidus
• Stressulkus (5 %).
• Död.

Prognos

• Genomsnittlig mortalitet rapporteras i olika material till 20–50 %.^31,40
  • Mortaliteten har varit jämnt sjunkande över många år⁴⁰
• Mortaliteten efter en första blödning bland dem som kommer levande till sjukhuset är cirka 15 %
  • Vid reblödning är mortaliteten cirka 50 %
• Negativa prediktiva faktorer:
  • Sänkt medvetandegrad, hög ålder och stor mängd blod som syns i den första DT-undersökningen
  • Fynd av ett tjockt subaraknoidalt koagel och bilateral ventrikulär blödning³⁰
• Långtidseffekter:
  • Ett år efter subaraknoidalblödningen rapporterar många huvudvärk, nedsatt koncentrationsförmåga, symtom på depression och trötthet
  • 50–60 % av dem som överlever är åter i arbete ett år efter blödningen¹
  • I en norsk studie uppgav ungefär hälften av dem som överlevde att de hade en god eller mycket god livskvalitet⁴¹

Uppföljning

Plan

• Patienter som har haft aneurysmblödningar kontrolleras beroende på vilken behandlingsmetod som har tillämpats.
• För clipsförslutna aneurysm (operation):
  • Rekommenderas DT efter 3 månader för att utesluta hydrocefalus
  • Rekommenderas DT-angiografisk kontroll efter 3 månader om kirurgen har varit osäker på clipsplaceringen
• För coilbehandlade aneurysm:
• Ofta följs endovaskulärt behandlade aneurysm följs upp med MR eller kateterburen angiografi efter 3–6 månader^6,42
• Patienter med flera aneurysm varav endast ett har blött:
  • Individuell behandling bland annat efter patientens ålder, aneurysmets lokalisation och storlek
  • Det är ofta aktuellt att erbjuda patienten operation (i de flesta fall behandling med coiling) av icke-rupturerade aneurysm
• Familjemedlemmar:
  • Screening av familjemedlemmar (föräldrar, syskon och barn >20 år) rekommenderas när ≥2 förstagradssläktingar har haft en blödning eller fått aneurysm påvisat

Patientinformation

Skriftlig patientinformation

• Subaraknoidalblödning

Patientorganisation

• Stroke – riksförbundet