Medicinsk översikt | Kardiologi

Hypertoni

Hypertoni är en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom och delas in i mild, måttlig och svår hypertoni. Omkring 25 procent av den vuxna befolkningen i Sverige uppskattas ha hypertoni.


Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor
Publicerad den: 2018-08-23
Författare: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Sammanfattning

Definition

Hypertoni är en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom och delas in i mild, måttlig och svår hypertoni. 

Förekomst

I Sverige beräknas ungefär 25 procent av den vuxna befolkningen ha hypertoni.

Symtom

Hypertoni ger i regel inga symtom, förutom vid mycket högt blodtryck.

Kliniska fynd

Diagnosen ställs efter upprepade blodtrycksmätningar under standardiserade förhållanden.

Diagnostik

Förutom mätningar på vårdinstanser kan hemblodtryckmätningar och ambulatorisk blodtrycksmätning ingå.

Behandling

Livsstilsåtgärder och eventuellt läkemedel rekommenderas vid måttlig hypertoni. Vid svår hypertoni bör läkemedelsbehandlingen påbörjas snarast.

Definition

  • Hypertoni innebär att en patient har blodtrycksvärden som leder till ökad risk för morbiditet och mortalitet.
  • Hypertoni är således ingen sjukdom i sig, utan är definierad utifrån en riskvärdering och antagen fördel av behandling.
  • Ett systoliskt blodtrycksvärde >140 mmHg och/eller diastoliskt blodtrycksvärde > 90 mmHg som mottagningsblodtryck benämns oftast som hypertoni.

Kategorier och klassificering

  • Primär (essentiell) hypertoni: ingen identifierbar orsak föreligger (80-90 procent).
  • Sekundär hypertoni: andra tillstånd, ofta i njurar eller binjurar, förklarar (delvis) det förhöjda blodtrycket (10-20 procent).
  • Det finns en vidare klassificering i mild (140-159 och/eller 90-99 mmHg), måttlig (160-179 och/eller 100-109 mmHg) och svår (över 180 och/eller över 110 mmHg) hypertoni.
  • Vid 24-timmarsmätning gäller följande gränsvärden för hypertoni.
    • Dag: 135 och/eller 85 mmHg
    • Natt: 120 och/eller 70 mmHg
    • Dygn: 130 och/eller 80 mmHg
  • Observera att minst två mätningar efter screening bör utföras för att bekräfta diagnosen.

Bakgrund och epidemiologi

Annons
Annons
  • I Sverige beräknas ungefär 25 procent av den vuxna befolkningen ha hypertoni och prevalensen är högre hos äldre individer.
  • Merparten (60 procent) har mild hypertoni, medan 30 procent har måttlig hypertoni och 10 procent svår hypertoni. Ungefär hälften har en oupptäckt blodtrycksförhöjning.
  • Både prevalens och incidens stiger, sannolikt till följd av bland annat minskat fysisk aktivitet och ökande förekomst av övervikt i befolkningen.

Patogenes vid essentiell hypertoni

  • Blodtrycket är en produkt av hjärtminutvolymen och perifert motstånd. Dessa faktorer styrs av det sympatiska nervsystemet, renin-angiotensin-systemet och plasmavolymen (som styrs av njurarna).
  • Stimulering av renala sympatiska nerver och aktivering av renin-angiotensin-systemet främjar natrium- och vätskeretention.
  • Blodtrycket börjar stiga när njurarna ökar plasmavolymen för att upprätthålla en normal perfusion.
  • Isolerad systolisk hypertoni hos äldre är en separat sjukdomsgrupp som orsakas av ökande stelhet i de större artärerna med ökande ålder.

Predisponerande faktorer vid essentiell hypertoni

  • Ålder
  • Övervikt och viktuppgång
  • Arv/familjär predisposition (ungefär 30 procent kan förklaras av arv)
  • Etnisk tillhörighet
  • Högt saltintag (intag av mer än tre gram NaCl per dag är associerat med ökad förekomst av hypertoni)
  • Fysisk inaktivitet ger ökad risk för hypertoni, och ökning av fysisk aktivitet kan minska blodtrycket
  • Alkohol
  • Personlighet (”typ A”-beteende) och stress (särskilt utan återhämtning)

Anamnes

Annons
Annons
  • Sjukhistoria och hereditet
    • Hjärt-kärlsjukdom i egen sjukhistoria och vid förstagradssläktingar
    • Njursjukdom
    • Diabetes mellitus (både typ 1 och typ 2)
  • Aktuellt
    • Hypertoni ger i regel inga symtom
    • Debut, duration och blodtrycksvärden
    • Tidigare och aktuell terapi
    • Graviditetskomplikationer (hypertoni eller diabetes)
    • Läkemedel som kan ge sekundär hypertoni

Diagnostik och undersökning

  • Blodtrycksmätning bör ske på ett standardiserat sätt (sittande, vila fem minuter, korrekt manschettstorlek), minst två gånger för att bekräfta diagnosen.
  • Undersökning av hjärta, lungor.
  • Mätning av längd, vikt, midjemått (alternativt BMI).
  • Blodprover såsom Hb, CRP, kalium, kalcium, albumin, kreatinin och/eller eGFR, glukos samt totalkolesterol med LDL, HDL och triglycerider och eventuellt urat.
  • EKG för bedömning av rytm, överledningsrubbningar, vänsterkammarhypertrofi (VKH).
  • Överväg fördjupad utredning (som ambulatorisk blodtrycksmätning) vid:
    • misstanke om sekundär hypertoni
    • tidig sjukdomsdebut (<30–35 år)
    • avvikande laboratorieprover
    • svår hypertoni utan hereditet eller känd orsak
    • svårkontrollerat blodtryck trots tre eller fler klasser av läkemedel i fulldos (resistent hypertoni)
    • plötslig försämrad kontroll av blodtrycket
  • Diagnostiken bör även bedöma vilken risk patienten har att insjukna i hjärt-kärlsjukdomar, om skador har uppstått till följd av hypertonin och om sekundär hypertoni kan föreligga.

Differentialdiagnoser (orsaker till sekundär hypertoni)

  • Läkemedel (även receptfria) och andra substanser
  • Akut eller kronisk njursjukdom (renal hypertoni)
  • Renovaskulär sjukdom (såsom njurartärstenos)
  • Primär aldosteronism (hypertoni, lågt kaliumvärde och metabol alkalos)
  • Obstruktivt sömnapnésyndrom (vid tecken på andningsstörningar under natten)
  • Cushing's syndrom (sällsynt)
  • Hyper-/hypotyreos och hyperparatyreos 
  • Feokromocytom (paroxysmal hypertoni)
  • Coarctatio aortae (särskilt barn och unga vuxna)

Behandling

Allmänt

  • Patientens hela riskfaktorprofil skall värderas (SCORE).
  • Målnivån för blodtryck är lägre än 140/90 mmHg i de flesta grupper, oavsett kronologisk ålder. För de mest sjuka äldre måste målet individualiseras och ett systoliskt blodtryck på 130–150 är ofta ett rimligt mål.
  • För patienter med manifest hjärt-kärlsjukdom, njursjukdom och diabetes mellitus typ 2 bör blodtryck under 130/80 mmHg eftersträvas.
  • Behandlingen består av egenbehandling (livsstil/levnadsvanor) och farmakologisk behandling beroende på blodtrycksvärden och riskkategori.

Egenbehandling består av att ändra på eventuella livsstilsfaktorer som kan leda till ökad risk eller som genom ändring kan sänka blodtrycket:

  • Viktminskning vid övervikt/fetma
  • Minskning av natriumsaltintag och ändrad kost (se nedan)
  • Fysisk aktivitet
  • Minskat alkoholintag
  • Övriga riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom som inte direkt minskar blodtrycket såsom rökstopp, behandling av sömnapné och stresshantering.

Matvanor

  • Nyttiga livsmedel är grönsaker, frukt, oliv- och rapsolja, skaldjur, fisk (som lax, makrill, sill), nötter, avokado, fullkornsprodukter och kyckling och annan fågel.
  • Man bör undvika feta (och salta) kött- och charkuterivaror, feta mejeriprodukter, snabba kolhydrater/socker och salt.
  • Man bör eftersträva regelbundna matvanor och energibalans.

Fysisk aktivitet och övervikt

  • Både aktiviteter som påverkar uthållighet och styrka är bra för personer med hypertoni.
  • Det finns god evidens att aerob fysisk aktivitet leder till sänkt blodtryck; tillägg av isometrisk träning (styrketräning med vikter utan att muskler förkortas) kan också rekommenderas.
  • En ökning av den fysiska aktiviteten ger även positiva effekter på andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom.
  • Vardagsmotion har också positiva effekter på blodtrycket.
  • Rekommendationen för aerob fysisk aktivitet är minst 150 minuter per vecka (måttlig intensitet) eller minst 75 minuter per vecka (hög intensitet).
  • Viktminskning kan leda till blodtrycksminskning.

Farmakologisk behandling är indicerad hos patienter med hypertoni grad 1–3, där måltrycken inte uppnåtts med egenbehandling (livsstil/levnadsvanor).

  • Vanliga läkemedel är ACE-hämmare, ARB (AT1-receptorblockerare), kalciumantagonist av dihydropyridtyp eller diuretikum av tiazidtyp. Alla har ungefär lika stor effekt på blodtrycket (en sänkning med omkring 10/5 mmHg).
  • Kombinationer av läkemedel föredras framför upptrappning till maximal dosering av enskilda läkemedel på grund av risk för biverkningar. 
Steg Kommentarer Åtgärder
1 Okomplicerad hypertoni och isolerad systolisk hypertoni

Monoterapi med en av följande:

  • ACE-hämmare eller ARB
  • Kalciumantagonist
  • Tiaziddiuretikum
2 Otillräcklig effekt trots steg 1  

Kombination av två av följande:

  • ACE-hämmare eller ARB
  • Kalciumantagonist
  • Tiaziddiuretikum
3 Otillräcklig effekt trots steg 2  Kombination av ACE-hämmare eller ARB, kalciumantagonist och tiaziddiuretikum
4 Otillräcklig effekt trots steg 3  Tillägg av beta-receptorblockerare (även indicerat vid ischemisk hjärtsjukdom, kronisk hjärtsvikt, arytmier, migrän m.m.)
5 Otillräcklig effekt trots steg 4  Tillägg av mineralkortikoid-receptorantagonister och/eller alfa-receptorblockerare. Överväg remiss till hypertonispecialist.

Behandling vid samsjuklighet

  • Vid diabetes är ACE-hämmare eller ARB förstahandsval.
  • Vid koronarsjukdom är beta-receptorblockerare och/eller kalciumantagonister (dihydropyridintyp) lämpliga.
  • Vid systolisk vänsterkammardysfunktion (hjärtsvikt) är ACE-hämmare eller ARB, beta-receptorblockerare och aldosteronantonister lämpliga.
  • Vid tidigare hjärtinfarkt minskar beta-receptorblockerare mortaliteten.
  • ACE-hämmare och ARB kan minska risken för förmaksflimmer.
  • Vid arytmier kan beta-receptorblockerare och/eller kalciumantagonister vara indicerade.
  • Vid minskad njurfunktion kan kalciumantagonister (dihydropyridintyp) och beta-receptorblockerare användas då elimineringen av dessa inte går vid njurarna.
  • Patienter med nedsatt njurfunktion (kreatinin över 120 mikromol/l) bör ha diuretika (vid behandling med tiazider är det viktigt att monitorera kalium).
  • För att förebygga försämring av njursvikt rekommenderas ACE-hämmare eller ARB som förstahandsval.
  • KOL-patienter drabbas oftare av biverkningar av ACE-hämmare.
  • Undvikt beta-receptorblockerare hos patienter med astma.

Prognos och uppföljning

Utvärdering av effekten

  • Vid livsstilsåtgärder som enda åtgärd bör effekten utvärderas efter tre veckor till sex månader, beroende på riskbedömningen.
  • Vid läkemedelsbehandling kan effekten utvärderas efter två till fyra veckor.
  • Årlig kontroll av livsstilsfaktorer, blodtryck samt laboratorieprover såsom kalium, natrium, kreatinin, lipidstatus, blodglukos, albumin/kreatininkvot i urinen, längd, vikt och midjemått/BMI.

ICD-10

I10 Essentiell hypertoni

I12 Hypertoni med njursjukdom

I13 Hypertoni med hjärt- och njursjukdom

I15 Sekundär hypertoni

Kommentarer

Du måste logga in för att kunna skriva kommentarer. Logga in.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons