Medicinsk översikt | Kardiologi

Hypertoni

Hypertoni är en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom och delas in i mild, måttlig och svår hypertoni. Omkring 25 procent av den vuxna befolkningen i Sverige uppskattas ha hypertoni.


Mats Halldin, legitimerad läkare
Publicerad den: 2018-08-23
Författare: Mats Halldin, ST-läkare allmänmedicin och med. dr., medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Sammanfattning

Definition

Hypertoni är en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom och delas in i mild, måttlig och svår hypertoni. 

Förekomst

I Sverige beräknas ungefär 25 procent av den vuxna befolkningen ha hypertoni.

Symtom

Hypertoni ger i regel inga symtom, förutom vid mycket högt blodtryck.

Kliniska fynd

Diagnosen ställs efter upprepade blodtrycksmätningar under standardiserade förhållanden.

Diagnostik

Förutom mätningar på vårdinstanser kan hemblodtryckmätningar och ambulatorisk blodtrycksmätning ingå.

Behandling

Livsstilsåtgärder och eventuellt läkemedel rekommenderas vid måttlig hypertoni. Vid svår hypertoni bör läkemedelsbehandlingen påbörjas snarast.

Definition

  • Hypertoni innebär att en patient har blodtrycksvärden som leder till ökad risk för morbiditet och mortalitet.
  • Hypertoni är således ingen sjukdom i sig, utan är definierad utifrån en riskvärdering och antagen fördel av behandling.
  • Ett systoliskt blodtrycksvärde >140 mmHg och/eller diastoliskt blodtrycksvärde > 90 mmHg som mottagningsblodtryck benämns oftast som hypertoni.

Kategorier och klassificering

  • Primär (essentiell) hypertoni: ingen identifierbar orsak föreligger (80-90 procent).
  • Sekundär hypertoni: andra tillstånd, ofta i njurar eller binjurar, förklarar (delvis) det förhöjda blodtrycket (10-20 procent).
  • Det finns en vidare klassificering i mild (140-159 och/eller 90-99 mmHg), måttlig (160-179 och/eller 100-109 mmHg) och svår (över 180 och/eller över 110 mmHg) hypertoni.
  • Vid 24-timmarsmätning gäller följande gränsvärden för hypertoni.
    • Dag: 135 och/eller 85 mmHg
    • Natt: 120 och/eller 70 mmHg
    • Dygn: 130 och/eller 80 mmHg
  • Observera att minst två mätningar efter screening bör utföras för att bekräfta diagnosen.

Bakgrund och epidemiologi

Annons
Annons
  • I Sverige beräknas ungefär 25 procent av den vuxna befolkningen ha hypertoni och prevalensen är högre hos äldre individer.
  • Merparten (60 procent) har mild hypertoni, medan 30 procent har måttlig hypertoni och 10 procent svår hypertoni. Ungefär hälften har en oupptäckt blodtrycksförhöjning.
  • Både prevalens och incidens stiger, sannolikt till följd av bland annat minskat fysisk aktivitet och ökande förekomst av övervikt i befolkningen.

Patogenes vid essentiell hypertoni

  • Blodtrycket är en produkt av hjärtminutvolymen och perifert motstånd. Dessa faktorer styrs av det sympatiska nervsystemet, renin-angiotensin-systemet och plasmavolymen (som styrs av njurarna).
  • Stimulering av renala sympatiska nerver och aktivering av renin-angiotensin-systemet främjar natrium- och vätskeretention.
  • Blodtrycket börjar stiga när njurarna ökar plasmavolymen för att upprätthålla en normal perfusion.
  • Isolerad systolisk hypertoni hos äldre är en separat sjukdomsgrupp som orsakas av ökande stelhet i de större artärerna med ökande ålder.

Predisponerande faktorer vid essentiell hypertoni

  • Ålder
  • Övervikt och viktuppgång
  • Arv/familjär predisposition (ungefär 30 procent kan förklaras av arv)
  • Etnisk tillhörighet
  • Högt saltintag (intag av mer än tre gram NaCl per dag är associerat med ökad förekomst av hypertoni)
  • Fysisk inaktivitet ger ökad risk för hypertoni, och ökning av fysisk aktivitet kan minska blodtrycket
  • Alkohol
  • Personlighet (”typ A”-beteende) och stress (särskilt utan återhämtning)

Anamnes

Annons
Annons
  • Sjukhistoria och hereditet
    • Hjärt-kärlsjukdom i egen sjukhistoria och vid förstagradssläktingar
    • Njursjukdom
    • Diabetes mellitus (både typ 1 och typ 2)
  • Aktuellt
    • Hypertoni ger i regel inga symtom
    • Debut, duration och blodtrycksvärden
    • Tidigare och aktuell terapi
    • Graviditetskomplikationer (hypertoni eller diabetes)
    • Läkemedel som kan ge sekundär hypertoni

Diagnostik och undersökning

  • Blodtrycksmätning bör ske på ett standardiserat sätt (sittande, vila fem minuter, korrekt manschettstorlek), minst två gånger för att bekräfta diagnosen.
  • Undersökning av hjärta, lungor.
  • Mätning av längd, vikt, midjemått (alternativt BMI).
  • Blodprover såsom Hb, CRP, kalium, kalcium, albumin, kreatinin och/eller eGFR, glukos samt totalkolesterol med LDL, HDL och triglycerider och eventuellt urat.
  • EKG för bedömning av rytm, överledningsrubbningar, vänsterkammarhypertrofi (VKH).
  • Överväg fördjupad utredning (som ambulatorisk blodtrycksmätning) vid:
    • misstanke om sekundär hypertoni
    • tidig sjukdomsdebut (<30–35 år)
    • avvikande laboratorieprover
    • svår hypertoni utan hereditet eller känd orsak
    • svårkontrollerat blodtryck trots tre eller fler klasser av läkemedel i fulldos (resistent hypertoni)
    • plötslig försämrad kontroll av blodtrycket
  • Diagnostiken bör även bedöma vilken risk patienten har att insjukna i hjärt-kärlsjukdomar, om skador har uppstått till följd av hypertonin och om sekundär hypertoni kan föreligga.

Differentialdiagnoser (orsaker till sekundär hypertoni)

  • Läkemedel (även receptfria) och andra substanser
  • Akut eller kronisk njursjukdom (renal hypertoni)
  • Renovaskulär sjukdom (såsom njurartärstenos)
  • Primär aldosteronism (hypertoni