Medicinsk översikt | Kardiologi

Ytlig tromboflebit, ytlig ventrombos


Uppdaterad den: 2020-01-13
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare allmänmedicin och med. dr., medicinsk chef, Netdoktor

Annons
Annons
Annons

Bakgrund

  • Trombotisering av en ytlig ven med samtidig lokal kärlväggsinflammation (flebit):
    • Kallas också för ytlig ventrombos

Epidemiologi

  • Relativt vanlig åkomma.
  • Incidens:
    • Incidensen är högre än incidensen av DVT som är cirka 1 per 1000 fall
  • Ålder:
    • Riskfaktorer för trombos ökar med åldern vilket gör att förekomsten av ytlig tromboflebit ökar med åldern
  • Kön:
    • Kvinnor utgör 50–70 % av alla fall

Etiologi och patogenes

  • Varicer:
    • Mycket vanlig orsak till ytlig tromboflebit
  • Skada på venens endotel predisponerar för tillståndet:
    • Till exempel efter intravenösa kanyler, injektioner, akuta eller kroniska infektioner, vid kirurgi
  • Stas predisponerar för tillståndet:
    • Till exempel postoperativt och post partum, immobilisering, hjärtsvikt, stroke och trauman
  • Hyperkoagulabilitetstillstånd:
    • Medfödda och förvärvade tillstånd
    • Kan i vissa fall vara det första symtomet vid cancersjukdom
  • Recidiverande eller migrerande fall:
    • Kan vara associerade med malign sjukdom och då handlar det nästan alltid om långt gången cancersjukdom

ICD-10

  • I80 Flebit (inflammation i ven) och tromboflebit (inflammation och blodpropp i ven)
  • O22.2 Ytlig tromboflebit under graviditet
  • O87.0 Ytlig tromboflebit under barnsängstiden

Anamnes

  • Patienten söker ofta till vården efter att ha noterat ömhet, värme, erytem och lokal svullnad utefter en ven.
  • Predisponerande faktorer (Se Etiologi)
  • Mer omfattande bensvullnad, -rodnad eller dyspné talar för symtomgivande DVT respektive LE. Tillståndet kan vara en delsymtom av DVT.

Kliniska fynd

  • Lokalisation:
    • Ytlig tromboflebit är i 90 % av fallen lokaliserad till underextremiterna
    • Vid tromboflebit i knävecket eller i närhet av den (≤5 cm) finns risk för att det djupare kärlsystemet är involverad med ökad risk för DVT
    • Kan också finnas i armen
  • Lokala fynd:
    • En tromboserad ytlig ven kan palperas som en linjär, hård, öm sträng med lokala inflammationstecken
    • Det andra benet kan också ha drabbats och undersökning av båda ben rekommenderas
  • En ytlig tromboflebit kan ge lätt feber.

Utredning av ytlig tromboflebit

  • Oftast är de kliniska fynden så karakteristiska att det inte behövs några ytterligare undersökningar.
  • Ultraljud rekommenderas vanligen vid proximala eller utbredda tromboflebiter i Sverige, men internationella källor rekommenderar att alla med symtomatisk ytlig tromboflebit bör göra ultraljud för att bedöma om DVT föreligger.

Differentialdiagnoser

  • Erysipelas, flegmone
  • Lymfangit
  • Djup ventrombos
  • Erythema nodosum

Behandling av ytlig tromboflebit

  • Distala tromboflebiter (distalt om knäet):
    • Tillståndet kräver vanligen ingen specifik behandling bortsett från åtgärder för att minska obehag
    • Behandling med antikoagulantia vid hög risk för samtidig DVT
  • Proximala tromboflebiter (proximalt om knäet):
    • Behandling med fondaparinux eller lågmolekylärt heparin

Egenbehandling

  • Högläge av det benet som är påverkat.
  • Elastisk binda eller strumpa under 1–2 veckor vid tydligt ödem kan vara minska symtomen och rekommenderas hos alla som tolererar den behandlingen.
  • Eventuellt varma omslag.

Läkemedelsbehandling

  • Lokal antiinflammatorisk salva:
    • Kan minska besvären, men verkar inte förebygga progress till DVT
    • Exempelvis ketoprofen gnids in i påverkad hud två–tre gånger dagligen
    • Ett alternativ är peroral NSAID, med liknande effektivitet
  • Utvärtes medel med heparin:
    • Oklart evidensläge men kan minska symtom
    • Finns kvar i svenska rekommendationer, men saknas i flera internationella översikter/behandlingsrekommendationer
  • Antikoagulation:
    • Hos personer med högre risk för samtidig DVT-förekomst rekommenderas antikoagulantia
    • Riskfaktorer består av:
      • Proximal tromboflebit
      • Utbredda tromboser (≥5 cm)
      • Anatomisk närhet (≤5 cm) till det djupa vensystemet (ljumske, knäveck)
      • Tidigare DVT
      • Trombofili
      • Malignitet
      • Östrogenbehandling
    • Vid osäkerhet rekommenderas kontakt med hematolog för ställningstagande till behandling
  • Läkemedel:
    • Fondaparinux dosering; 2,5 mg 1x1 i 45 dagar
    • Lågmolekulärt heparin, till exempel dalteparin eller tinzaparin, i 2–6 veckor. Dosen kan halveras efter 10 dagar
    • NOAK, rivaroxaban 10 mg 1x1 har i en studie visat sig vara minst lika bra som fondaparinux (45 dagar)

Annan behandling

  • Vid mer kroniska besvär bör kirurgisk intervention övervägas.

Komplikationer

  • Komplikationer är ovanliga.
  • Hyperpigmentering
  • Septisk flebit:
    • Bild med feber och sjukdomskänsla
  • Djup ventrombos
  • Lungemboli

Prognos

  • Prognosen är god, men beror på eventuell underliggande sjukdom.

Uppföljning

  • Förnyad klinisk bedömning rekommenderas efter några veckor. Ibland behöver behandlingen förlängas.
  • Vid tecken på progression rekommenderas ultraljud för att bedöma förekomsten av DVT.

Källor

  • Evans NS, Ratchford EV. Superficial vein thrombosis. Vasc Med. 2018;23(2):187–189.
  • Scovell SD, Ergul EA, Conrad MF. Medical management of acute superficial vein thrombosis of the saphenous vein. J Vasc Surg Venous Lymphat Disord. 2018;6(1):109–117. 
  • Di Nisio M, Wichers IM, Middeldorp S. Treatment for superficial thrombophlebitis of the leg. Cochrane Database Syst Rev. 2018;2:CD004982. 
  • Nasr H, Scriven JM. Superficial thrombophlebitis (superficial venous thrombosis). BMJ. 2015;350:h2039. 

Annons
Annons
Annons