Åtgärder för undernäring hos äldre bortprioriteras
Intervju | Neurologi

Åtgärder för undernäring hos äldre bortprioriteras

Närmare var tredje person inom äldrevården lider av undernäring och en av de vanligaste orsakerna till detta är ät- och sväljsvårigheter, dysfagi. Dessvärre saknas det ofta nutritionsteam inom äldreomsorg vilket leder till att åtgärder bortprioriteras, menar Johanna Raxén, logoped på Danderyds sjukhus.


Caroline
Publicerad den: 2018-04-17
Författare: Caroline Holmqvist, Redaktör, Netdoktor, NetdoktorPro

Annons

Trots att nutritionsvård enligt Socialstyrelsen är lika viktigt för patienten som läkemedel, andningsunderstöd och andra terapeutiska insatser är cirka 30 procent av patienterna inom äldrevården undernärda.

– En av de vanligaste orsakerna till undernäring hos äldre är dysfagi. Bland personer boende på sjukhem beräknas prevalensen för dysfagi vara så hög som 76 till 86 procent enligt en svensk studie, säger Johanna Raxén, logoped via Talkliniken, Danderyds sjukhus men placering på neurologsektionen på Södersjukhuset.

Detta framkommer även i NetdoktorPros medicinska översikt om dysfagi.

Annons
Annons

Sväljsvårigheter bakom undernäring och sjukdom

Dysfagi är ingen diagnos utan ett symtom och ses som ett delfenomen vid flera olika tillstånd och sjukdomar, främst hos patienter med neurologiska sjukdomar och då speciellt efter en stroke. Ät- och sväljsvårigheter är även ett vanligt delproblem vid bland annat hjärtsvikt, KOL och vissa cancerformer, som flera av dem drabbar äldre i högre grad.

Med åldern tillkommer också en rad faktorer som bidrar till dysfagi, förklarar Johanna Raxén.

– Det är vanligare att äldre är multisjuka och har sämre reservkraft, sämre tandstatus, muntorrhet som biverkning från läkemedel, nedsatt faryngeal muskulatur som försämrar larynxhöjning och så vidare, säger hon.

Annons
Annons

Svårigheter att tillgodogöra sig föda på grund av dysfagi innebär således ett undermåligt kaloriintag.

– Ofta undviker den drabbade vissa konsistenser och äter enbart sådant som hen vet fungerar, kanske av bristfälligt näringsvärde. Ofta tar också måltider för lång tid, vilket gör att orken tryter och maten äts inte upp.

Minskad muskelkraft och livshotande tillstånd

Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Klinisk nutrition och metabolism, vid Uppsala universitet, har en gedigen erfarenhet av patienter med dysfagi. Även han menar att dysfagi bidrar till den generella viktförlust och undernäring hos många äldre. Han lyfter speciellt bristen på protein samt risken med att "svälja fel".

– Sväljningssvårigheter bidrar till att många äldre äter för lite protein, till skillnad från yngre och medelålders. Tillsammans med att man rör sig för lite tappar man muskelkraft och muskelmassa, vilket bidrar till mindre rörlighet och ökad risk för beroende, säger Tommy Cederholm och fortsätter:

– En annan uppenbar risk med dysfagi är risken att svälja fel, det vill säga få ner maten i luftstrupen som kan vara livshotande och också i mindre allvarliga fall leda till lunginflammationer.

Fler kan få behandling och stöd – samtidigt som vårdkostnaderna minskar

Bristande kunskaper om dysfagi inom sjukvården kan leda till att patienter blir felbedömda och går miste om behandling och stöd.

– Det saknas dessvärre ofta nutritionsteam inom äldreomsorg. Logopeder och dietister finns per automatik inte kopplade till kommunala boenden utan får anlitas efter behov. Detta, på grund av varierande kunskap om nutrition, leder ofta till att åtgärder bortprioriteras, säger Johanna Raxén.

Konsekvenserna av att patienterna inte får den hjälp de behöver innebär också ökade kostnader för samhället. En undernärd patient kostar uppskattningsvis 10 000 kronor mer att vårda per dygn än en välnärd patient.

– Inom äldreomsorg borde logoped och dietist finnas knutna till varje boende men så ser det dessvärre inte alls ut idag. På Talkliniken, Danderyds sjukhus, har man inlett samarbete med ett par boenden i norra Stockholm för att utöka kunskap och fånga upp de patienter som behövs. Detta är början på utveckling inom området, säger Johanna Raxén.

 

Johanna Raxéns ord om nutritionsteam:

  • Läkare och sjuksköterska utgör en viktig del i teamet och är allt som oftast initiativtagare till att rätt professioner kopplas in.
  • En logoped behöver se över sväljningssvårigheter och patientens förutsättning till peroral försörjning. Logopeden gör konsistensanpassningar, samt kan komma med råd kring lämpliga äthjälpmedel, huvudpositioneringar samt sväljmanövrar som lärs ut och följs upp.
  • En dietist ser över logopedens rekommendationer tillsammans med patientens värden och kommer med råd hur patienten lättast ska kunna få i sig ett adekvat intag. Detta sker med näringstillskott, anpassning av måltidsstorlek etcetera för aptitfrämjande. Dietisten är bra på optimering för så lite möda som möjligt.
  • Samarbete med fysio- och arbetsterapeut är också viktigt för att optimera en säker måltidssituation.

"Viktig patientsäkerhetsfråga"

Johanna Raxén och Tommy Cederholm är överens om att vården vid dysfagi kan förbättras.

– Således är det angeläget att uppmärksamma dysfagi, bland annat för att se till att det finns protein- och energirika måltidsalternativ för äldre och neurologiskt sjuka med sväljningssvårigheter, säger Tommy Cederholm.

– Därför är rätt mat och näring en viktig patientsäkerhetsfråga, säger Johanna Raxén.

 

Kommentarer

Du måste logga in för att kunna skriva kommentarer. Logga in.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons