Medicinsk översikt | Neurologi

Spinal stenos


Uppdaterad den: 2019-11-19
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons
Annons
Annons

Bakgrund

  • Spinal stenos är symtom som orsakas av en förträngning av spinalkanalen, laterala recessen och/eller nervrotskanalen.
  • En trång spinalkanal kan vara medfödd eller förvärvad.
  • Spinal stenos är vanligast lumbalt och kan ge neurogen klaudikatio.

Epidemiologi

  • Uppträder vanligtvis hos personer >50–65 år.
  • I de sällsynta medfödda fallen (<5 %) kan symtomen uppstå i yngre ålder.

Etiologi och patogenes

  • Beror i regel på en blandning av flera degenerativa processer som minskar diametern i spinalkanalen och nervforamina samt rummet som är tillgängligt för durasäcken och utgående nerver.
  • Förändringarna kan leda till neurogen claudikatio (kompression av cauda equina eller ryggmärg) eller radikulopati (kompression av nervrötter).
  • Stående position eller gång leder till minskat utrymme i den lumbala spinalkanalen och kan försämra smärtor i nedre extremiteter.

ICD-10

  • M48.0 Spinal stenos

Anamnes

  • Kardinalsymtomen:
    • Ryggsmärta eller obehag under gång eller i stående ställning, som strålar ut i skinkor, säte och ned i lår, underben eller fötter (neurogen claudikatio)
    • Kan yttra sig genom parestesier eller svaghet i extremiteter som inte följer dermatommönster
    • Kan yttra sig som radikulär smärta med utstrålning till dermatom i underextremitet
    • Samtidig ländryggsmärta och ökad gångbredd förekommer
  • Smärtprovokation:
    • Smärtorna provoceras typiskt vid gång, i stående ställning och vid böjning bakåt
    • Smärtorna förvärras när personen fortsätter att gå. Ofta behöver den böja framåt eller sätta sig till slut för att det ska bli bättre
  • Smärtlindring:
    • Smärtan lindras vanligtvis när patienten böjer sig framåt, eller i sittande
    • Smärtorna lindras också när patienten sitter eller lägger sig ned
    • Ofta går det bra att cykla, liksom att gå med kundvagn
    • Uppförsbackar kan vara lättare än nedförsbackar
  • Cervikal myelopati:
    • Ger oftast radikulopati i övre extremiteter och kan också ge nacksmärtor/-stelhet, unilateral smärta i kroppen/extremitet, nedsatt kraft och/eller känsel i övre eller nedre extremiteter, parestesi, autonoma störningar (svårigheter att kontrollera tarm eller blåsa, erektil dysfunktion), obalans och fall

Kliniska fynd

  • Allmänt status och neurologisk undersökning är oftast normal.
  • Patienten går ofta framåtböjd för att minska symtomen
  • Det kan föreligga asymmetrisk patellar- eller akillesreflex och muskelsvaghet/nedsatt känsel i benen
  • Ryggstatus:
    • Extension av ryggen kan utlösa symtomen
  • Differentialdiagnos:
    • Kontrollera distala pulsar, utför eventuellt mätning av ankel-/armtrycksindex
    • Rörlighet i höftleden (höftartros)
  • Cervikal myelopati:
    • Kan ge svaghet av handmuskulaturen och störningar i finmotorik
    • Kan ge gångsvårigheter, obalans, hyperreflexi, spasticitet, positivt Babinskitecken och segmentell svaghet

Utredning av spinal stenos

  • Diagnosen baseras på anamnesen och eventuella kliniska fynd, tillsammans med bilddiagnostik som bekräftar förträngning i spinalkanalen.
  • Om behov av ingrepp finns, rekommenderas MRT som bilddiagnostisk metod.
  • Hb, SR, CRP, leukocyter, kreatinin, kalcium, eventuellt PSA och urinsticka kan övervägas för differentialdiagnostik.

Differentialdiagnoser

  • Lumbalt diskbråck
  • Spondylolys/-listes
  • Benärtärsjukdom, vaskulär claudicatio
  • Metastaser i spinalkanalen
  • Infektion i spinalkanalen
  • Höftledsartros

Behandling av spinal stenos

  • Lumbal spinal stenos:
    • Behandlingen består ofta av patientundervisning, egenbehandling, läkemedelsbehandling och fysioterapi. Kirurgi behövs i vissa fall
  • Cervikal spinal stenos:
    • Beroende av symtom och tecken

Egenbehandling

  • Fortsatt fysisk aktivitet, framför allt de former som inte utlöser symtom:
    • Smärta efter genomförda aktiviter är ofarligt och avtar när patienten sitter ner eller böjer sig framåt

Läkemedelsbehandling

  • NSAID-preparat är förstahandsval:
    • Försiktighet bland äldre med nedsatt njurfunktion och risk för gastrointestinal blödning (NSAID)
    • Paracetamol har möjligen samma effekt
  • Medel mot neuropatisk smärta, såsom gabapentin, duloxetin och amitriptylin, kan ha effekt.

Annan behandling

  • Kirurgi är aktuellt när gångdistansen blir oacceptabelt kort, vid mer kontinuerliga smärtor och när det i sällsynta fall uppstår blås- eller rektumsymtom.
  • Kan bestå av dekompression (mikrokirurgi/öppen kirurgi) eller steloperation.
  • Operation leder i de flesta fall till god smärtlindring. En tredjedel av patienter är dock inte nöjda med resultatet
  • Fysioterapi:
    • Smärtlindring med TENS och/eller akupunktur, aerob träning, koordination, balansträning, ortoser/korsett
    • Cykling på träningscykel är ett bra träningsalternativ där ländryggen inte belastas och där extension undviks
    • Dokumentationen om effekten av fysioterapi är motstridig

Komplikationer

  • Recidiv
  • Nervrotsutfall
  • Kirurgirelaterade komplikationer

Prognos

  • Hos de flesta (> 50 %) är tillståndet stabilt. Hos vissa sker en förbättring och hos andra en försämring.

Källor

  • Lurie J, Tomkins-Lane C. Management of Lumbar Spinal Stenosis. BMJ 2016; 352: h6234.
  • Nord T, Grönlund P, Kornerup U, et al. Träning minskade behovet av operation vid lumbal spinal stenos. Läkartidningen 2015; 112: C7XP.
  • Davies BM, Mowforth OD, Smith EK, et al. Degenerative cervical myelopathy. BMJ 2018; 360: k186.

Annons
Annons
Annons