Intresseområden sparade.
Tack, din epostadress är nu registrerad.
Medicinsk översikt | Njurmedicin

Hypokalemi


Uppdaterad den: 2018-12-04
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare allmänmedicin och med. dr., medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Basfakta

Definition

  • P/S-kalium <3,5 mmol/L.1
  • Indelning:
    • Lätt hypokalemi: 3,0–3,5 mmol/L
    • Måttlig hypokalemi: 2,5–2,9 mmol/L
    • Svår hypokalemi: <2,5 mmol/L

 Förekomst

  • Inget ovanligt tillstånd.

Etiologi och patogenes

Etiologi

  • Ökade förluster:
    • Via njurarna (vanligast):
      • Behandling med tiazider eller loopdiuretika utan samtidig behandling med kaliumklorid eller kaliumsparande diuretika
      • Primär aldosteronism (Conn syndrom) leder till svårbehandlad hypertoni
      • Sekundär aldosteronism på grund av bland annat leversjukdom eller hypovolemi
      • Mineralkortikoid effekt (steroidbehandling, Cushing syndrom)
      • Osmotisk diures vid hyperglykemi eller polyuri efter njursvikt
      • Missbruk av lakrits (aldosteronliknande effekt)
      • Sällsynta genetiska defekter med ökade kaliumförluster via njurarna
    • Gastroenterala förluster:
      • Kräkningar och diarré
      • Pylorusstenos
      • Villösa rektumadenom
      • Intestinala fistlar
      • Laxantia
  • Redistribution in i cellerna:
    • Alkalos, exempelvis efter tillförsel av bikarbonat 
    • Läkemedel:
      • Insulin, glukosinfusion
      • Adrenalin, beta2-agonister, teofyllin
  • Litet kaliumintag:
    • Är sällan orsak till hypokalemi i västvärlden men kan förekomma hos undernärda personer eller personer med alkoholmissbruk:
      • Njurarna kan minska kaliumförlusten ner till 15 mmol/dag – totalt innehåll av kalium i kroppen är 2 500–4 000 mmol 

Effekter av hypokalemi 

    • Eftersom kalium kvantitativt sett är den jon som har störst betydelse för vilomembranpotentialen, påverkar hypokalemi cellernas excitabilitet
    • Hypokalemi ger en mer negativ vilomembranpotential och gör därmed cellerna mindre excitabla, vilket särskilt påverkar muskulaturen

Predisponerande faktorer

  • Akuta sjukdomstillstånd i kombination med stress.
  • Användning av diuretika, särskilt tiaziddiuretika.
  • Hyperglykemi – osmotisk diures på grund av hyperglykemi och insulinbrist leder till kaliumförluster via njurarna.
  • Diarré, särskilt sekretorisk.
  • Kräkningar.
  • Missbruk av diuretika eller laxativ.
  • Hypovolemi/dehydrering – ger ökad reninutsöndring.
  • Lågt intag av kalium via kosten.
  • Njursjukdom (leder oftare till hyperkalemi).
  • Hyperaldosteronism – Conns syndrom.
  • Behandling av perniciös anemi med vitamin B12 – anabolt tillstånd.
  • Överdrivet intag av lakrits, som binder sig till mineralkortikoida receptorer.
  • Svettning.
  • Magnesiumbrist.
  • Användning av beta-2-stimulatorer, som leder till att kalium flyttas in i cellerna.

ICD-10

  • E87 Andra rubbningar i vätske-, elektrolyt- och syrabasbalans
    • E87.6 Hypokalemi

Diagnos

Diagnoskriterier

  • Se Definition ovan.
  • Vid mycket låga kaliumvärden – <2,5 mmol/L – utan kliniska symtom bör man bedöma om mätresultatet är felaktigt, se texten P/S-Kalium.

Differentialdiagnoser

  • Pseudohypokalemi
  • Gitelmans syndrom:
    • Orsakas av en mutation i genen för den tiazidkänsliga natrium-klorkanalen i det distala nefronet
    • Är en ovanlig orsak till hypokalemi men man bör tänka på tillståndet vid oförklarlig hypokalemi och hypomagnesemi

Anamnes

  • Patienterna kan klaga över trötthet/håglöshet, muskelsmärtor och muskelsvaghet i benen.
  • Ibland kan glatt muskulatur vara engagerad och patienterna kan ha magsmärtor på grund av paralytisk ileus.
  • Muskelkramper och -ryckningar kan förekomma.
  • Förekomst av symtom vid hypokalemi beror på hur snabbt P/S-kalium har sjunkit och aktuell plasma/serum-koncentration:
    • 3,0–3,5 mmol/L:
      • Ofta ospecifika eller inga symtom
      • Patienter med underliggande hjärtsjukdom och patienter som behandlas med digitalis har ökad risk för arytmi
    • 2,5–2,9 mmol/L:
      • Allmän svaghet, trötthet, apati, anorexi, förstoppning, subileus/ileus, hyporeflexi och restless legs
    • < 2,5 mmol/L:
      • Risk för hjärtarytmi, rabdomyolys och progredierande ascenderende pareser
  • Är patienten deydrerad? Överhydrerad?
  • Använder patienten läkemedel som kan ge hypokalemi?

Kliniska fynd

  • Muskelsvaghet.
  • Fynd förknippade med grundsjukdomen.
  • Hjärtarytmier och EKG-förändringar.

Kompletterande undersökningar i primärvården

  • Aktuella blodprover:
    • Blodstatus, SR, CRP, P/S-NA, P/S-K, P/S-Cl, P/S-magnesium, P/S-fosfat, P/S-kreatinin, P/S-urea, P/S-albumin, B/P/S-glukos, P/S-TSH, P/S- FT4
    • Eventuellt arteriell blodgas, syrabasbalans
  • Syrabasbalans:
    • Hypokalemi med samtidig acidos är ett tecken på betydande kaliumförlust och kräver omedelbar behandling
  • Kalium i dygnsurin:
    • Värden <15 mmol/dag tyder på att njurarna fungerar som de ska och att orsaken till hypokalemi står att söka någon annanstans
  • Bedöm hydreringsstatus.
  • Högt blodtryck kan tyda på överskott av mineralkortikoider.
  • P/S-magnesium:
    • Vid hypomagnesemi kan det vara svårt att korrigera enbart kalium2
  • EKG:
    • EKG-förändringar vid hypokalemi inkluderar flack eller inverterad T-våg, prominent U-våg, ST-sänkning, förlängt QU-intervall, VES
    • Allvarlig hypokalemi kan ger ökad risk för arytmier (SVES, VES, förmaksflimmer och sällsynt kammarflimmer)

När remittera?

  • När man inte hittar orsaken till hypokalemi.
  • Vid P/S-kalium <2,5 mmol/L och tydliga symtom på hypokalemi.

Behandling

Behandlingsmål

  • Normalisera kaliumnivån:
    • Asymtomatiska patienter som står på tiazider och har kalium mellan 3,0 och 3,5 rekommenderas kaliumtillskott i första hand, se nedan
  • Behandla grundsjukdomen.

Allmänt om behandlingen

  • Vid behandling av hypokalemi bör man vara observant på risken för överbehandling.3
  • Vid tillstånd utan förlust eller minskat upptag av kalium normaliseras P/S-kalium vanligen vid behandling av grundsjukdomen, exempelvis genom korrigering av syrabasbalansen.

Egenbehandling

  • Avråd från lakrits som verkar direkt på mineralkortikoida receptorer.
  • Livsmedel som innehåller mycket kalium är bland annat banan, annan frukt, råa grönsaker, juice och buljong.

Läkemedelsbehandling

  • Ett fall på 1 mmol/L i P/S-kalium kan motsvara en total kaliumförlust på 200–400 mmol.
  • Patienter med P/S-kalium <3 mmol/L kan behöva >600 mmol kalium.
  • Det är sällan nödvändigt att ge kalium intravenöst, de flesta kan behandlas med kalium per os.4
  • Kalium för peroral administrering finns som kaliumcitrat och kaliumklorid.
  • Kaliumklorid ger ett tillskott av kloridjoner vilket är fördelaktigt I de flesta fall.
  • Kaliumcitrat reserveras för patienter med kronisk diarré och renal tubulär acidos.

Indikation för intravenös behandling

  • P/S-kalium <2,5 mmol/L.
  • Fallande värden trots peroralt tillskott.
  • P/S-kalium <3,0 mmol/L hos en patient med hög risk för arytmi (exempelvis digitalisbehandling eller hjärtsjukdom).
  • P/S-kalium <4,0 mmol/L hos en patient med upprepade tillfällen med ventrikulär takykardi av Torsades de pointes typ
  • Om en patient med normal njurfunktion och normalt P/S-kalium inte kan inta något peroralt, ges cirka 1 mmol/kg/dygn vid normala förluster

Annan behandling

  • Personer som behandlas med tiazider eller loopdiuretika behöver ofta tillägg av kaliumsparande diuretika eller kaliumklorid.

Förebyggande åtgärder

  • Patienter som behandlas med loopdiuretika i hög dos kaliumsparande diuretika ibland behöva kaliumkloridtillskott. 
  • Sådan behandling kräver täta kontroller av P-kalium, åtminstone initialt (risk för hyperkalemi).
Annons
Annons

Observationer

  • Blodparametrar:
    • Elektrolyter, magnesium, njurfunktion, syrabas
  • EKG:
    • Allvarlig hypokalemi kan ge förlängt QT-intervall och ökad risk för arytmier
  • Muskelstatus:
    • Följ upp om påfallande trötthet, myalgier och muskelsvaghet utvecklas i de nedre extremiteterna
    • Hypoventilation (vid uttalad hypokalemi och kompenserad metabol alkalos) eller direkt påverkan på andningsmuskulaturen.
    • Paralytisk ileus?

Förlopp, komplikationer och prognos

Förlopp

  • Vid P/S-kalium <3,0 mmol/L kan symtom på hypokalemi uppträda.
  • Symtomen börjar ofta med trötthet, myalgier och muskelsvaghet i de nedre extremiteterna, och kan vid uttalad hypokalemi leda till hypoventilation på grund av påverkan på andningsmuskulaturen.
  • Hypokalemi kan också ge nefrogen diabetes insipidus.
  • Periodisk hypokalemisk paralys kan förekomma (sällsynt genetisk sjukdom).
  • Obehandlad kan hypokalemi leda till hypoventilation och hjärtarytmier.

Komplikationer

  • Hjärtarytmier.
  • Rabdomyolys:
    • Vid ökad aktivitet på grund av bristande förmåga till hyperemi vid ökat syrebehov
  • Förvärrar digitalistoxicitet:
    • Hypokalemi är ofta bidragande orsak till digitalistoxicitet hos hjärtsviktspatienter eftersom dessa patienter ofta behandlas med diuretika
    • Digitalispreparat verkar genom att hämma Na+/K+-ATPas som pumpar ut Na+ ur cellen och K+ in i cellen och därmed ökar intracellulärt Na+ och Ca+. Eftersom K+ och digitalispreparat konkurrerar om bindning till Na+/K+-ATPas, ger lägre extracellulärt K+ ökad effekt av digitalispreparat
  • Hypoventilation.
  • Paralys.
  • Paralytisk ileus.
  • Metabol alkalos (till detta bidrar i regel en kloridbrist).

Prognos

  • Obehandlad uttalad hypokalemi är en dödlig sjukdom.
  • Vid adekvat behandling kan man förvänta sig en normalisering av P/S-kalium.

Uppföljning

Plan

  • Vid misstanke om ökad kaliumförlust vid exempelvis användning av tiazider eller loopdiuretika, långvarig diarré eller andra tillstånd som kan följas upp i primärvården, kan patienterna sättas på kaliumtillskott.
  • Det är särskilt viktigt med täta kontroller i den inledande fasen av kaliumbehandling för att snarast möjligt upptäcka hyperkalemi.

Vad bör kontrolleras?

  • P/S-kalium för att undvika hyperkalemi.
  • Syrabasbalans.
  • Kliniskt tillstånd.

Patientinformation

Vad du bör informera patienten om

  • Öka intaget av kaliumhaltiga livsmedel som alternativ till läkemedelsbehandling vid kroniska tillstånd.
  • Riskerna med lakrits och tuggtobak. Detta gäller särskilt patienter som på grund av grundsjukdomen har ökad tendens till hypokalemi.

Skriftlig patientinformation

  • Hypokalemi
Vill du lära dig mer? Prenumerera på våra utskick

Du kan avsäga dig våra utskick när som helst genom att klicka på en länk som finns i alla utskick. Läs mer om NetdoktorPros personuppgiftspolicy här .


Annons
Annons
Annons

Du har valt bort en eller flera kakor vilket kan påverka viss utökad funktionalitet på siten.

Annons