Närmare 20 procent av landets femåringar är drabbade av enures, ett medicinskt tillstånd som innebär ofrivillig nattlig sängvätning. För majoriteten av barn sker en spontanläkning innan nioårsdagen, men vissa behöver vända sig till sjukvården för att få behandling. I dag söker de flesta familjer hjälp för problemet i ett tidigt skede, vilket är bra menar Anna-Lena Hellström som är professor och uroterapeut vid Sahlgrenska akademin i Göteborg.

– De här barnen är inte ensamma om att kissa i sängen, fast de oftast tror det. Enures är det vanligaste hälsoproblemet hos barn mellan 6 och 7 år, efter astma och allergi.

Det sker mycket forskning om enures men ändå vet man lite om underliggande orsaker. Psykologiska faktorer har ingen betonande roll bakom tillståndet, menar Anna-Lena Hellström. De flesta barn är inte heller drabbade av någon fysiologiska defekt. Den huvudsakliga orsaken till enures är helt enkelt att barnen sover vidare trots att urinblåsan behöver tömmas.

– Det är frågan vi ställer oss: varför vaknar de inte? Men troligtvis är något fel i själva uppvakningsfasen. Vid för vaga väckningsstimuli sover barnen vidare fastän blåsan signalerat att den vill tömmas.

Andra teorier är att barnen har en hög urinproduktion eller otillräcklig hämning av miktionsreflexen, så kallad överaktiv blåsa. 

Finns effektiva behandlingsmöjligheter

I dag finns huvudsakligen två behandlingar för nattlig sängvätning. Den ena är ett enureslarm som signalerar när barnet kissar i sängen. Vanligtvis bäddas en sensor in i ett speciellt lakan, eller så placeras den i barnets pyjamasbyxor. Metoden går ut på betingning.

– Så fort sensorn blir blöt ringer en klocka. Förhoppningsvis vaknar barnet och kan gå på toaletten för att kissa färdigt. Vanligtvis behöver föräldrarna sova i samma rum när enureslarmet introduceras, så att barnet lär sig vakna till följd av signalen.

Larmet har god effekt behandlingsmässigt. Närmare 65 procent av de som testar metoden blir hjälpta, och redan några veckor efter behandlingsstart kan en förbättring ses hos barnet. Dock kräver metoden ett aktivt deltagande av familjen.

– En del barn har även fått en ökad blåskapacitet till följd av behandlingen, säger Anna-Lena Hellström.

Det finns även farmakologisk terapi som går ut på att minska urinproduktionen. Även den metoden är effektiv för majoriteten av drabbade barn, av de som testar behandlingen blir 65 procent hjälpta från sin nattliga sängvätning. Dock kan symtomen återkomma när barnet slutar att ta läkemedlet.

Barnen får sämre självkänsla

Ofrivillig nattlig sängvätning blir vanligtvis ett stort socialt handikapp för barnen och deras familj, framför allt i dagens samhälle. Alla har inte daglig tillgång till tvättmaskin och kisslukten kan även bidra till en ökad irritation inom familjen. Att vakna i en våt säng är samtidigt ingen bra start på dagen, påpekar Anna-Lena Hellström.

– Ofta blir det svårigheter så fort barnen ska iväg på läger eller sova borta hos en kompis. För de som inte spontanläker kan besvären pågå från fem års ålder upp till tonåren.

Forskning har visat att barn med enures har sämre självkänsla och många skuldbelägger sig själva för problemet. Därför är det viktigt att ta sängvätning på allvar och vara uppmärksam på signaler som tyder på sjukdomen. Något som främst riktar sig till primärvården och skolhälsovården som först kommer i kontakt med barnen.

– En somatisk undersökning och bra information gör stor skillnad. Barnet behöver veta att det finns hjälp att få, samt att han eller hon inte är ensam om problemet.

Träffar du som läkare många barn med enures? Kommentera gärna direkt under artikeln.