Extrapolering – en ny utmaning för professionen
Biosimilarer beter sig på ett sätt som liknar referensläkemedlet, gällande effekt och säkerhet. Men räcker det för att kopian ska godkännas för samtliga indikationer? ”Jag tycker att vi ska vara försiktiga i början”, säger läkaren Jan Marsal vid Skånes Universitetssjukhus.
Biosimilarprodukter har godkänts i Europa sedan 2006. Hittills har läkemedelskopiorna varit enkla i sin utformning, men nu kommer en ny grupp av biosmiliarer som är mer komplexa. Dessutom ska de användas för att behandla folksjukdomar som diabetes, cancer och inflammatoriska sjukdomar. Därmed berörs avsevärt större patientgrupper än tidigare.
Bakom hörnet väntar bland annat biologiska kopior av antikroppar. En av dessa är CT-P13, en biosimilar till infliximab som binder och inhiberar uttrycket av TNF-alfa. CT-P13 är den första monoklonala antikroppen som har godkänts av European Medicine Agency, EMA.
– När det gäller biosimilarer kan immunogenicitet eventuellt vara ett problem. Men sannolikt inte om biosimilaren är av hög kvalitet, säger forskaren och läkaren Jan Marsal vid gastrokliniken på Skånes Universitetssjukhus, Lund.
Förändrad förmåga att inducera apoptos?
Han nämner två kliniska studier som undersökte farmakokinetik, effektdata, biverkningar och immunogenicitet för CT-P13, jämfört med infliximab. I den ena studien behandlades 250 patienter med ankyloserande spondylit (Bechterews sjukdom), en artritform som drabbar ryggraden. I den andra ingick 608 personer med reumatoid artrit. Båda forskningsstudierna var randomiserade och dubbelblinda.
– Studierna är gedigna och har gett övertygande data. Resultaten
visar att biosimilarens egenskaper liknar infliximab till väldigt stor del, men de var inte helt identiska. Till exempel drabbades de som bytte från Remicade till CT-P13 av fler biverkningar än de som inte bytte. Det kan möjligen ha med immunogenicitet att göra eller så är resultatet skapat av slumpen och skulle försvinna om fler patienter inkluderades i studierna, säger han.
EMA:s rapport visar att CT-P13 innehåller färre afucosylerade glykaner vilket ger sämre affinitet till vissa Fc-receptorer, jämfört med Remicade. Något som påverkar biosimilarens förmåga att inducera apoptos hos aktiverade makrofager och T-celler. En mekanism som kan vara viktig för infliximabs effekt vid Crohns sjukdom, men inte för den anti-inflammatoriska effekten i reumatoid artrit där blockering av lösligt TNF-alfa är viktigast.
Den nya gruppen av biosimilarer väcker därmed frågor om extrapolering, det vill säga om den biologiska kopian ska godkännas för samma indikationer som referensläkemedlet.
– I dag vet man inte säkert om det finns en relation mellan Fc-delens egenskaper och iinfliximabs verkningsmekanism vid Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Frågan är därför om CT-P13 ska användas för sådan behandling innan vi har all fakta.
Jan Marsal nämner att monoklonala antikroppar är stora molekyler med komplex utformning, och mindre variationer hos biosimilaren räcker för att förändra immunogeniciteten. Antikroppen är dessutom mer avancerad i sin design, jämfört med hormon som endast har ett inbindningsställe.
– En antikropp har fler bindningssites och större förmåga till olika typer av interaktioner, säger han.
Stor kraft i biosimilarer
EMA bedömde dock att avvikelserna i studierna inte var av klinisk relevans och godkände CT-P13 för extrapolering. Det innebär att biosimilarprodukten kan användas för behandling av samma indikationer som originalläkemedlet, det vill säga reumatoid artrit, ankyloserande spondylit, psoriasisartrit, Crohns sjukdom, ulcerös kolit och psoriasis. Detta trots att CT-P13 endast utprovats i två av sjukdomarna.
Men alla gör inte samma bedömning som EMA. Läkemedelsmyndigheter i Kanada och Australien har inte godkänt CT-P13 för behandling av Crohns sjukdom och ulcerös kolit, baserat på underlaget som biosimilartillverkaren hittills har presenterat.
– Frågan är om man bör ta hänsyn till sjukdomens specifika patogenes när vi diskuterar extrapoleringsprincipen, säger Jan Marsal.
Han menar att det kommer att komma ett stort antal antikroppsbiosimilarer de närmsta åren.
– Och när vi nu har att göra med den allra första bör man introducera denna på ett extra noggrant och bra sätt. Sedan kan man istället släppa på bromsen vid kommande introduktioner då vi har mer erfarenhet.
Han påpekar att det tidigare har skett flera felsteg i den medicinska historien som varit svåra att förutse.
– Det finns en stor kraft i biosimilarer som kan utnyttjas i sin fulla kraft när vi har all fakta på bordet.
Vad är dina tankar om extrapolering? Går vi för snabbt fram med de komplexa biosimilarerna? Kommentera gärna direkt under artikeln.
-
Psoriasisartrit (PsA)
Psoriasisartrit är en inflammatorisk sjukdom som i varierande utsträckning drabbar hud och leder. Den tillhör de inflammatoriska ledsjukdomarna och per definition gruppen spondylartrit, men det föreligger i vissa fall även likheter med reumatoid artrit.
-
Patient med diagnostiserad psoriasis har fått ledbesvär
På din mottagning möter du 53-åriga Kerstin, som undrar om hon har fått psoriasisartrit. Kerstin har sedan fem år en mild form av plackpsoriasis och står på perorala glukokortikoider. Hur stor andel av de som får PsA har redan hudsymtom?
-
Nu avslöjas läkarnas kunskap om inflammatorisk ryggsjukdom
Hittills har totalt 298 läkare och annan sjukvårdspersonal genomfört NetdoktorPros läkarutbildning om inflammatorisk ryggsjukdom. Svaren visar på god kännedom om sjukdomen och hur den ska följas upp. Den stora utmaningen är att ställa diagnos i ett tidigt skede. Det torde även finnas vissa oklarheter kring val av behandling.
-
Närmare lösningen på gåtan om psoriasis
Globala utmaningar och framtida perspektiv - med patienten i fokus. Det är temat för årets World Psoriasis and Psoriasis Arthritis Conferense, som NetdoktorPro är på plats och bevakar.
-
Vanligt med opiatläkemedel hos patienter med ledsmärtor
Personer med ledsjukdomen psoriasisartrit får vänta mycket länge, i genomsnitt 3,5 år, på att få sin diagnos. Samtidigt är användningen av smärtstillande opiatläkemedel oroväckande hög hos personer med psoriasis och ledsmärtor utan diagnos. Det visar en omfattande patientundersökning.
-
Reaktiva artriter
En reaktiv artrit, ReA, är en steril ledinflammation till följd av en infektion som inte finns i själva leden men på ett annat ställe i kroppen, vanligen i i urinvägar/genitalier eller mag-tarmkanalen.
-
Den livsviktiga egenvården vid PsA
Psoriasisartrit (PsA) drabbar närmare 30 procent av alla med psoriasis. Patienterna behöver tidigt informeras om behovet av fysisk aktivitet. Något som sällan sker då majoriteten av läkarna anser att patienter med psoriasisartrit är svåra att identifiera. Det visat svaren från läkarutbildningen Vad vet du om psoriasisartrit?
-
Så kan AS upptäckas redan i tidigt sjukdomsstadium
Det tar flera år för erosioner eller skleros att utvecklas i sakroiliakalederna hos personer med inflammatorisk ryggsjukdom. Men med hjälp av modern bilddiagnostik kan inflammatoriska förändringar i skelettet upptäckas i ett tidigare skede än vad som tidigare var möjligt.
Kommentarer
Du måste logga in för att kunna skriva kommentarer. Logga in.
Inga har kommenterat på denna sida ännu